Häromveckan hade vi förmånen att här på KU-bloggen presentera resultatet av flera års funderingar av en av våra trogna läsare – under rubriken ”En reglerteknisk betraktelse av Jordens klimatsystem”. Det är ju inte den optimala platsen att publicera det hela, och vad jag kunde se av nedladdningsstatstiken så var det inte så stor del av läsarna som verkligen sökte läsa och sätta sig in i de ca 50 sidorna material. Det kom in en hel del kommentarer, men de allra flesta handlade tyvärr om allehanda sidospår.
I ett försök att återuppta diskussionen lägger jag härmed ut några kommentarer av författaren själv till de kommentarer som kom in innan det ordinarie fältet som brukligt automatiskt stängdes efter ca 10 dygn: (bilderna har jag dock själv valt ur de två avsnitt som utgjorde originalmaterialet).
- Jag tycker nog att min ’allmänna medelklimatmodell’ har ett nyhetsvärde, eftersom jag själv aldrig sett någon beskrivning av att energiobalansen i jordytan är det som driver dess temperatur genom ackumulering av (en del av) ’obalanseffekten’ (men, kanske någon har sett det, trots att etablerade forskare normalt anser tropopausen vara den styrande platsen!).
- Den som undrar vart ’överskottsenergin’ tar vägen, får här (det nästan självklara) svaret att den lagras in och ner i jordskorpan och värmer då upp ytan. Om en effektobalans råder (med överskott på instrålad effekt på jordytan) under en viss tid, så kommer med nödvändighet jordytans temperatur att ökas (med konstant hastighet om obalansen är konstant).
- En sak kan vi vara säkra på: klimatet är inte i jämvikt: vi ser en nästan linjär ökning av (yt)temperaturen, vilket är ett svar på att något förskjuter ’effektobalansen’ vid jordytan. Om det vore en stegvis ändring av en klimatstörande agent, skulle vi efter 100 år nog se en insvängning till en ny yttemperaturnivå. Dettar är dock inte fallet. Vi ser en rampliknande störning.
- Betr. avsaknad av vindar/luftströmmar’ i min modell. Dessa finns givetvis och är tänkta att ingå i ’funktionsboxarna’ i den allmänna klimatstrukturen. I den mån de kan transportera energi till höjder där de kan stråla ut värme till rymden, så bidrar de till den negativa återkopplingen. Jag skulle tro att merparten av den energi de ’transporterar’ stannar/cirkulerar i atmosfären och bidrar till att jämna ut yttemperaturen.
- Min modell är visserligen generell till sin natur, men långt ifrån så fullständig att den skulle kunna förklara varför istider bildas, utan modellen är bara avsedd att beräkna relativt små förändringar omkring det ’preindustriella tillståndet’. För att få en klimatmodell (med en struktur liknande mitt förslag) att oscillera mellan ett varmt och kallt tillstånd måste de fysikaliska processerna vara mer realistiska, framför allt måste fler återkopplingsloopar, olinjäriteter, fördröjningar mm tas med. Även möjligheten att vissa tillståndsnivåer kan utlösa nya processer måste beaktas. Det är verkligen en stor utmaning att modellera istidsoscillationer. Man kanske inte heller kan utesluta extern påverkan från rymden.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
En modell ökar kunskapen om de olika ingående processerna. Det är lovvärt.
Men att tro att en modell är ett körschema för jordens klimat är samma misstag som vi ser att klimatalarmisterna gör.
Speciellt de som glatt påpekar att havsnivån kan öka med 2 meter inom 35 år .
De är alarmister och hör hemma på aktivisthyllan.
”En sak kan vi vara säkra på: klimatet är inte i jämvikt: vi ser en nästan linjär ökning av (yt)temperaturen, vilket är ett svar på att något förskjuter ‘effektobalansen’ vid jordytan”
Men vad beror den på? Var den lika stor under början av 1900 talet. Avtog den på 1950-1970 talet?
Intressant modell med många faktorer som påverkar negativt och positivt w/m2
Snowball Earth var väl i slutet av ordovicium ?
Är det fullständigt uteslutet att gravitationsvågor får jordens bana(och de andras) att flyta ut en aning från solen periodvis ?
#1 Lasse
>En modell ökar kunskapen om de olika ingående processerna. Det är lovvärt.
>Men att tro att en modell är ett körschema för jordens klimat är samma misstag som vi ser att >klimatalarmisterna gör.
Håller inte med. Det är ett vetenskapligt angreppssätt. Det är en modell som måste valideras. Det är också ett sätt att åskådliggöra möjliga verksamma komponenter och ett sätt att kommunicera tänkbara hypoteser.
Det vore intressant att få veta vilken tidsskala modellen jobbar med och hur den är anpassad till den termostat som jordens ekvator fått i form av dagliga skiften i moln täckning.
Just molnen spelar ju stor roll vilket figuren ovan visar.
Det finns ickelinjära temperaturprocesser just kring ekvatorn. Det händer något då vattnet blir varmare än 27-30 grader.
Man kan som jag tidigare har menat att man kan laborera med enkla modeller, men som inte på något sätt kan spegla verkligheten, utan bara visa på att någonting händer. Det som det handlar om är att det finns en liten differens mellan instrålad och utstrålad energi vars fenomen beror på många faktorer. Kortvågig strålning från solen värmer inte bara havsytan utan även på ett antal meter under ytan. Detta är en av orsakerna till fördröjning av utstrålad energi och vattenångans tillsammans med CO2`s absorption är en annan och oscillationen av IR mellan moln och jordyta är ytterligare en faktor etc. Energins bärare som är fotonerna fördröjs alltså på sin väg mot rymden, först i vattnet och även i den fasta materiens absorption och sedan i atmosfären. Härav inser man nog att det inte går att annat än med översiktlighet modellera vad som händer. AGW-hypotesen menar att det är ökningen av antropogen CO2 som ökar på den uppkomna differensen mellan instrålad och utstrålad energi och är den faktor som driver mot en uppvärmning. Men en variabel solfaktor kan också driva mot antingen uppvärmning eller nedkylning. Exempelvis mer energi från solen skapar mer värme i haven, men återstrålningen går med samma hastighet, vilket innebär att en del av den instrålade energin som omvandlas till ackumulerad värme, stannar kvar i haven. Det finns inte bara en ägare till denna problembild, utan flera och varför skulle då de som hävdar AGW, äga hela denna problembild? Vi är på ett sluttande plan vetenskapligt om vi fortsätter att förtränga de mer fysiskt svåra problemen inom klimatveteskapen.
Plingeling i mobilen.
http://www.economist.com/news/china/21707576-china-wants-its-nuclear-industry-grow-dauntingly-fast-glowing-future
Om det byggs nya i ZA, vem får bygga? Ryskt eller Kinesiskt.
https://www.klimatupplysningen.se/2013/04/22/fokusera-pa-elektricitet-och-rent-vatten-for-de-fattigaste/
Klimatmodeller ? Vem bryr sig!
Jan-Åke #2
Nej,läste på om gravitationsvågor och de har så vitt känt inte styrka/effekt nog att påverka planeters inbördes avstånd eller banor kring stjärnor.
Modeller!
Vi har sett denna och IPCCs. Modeller är suveräna arbetsverktyg och underlag för studier, men Ibland undrar jag om jag inte är generalistiskt hyperintelligent i att förstå storheter och komplexa samband. Vilka svar förväntas vi få fram av modellerna och vad ska och kan den användas till? När IPCC använder sin modell så förstår fler än jag snabbt att svar med till noggrannhet på 3,2 w/m2 som IPCC babblar om är ett mission impossible när vi summerar alla ingående och underliggande osäkerhetsintervall och därtill osäkerheter och ofullständigheter för modellen i sig.
Det är en livstory för mig som upprepar sig gång efter annan. Det är som om logiken sitter i magen är en känsla som signalerar till hjärnan som sedan får att reda ut alla de underliggande frekvenserna var för sig i signalen. Det är ett dilemma när magens logik bara skriker ut den tydliga signalen som summan av alla både matematiska beteendevetenskapliga erfarenheter och kunskaper man besitter, utan att kunna formulera alla delar i den komplexa ekvation som ändå gör att man är och förblir trygg i sin slutsats. Tryggheten kommer ifrån min erfarenhet att ha rätt och med tiden även få rätt.
Klimatvetenskapen har uppenbarligen en mängd saknade faktorer som därför endast lyser genom sin frånvaro utan bestämd form eller storlek.
Är det inte kaosteorin som gäller för klimatet? Låter sig inte formas i en modell… kräver många. Och det blir ändå fel.
”Nej,läste på om gravitationsvågor och de har så vitt känt inte styrka/effekt nog att påverka planeters inbördes avstånd eller banor kring stjärnor.”
Nä, men gravitationen är ändå stark nog att hålla oss kvar på vår vandring runt galaxen. Om det nu är så att solen vadrar i viss otakt med spiralarmarna så bör ju gravitationen ändras ngt över tid. Kan detta påverka processerna i solen till viss vaariabilitet.?
Jag tänker mig tvärt om istidscykeln som en förenkling av din generella modell där bara de mer kraftfulla komponenterna ingår. Eftersom istidscykeln upprepar sig själv i ett ganska tydligt mönster, kraftfull och nästan linjär övergång till mellanistid, efter en tid ett något mindre kraftfullt fall ner i istid som sen under en något orolig fortsättning fördjupas för att därefter åter kraftfullt stiga upp i en ny mellanistid. Om man bortser från störningarna och fokuserar på uppgång tillbakafall samt den tydliga periodiciteten kanske man redan från komponenter som sol, albedo, diverse växthusgaser och kanske CO2:s positiva inverkan på växtlighet kan återskapa något som liknar istidscykeln för att därefter förfina och generalisera. Istidscykeln är för enkel och har för tydlig återkommande periodicitet för att kunna vara beroende av svaga komplicerade samband. Konsekvenserna av vår påverkan kräver däremot komplexa detaljer, vi vet ju inte alls vad detta kan innebära.
En lekmans fantasier.
[…] har ju tidigare behandlat detta ämne – här och senare följt upp det här . Tyvärr är ju materialet lite för omfattande och komplicerat för att den genomsnittliga […]