Inför val brukar det ibland göras frågeformulär där de som är osäkra på var de står politiskt kan svara på olika frågor och sedan får de veta vilket politiskt parti de står närmast. Jag antar att det närmst handlar om var den som fyller i formuläret står på ”höger-vänster-skalan”.
Det skulle vara intressant att se liknande formulär om klimatfrågan. Förmodligen finns det redan sådana som utgår ifrån klimatmodellerna som absolut säkra fakta om det framtida klimatet och som ställer frågor om vad ”som ska göras”. Resultatet av att fylla i ett sådant formulär skulle antagligen bli antingen ”med beröm godkänd – du är en sann klimataktivist” eller ”underkänt – bryr du dig inte alls om vilken värld du överlämnar till dina barnbarn”.
Ett helt annat frågeformulär skulle istället ställa frågor om ”hur mycket varmare har jorden blivit ”under detta århundrade?”, ”de senaste 50 åren?”, ”de senaste 1000 åren?”, eller ” har antalet isbjörmar ökat eller minskat de senaste 20 åren?”. Då skulle resultatet bli antingen – ”bravo du har satt dig in i frågan” eller ”tyvärr, dina åsikter baseras inte på kunskap”.
Egentligen tror jag att nästan oavsett vilka frågor som ställs i en undersökning om nästan vad som helst så skulle resultatet kunna gissas efter de första två frågorna – ”vilket kön?” och ”hur gammal är du?”, detta apropå det gamla talesättet
”en ung människa som inte är radikal har inget hjärta”
”en gammal människa som inte är konservativ har ingen hjärna”.
Det är ju inte helt obekant att chansen att en forskare ska uttala sig emot CAGW (katastrofal mänskligt orsakad global klimatuppvärmning) ökar mycket snabbt efter pensioneringen – kort sagt att medelåldern bland uttalade klimatskeptiker är högre än bland befolkningen i allmänhet.
Jag vill i detta sammanhang också nämna en gammal observation om synen på ålder i olika samhällen. Den grundläggande regeln är att i ”statiska kulturer” möts äldre med respekt och ses som visa medan i mer ”dynamiska kulturer” så saknas denna respekt.
Den främsta anledningen till att äldre uppfattas som visa är att de ”sett det mesta” och eftersom i en statisk kultur allt som en grupp kan ställas inför har hänt förr så är erfarenheten viktig. (Det finns ju exempelvis historier om att i byar på Nya Guinea där det fanns äldre som varit med länge så klarade sig alla undan en tsunami genom att springa upp på höjder när havet plötsligt ”drog sig tillbaka”.)
I våra dagar händer det hela tiden nya saker och framför allt kommer det hela tiden nya larm. De unga tror gärna på alla nya larm medan äldre som sett ”larmen komma och gå” är naturligt mer skeptiska. Poängen är naturligtvis att även om larmen ser olika ut så har de så mycket gemensamt att den som varit med länge ändå känner igen sig. Tyvärr tror inte de som tänker med hjärtat att de som tänker med hjärnan faktiskt är värda att lyssna på.
Bakgrunden till dessa funderingar är en essä av William Hooke som presenterats på det amerikanska geofysiska föreningens (AGU) hemsida ”eos.org”, och som Judith Curry kommenterat. Essän handlar om vad som beskrivs som ett kontrakt mellan vetenskapen och samhället där samhället satsat stora resurser på vetenskapen och vetenskapen ”betalat med att ge för samhället nyttig ny kunskap”.
I sin essä behandlar William Hooke detta kontrakt i ljuset av ett tredelat problem som vi står inför idag, nämligen att förse 7 miljarder människor med mat, energi och vatten, detta utan att förstöra miljön och att samtidigt skydda oss mot naturkatastrofer. Författaren WH tar upp det faktum att under senare år har behoven ökat snabbare än resurserna vilket gjort att stödet till vetenskapen ställs mot andra samhälleliga behov. Det har också lett till att den inomvetenskapliga konkurrensen om forskningsmedel ökat alltmer. Det som bekymrar WH (och även Judith Curry) är att många forskare alltmer ägnat sig åt det JC kallar ”vetenskaplig advokatyr”.
Det allt överskuggande målet för all forskning håller på att bli ”största möjliga anslag”. (Jag kommer osökt att tänka på en reaktion när jag efter ett år i Afrika återvände till Sverige och öppnade Uppsala Universitets interntidning ”Universen”. Där fanns det en rubrik – ”Uppsala har landets bästa forskare” – jag läste vidare för att se hur man kunde veta att just de var de bästa. Jag borde förstås ha vetet, det var de som hade de största forskningsanslagen. Då insåg jag att det finns ingen chans att en svensk matematiker, ens av yppersta världsklass, någonsin kommer att ses som ”en av landets bästa forskare” – vi arbetar ju oftast ensamma utan laboratorium och behöver alltså inga anslag.)
För min del har jag länge noterat att detta med egenintresset syns tydligt när en vetenskaplig akademi uttalar sig i en vetenskaplig fråga – slutorden är alltid ”Det behövs mer forskning”.
”en av landets bästa forskare”
Nu skall jag vara lite elak. Vad säger det idag?
Det jag ser nu för tiden från olika håll så är det undermåligt lite varstans. Speciellt när de har en PK stämpel i pannan.
Sverige är nog ett samhälle som gått från att vara praktiskt till ett samhälle som är mer teoretiskt.
Man lägger hellre ner stora summor pengar på långa utredningar, div. undersökningar och när man efter ett antal år kommit fram till något så brukar det visa sig att det ändå inte har några praktiska tillämpningar eftersom verkligheten sprungit i från, fast då kan man ju dra igång en ny undersökning, pengar verkar ju finnas för det.
Sverige är ett tjänstesamhälle numer med övernitiska byråkrater och tjänstemän som hellre gör lite för mycket än för lite, pengar finns alltid för lite mer undersökningar, utredningar och att skriva tjocka luntor om hur Världens Bästa Sverige borde vara.
Likadant börjar det gå till på många storföretag där det är viktigare med redovisningar av miljömål, energimål, jämlikhet m.m. och allt färre av de nya cheferna begriper nåt om själva produktionen.
Antar att det är det samma på våra lärosäten runt om i landet.
Att Sverige troligtvis har Världens bästa byråkrater visar bloggen Cornucopia när han visar hur Sverige vs. Skottland sammanställer EU:s nya vattendirektiv.
Här en bild från bloggen, Skottlands sammanställning till vänster och 3 svenska länsstyrelser sammanställning till höger.
http://1.bp.blogspot.com/-chQmw3_-Irs/VQ-4XU3JTLI/AAAAAAAAdLI/eNL8bAxI9_I/s1600/vatten.jpg
http://cornucopia.cornubot.se/2015/03/svensk-tillampning-vs-skotsk.html
Man kan undra varför de svenska direktiven måste vara så omfattande, men de var nog inte nöjda med bara 100 % regelverk när man kan få till 110 % eller t.o.m. 120 %.
Undrar när det här allt mer övernitiska, byråkratiska samhället som allt mer genomsyrar det Svenska samhället på alla plan får ett totalt sammanbrott ?
Apropå vetenskap och anslag så påminner det mig om något jag fick höra första gången för snart 40 år sedan och som jag sedan fått bekräftat flera gånger genom egen erfarenhet:
”ryska forskare är bäst i Världen på allt som kan göras med papper och penna”
(och det är mer än man skulle tro)
@ Pekke # 2
Håller helt med. Tror att det är en effekt av ett samhälle där individuellt ansvar försvunnit vilket gör att egna initiativ och sunt förnuft ersatt kollektiva lösningar och omfattande regler. Mindre sakkunskaper och individuellt kunnande och mer allmänna direktiv. Går alltid att skylla på direktiv eller ”så är reglerna” än att ta egna beslut fattade på sunt förnuft. Detta gör att allting kostar mer men behöver inte för den delen bli bättre.
Hej Röda Stjärnan,
har jag förstått dig rätt om du menar att
egna inititativ och sunt förnuft ersattS AV kollektiva lösningar och omfattande regler
Intressanta reflektioner, inte minst vad gäller att ålder och genus är relevanta vairabler och här bör betonas att det intge nedast gäller klimatet – inte minst har ålder en stor betydelse i människors syn på arbete, politk, pensioner etc etc.. Den yngre generatiken blickar framåt, medan den äldre blicker bakåt.
Sociologen Maregareth Archer har myntat begreppet ”kontextuell diskontinuitet” för att beskriva att samhällsförändringar sker olika fort i olika sketoer och för olika grupper vilket gör det svårt att finna gemesamma referensramar som antagligen var lättare att finna i mer statiska samhällen.
Vad gäller individ och kollektiv så finns det här heller ingen gemensam referesram. Vissa bloggar och beskrivningar utgår från att vi nu lever i ett kollektivt socialistiskt samhälle, medan andra bloggar utgår från att vi nu lever i ett neoliberalt individualistiskt samhälle.
Sten,
Jag tror att genusfaktorn är helt ointressant i sammanhanget. Jag har aldrig märkt någon skillnad i åsikter pro et contra som har med det att göra. Det är nog mest fråga om gamla sexistiska fördomar bland våra feministiska gröna som ibland dyker upp, typ att ”kvinnor är mer måna om barn och barnbarn” och därför bryr sig mer om klimatet. Vi lever alla i en kultur som präglats av CAGW-hysterikerna.
Däremot tror jag att det finns en åldersfaktor att ta hänsyn till när det gäller vilka som vågar uttrycka en klar skeptisk mening. Så som forskningspolitiken är upplagt så stödjer inga statliga forskningsfonder några projekt som innebär någon som helst kritisk granskning av den rådande ortodoxin. Tvärt om är två fonder, med alla sina miljarder, helt dedicerade till att skapa än mer panik och skaffa fram stöd för den förda politiken.
Och i det läget så är det ganska självklart att en ung forskare i karriären antingen väljer att glassa runt i bidragsfloden på ”rätt” sida, eller att helt enkelt ägna sig åt andra fält. Det är bara äldre forskare som sitter någorlunda säkert även om de inte drar in pengar på detta som kan ta risken att säga något som strider mot alarmismen. (Och tyvärr jamsar Big Oil och näringslivet mestadels med i doakören och ger bara småsmulor, om ens något, till kritiskt granskande klimatforskning.)
Hej Ingemar,
som du ser så gäller den tanken ”alla tänkbara undersökningar” och jag tror att det 1finns vissa områden där det finns en tydlig könsskillnad i svaren. Det behöver definitivt inte gälla för klimatet.
Sten #8,
Menar du att det finns en genetisk skillnad mellan könen som påverkar den vetenskapliga forskningen? Jag kan gå med på att det finns vissa områden som av olika anledningar attraherar fler kvinnor än män, typ medicinsk forskning och utbildning. Men jag ser inget könsmönster i klimatforskningen.
@ Sten Kaijser # 5
Ja, det tycker jag.
Ta bara detta som exempel:
http://viralt.aftonbladet.se/sheikh-29-ska-utvisas-fran-sverige-for-att-han-haft-for-manga-jobb/
Hej igen Ingemar,
detta om ålder och kön handlade om enkäter, typ marknadsundersökningar
inte om vetenskaplig forskning
och det är mycket möjligt att frågan om kön – som ofta finns med – aldrig spelar någon roll
En rättelse till min Cornu-länk om den Skottska regeldirektivet, har nu sett att det faktiskt finns en mer omfattande skrivelse som de har, fast det förtar ju inte varför länsstyrelser i Sverige ger utegna när direktivet gäller hela landet.
De skall väl nåt att göra kanske.?
OT
Rahmstorf i farten igen.
http://www.washingtonpost.com/news/energy-environment/wp/2015/03/23/global-warming-is-now-slowing-down-the-circulation-of-the-oceans-with-potentially-dire-consequences/?hpid=z7
# 14 Carl Bildt tror tydligen på detta: I’m a distinct fan of the Gulf Stream. It needs close watching. But in spite of slight weakening it looks OK. vox.com/2015/3/23/8277…
OT på tal om egenintressen och medias roll:
Expo rapporterar om rekordstort Nazistisk aktivitet i Sverige. Toppar ekosändningen.
I en intervju framgick det att partiernas samlade röstetal var 4000!
Ja-Expo är en organisation som är inriktad på granskning av högerextremism.
Ja -Ekot anställer medlemmar från Expos reserchgrupp med förflutet i svenskarnas partis motsvarighet på vänsterkanten-AFA
I en annan del av världen så pågår det en verklig extrem rörelse-med fler medlemmar och sympatisatörer i Sverige som samtidigt har lite större slagkraft och utför lite större avskyvärda handlingar. Handlingar som direkt innebär att vi i Sverige får betydligt fler innevånare-många gånger mer än de 4000 som lade sin röst på ett extremt parti.
Man får onekligen intrycket att media driver frågor av mindre betydelse bara för att deras medarbetare har egna intressen.