I dagens Expressen kan vi läsa Ann-Charlotte Marteus syn på det svenska köttet. Utgångspunkten är att LRF menar att svenskt kött är ”klimatsmart”. Ann-Charlotte Marteus undrar dock hur det kan vara möjligt med tanke på att kor är sig lika över hela världen.
Framhävandet av att de betar har ingenting med klimatet att göra. Enligt Åke Rutegård, veterinär och VD vid Kött- och charkföretagen, påverkar inte idisslarnas kostsammansättning deras metanutsläpp i någon väsentlig grad. Och i rapporten ”På väg mot miljöanpassade kostråd” från Livsmedelsverket står det att ”ur klimatsynpunkt tyder litteraturuppgifterna på att svensk nötköttsproduktion står sig relativt väl i internationell jämförelse”. ”Relativt väl” – inget toppbetyg, alltså. Inte precis MVG i ”klimat-smartness”.
Ann-Charlotte Marteus glömmer förstås bort en icke helt oviktig sak i sammanhanget, nämligen transporterna. Om vi nu måste envisas med beteckningen ”klimatsmart” så borde rimligen varor som producerats på den lokala marknaden vara mer klimatsmarta än produkter som importerats. Alltså bidrar en svensk biff med mindre CO2-utsläpp är en argentinsk, allt annat lika.
Ann-Charlotte nöjer sig dock inte med att ifrågasätta det svenska köttets klimatpåverkan. Hon anser dessutom att den globala djurproduktionen är ohållbar.
En svensk som vill vara klimatsmart drar ner på nötköttet. Och vi har att ta av. Svenska folket är europeiska bronsmedaljörer i nötköttsätning, efter Danmark och Frankrike. Svensken äter dubbelt så mycket nötkött som medeltysken. Och hälften är importerat. Så den blågula kampen för öppna lanskap är världsomspännande.
Och mer och mer klimatsmart förefaller en köttskatt vara.
Visst blir man glad av sådana förslag? Vi har ju alldeles för lite skatter i Sverige. Klart vi ska ha en skatt på nötkött, eller? Fast i jämlikhetens namn borde vi i stället införa en ransonering av nötkött. En skatt missgynnar ju som sagt de fattigaste. En ransonering skulle se till att alla håller sig på den vegetariska mattan.
Och när vi ändå håller på – inför gärna en ransonering av alla animaliska produkter. Vegandiet, gärna bestående av hemmaodlade grönsaker och rotfrukter, borde vara det allra mest klimatsmarta om man följer Ann-Charlotte Marteus tankegång.
Och vem är då fru Marteus?
Enligt svenska Wikipedia:
Ann-Charlotte Theresia Marteus, född 12 september 1962, är en svensk journalist, statsvetare och undersköterska samt sedan 1998 ledarskribent och krönikör på Expressen.
Med tanke på hur stora transportbåtarna är som kör hit med kött från argentina så tror jag att den transporteffekten är försumbar.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1232065/de-bombar-moln-for-att-radda-os
Med den metoden kommer ju i alla fall den påstådda påverkan från flygtrafiken att starkt begränsas 🙂 !
http://theevolvingape.blogspot.com/2008/06/dligt-med-klimatmrkt-mat.html
Tänkvärt!!!
”Om det globalt produceras 1000 kilokalorier mat på bordet går det åt 7000 kilokalorier olja för den produktionen. Bokstavligt talat äter hela världen olja.”
Ett klipp ur Alekletts blogg. Läs hela på:
http://aleklett.wordpress.com/
De modernaste växthusen använder i huvudsak elektrisk energi för sin produktion.
Jag gissar att morgondagens matfabriker enklare kan drivas med elektrisk energi.
Att det hittills gått åt så mycket olja beror på att det varit billigast och att många länder subventionerar olja.
Jordens allt ökande oljeproduktion lär även i framtiden användas såsom hitills.
Jag har en gård i norra småland. Här har vi ca 60 nötkreatur.
Vi har uppskattningsvis 15 älgar, 200 dovhjortar och 200 rådjur som är idisslare – som fiser.
Ett 100 tal viltsvin fiser väl i storleksordningen av en människa – kan tänkas.
Ska jag betala skatt för dessa idisslare också?
Hur många människors fisande är ekvivalent med en kos fisande?
Vi har ju många intressen att tilgodose. Kött och mjölk, sysselsättning, markanvändning, kulturmiljöer, öppna landskap, levande landsbygd etc. etc.
Jag vet inte vad du grundar dina uttalande på men mjölkkorna är ca. 367.000 Kalvar ungefär 100.000.
Köttdjuren är ungefär lika många.
Jag håller med dig om att en ko väger något 100 kilo mer än en älg
Älgstammen uppskattar man till ca. 300.000
Rådjursstammen uppskattar man till ca. 700.000
Kron- och Dovstammen till ca. 50.000
Renstammen ca. 250.000
Jag vet inte vad du har tillgång till för statistik när du säger att nötdjuren väger 10 gånger mer än vilda idisslare men jag tror inte att det är förhållandet i Sverige i alla fall.
Du måste ju ändå hålla med om att även de vilda djuren är att räkna med i denna fråga.
Eller – ännu hellre – lägg ner frågan. Den är dum och drar skam över oss såsom varande tänkande varelser.