Dags igen för en snabbkoll på det energipolitiska spelet inom EU.
Vi kan dock börja med att notera att varken Obama eller Romney berör klimatet eller energin i den amerikanska valdebatten. Många, inte minst från det klimatalarmistiska lägret, har uttryckt sin frustration över detta. Men det hjälper inte, klimatfrågan är ute.
I Europa blir det allt tydligare att många politiker nu desperat försöker slingra sig ur den självmordspolitik som de själva har försatt sig i genom att de försvurit sig åt en snabbavveckling av koldioxiden och en snabbuppbyggnad av ”förnyelsebar” energi.
I England pågår en maktkamp mellan de delar av den konservativa regeringen som vill hålla energipriserna nere och andra delar som lierat sig med framförallt vindindustrin. Om den gröna sidan vinner så kommer det att bli dyrt för Englands skattebetalare, inklusive låginkomsttagare och pensionärer, när de skall försöka hålla värmen inomhus under vintrarna framöver.
I Tyskland pågår fortfarande det stora experimentet med industri och människor; ”energivändningen”. Landet har numera det näst högsta energipriset (efter Danmark) i Europa. Idag är det c:a 800 000 hushåll som inte klarar av att betala sina elräkningar. Och efter Angela Merkels drastiska beslut att avveckla kärnkraften så räknar man med att energinotan kommer att öka med 47% (!) nästa år pga utbyggnaden av sol- och vindkraft.
Der Spiegel påpekar att den här energipolitiken delar Tyskland i två läger. De stora energislukande industrierna håller sig än så länge ganska lugna eftersom de genom sina lobbyister i Berlin fått avtal som gör att de slipper att betala alla pålägg och skatter som går åt till att subventionera den ”förnyelsebara” energin. Å andra sidan har vi de små och medelstora företagen, samt (naturligtvis) den vanlige elkonsumenten, som måste betala notan. Och det är framför allt i det senare lägret som motståndet nu växer. Det ser riktigt, riktigt mörkt ut för Tyskland.
Både England och Tyskland verkar sitta fast i en rävsax som de har svårt att ta sig ur. Båda regeringarna består nämligen av en allians med gröna partier som på detta sätt skaffat sig ett oproportionerligt stort inflytande på ländernas energipolitik. De gröna rösterna inom regeringarna stöttar utan undantag alla förslag som sol- och vindindustrin och som EU kommer med.
Men nu verkar det även som om det finns sprickor i själva EU-maskineriet. Vid mötet i Durban förra året så bestämde sig EU för att på egen hand göra ett åtagande, ett Kyoto II, som skulle binda upp de europeiska staterna för ännu större nedskärningar av fossilbaserad energiproduktion och transportsektor efter 2020. På så sätt hoppades man att andra länder skulle känna sig mer motiverade att också skriva på ett sådant avtal 2015.
För att åstadkomma ett inomeuropeiskt åtagande till nästa klimatmöte i Doha i Qatar, så krävs det emellertid att de fria utsläppsrättigheterna minskar, eller skrotas helt. Men Polen, Baltikum och flera andra forna östländer har satt sig på tvären och vill inte vara med om att bli av med sina gratis utsläppsrättigheter.
Detta är en teknikalitet kan man tycka. Men kontentan är att en sådan vägran innebär att EU kommer ganska tomhänt till Doha. Och utan att själv ha något internt avtal att visa upp så är utsikterna att få några andra länder att skriva på tämligen små. Se vidare här och här.
Så, håll tummarna och ta ett popcorn till så länge! 🙂
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Ingemar.
Vad som mest förvånar mig är att det är Europas ledande politiker som håller på med dessa galenskaper.
Detta är väl ett tydligt tecken på demokratins dilemma. Demokrati som blivit grön diktatur på grund av människors okunskap.
Att omge sig med fel rådgivare!
Den gröna rörelsen har skapat sin ringmur runt beslutsfattarna och förhoppningsvis har det trillat ner en talldank om de grönas totala inkompetens.
Förslagen är bevisat värdelösa för både folk klimat miljö och ekonomi. Vi kan med rätta tala om en miljöförstörelserörelse. Verkligheten kommer nu ikapp och jag hoppas att politikerna hänger ut miljörörelsen till fiskmåsarna med strömming i fickorna. Det är dagas att de konfronteras med sin idioti.
Bim #1,
Du ser samma mönster i alla regeringar där alliansen är beroende av något grönt minoritetsparti (Sverige och Australien icke att förglömma). Vilka utses till energi-, miljö- och klimatministrar?
Det verkar som Tyskland inte fullt klarar av energirevolutionen. Man ligger nu farligt nära stridsledning.
E.ON äger ett kolkraftverk, Datteln, i västra Tyskland som i 40 år producerat elström med 16,7 Hz frekvens för tyska järnvägen. Efter en serie fruktlösa domstolsförhandlingar beslutade E.ON att lägga ner kolkraftverket i december 2012 för att slippa bygga om verket.
Nu har VD för Deutsche Bahn slagit larm. Läggs Datteln ner, kommer 30 % av järnvägstrafiken att bli stående kalla dagar på grund av brist på elström.
http://www.germanenergyblog.de/?p=10692
Såg häromkvällen på tyska ZDF:s kvällsdebatt om die Energiewende. Normalt brukar dessa debatter, under ledning av Maybritt Ilner, vara mycket skarpa och nyanserade. Icke så i detta fall. Bara troende i panelen. Ordduellen gick bara mellan den ständigt hånflinande gröna partibossen Trittin och sittande energiministern, som tog emot som en skolpojke. Industrimannen var tacksam för alla fina möjligheter man får. Teknikexperten och journalisten berättade stolt att Tyskland var så väl förberedd att att man som enda nation kunde ta det stolta beslutet om Energiewende direkt när ödesstunden infann sig.
Det är ett stort ansvar, världen ögon är riktade på ”oss”.
Det var bara Martin Ljung som fattades, sjungandes: Vi skall klara av det…..
Och visst är världens ögon riktade mot Tyskland. Kanske inte med den beundran man inbillar sig. Man tycks inte känna till att på annat håll har också fattats beslut om kärnkrafts avveckling och om bortre paranteser.
Och visst var Tyskland väl förberedd, i varje fall politiskt. Efter årtionden med grön hjernevask om kärnkraftens fasor.
Det går väl att lösa problemen för Tyskland om det blir det en sträng vinter.
FN får väl organisera Marshallplanen 2.0. 🙂
Världens chans för Sverige med massiv satsning på billig, säker kärnkraftel – tysk basindustri flyttar hit med 70% lägre elkostnader på sikt.
*7
Dessvärre är risken stor att våra politiker i C och MP mm kommer att lyckas med att omintetgöra denna potentiella fördel, då de förefaller mindre intresserade i landets välfärd än i sina fundamentalistiska uppfattningar. Här kan jag hänvisa till åtskilliga referenser som tidigare gjorts i denna blogg.
Följ denna roliga historia om M.Manns nominering av fredspriset,
finns på CLImate Realist mfl.
ALI.K.
Holmfrid # 7
Lysande idé!
Vi borde lobba stenhårt för det. 😀
Holmfrid #7,
Hittills så damsuger Tyskland sina östliga och nordliga grannar på el, vilket gör att priserna stiger där. Och nu vill tydligen regeringen utreda om vi inte skall bygga ytterligare en ledning ned för att rädda tyskarna från konsekvenserna av deras ”energirevolution”. – Men vad skall vi rädda dem med? Mer vindkraft? Högre priser här hemma?
Vindkraftsförespråkarna framför nu sitt budskap med lite förändrad profil.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-gar-mot-ett-glapp-i-energiforsorjningen_7622290.svd
Oskatshamn kan tydligen inte byggas ut mer på grund av begränsningar i nätet, någonting som tydligen inte är något problem för vindkraften då det kan byggas ut (ähum, hur hänger det ihop).
Finns tyvärr ingen möjlighet att kommentera artikeln i SVD.
Oskarshamn heter det ju!
Läste i dagens Dagens Industri en krönika av Maria Wetterstrand om Tysklands nya gröna el framtid. Bara trams om solpaneler och vindsnurror som ersätter kärnkraft och kolkraft. Här uppmanas Sverige och Finland att följa Tysklands Energiwende.