Här följer ett gästinlägg av Jarl Ahlbeck, teknologie doktor, docent i miljövårdsteknik, och forskare om bl.a. rökgasavsvavling:
Om svaveldirektivet för fartyg
Enligt EU:s svaveldirektiv, som i sin tur baserar sig på internationella sjöfartsorganisationen IMO:s överenskommelse, begränsas svaveldioxidutsläppen redan år 2015 för fartyg i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen till att motsvara endast 0,1 procent svavel i bränslet, ett mycket strängt krav. EU-parlamentet gav nyligen sitt slutliga bifall till direktivet.
Ryssland har undertecknat IMO-överenskommelsen, men har hittills inte lagt två strån i kors för saken. Däremot pågår full aktivitet i Finland. Att Vikinglinjens nya fartyg ska drivas med LNG (svavelfri naturgas i vätskeform) är en följd av direktivet.
När svavel brinner bildas svaveldioxid, som med luftens fukt bildar svavelsyrlighet och svavelsyra, vilket ger sura regn. Detta var ett allvarligt problem på 1970-talet, men är numera praktiskt taget eliminerat i Europa med hjälp av naturgas, kärnkraft och reningsanläggningar, vilka dock är alltför skrymmande för fartygsbruk.
Som forskare i rökgasavsvavling har jag ingenting emot att fartygstrafiken minskar sina utsläpp. Men år 2015 är alldeles för tidigt. Dagens reningsteknik är för dyr för äldre fartyg. En allmän övergång till LNG spelar ryska Gazprom i händerna. Det kommer snabbt att bli brist på lågsvavlig olja.
De som klagar på att direktivet ökar exportindustrins transportkostnader (med 50 procent!) bemöts med argumentet att industrin ”alltid har gnällt över miljökrav, men ändå anpassat sig”. Men dels är miljöläget i dag långt bättre än förr. Direktivet ger en utsläppsminskning av marginell betydelse till enorma kostnader. Dels är det ett faktum att en stor del av fabriksnedläggningarna i Finland på 2000-talet berodde på de höga transportkostnaderna. Se Esa Hämäläinens doktorsavhandling 2011 vid Åbo Universitet.
Ett annat argument för direktivet sägs vara att det ”skapar sysselsättning i miljöteknik”. Men olönsamma gröna arbetsplatser minskar de industriella arbetsplatserna, framtvingar hårda rationaliseringar och flyttning av fabriker utomlands. Enligt en spansk undersökning [tidigare uppmärksammad på TCS] förintar varje ny arbetsplats inom vindkraftssektorn 2,2 industriella arbetsplatser.
Den gröna teorin följer i detta den klassiska ekonomiska teorin att det är bra för sysselsättningen om pojkar krossar fönsterrutor, eftersom glasmästerierna får mer arbete.
Ett argument med tunga moraliska övertoner är att svaveldirektivet ”sparar tiotusentals dödsfall” och därmed ger en ekonomisk nytta som är ”sexton gånger högre än direktivets kostnader”.
Ett sådant argument borde väl ha stöd i vetenskapligt granskade publikationer? Nej, EU-kommissionen utnyttjar en konsultfirma vid namn AEA-technology, som är en privatiserad utlöpare från Englands atomenergikommission. I denna firma lever begåvade universitetsforskare flott på frikostiga EU-uppdrag. Men de flesta saknar ”verklig” arbetserfarenhet. De konstruerar teoretiska miljökonsekvensanalyser och ekonomiska följder för olika framtidsscenarier vad beträffar t.ex. klimatförändring och luftföroreningar. De sliter sig från sitt tangentbord bara då det vankas resa till någon klimatkongress.
Många miljöforskare är teknokratnördar med bristfällig allmänbildning, dålig insikt i historiska och sociologiska mekanismer, men med stor tillit till sin egen förträfflighet.
De rafflande uppgifterna om svaveldirektivets välsignelse skapas av en kedja av datoriserade matematiska modeller, se här.
– Man använder en ”hälsomodell” över sambandet mellan luftens svaveldioxidhalt och förekomsten av luftvägsinfektioner. Modellerna bygger på statistik från tider då svaveldioxidutsläppen (och luftens svaveldioxidhalt) var 10-60 gånger högre än i dag. Att hög svaveldioxidhalt i luften oftare förekom i regioner med större fattigdom och sämre hälsovård vet denna modell ingenting om, och extrapolationen till låga halter är givetvis en ren gissning.
– Sedan används en atmosfärisk ”spridningmodell” enligt vilken en minskning av fartygens utsläpp enligt direktivet kan åstadkomma en ca tioprocentig minskning av luftens svaveldioxidhalt i Nordeuropa. Denna modell är den enda någorlunda vetenskapliga länken i kedjan.
– Därefter sätter man in resultatet från ”spridningsmodellen” i ”hälsomodellen” som är extrapolerad ner till låga halter, och då finner man att direktivet minskar sjukdomsfallen i EU27 med 9.748 sjukdomsfall per år. Det är inget teknologskämt att AEA ger siffran med en persons (!) noggrannhet. Eftersom en del av de insjuknade senare antas dö i förtid, räddar direktivet därmed enligt AEA tiotusentals liv. Vilket räknat i pengar sägs vara sexton gånger mera värt än vad direktivet kostar.
Luftens svaveldioxidhalt är efter alla industriella miljardinvesteringar i miljöteknik emellertid redan så låg, att effekterna av direktivet knappast har någon korrelation alls med hälsan. AEA-resultaten är digitaliserade fantasier. Verkliga siffror är däremot att 1.300.000 personer varje år skadas i trafikolyckor inom EU. Av dem avlider 39.000. I stället blir den ökning av långtradartrafiken som nu tvingas fram ett tungt argument mot svaveldirektivet. Biltransporter mångdubblar dessutom oljeförbrukningen per transporterat ton jämfört med fartygstransport.
Eftersom exportindustrins aktivitet (Finland och Sverige är extra beroende av fartygstransporter) minskar på grund av höga transportkostnader, förvärras arbetslösheten och samhället förlorar resurser för bland annat hälsovård. Inga sådana faktorer beaktas av miljönördarnas datorer.
Finlands tidigare miljöminister Satu Hassi (grön), miljöutskottets rapportör till EU-parlamentet, spelade en stor roll för att genomdriva den snabba tidtabellen.
Jarl Ahlbeck
Miljöfara
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Jarl Ahlbeck – vad roligt att se dig som skribent här på TCS. Ett finländskt perspektiv breddar bloggen ytterligare.
Samtidigt vill jag passa på att tacka för Dina tidiga skriverier om klimatfrågan ensam och tillsammans med Wibjörn Karlén. Det var ni som en gång fick mig att bli riktigt skeptisk. Din artikel ”Den problematiska klimatfrågan” gav en gedigen grund för det och jag kunde till och med se till att citera den i en lärobok i naturkunskap för gymnasiet 2002, som jag var medförfattare i. Citatet gäller i hög grad än idag: ”Efter att jag i tio år … studerat det mesta som rapporterats angående växthuseffekten, står det … klart för mig, att den vetenskapliga kunskapen om jordens klimat ännu inte är tillräcklig för att man ska kunna förutsäga hur människans utsläpp av koldioxid påverkar klimatet”. Ett stort och sent tack!
Ja, statistik ersätter ofta förnuft. I Stockholm vill man ha totalt dubbdäcksförbud eller skatt på dubbdäcksanvändning för att spara 30-40 påstådda dödsfall per år. Hur många som istället dör i avsaknad av dubbdäck struntar man i. Allt som har med luft och miljö prioriteras, medan man sopar 4.000 dödsfall pga felbehandling inom sjukvården under mattan. Om den statistiken vore mer noggrann skulle dödsfallen kanske fördubblas, men det leder inte till något man kan beskatta…
Tack Jarl, för att du skriver insiktsfullt om hur man kommer fram till siffror över antalet insjuknade och för tidigt döda.
Heder ocskå till Christopher E, vars väderkorn ledde honom till samma slutsats.
Mycket intressant!
Det gäller att fokusera på rätt saker, de som verkligen har betydelse. Här visar du att stora pengar går till att försöka lösa ett numera icke-problem eller rättare sagt de små resterna av ett verkligt problem.
Tack!
Det är tråkigt att vi ska behöva offra delar av vår exportindustri för grön symbolpolitik och retorik utan substans.
Grattis till våra konkurrenter.
Intressant och informativt. Jag blir rejält förbannad på detta politiska armviftande av oinformerade och enögda politiker som sitter på molnfri höjd med höga löner och otroliga pensionsförmåner på bekostnad av den svenska medelklassen och som just drabbar den svenska medelklassen hårdast. Sveriges ”frälse” kör skjortan av Svenne och Lisa med hot om ett kommande helvete här på jorden istället för ett helvete efter döden.
Gotlandsfärjorna kommer att bli dyrare att åka med och det har hörts bävan över de nya reglerna. Detta beslut kommer att fördyra resande inom norra Europa och skicka mer turister med flyg utomlands.
EU vet inte sitt eget bästa utan gräver sin egen grav sakta men säkert!
Satu Maijastiina Hassi, född 1951, är tekn lic, har jobbat som ingenjör på ett kraftbolag. Hon är medförfattare av fysikböcker för högstadiet. Hon lämnade Paavo Lipponens regering i protest efter beslutet att bygga den femte kärnreaktorn.
Hon tillhörde på 1970-talet ett prosovjetiskt kommunistparti, som brukar kallas taistoister efter ledaren Taisto Jalo Sinisalo.
Jag har efter hand tyckt mig förstå, att en hel del exkommunister i dag återfinns i den gröna rörelsen.
Jarl, mycket bra och logisk sammanställning! Härligt att läsa därför, men naturligtvis ett sorgligt ämne när dumheten segrar.
Att ytterligare skada våra industrier helt i onödan. Och med fler utsläpp och dödsfall. Symbolhandlingar är tidens melodi.
Hoppas du återkommer här. Du var en av de tidiga skeptiker vars tankar jag kom i kontakt med. Mitt finländska blod svallar lite (pappa kom från Finland, och min äldste kände förfader, namne med mig exakt, dök upp 1623 just i Åbo för 13 generationer sedan).
#3 Gunnar Strandell
Tack för vänligt ord, även om jag är lite osäker på vad du syftar på. Att utsläppen ökar när fartygstrafik i praktiken bortregleras eller det idiotiska att dra ut påhittade linjära samband till absurt låga nivåer för att skrämma upp antalet ”döda”? (Det är ganska likt Chernobylköret som vi tjatat om tidigare, men det har förstås ett nära oslagbart rekord att genom statistiskt trixande få 60 döda till hundratusentals…). När det gäller svaveldirektivet, har jag en bekant som är mycket kunnig på området. Jag vet han läser här… så varför inte kommentera…? 😉
”bristfällig allmänbildning, dålig insikt i historiska och sociologiska mekanismer, men med stor tillit till sin egen förträfflighet.”
Det gäller för många författare på den här bloggen.
Tack för ett utmärkt inlägg, Jarl! 😀
Konsekvenserna ur detta EU/IMO-hjärnsläpp kommer att bli förödande för [främst] svensk & finsk basindustri. Den forne ministern Torstensson (C) drev frågan hårt & fick oxo rejält på tafsen, varvid hon lät Sjöfartsverket göra en konsekvensanalys (N.B. EFTER det att hon signerat/godkänt förslaget!) och resultatet visade på en kostnadsökning om ~ 35 miljarder per år för svensk tung bas-/exportindustri. Andra analyser visar på en ökning av antalet lastbilar/trailers med ~ 350.000 enheter för transport – såvida det nu öht. är ekonomiskt genomförbart – till [främst] norska hamnar samt via förbindelserna i syd till kontinenten.
Helt obegripligt är Svenskt Näringslivs närmast icke-agerande i frågan…
Fortsatta vansinnen bara sköljer över landet i en aldrig sinande ström, t.ex.:
http://www.regeringen.se/sb/d/16251/a/194271
Arma Land!
Mvh/TJ
Tog en snabbtitt på rapporten. Rapporten är sedvanligt slarvig, konfunderande och saknar helt grundläggande kvalitetsaspekter på vad en rapport skall innehålla.
Man kan tänka sig att det Finska intresset för rapporten handlar om att sälja energiförsörjningssystem till fartyg då Finska Wärtsila sysselsätter sig med sådant. Ett försök att tvinga eller låtsas tvinga EU att köpa Finska skeppsmotorer. Personligen är jag övertygad om att Wärtsila fixar det ändå utan detta falsarium. Är det månne ett försök för miljöfalsaristerna att försöka lura Wärtsila att de är bra till något?
En del på AGW+vänstersidan menar att industrin har en enorm makt men ett sådant beslut visar att de i många fall är helt maktlösa/inte tar vara på sina chanser att påverka.
Industriledarna vågar inte säga mycket i Finland för de blir genast stämplade som kapitalistiska miljöbanditer av miljöaktivisterna. De är känsliga människor de också, precis som vi fattiga forskare. De måste tänka på sitt rykte och sin familj.
Jag har mött Satu Hassi (spelade huvudrollen i EU:s svaveldirektiv) i en miljödebatt en gång på Tekniska Högskolan i Helsingfors. Jag var helt chanslös inför hennes massiva demagogi. Hon har gått i en tuff skola i tiden som minoritetskommunist (= Moskvatrogen kommunist). Dessutom gick debatten på finska som inte är mitt modersmål och därför lite svårare för mig än svenska.
Vi ingenjörer som byggde miljöteknik i Finland på 80-talet är förvånade över vilken naivt förvriden syn på ekonomi, miljö och hälsa som EU-kommissionen och -parlamentet visar. Dessutom gäller svaveldirektivet bara här i norr, i Medelhavet får man fortsätta köra på högsvavlig tjockolja. Det betyder väl att EU-kommisionen anser sydeuropeernas liv mindre värda? eller så tror de inte själva på sina kalkylerna.
Cost-benefit analysen är helt enkelt nonsens eftersom ”benefit” är hypotetisk (överkant) och ”cost” innefattar endast kostnader för avsvavling och lågsvavlig olja och inte andra kostnader som ökad landsvägstratfik och minskad industriell aktivitet/ökad Euroskleros och arbetslöshet.
Därtill måste någon (vem?) betala för dessa kostnader, och vilken investerare går med på att bygga en dyr skrubber på däcket på ett ålderstiget fraktfartyg? Då är det enklare att transportera med bil (svenskarna kör till Norge, och finnarna dessutom till Via Baltica som blir ännu längre och dyrare) medan man planerar flyttningen av produktionen utomlands.
Re Jarl Ahlbeck #14:
Angående industriledarna så har de väl inte betalt för att engagera sig i saker som de uppfattar politik och som ägare så önskar nog de flesta att deras företag inte förknippas med politik, miljö & klimatfrågor, oavsett inriktning. Man kan nog lite skämtsamt säga att företagsledarna även har sina företag att tänka på -oavsett inriktning. [Är de inte i skottgluggen så vill de inte vara där]. I övrigt är fossil&atom givetvis de närmast garanterade vinnarna i konflikten över tid, de vinner tom. genom att medvetet förlora.
Angående denna Satu Hassi, så är personen totalt okänd för mig. Jag kan tänka mig att Satu Hassi gått korpralskursen precis som alla andra feministiska politiker nuförtiden. Det är lite tråkigt att KTH i Sverige degenererat till nivån ”menig”, å andra sidan har kommunister styrt KTH i Sverige fram till Mr. Ekholm. Mr. Ekholm har dock inte tillsatt icke kommunister utan styr fortfarande över kommunister. Rent generellt bör man nog utvärdera sin situation ordentligt innan man debatterar ett hett ämne med fröken Hassi på ett främmande språk och redan innan debatten bestämma sig för ifall man vill vinna på demagogi eller hålla sig saklig. Appropå Moskva så spelar Moskva i den fossila ligan, dock har tex. Kanadensisk oljesand enligt rykten på nätet högt svavelinnehåll, vilket kostar några $ per fat att rena. Så rent teoretiskt skulle det kunna vara ett case för två herrar, dock mår ingen bra av att ha två herrar samtidigt så frågan är vem huvudmannen och vem som är komplementet i frågan.
Vad gäller EU så är det känt att massiva besvär existerar i princip överallt där samhällsvetenskaperna fått mycket stort inflytande över EU. Detta är inte specifikt för miljöområdet utan har tex. funnits inom transport & energi sektorn i typ 20 år. Du kan ringa upp någon i flyget och fråga efter typ EASA:s lagförslag, eller gå in och titta på hemsidan. Det verkar vara lite management ”by the people through incompetence” i termer av att de först langar ut kompletta hafsverk, ofta klipp & klistrade typ från enstaka flygbolagsmanualer och sedan helt enkelt tvingar branschen att skriva om lagen för att slippa deras förslag, och detta med viktningen att största/flest/tyngst/lobby-starkast får rätt.
Vad gäller påverkan så har väl många fartyg bytt till gasgenerator redan idag, så lagförslaget verkar ganska efterblivet och väldigt onödigt. Alla fartyg kommer ändå att bytas ut snart då det är billigare att köpa nytt än att underhålla gammalt. Man kan misstänka att det är någon form av trippel bluff med de två herrarna, marknaden och ”the public”. Givetvis räcker de ordinära ekonomiska lagarna utmärkt i en lågmarginalsbransch som bulkfreight men troligtvis vill de även lura ”the public” att deras flummeri har någon betydelse.
Jarl #14,
Industriledarna vågar inte säga mycket i Finland för de blir genast stämplade som kapitalistiska miljöbanditer av miljöaktivisterna. De är känsliga människor de också, precis som vi fattiga forskare.
I Sverige så hade vi ett betydligt tuffare och samhällsengagerat näringsliv under 80-talet. Det var hotet om löntagarfonder som triggade. Man startade till och med tankesmedjan Timbro som då vågade engagera sig i utmanande frågor för frihet och mot planekonomi.
Idag kan vi tyvärr konstatera att allt detta är borta. Nu handlar det bara om löneförhandlingar, medan man låter Alliansen sköta sin sossifiering i lugn och ro. Från Timbro har knappt hörts ett pip beträffande klimatfrågan, planekonomiska planer på global nivå eller EUs projekt för att driva ut industrin från europeisk mark.
EUs direktiv att införa ännu hårdare regler för exklusivt Östersjön är helt i linje med näringslivets policy att sälja motståndarna de rep som de behöver. Svenskt näringsliv är bara nyttiga idioter, och Lenin skulle skratta högt i sin grav!
Re Ingemar #16:
Jag kan inte hålla med om att Svenskt Näringsliv skulle vara på det viset angående Lenin som exempel. Däremot så har Svenskt Näringsliv nog identifierat Miljöfrågorna som en metod för skatteåterbäring och rent teoretiskt för det fallet att <0,001% risk att pendeln skulle slå över åt andra hållet, en potentiell metod för export av teknik.
I övrigt så finns det ett skimmer av en akademisering/råttifiering över miljörörelsen. Det handlar alltså om en återetablering av avlatsbreven från 1500-talet, 1910, 1921 fast med diverse akademiska organisationer som mottagare. Så essentiellt så handlar det om dels riktade skatter & bidrag från vissa specifika mottagare (staten saknar ju makten att höja skatten enbart för vissa..) och vad gäller motkraften så handlar det om skatteåterbäring enbart för vissa…
Essentiellt så är systemet fundamentalt ickefunktionsdugligt i det att enbart en mycket liten andel personer tjänar pengar på det (precis som avlatsbreven på 1500talet, 1910 och 1921 inte var funktionsdugligt heller. Så när man pratar om den sittande regeringen så är den bunden genom Fp till akademiseringen och genom M till skatteåterbäringen samt genom C till idéfundamentet. Så rent praktiskt så handlar det idag om att ha makten och fördela skattepengarna. I Sverige dock med modifikationen att man även måste sköta ekonomin för att få fortsätta regera.
Ingmar Nordin #16
Jag vet att Urban Bäckström insåg problemet med miljöskatterna som försämrar konkurenskraften för svenska företag och försökte göra något åt det för ett antal år sedan men regeringen betraktar ju företagsamheten som ett särintresse så det är inte lätt. Dessutom sitter företagen fast i sina överambitiösa miljöcertifieringar som sprider sig som kedjebrev nedåt bland företagen.
Christopher E #9
Jag syftar på denna kommentar:
https://www.klimatupplysningen.se/2012/05/26/strategihandling-fran-eu-kraver-avskaffande-av-subventioner-for-gron-energi/#comment-280904
Ditt väderkorn kanske är bättre än du tror!
#17 & #18,
Jag är bara frustrerad över bristen på omvärldsanalys och idétorka som verkar prägla svenskt näringsliv för tillfället. Om man reducerar sig själv till löneförhandlare så ÄR man såklart blott ett särintresse.
Men en viktig uppgift, som jag ser det, både för näringslivs-organisationer och för fackförbund är att också att driva en idéutveckling. Varför överlämna detta åt (c)?
Ingemar Nordin #20
Klimathots propagandan har tyvärr varit alltför framgångsrik, även många företagsledare särkilt i städerna tror verkligen på det här.
Sen är det rädslan för att vara den som sticker ut hakan först de 80 % rödgröna journalisterna kommer ju omedelbart att sätta klorna i organisationen och ge oss dålig publicitet vi minns fortfarande hur det var på 70-talet när det var närmast skottpengar på företagare.
Vad vi behöver är ett nytt parti som törs driva de här frågorna och fungera som murbräcka, tyvärr är SD alltför hopkopplat med flyktingpolitiken men har annars en bra politik i de här frågorna.
Re Ingemar #20:
Svenskt Näringsliv har jag enbart goda erfarenheter av, de gånger råd & dåd utbytts. Däremot så handlar det nog mycket om instruktion och det parlamentariska läget avseende agerandet på sista tiden. Sedan har Svenskt Näringsliv akademiserats en smula också, sett till annonser om anställningar, rapporter osv.