Lennart Bengtsson skrev i våras att han tvekat om att gå ut och debattera klimathotsfrågan offentligt eftersom ord och begrepp inte har samma innebörd för alla. Ett sådant begrepp är climate change ett annat är grön tillväxt https://www.klimatupplysningen.se/2014/06/11/talar-asa-romson-och-stefan-lofven-samma-sprak/ och ytterligare ett är ”sustainable development”, hållbar utveckling. Begreppet skapades 1971 och har sedan använts i tid och otid, men det kan ha diametralt olika innebörd för dem, som svänger sig med det.
I-världens miljörörelse
I-länderna såg miljörörelsen växa under 1960t. Den var starkt påverkad av den grupp Neomalthusianer, som senare bildade Romklubben. I ideologin ingick att världens resurser är begränsade, krav på nolltillväxt och nedmontering av industrisamhället. Vi som var med redan på den tiden minns vilket nedsättande ord industrisamhället var och hur föraktade tekniker och ingenjörer periodvis var.
I kulisserna diskuterades om ansvaret för jordens framtid kunde få fortsätta att vila på fria stater eller om mänsklighetens överlevnad snarare borde överlåtas åt en överstatlig organisation, en världsregering. Som ett första steg på vägen mot denna centralstyrning planerades en global FN-konferens. Socialisterna Barbara Ward och Maurice Strong fick uppdraget att förbereda och genomföra denna konferens, som helst skulle resultera i gemensamma och bindande miljömål för de deltagande staterna.
G77
Efter andra världskriget frigjorde sig stora delar av de forna kolonierna från sina kolonialherrar och bildade suveräna stater. När dessa fattiga men stolta och fria stater 1964 bildade G77 blev de den dominerande gruppen i FN. Men hur skulle de kunna försörja sig?
En relativt okänd men oerhört betydelsefull man vid namn Raúl Prebisch var ursprungligen från Argentina, men hade tidigt skaffat erfarenheter från de rika länderna. Han med flera insåg att tredje världens länder inte enbart kunde förbli råvaruleverantörer åt i-länderna. Nej, de behövde utvecklas genom att satsa på industrialisering och ekonomiskt utveckling. Redan 1949 pläderade han för detta på en konferens i Havanna vilket resulterade i det sk Havannamanisfestet.
Hållbar utveckling
I-ländernas miljörörelse krävde å sin sida nolltillväxt och helst nedrustning av industrisamhället. Det var naturligtvis oförenligt med tredjevärldens vision om industrialisering och utveckling enligt Havannamanifestet.
Snart stod de klart för B. Ward och M. Strong att deras Stockholmskonferens (1972) var i fara. De oberoende staterna från tredje världen vägrade att delta om konferensen krävde bindande miljökrav, som kunde lägga krokben för deras utveckling. De ville inte vara med om en ny form av imperialism, miljöimperialism.
Hur skulle detta dilemma lösas?
1971 hölls en inte speciellt uppmärksammad konferens, som har satt djupa spår i historien den sk Founexkonferensen. Ward&Strong förklarade där överraskande att utveckling i i-länderna gav negativa konsekvenser medan utveckling i tredje världen var av godo. Resultatet från konferensen blev att:
- De nya suveräna staterna, som hade fått nog av sina kolonialherrar och värnade om sin dyrköpta nationella suveränitet, skulle garanterades fortsatt självständighet.
- Tredje världen skulle få utvecklas utan bindande miljökrav genom att respektive stat på eget ansvar skulle se till att undvika sådan negativ miljöpåverkan, som i-världen tidigare åstadkommit vid sin industrialisering.
- I-världen skulle dela med sig både av sina kunskaper och av sitt överflöd, även kallat ”the new international economic order” eller liknande.
Detta var innebörden i det ursprungliga begreppet Sustainable Development, hållbar utveckling! Det kanske viktigaste utfallet av Stockholmskonferensen påföljande år var att överenskommelsen från Founex förankrades.
1980talet
Under 1980-talet förändrades miljörörelsen på viktiga punkter. Den kanske viktigaste förändringen var att vetenskapen fick en ny roll inom delar av miljörörelsen. Där blev det fritt fram för sk postnormal vetenskap, som kan underordnas andra mål än den vetenskapliga metoden. Miljöaktiva vetenskapare ansågs ha full rätt att handleda politikerna att fatta beslut på grund av de rön man funnit med hjälp av postnormal vetenskap. Miljörörelsen höll kvar kravet på nolltillväxt, men döpte om den till det mer positiva uttrycket ”grön tillväxt”. Förutom postnormal vetenskap och grön tillväxt blev ”hållbar utveckling” en hörnsten i deras ideologi.
1983 fick den sk Brundtlandkommissionen FNs uppdrag att arbeta fram en “Long term environmental strategi for achieving sustainable development”. 1987 lade kommissionen där M. Strong var en av huvudspelarna fram sin rapport. Där blev hållbar utveckling ett begrepp som passade allt och alla, men den ursprungliga överenskommelsen i Founex har aldrig ifrågasatts.
Idag används begreppet lite hur som helst, dels som allmän flumfloskel utan någon innebörd alls, dels som det politiskt korrekta begreppet enligt ovan dvs ett uttryck som används för att nå en dold politisk agenda och dels så som man kan uppfatta det rakt av, en utveckling som grundas på traditionell vetenskap och ekonomi.
Politiskt korrekt hållbar utveckling
Den politiskt korrekta hållbara utvecklingen har alltså sina rötter i Neomalthusianismen, Founexkonferensen och Stockholmskonferensen. Den baseras varken på vetenskap, erfarenhet eller sunt förnuft. Avsikten är att hindra utveckling och bidra till avveckling.
De ekoimperialistiska kraven, som denna ”hållbara utveckling” medför, kan endast genomföras med utökad makt och kontroll dvs mindre frihet och begränsad demokrati. Målet ska nås med hjälp av diverse hot som ex klimathotet och hotet om de begränsade resurserna och inte minst försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen är ett kraftfullt vapen för anti-utvecklingsaktivister. Den fokuserar endast på riskerna med att tillämpa olika slag av teknologier, men aldrig på risken med att avstå från möjliga förbättringar.
Vetenskapligt grundad hållbar utveckling
Sannolikt uppfattar de flesta hållbar utveckling som verklig utveckling, ständig förbättring. Den vilar på frihet, traditionell forskning och tillämpning av ny kunskap. Sådan utveckling har tex lett till att man funnit och uppfunnit nya resurser, att avfall och föroreningar minskats, att nya teknologier nu kramar ut mer och mer ur energi- och mineralresurser. Kort sagt den lämnar världen i allt bättre skick till kommande generationer.
Sådan utveckling behöver inga aktivister eller mäktiga organ som styr utvecklingen, den behöver framför allt inga nya kolonisatörer som under falsk flagg hindrar utvecklingen genom hot om en katastrofal och ohållbar framtid.
Att köpa grisen i säcken
Det är mycket riskabelt att rösta fram ett parti som säger sig vilja kämpa för hållbar utveckling. Vad menar de? Frihet, demokrati och förbättringar eller avveckling och allt starkare styrning från EU och FN?
Med andra ord, dags att ställa initierade frågor till politikerna.
Lysande, Ann L-H ! Ett minst lika toxiskt-lömskt uttryck som ’hållbart’ (inkl. div. former) är ’värdegrund’, lite typ av; vabaha, delar du inte min/vår värdegrund gällande gröna syltade tomater…vaf-n é du för typ… Därefter är fritt fram att flytta målstolparna… Arma land !
Mvh/TJ
Lysande, Ann L-H ! Ett minst lika toxiskt-lömskt uttryck som ’hållbart’ (inkl. div. former) är ’värdegrund’, lite typ av; vabaha, delar du inte min/vår värdegrund gällande gröna syltade tomater…vaf-n é du för typ… Därefter är fritt fram att flytta målstolparna… Arma land !
Mvh/TJ
Sorry för 2x posting – vete 17 hur, mod radera pls.
Txs! /TJ
Tack Ann för detta utmärkta inlägg.
Bakom Barbara Ward och Maurice Strong fanns de mäktiga uppbackarna och finansiärerna av denna agenda. Nelson Rockefeller pekade tidigt ut miljön som ett område som krävde internationellt samarbete och internationella institutioner med muskler. I Trilaterala Kommissionens ”Beyond Interdependence” som skrevs av Jim McNeill (författare av Brundtlandrapporten), managementexperten Pieter Winsemius och Taizo Yakushiji togs en plan fram för genomförandet av Brundtlandrapportens målsättningar. Trilateralernas ordförande David Rockefeller skrev förord tillsammans med sin vän Maurice Strong. Nelsons son Steven Rockefeller koordinerade sedan arbetet med att ta fram ett ”Earth Charter”. Budord för det nya millenniet som låg förankrade i målen för en hållbar utveckling. Idén fanns tidigt med hos Strong och Romklubbsgänget. Utan Rockefellers finansiering från deras armada av stiftelser hade vi förmodligen inte sett några braskande rubriker om klimatkatastrofer idag.
Ann L-H
Ett nöje att läsa dina texter, fulla av kunskap utan dogmer och flummiga slutsatser.
Du är den sanna pedagogen som kan förklara komplicerade skeenden så man förstår vad det är frågan om. Jag saknar dr: Max, men Du är en fullgod ersättning. Du verkar krylla av kunskap. Tänk om man kunde få ut detta i media. Då hade skutan antagligen gjort en tillåten u-sväng som min GPS brukar säga.
Fast det är klart, jag brukar svara , jag vill inte.
Kanske är det så med CAGW gänget också.
Hur medveten är medvetandet?
Är det någon som styr klimathotet mot en hemlig agenda? Eller finns det kraftfulla spelar som puffar eller lägger in lite stötar så att saker skall gå i rätt riktning.
Eller är numera klimathotet ett självspelande piano? Har det blivit en sorts pervers folkrörelse?
Det här är frågor som man bör ställa sig. Initiativtagarna till klimathotet har med största tappat greppet och andra har tagit över rodret med en hel annan agenda.
Än så länge så måste det ändå gå igenom de folkvalda instanserna för att komma någonstans.
Vi har sett att det börjar fallera och krackelera lite varstans. Köpenhamn, Australien, England.
Om det nu finns någon agenda så är mitt tips att de kommer misslyckats även denna gång.
Att Rockefeller styr och ställer känns lite gammaldags. Har svårt att tro att de har värst mycket inflytande över kinesisk politik. Tveksam till Indien också. Och om man inte har Kina eller Ryssland med på banan så blir det ganska svårt att skapa någonslags global, vad det nu man vill åstakomma.
Det som gäller nu är att informera massorna med enkla korrekt information. Få dem att tänka till. om än bara för någon sekund. så ett frö.
En ofta debatterad underavdelning till hållbar utveckling är termen ”hållbart/hållbara energisystem”. Vilket för mig bland annat borde innebära energisystem som kan producera det som behövs när det behövs. Ändå propagerar de flesta som använder termen för mer sol- och vindkraft. De är ju inte alls hållbara. Dels producerar de inte alls det som behövs när det behövs. Dels gör de av med stora mängder ändliga resurser för att producera en viss mängd el. Alla andra energislag, i alla fall av de som står för mer än marginell produktion, använder mindre material för att producera en viss mängd el. Ofta producerar solpaneler och vindkraftverk inte alls, eller så lite att det knappt märks. Finns det några andra energislag än sol och vind som har en kapacitetsfaktor på under 50 %?
Det verkar som hållbar utveckling och andra termer som börjar med ordet hållbar har blivit flumtermer som bara används för att försöka hindra verklig utveckling, mer välstånd och minskande miljöpåverkan. Tyvärr. För vi skulle behöva en utveckling som är hållbar ur vetenskaplig och mänsklig synvinkel. Det miljörörelsen står för numera är till stora delar en totalt ohållbar utveckling, som bara gör människor fattigare och förvärrar miljöproblem.
Möt Steve Goddard (=Tony Heller [som just håller på med en bok om datamassering]), Tim Ball, Delingpoole och Marc Morano i Las Vegas:
http://www.sunnewsnetwork.ca/video/3730731690001
Tack för två mycket läsvärda inlägg från dig Ann LH.
Lars Kamél #7
Det enda verkligt hållbara sättet att skapa hållbar energi jag på rak arm kan komma på är väl breeder reaktorer.
Högskolelagen, 1 kap §5:
”Högskolorna skall i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.”
Här är en annan som är tveksam till att deltaga i debatter:
http://www.resume.se/nyheter/media/2006/12/13/svts-per-holmgren-ville-in/
#12, ”Här är en annan som är tveksam till att deltaga i debatter:”
Självklart..!
Man kan väl inte delta i debatter om verkliga förhållanden – när man bara kan rabbla sina inprogrammerade mantran.
Tack för två mycket lärorika inlägg idag Ann L-H! Jag har två kommentarer om begreppen ”postnormal vetenskap” och ”hållbar utveckling”:
”postnormal vetenskap” tycker jag är en olycklig benämning på det som det handlar om, nämligen ”postmodernistiskt flum i syfte att bedriva en politisk agenda”
Begreppet ”normalvetenskap” myntades av Thomas Kuhn, som till sin förvåning fick se sitt begrepp norpat av allehanda postmodernister. Men han får skylla sig själv eftersom ”normal” vetenskap enligt honom är djupt relativistisk vilket passar postmodernisterna utmärkt. Då kan de bedriva sin politiska agenda och kamouflera det som ”vetenskap”. Tidigare försök att på detta sätt politisera vetenskapen ser vi redan i början av 1900-talet då först stalinisterna och sedan nazisterna drev tesen att det vi kallar ”vetenskap” var borgerlig eller judisk. Som en konsekvens av denna analys så ville respektive ideologi istället ha en ”klassmedveten vetenskap” och en ”arisk” dito.
Dagens vänster lever fortfarande kvar i denna syn på vetenskapen men har, med hjälp av diverse filosofer, transformerat hela klabbet till postmodernism där din ”vetenskapliga” insats bedöms efter hur bra det stödjer ”The Cause”, snarare än om det ger nya fakta och bättre (närmare sanningen) teorier. Jag stöter tyvärr ibland på detta fenomen vid våra universitet och i tidskrifter. Det finns väldigt många ”nyttiga idioter” inom vårt universitets och forskningsväsende som egentligen inte begriper vad det handlar om, men som glatt hakar på eftersom det tycks vara ”inne”.
Beträffande ”hållbar utveckling” så är det minst sagt mångtydigt
https://www.klimatupplysningen.se/2012/06/10/hallbar-utveckling-och-fornyelsebar-energi/
Vid en närmare analys (t.ex. ”… tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”) så kan det ju faktiskt utnyttjas mot miljöideologin på område efter område. Varför släppa detta begrepp till utvecklingsmotståndare som Mp och C?
’Postnormal vetenskap’, är ett fiinare ord för kavsi-/pseudo-/falsk vetenskap. (Så att det skall SE UT att ändå vara vetenskap…)
Mycket intressant inlägg Ann L-H, och bra fråga.
När det gäller ”försiktighet” har jag tänkt att det framförallt blandas ihop med rädsla. Rädsla är alltid verklig, även om den inte är befogad och skall tas på allvar, men rädsla är den absolut sämsta grunden för maktinnehav.
Att talet om ”hållbarhet” har blivit så allmänt använt, trots bristen på innehåll, tror jag beror på att det svarar mot en allmän rädsla för civilisationens bräcklighet. Nyhetsförmedlingen går också mycket ut på att visa människor för vilka tillvaron har rasat samman. Att vi lever i en tid när det överhuvudtaget är tänkbart att vädja till ett världssamfund, att hjälpinsatser och -transporter har en omfattning och kapacitet som är unik i världshistorien, väger lätt mot rädslan.
Världen verkar inte komma att enas om något klimatfix och lika bra är det. Kanske något gott ändå kommer ut av allt detta; t.ex en ordning för fisket i världen, för det lider av allmänningens tragedi. Storskaliga försök med dyra och ineffektiva ”hållbara” energisystem har tagit stora resurser, men hela frågan om ersättning för oljan har fått ett lyft, som kan få stor betydelse.
Pär Holmgren vilken hycklare!!
Jobbar på SVT tar betalt för att sprida ren dynga och kissar sedan på sig och gömmer sig i mammas klolar när han skall försvara dyngan!
#17
Av PH:s beteende att döma, får jag intrycket att han är en av de större kräken i sandlådan.
I dag hade jag ett uppdrag att fotografera kampsportsuppvisning på Kanaltorget här i Göteborg.
Samtidigt under en paus , använde ett gäng olika politiker scenens högtalaranläggning för att trumpeta ut klimathotet.
Alla, sossar, miljöpartister, folkpartister, och en kristdemokrat tävlade om att vida hur enormt engagerade de var i vår tids största ödesfråga. Allt från löften att minska koldioxiden till att all mat skall vara ekologisk, och att vi skall lämna en hållbar jord till våra barnbarnsbarnbarn, efter oss. När sossen satte sig nedanför scenen på en stol och lyssnade resten av politikernas frälsartal kunde jag inte låta bli att gå fram till honom och fråga varför de håller på att svamla om jordens undergång utan att veta ett skvatt om vad de talade om?
Jag frågade som jag brukar om han visste vad koldioxid är för något.
– Är det den kemiska beteckningen du menar?
– Nej det behövs inte, tala bara om vad det är för något.
– Exakt vad det är kan jag inte säga men det är ju inte bra.
– Varför står du då här och skrämmer folk med något som du inte ens vet vad det är….
Alla de politiker jag talat med, så har jag fått samma svar. Vi hade n lång diskussion och han ville veta mer, men han hade inget visitkort och sa sitt namn som jag naturligtvis glömde lika snabbt, trots att jag gick tillbaka och frågade igen. Men jag skall leta upp honom om jag kan hitta en bild av honom.
Men det är faktiskt skrämmande hur okunniga politikerna är,…och de som inte är det är faktiskt på vår sida, utan att våga komma ur garderoben.
Bim #19,
Man undrar ju över alla dessa politiker och andra som bara jamsar med. Är allt de säger bara medjamsande? Vi vet ju att åsiktskorridoren är extremt smal och då är det ju ganska bekvämt att jamsa med eftersom man vet att alla andra också gör det, och man slipper normalt att svara på kritiska frågor. Ända tills det kommer jobbiga typer som du Bim och ställer obehagliga frågor som man inte bör ställa i sådana här situationer 🙂
Bim #19
Var denne politiker ung eller gammal?
Ganska läskigt egentligen. Vid något annat tillfälle frågades politikern (flera) i en liknande situation hur många procent koldioxiden hade stigit till i atmosfären …
Och svaren var precis lika skrämmande ..
Jag menar att detta säger en del om vår samtid. Och alltså inte bara (eller ens främst) om politikerna … utan om ett system som har fått fortsätta att vandra i en riktning som redan för ganska länge sedan lämnade rimligheten på allt fler områden för att övergå i allt mer absurda vanföreställningar.
Tack för artikeln. Ann nämner Founexkonferensen, och tre punkter som ” aldrig ifrågasatts” men jag skulle gärna få någon referens till ett dokument, om det finns. Detta av nyfikenhet om vad som står där.
Jacob Nordangård skriver lite mer om Brundtlandkommisionen, och dess författare. I Ann´s historik saknas t.ex Lecters Brown och FN´s formulering via Brundtland. Lecter Brown lär ha myntat uttrycket 1982 och och Brundtland etablerat den som gemensamt internationellt uttryck genom FN´s dokument ”Our common future” 1987. Jag är inte lika insatt som Nordangård i turerna, men är lite tveksam till att demagogisera uttrycket ”hållbar utveckling” enbart som ett instrument för att hålla tredje världen i schack, eller behålla makten över den ekonomiska utvecklingen. Den grundläggande filosofin i hållbar utveckling är ”Sustainable development seeks to meet the needs and aspirations of the present without compromising the ability to meet those of the future” (Our common future). Denna del tycker jag utgör en bra värdegrund för hur man kan se på utveckling. Däremot har ordet hållbar det blivit ett flumuttryck som varje politiker använder för sina syften. Brundtlandrapporten har en viss ton av rädsla för att tredje världens utveckling skall äventyra de rika nationernas samhällsordning och söker naturligtvis internationella policyinstrument för att reglera utvecklingen. Vi borde just kräva en tydligare definition på vad det innebär i varje enskilt fall.
Fredrik Berg # 21
Han var mellan 30-45 lite svårt att avgöra.
Jag tror han var förste talare av fem eller sex st. Jag var inte så uppmärksam från början då jag inte visste att det skulle bli en klimatpropaganda där då kampsportarna använde högtalarna.
Jag tror faktiskt att det finns ett sug efter sanning och kunskap. Jag blev inte avfärdad utan han verkade intresserad men kanske skeptisk till vad jag sa. Tex att jordens medel temperatur fortfarande är ungefär 0, 7- 0,8 grader förhöjd sedan 1850 talet. Det säger inte vetenskapen, svarade han.
Vilken vetenskap,frågade jag…. Osv,osv
Jag nämnde också Josef Franssons artikel som mycket bra och att de andra skänker bort sina röster genom sin okunskap.
Fantastiskt bra skrivit. Då jag själv är gammal minns jag mycket av den historiebeskrivning som här nämns.
Undrar på om vårt förklarande, låga tonläge i klimatdebatten är till nackdel när våra motståndare dundrar som de gör och hotar med världens undergång om vi inte gör som de säger? Möjligtvis attraheras vi av en liten grupp forskare och andra närstående, men jag misstänker samtidigt att det stora flertalet, särskilt yngre, dras till dem som har ett betydligt starkare och enklare budskap än vårt försiktiga och förklarande.
Den här med budskapet – och tyngden i det – kanske vi borde fundera mer över. Då kanske det inte bara räcker att ha rätt i sak, när de andra skall rädda världen.
En 12 år gammal artikel om spelet hur miljöfrågan blev politik:
”I dessa ansträngningar formulerades så mycket av idéinnehållet till det som, så småningom, kom att kallas hållbar utveckling. Framför allt kom den så kallade Founex-rapporten från 1971 att få stor betydelse. I den underströk inflytelserika ekonomer och utvecklingsteoretiker, många från Syd, att miljöhänsyn och ekonomisk utveckling inte var ett motsatspar, utan var ”två sidor av samma mynt”. De var rent av ömsesidigt beroende. Här formulerade rapporten sålunda själva grundhypotesen i våra dagars politik kring hållbar utveckling. ”
http://www.svd.se/kultur/understrecket/miljofragan-blev-politik-i-stockholm_56325.svd
Tack Stickan för denna artikel från 2002. Det är uppenbart att det är många intressen som strålar samman i dessa stora konferenser.
Kanske OT, men,
En kvinna som sällan nämns är Ester Boserup som också haft ett visst inflytande på hållbarhetstänkandet, framförallt inom jordbruket.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ester_Boserup
http://www.pnas.org/content/107/51/21963.full
Lars J. Just hemkommen, skriver i all hast.
Det mesta om ursprunget till hållbar utveckling har jag hämtat från R. Darwalls ”the Age of global warming a historia”. Ang. Founex hänvisar han (!) till UNEP , In defence of the Earth: the basic texts on Environment: Founex. Stockholm (1981) sid3, 5, 8. Möjligen hör sid 125 o 128 i M.Strongs where on Earth are we going?
Jag har några källor ytterligare men hinner inte just ta tag i dem. Återkommer.
Lars J. – Tillägg en annan inspirationskälla till tankarna kring hållbar utveckling är The Tree Faces of Sustainability:
http://heartland.org/policy-documents/three-faces-sustainability
Vill man veta mera om Sustainability och Global Governance är det bara att gå in på
Earth Charters mycket omfattande hemsida där man tex kan läsa
”The Earth Charter: A framework for global governance”.
Earth Charter är en yvig organisation i rakt nedstigande led från just Founexkonferensen så som åtminstone Rubert Darwall har tolkat den. Denna organisation har enligt hemsidan någonslags center i Stockholm …
Om hållbar utveckling och liknande
Problemet med begreppet hållbar utveckling är att det a priori utgår från ett statiskt samhälle. Om vi gör tankeexperimentet och förflyttar oss tillbaka i tiden antingen till medeltidens skråsamhälle eller t om tillbaka till ett förtida jägarsamhälle så inses detta lätt. Ett jägarsamhälle blev inte hållbart längre när man avlivat de sista jaktdjuren och det medeltida samhället kunde inte klara sig längre när det statiska jordbruket hade nått gränsen för sin produktivitet och lokalproducerad mat och råvaror inte längre räckte till. Likaså knäcktes de tidiga samhällena av energibrist då biomassan inte längre räckte till. Delar av Sverige var praktiskt kalhuggna för 150 år sedan. Tack vare den fossila energin har vi haft mer än två århundraden av snabb utveckling. Gör tankeexperimentet och tänk bort den fossila energin. Hur hade världen sett ut!
Det är därför det är så absurt och destruktivt att vi nu fått ett politiskt samhälle som mer och mer drivs av vetenskapsfientliga krafter och motarbetar nya koncept och nya idéer istället för att anamma dem.
Att genmodifierade grödor innebär fantastiska möjligheter för människors liv och hälsa inses inte, inte heller att kärnenergi i olika former behövs för att lösa jordens energiproblem. Istället arbetar man sig bakåt till ett mer primitivt samhälle där effekten endast kan bli en nämligen att man påskyndar en human kollaps, dvs resurserna räcker definitionsmässigt inte till.
Att ignorera de dynamiska processerna i samhället är fullständigt galet och det enda hoppfulla är att det trots allt finns samhällen på vår jord som har insett detta däremot tycks det knappast vara fallet bland allt fler i dagens svenska samhälle. Det är faktiskt detta som är det mest allvarliga och som borde vara den fråga som dominerade den begynnande valkampanjen.
Tack Lennart B., tyvärr verkar det inte finnas någon politiker, som vågar stå upp för vetenskaplig och ekonomiskt ”hållbar utvecklingen” här i landet. Det är oerhört ängsligt på allianskanten även om en och annan möjligen här och var insett realiteter. Den andra röran vågar jag inte ens tänka på.
Tack Lennart B.
Tyvärr får man leta länge innan man kan hitta någon svenska politiker som orkar stå emot den politiskt korrekta tsunamin. Alliansen är ängslig oberoende av sina eventuella insikter i eländet och den andra sidan, den vågar jag inte ens tänka på.
Ann LH
Det var mycket bra att Du tog upp detta ämne och gav en sådan utmärkt inledning. Man kan bara hoppas att politikerna till slut inte gör vad dom säger de vill göra utan i stället försöker handla pragmatiskt. De problem de har att bemästra är nog inte i första hand att ta ledningen i en global klimatkamp utan att i stället koncentrera krafterna att försöka assimilera den enorma invandrarströmmen och skaffa jobb åt dem. Även detta måste vara hållbart. Det kan knappast vara lätt då man inte ens klarat av att skaffa arbete åt landets egna invånare. Det är självklart en plikt att hjälpa människor i nöd med bördan måste fördelas mer lika mellan västländerna. Detta verkar inte vara fallet och godheten är alltid bäst om den förenas med förnuftet.
32 # Ann LH
NÅGOT O T
”……Tack Lennart B., tyvärr verkar det inte finnas någon politiker, som vågar stå upp för vetenskaplig och ekonomiskt ”hållbar utvecklingen” här i landet…..”
Ytterligare en mina som Herman Lindquist skulle kunna omnämna.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article19373405.ab
”Sverige fullt av minfält inför riksdagsval”
Tack Ann för mer information om hur olika vi kan se på ordet hållbar.