Den älskade och hatade klimatforskningrevisorn Steve McIntyre

Bild från KTHs klimatseminarium 2006
Steve McIntyres bloggverksamhet på Climat Audit kom i ropet när en i maj 2012 på webben publicerad artikel i Journal of Climate måste dras tillbaka för omarbetning. Orsaken var fel i artikeln som kommentatorerna på Climate Audit tillsammans med Steve McIntyre hittade och som alltså gått peer reviewers förbi. Lena Krantz har rapporterat om saken i Rapporten som försvann. Här kommer lite mer om den älskade och hatade klimatforskningsrevisorn Steve McIntyre.
Steve McIntyre blev först känd för sin kritik av Michael Manns hockeyklubba som ledde till det som kallas för Hockey stick controversy. För de flesta av TCSs läsare är detta välkänt. Steve McIntyre är expert på statistiska tillämpningar och han ser sig som en revisor av klimatvetenskap i sin bloggverksamhet. Climate Audit betyder just klimatrevision. Trots att han inte har någon bakgrund som klimatforskare kunde en del av hans kritik ändå år 2005 publiceras i den framstående klimatvetenskapliga tidskriften Geophysical Research Letters i artikeln Hockey sticks, principal components, and spurious significance.
Hockeyklubbsgraferna från IPCCs rapport år 2001 utmärkte sig för en extremt hockeyklubbsliknande form som var skrämmande genom sin abrupta övergång mellan en långsam preindustriell avkylning (klubbans skaft) och en kraftig antropogen uppvärmning som aldrig tidigare skådats (klubbans blad). Detta illustreras av figur 1 och figur 2 från ett tidigare blogginlägg om Michael Manns bok (även mitt andra blogginlägg om Michael Manns bok är av intresse här).


Som framgår av figur 2 har senare rekonstruktioner inte alls denna abrupta övergång mellan skaft och blad. Den globala temperaturen verkar snarare ha böljat fram genom årtusendena och i stället för en hockeyklubba ser vi ett liggande frågetecken.
När Steve McIntyre, såsom en enveten revisor som aldrig ger upp. ifrågasatte hur dessa extrema hockeyklubbor framtagits blev han inte populär i klimatforskarkretsar, speciellt inte de som var tongivande i IPCC-arbetet. Som bekant så är det så att de som vill vara kreativa i bokföringen inte gillar envisa revisorer. Här kanske vi har en motsvarighet inom klimatforskningen. Steve McIntyre menar nämligen att de extrema hockeykurvorna också uppkommit genom en alltför kreativ tolkning av proxydata.
Det märkliga är hur Steve McIntyre därigenom kom att bli en måltavla för personangrepp. En av dem som visat mest bitterhet mot honom är naturligtvis Michael Mann. Detta avspeglas också i dennes senaste bok där dessa angrepp på McIntyres person återkommer och enligt min mening överskuggar den sakliga diskussionen av McIntyres kritik.

Personangrepp på Steve McIntyre i Michael Manns bok

I Michael Manns bok The Hockey Stick and the Climate Wars: Dispatches from the Front Lines är Stephen McIntyre en av de mest förekommande måltavlorna för personangrepp. Här kommer några få axplock med mina kommentarer:
sid 95: Other contrarians, like Christopher Monckton and Stephen McIntyre, are amateurs with no formal background or training in the key scientific areas (climate science, geophysical fluid dynamics, atmospheric physics, oceanography, and geosciences). With rare exception, they do not publish their claims and assertions in peer reviewed journals or attend and participate in panels, workshops, or scientific conferences. short, they operate almost exclusively outside the normal scientific process.
Den här typen av ad hominemargument, som framhåller en debattörs personliga egenskaper som ett substitut för att angripa debattörens argument i debatten, är vanligt förekommande i Michael Manns bok.
::::
sid 122: The right-wing economist Ross McKitrick was one of the two authors; the other was Stephen McIntyre of the climateaudit blog, a man who had no publication record in science or any apparent formal training in areas of science directly relevant to climate.
Här använder Michael Mann en medförfattares påstådda politiska hemvist för att angripa Stephen McIntyre genom ad hominemargumentet guilt-by-association. Dessutom upprepar Mann ad hominemargumentet om Stephen McIntyres bristande formella ställning inom klimatforskarsamhället.
:::::
sid 123: The fact that their critique rested on what could most charitably be described as a misunderstanding of the data used in our study hardly mattered, though. For the time being, climate change deniers had everything they needed to do immediate damage. They had a published study purporting to call into question the basis of the scientific evidence for human-caused climate change, which they could promote with much fanfare just before a key U.S. Senate vote on climate change policy.
Här antyder Michael Mann att det förekommer en konspiration och använder denna konspirationsteori som ad hominemargument. Stephen McIntyres forskning och verksamhet utmålas som värdelös och endast som ett verktyg för politiska intressen.
Följande citat från en artikel av Grundman som Judith Curry diskuterat i blogginlägget The legacy of climategate är av intresse här (min fetning):
While the first generation of climate skeptics (such as Pat Michaels) was very much linked to the fossil fuel industry whose interest they defended, the second generation skeptics (such as Steve McIntyre) lacks such an agenda.”
:::::
sid 127: Whenever [Mahlman] pointed out the importance of Mann’s work Regalado would try to shift the discussion back to McIntyre and McKitrick. Speaking of McIntyre and McKitrick, Mahlman recounted: “I told him that as far as I know they’re quacks. That kinda riled him.”
Här visar Michael Mann att han är bra på proxy. Detta är nämligen ett typiskt exempel på ad hominem by proxy, att man citerar någon annans personangrepp på en person så att man man inte behöver säga detta direkt själv.

Steve McIntyre avslöjar jäv inom IPCC

Men Steve McIntyres anseende har redan varit på uppgång en tid. En intressant webbartikel av Judith Curry Understanding(?) the conflict är ett exempel på detta. Den utgår från en artikel av Mark Lynas Questions the IPCC must now urgently answer. Mark Lynas skriver där om IPCCs rapport om förnybara bränslen som Steve McIntyre riktade stark kritik mot på grund av jäv.
Judith Curry skriver:
The events of the past week have provided some potential insights into the conflict over the climate debate among the climate establishment, McIntyre & McKitrick, skeptical scientists, the extended peer community of the climate blogosphere, and a public that is trying to to make sense of it all.
The reaction of the climate establishment to Mark Lynas favorably citing Steve McIntyre’s analysis has been telling, particularly this comment by Raymond Pierrehumbert that originally appeared at Collide-a-Scape (detta är en blogg som drivs av Keith Kloor):
Raymond Pierrehumbert skrev bland annat:
Keith, your problem is that you have no judgment and you are just too gullible. Anytime anybody who looks like part of “the team” comes along and turns around and criticizes “the team,” you will fawn all over them without thinking about the actual factual basis or merits of their claims. Think Judy Curry, and now, Lynas.
:::::
Your other problem is that in your efforts to show what a big heart you have and be inclusive, you are blind to the real failings and chicanery of people like McIntyre and McKittrick. The actual scientific consequence of these guys, relative to the noise they make and their character assasination operation against honest, earnest climate scientists is tiny, and they’ve pretty much lost any right to be taken seriously.
Det är märkligt att se att en klimatforskare med så hög status som Pierrehumbert tillåter sig ett sådant gruppersonangrepp (på Kloor, Curry, Lynas, McIntyre och McKittrick i ett enda svep). Man kan undra hur Pierrehumbert tänker egentligen. Tror han att personangrepp kan ersätta saklig diskussion av klimatfrågan?
Judith Curry citerar därefter sitt eget svar på Pierrehumberts kommentar:
Keith, I’ve thought about raypierre’s comment over night. The issue seems to be this. Academics like raypierre seem totally disconnected from what the public wants and expects in a policy relevant debate. The academics are mostly concerned with the academic and public reputations of themselves and their colleagues. The public on the other hand is interested in accountability and independent analyses, which is what they have found in M&M and explains their enduring appeal to a large segment of people paying attention to this debate. Whether M&M have recently published papers in the most prestigious science journals is irrelevant to the public. The public wants policy relevant science to be held accountable. And until the IPCC figures this out, we are probably going to see more calls for accountability and not less.
Judith Curry börjar här med ett ad hominemargument, ungefär en bild av Pierrehumbert som ett pelarhelgon utan kontakt med allmänheten, men detta kan betraktas som ett även i vetenskaplig diskussion tillåtet meta ad hominemargument enligt Souder och Qureshi (2012), Ad hominem arguments in the service of boundary work among climate scientists (ad hominemargument som avser att motverka ad hominem).
Curry påpekar sedan att allmänheten framförallt är intresserad av vilket ansvar som kan utkrävas (accountability) av klimatforskningen och av att få en oberoende analys vilket de finner hos McIntyre och McKittrick. Vilka formella akademiska meriter dessa har blir då av mindre vikt för allmänheten. Hon menar att till dess IPCC inser att allmänheten måste kunna utkräva ansvar av politiskt relevant vetenskap så kommer stödet för sådant som Steve McIntyre och kompani gör och kräver att öka snarare än att minska.

Klimatforskarnas tack till Steve McIntyre

Steve McIntyre har alltså, som den eldsjäl han är, och genom sin obevekliga revisorsattityd, skapat alltmer respekt för sin person och sin klimatforskningsrevision. Detta illustreras av vad seniorförfattaren till den tillbakadragna artikeln i Journal of Climate skrev:
We would like to thank you and the participants at the ClimateAudit blog for your scrutiny of our study, which also identified this data processing issue.
Thanks, David Karoly

0