I Sydsvenskan kan man läsa om en studie av doktor Joakim Thylefors och docent Ulf Havelius, båda verksamma vid Ögonkliniken på Universitetssjukhuset MAS. Forskarna har undersökt mörkerseendet hos lungsjuka äldre damer med syretillförsel och kommit fram till ett överraskande resultat:
Kvinnornas mörkerseende var oförändrat när de var utan syrgas och när syrgashalten i blodet sjunkit till nivåer som råder på 4 000 meter nivå. Dessa äldre damens mörkerseende är tydligen bättre än hos unga och vältränade bergsbestigare (Sydsvenskan förklarar tyvärr inte mer om studien och dess metodik 🙂 ).
Förklaringen då? Ja, med stor sannolikhet beror de äldre damernas mörkerseende på att de har mer koldioxid i blodet. Den begränsade lungkapaciteten hos lungpatienterna innebär att de inte kan andas ut lika mycket koldioxid som unga och friska människor. Den koldioxid som stannar kvar vidgar blodkärlen i ögonen och patienterna får behålla sitt normala mörkerseende. Tänk så bra det kan vara med lite extra koldioxid. 🙂 (OBS ironi)
Trodde du ja. Enligt en nyligen publicerad studie i Energy&Environment är mörkerseendet korrelerat med en nyligen upptäckt cykel i solinstrålningen. Mängden solstålning som når jordytan varierar tydligen med en period av 24 timmar. Återstår att undersöka effekten av placeringen i galaxen och av hur planeterna är uppradade.
ErikS: Ring MAS! Be dem stoppa pressarna!
maggie,
SCHYSST med lite distans till det hela ibland…
maggie,
SCHYSST med lite distans till det hela ibland!
Gamla tanter med KOL är alltså kolsänkor (ej kolänkor)! 🙂 Har Masarna funnit en ännu okänd naturlig variation till klimatets växlingar? En ny variabel för datormodellerarna att mata in?
Olaus Petri: Bra point där. Har IPCC räknat med dessa naturliga kolsänkor?
Olaus P #5,
Inte kul att skämta om KOL när det kanske finns läsare som oroar sig för att drabbas. Även om dom inte är gamla tanter.
Bortsett från att jag fortfarande röker dyrt (bar skattebidrag alltså), så kan jag berätta om en lungkoll när jag fyllde 50. Både otäck och kul samtidigt.
Jag fick ta ett djupt andetag och blåsa. En nål ritade en kurva på ett papper. Och den bara fortsatte att rita en vågrät linje högt upp på pappret…
Sköterskan blev imponerad och undrade om jag varit idrottsman. Nej sa jag. Vill du blåsa igen frågade hon.
Jag gjorde så, och slog rekordet med någon centimeter, men usch vilken hemsk upplevelse när lungorna kändes som två sammankletade plastpåsar efteråt. Troligen sammankletade av tjära och annat skit från rökningen… men det släppte.
Jag röker och andas fortfarande, men fy fan för KOL.
KOL är en hemsk sjukdom, men med tanke på att kofisar, gödselstackar, komposter etc sätts på klimatets ”plusalarmkonto” borde ju en möjlig antropogen minuspost också få vara med. 😉
Och visst är de där utandningstesterna lite otäcka, PEF-tester tror jag de kallas (Peak expiratory flow).