(Ja, jag vet – det ska numera heta “hen finner”, men det struntar jag högaktningsfullt i – se tidigare inlägg i dag…)
Bilden är från ett inlägg på Roy Spencer’s blogg, och några kanske redan har uppmärksammat det.
Ska man tolka det så att klimatalarmismen långsamt kollapsar, och att allmänheten insett att det är väder man närmast berörs av – inte klimat?
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Inom klimatstolledebatten finns det till och med debattörer som försöker göra en stor sak av att genomsnittstemperaturen under exempelvis ett år gått upp någon tusendels grad. Ändå vet vi, att om termometrarna bara flyttats en enda meter i någon riktning, skulle resultatet mycket väl kunnat visa en temperaturnergång, om det handlar om tusendelsgrader. Samma sak gäller tiden för observationerna. Skulle dessa ha ändrats med en enda sekund kan tusendelsgraderna “vippa över” från en värmeökning till en temperaturnedgång, där man använder sig av så små marginaler som tusendelsgrader.
Det kan vara till stor nytta att tänka på de fakta jag här har nämnt, nästa gång vi läser braskande debattinlägg om väldigt små temperaturskillnader.
LennartB
Man ju inte böja hen i bestämd form? Henne? Såg en feminist som skrev hen men sedan när det skulle böjas blev det denne!
Man är både en maskulin människa, men också en människa allmänt, t.ex. riksdagsman. Det behövs inga talespersoner.
Men i ett historielöst och PC-hysteriskt samhälle mister man alla proportioner.
déjà vu.
Ökad samverkan mellan forskning och det omgivande samhälle är en återkommande devis i debatten om svenska universitet. Att hitta nya och förstärka befintliga former för utbyten mellan universitet och (framförallt) näringslivet präglar den politiska styrningen och har kommit att bli centralt för hur universitet och högskolor organiserar och bedriver sina verksamheter.
Kortsiktig nyttoorientering av den högre utbildningen och forskningen riskerar dock att bli kvalitetsförsämrande när samverkan sker på bekostnad av oberoende, kritiskt och reflekterande akademiskt arbete. När akademins oberoende utmanas av forskares långtgående engagemang i kommersiella och/eller kontroversiella uppdrag äventyras inte bara förtroendet för dem själva som forskare. Även universiteten som autonom institution ställs inför ifrågasättanden. Att vara kritiskt till vad, när och på vilka villkor forskare deltar i det som kallas universitetens och högskolornas ’tredje uppgift’ är därför avgörande i debatten om universitetens och forskningens roll i samhället.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rop-pa-samverkan-kan-leda-till-korruption_8869532.svd
Jag föreslår därför “hig”, som är ungefär samma som “mig” eller “dig”.
Hursomhelst så går med fördel att använda pronomen som tex “denne”, “vederbörande” eller “personen ” istället för “hen”. Varför skapa ett nytt ord då det redan finns etablerade dito?
Slår alla försök till Måndagsroligt …
Eller varför inte som Rolle Stoltz säga hoooonom!
http://www.fotosidan.se/blogs/tobbes/tog-rolle-stoltz-med-sig-honom.htm
Jag ser att Olle Häggström i vanlig ordning ägnar sig år personangrepp (jo. det är där hans debattnivå ligger, liksom den gode “piprökarens” och vad-det-nu-var-han-hette i Lund). Och han gör lite patetiska försök att försvara den formen av “argumentation”.
Självklart är han en amatör i den branschen jämfört med Lenin, Stalin och Göbbels. Han är fortfarande en alltför väluppfostrad svensk professor.
Varför inte det gamla pronomenet hin med betydelsen den där eller den andre?
Användbart som tusan, vad sägs om Gustav Hin Adolf eller Oskar Hin?
Eller hin Häggström, Axelsson, Rockström och Wijkman; så nära hin håle man kan komma…. 🙂
Varför inte det gamla pronomenet hin med betydelsen den där eller den andre?
Användbart som tusan, vad sägs om Gustav Hin Adolf eller Oskar Hin?
Eller hin Häggström, Axelsson, Rockström och Wijkman; så nära hin håle man kan komma…. 🙂
Tack för en stunds underhållning. Dock, efter att ha läst några stycken blev det bara tjatigt. Lite snudd på maniskt ältande.
Häggströms rabiata advokatyr utan ände och poäng kommer mig att tänka på en historia om en som också var mån om att få sista ordet.
Beckomberga någon gång före nittonhundrafemtio..
Överläkaren går rond med ett gäng kandidater och besöker en intagen i hans rum.
Patienten hälsar genom att ta överläkaren i handen när han hälsar, sträcker fram vänster hand och hälsar på en av kandidaterna med den men han fortsätter, sträcker fram vänster och höger fot till ytterligare två kandidater för att hälsa varpå överläkaren viskar diskret till dessa:
– Här har vi en typisk maniker.
Varpå patienten blixtsnabbt svarar:
– Jag är inte bara manisk, jag är fullifanisk.
Han hade i alla fall lite sinne för humor.
För idag varnas det rejält om köldvågen i östra USA, inte utan anledning.
Det är förstås kallt väder, men hur kan klimatalarmister låta bli att försöka slå mynt av extremväder? Det kan de förstås inte, så nu vet ni – kölden i USA är i själva verket global klimatuppvärmning!
http://www.weather.com/news/science/environment/arctic-blast-linked-global-warming-20140106
Givetvis kan man inte dra +0,1° till -0,1° från de 0,6 och få 0,5 till 0,7! Varje delpost har ju sin egen sannolikhet och inget säger att det endast finns dessa två alternativ.
Minns när jag kom hem från USA och skulle lämna in min x-jobbsrapport och handledaren, Kjell ac (sedermera höjdare på GM), slängde till mig en bok med gem i och sa att jag skulle läsa och ta med det. Det handlade om hur man adderar osäkerheter i en mätkjedja (och det gör man f.ö. geometriskt). Här adderar OH glatt linjärt…
Jag skäms över min gamla skola att det finns en sådan person där.