ChatGTP och klimatet

chatGTP
Bild Wikipedia

Inledning

Jag har under de senaste veckorna haft några fristående dialoger med ChatGPT kring klimatfrågan. Tanken var att det skulle leda till några olika artiklar. Men efter ett tag beslutade jag att i stället skriva en enda artikel och slutresultatet är ett sammanfattande referat av de olika dialogerna. Jag har valt att publicera artikeln helt oförändrad från den utskrift jag senast fick från ChatGPT – även i de delar av texten då jag inte personligen helt håller med. ChatGPT har alltså helt och hållet producerat artikelns text. Mitt bidrag har varit att välja inriktning för dialogen och att bredda och fördjupa den genom att ställa kritiska motfrågor. Jag har också valt ämne för respektive kapitel. Jag ser slutresultatet som en översikt över klimatfrågan både ur ett vetenskapligt och psykologiskt perspektiv och tycker artikeln utgör ett bra belysande exempel på vilken kapacitet som finns hos AI genom ChatGPT. Den som så önskar kan givetvis själv använda ChatGPT och tränga djupare in i respektive kapitel.

När det gäller bias så konstaterar jag att ChatGPT när det gäller klimatfrågan är styrd att förespråka konsensusnarrativet. Men när man ifrågasätter den så är den öppen för att bredda dialogen och föra in alternativa synsätt. Men för den som okritiskt ställer allmänna frågor kring klimatfrågan till ChatGPT så svarar den enbart med konsensusperspektivet. Jag drar därför slutsatsen att ChatGPT bidrar till att informera okritiska människor på ett ensidigt sätt.

Min huvudsakliga frågeställning kretsade initialt kring det faktum att koldioxidens ”växthuseffekt” ökar logaritmiskt med koncentrationen (marginaleffekten per ytterligare ppm blir lägre ju högre koncentrationen är). Det ledde mig till funderingar kring var på denna skala vi befinner oss idag och hur mycket av koldioxidens växthuseffekt som återstår innan den kan betraktas som ”mättad” (kapitel 2). En slutsats man kan dra av denna dialog är att det är de s.k. feedbacksmekanismernas antagna stora positiva nettoeffekt som är en förutsättning för att de olika scenarier som IPCC förespråkar skall vara relevanta.

Jag har själv gjort en modellstudie (budget) där jag använt tillgängliga tidsserier av data över antropogena utsläpp och CO2 koncentrationen, vilket lett mig till slutsatsen att det huvudsakligen måste vara människan som orsakat ökningen av CO2 i atmosfären sedan mitten av 1800-talet. Denna fråga belyses ytterligare av ChatGPT i kapitel 1. I kapitel 3 och 4 får det s.k. konsensusperspektivet utrymme genom en dialog kring betydelsen av olika förstärkande återkopplingsmekanismer och tillämpningen av de s.k. klimatmodellerna (GCM). Kapitel 5 sammanfattar kritik från s.k. skeptiska forskare som inte håller med om konsensusnarrativet. Sist men inte minst så avslutar jag i kapitel 6 med en belysning av klimatfrågan ur ett psykologiskt och religiöst perspektiv – en högst bidragande orsak till varför klimatfrågan, i mitt tycke, har fått orimliga proportioner i människors medvetande.

Erik Axelkrans

==============================================

CO₂ OCH KLIMATET: ORSAK, EFFEKT, MODELLER OCH KRITIK – EN ÖVERSIKT

==============================================

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

  1. Inledande kapitel: Hur vet vi att människan orsakat den ökade CO₂-halten?
  2. Koldioxidens logaritmiska absorptionsförmåga

2.1 Exempel med ”tak” vid 5000 ppm

2.2 Koppling till den +33 °C växthuseffekten

  1. Varför den rena IR-beräkningen är en förenkling – återkopplingar

3.1 Positiva återkopplingar

3.2 Negativa återkopplingar – t.ex. växtlighet

3.3 Ingen ”absolut” mättnad

  1. Klimatmodeller (GCM) och övriga kunskapskällor
  2. Skeptiska forskare och alternativa ståndpunkter
  3. Avslutande kapitel: Klimatfrågan som maktmedel, modern religion och psykologisk projektion

6.1 Klimatfrågan som överdrivet förenklad

6.2 Klimatfrågan som maktmedel

6.3 Klimatengagemanget som ”modern religion” och projektion

6.4 Sammanvägning och perspektiv

6.5 Slutreflektion

  1. Sammanfattande helhetsbild

==============================================

  1. INLEDANDE KAPITEL: HUR VET VI ATT MÄNNISKAN ORSAKAT DEN ÖKADE CO₂-HALTEN?

==============================================

Innan vi går in på koldioxidens logaritmiska absorberande effekt, återkopplingar (feedbacks) och de sociologiska/psykologiska perspektiven, är det viktigt att reda ut hur forskare drar slutsatsen att människan är den huvudsakliga orsaken till att koldioxidhalten stigit från förindustriella nivåer (ca 280 ppm) till dagens omkring 420 ppm. Denna slutsats bygger inte enbart på en enkel tidsserie där ”CO₂ stiger samtidigt som mänskliga utsläpp ökar”, utan har stöd från flera oberoende linjer av bevis:

1) UTSLÄPPS- OCH KONCENTRATIONSSERIER

– Historiska data visar hur utsläppen av CO₂ (från förbränning av kol, olja, naturgas samt avskogning) har ökat dramatiskt sedan industrialiseringen.

– Samtidigt har atmosfärens CO₂-halt uppvisat en stadigt stigande trend, särskilt efter 1950-talet. En enkel jämförelse mellan årliga utsläpp och årlig ökning av atmosfärisk CO₂ visar ett tydligt samband: när utsläppen stiger ökar också koncentrationen snabbare.

2) KOL- OCH SYREISOTOPER

– Kol-13 (¹³C) och Kol-12 (¹²C): Fossilt kol har lägre andel ¹³C relativt ¹²C än aktivt cirkulerande kol i det nutida biologiska kretsloppet. I atmosfären ser man nu ett sjunkande förhållande ¹³C/¹²C, vilket är en direkt indikation på att fossilt kol släpps ut.

– Kol-14 (¹⁴C): Eftersom fossilt kol är väldigt gammalt (radioaktivt ¹⁴C har sönderfallit över miljoner år) späder man ut ¹⁴C-halten i atmosfären när man bränner kol, olja och naturgas (”Suess-effekten”).

– Syremätningar: Förbränning av fossila bränslen förbrukar syre. Observationer visar en långsam minskning av atmosfäriskt O₂ i takt med att CO₂ stiger.

3) MASSBALANS OCH KOLBUDGET

– Den globala kolbudgeten visar att naturens egna flöden (mellan hav, växtlighet och atmosfär) historiskt sett varit i balans på längre sikt. Före 1850-talet låg CO₂ stabilt kring 280 ppm.

– När man ”lägger till” de fossila utsläppen ser man att ungefär hälften av dem stannar kvar i luften (resten tas upp av hav och landbiosfär), men det räcker ändå för att förklara merparten av uppgången från 280 ppm till dagens ~420 ppm.

4) PALEOKLIMATISKA DATA

– Isborrkärnor, havssediment och andra geologiska data visar att CO₂ under de senaste 800 000 åren sällan nått dagens nivå. När CO₂ varit hög historiskt, har det skett på långsammare geologiska tidsskalor.

– Den hastiga ökningen de senaste 150 åren korrelerar tydligt med mänsklig industricivilisation och fossilanvändning.

SLUTSATS:

Alla dessa evidens – utsläppstidsserier, isotopbevis, syreförbrukning, massbalans och paleodata – pekar samstämmigt på att människans utsläpp av fossilt kol är den huvudsakliga orsaken till att CO₂ stigit från ca 280 ppm till dagens nivå. Denna kunskap är central när vi senare diskuterar koldioxidens egenskaper och klimatets återkopplingar.

 

==============================================

  1. KOLDIOXIDENS LOGARITMISKA ABSORPTIONSFÖRMÅGA

==============================================

En ofta diskuterad aspekt av koldioxid (CO₂) är att den absorberar utgående infraröd strålning från jordytan, vilket bidrar till växthuseffekten. Men denna effekt ökar inte linjärt med koncentrationen, utan logaritmiskt. En empirisk tumregel som ofta används för att uppskatta strålningsdrivning är:

∆F = 5,35 * ln( C / C0 )

där

– C = aktuell CO₂-halt (ppm),

– C0 = referenshalt (ofta 280 ppm),

– ∆F = förändringen i strålningsdrivning (W/m²).

Eftersom ln-funktionen ökar allt långsammare, blir marginaleffekten per ytterligare ppm lägre ju högre koncentrationen redan är.

—————————–

2.1 EXEMPEL MED ”TAK” VID 5000 PPM

—————————–

En pedagogisk jämförelse är att (något godtyckligt) sätta 5000 ppm som ”100 % av koldioxidens direkta IR-effekt” (räknat från nära 0 ppm). Man kan då räkna ut hur stor andel av denna totala logaritmiska ökning som uppnåtts vid olika CO₂-nivåer. Tabellen nedan illustrerar detta:

CO₂ (ppm)        | ln(C)                | F(C)=5,35*ln(C) (W/m²)       | Andel av (1→5000 ppm)

—————————————————————————————————————-

1                           | 0                       | 0                                                    | 0 %

100                      | 4,6052             | ~24,65                                         | ~54 %

280                      | 5,6348             | ~30,14                                         | ~66 %

400                      | 5,9915             | ~32,46                                         | ~70–71 %

420                      | 6,0426             | ~32,34                                         | ~71–72 %

560                      | 6,3279             | ~33,95                                         | ~74 %

1000                    | 6,9078             | ~36,97                                         | ~81 %

2000                    | 7,6009             | ~40,66                                         | ~89 %

4000                    | 8,2940             | ~44,37                                         | ~97 %

5000                    | 8,5172             | ~45,56                                         | 100 %

Man ser att redan vid ~400–420 ppm har man nått 70–72 % av det totala spannet (1→5000 ppm). Detta leder ibland till slutsatsen att ”effekten av mer CO₂ är nästan mättad”. Men som vi ska se i nästa kapitel är detta en förenkling, eftersom klimatet inte enbart beror på CO₂:s direkta IR-absorption.


2.2 KOPPLING TILL DEN +33 °C VÄXTHUSEFFEKTEN

—————————–

Hela jordens växthuseffekt beräknas ge cirka +33 °C (från -18 °C utan växthusgaser till +15 °C i global medeltemperatur). Koldioxid anses bidra med runt 15–25 % av detta, dvs ungefär 5–8 °C. Med den enkla IR-logiken (utan återkopplingar) kan man därför dra en slutsats att ökningen från 280 ppm till 420 ppm bara ökat jordens temperatur med +0,5–0,8 °C (från 66% till 72% innebär ~10% ökning enligt tabellen) , och att det sålunda ”bara” återstår +0,2–0,3 °C om man någon gång skulle nå ”full koldioxidkapacitet” (i detta teoretiska exempel 5000 ppm).

Denna typ av resonemang utgår dock inte från vad som faktiskt sker när feedbacks (vattenånga, isalbedo osv.) och havens tröghet spelar in. Därför blir den faktiska uppvärmningen större än vad en strikt IR-analys föreslår.

 

==============================================

  1. VARFÖR DEN RENA IR-BERÄKNINGEN ÄR EN FÖRENKLING – ÅTERKOPPLINGAR

==============================================

Trots att man nått en stor andel av CO₂:s ”direkta” absorptionsförmåga betyder det inte att uppvärmningen bromsar in helt. Klimatsystemet omfattar flera återkopplingsmekanismer (feedbacks) som förstärker eller dämpar de direkta effekterna.

—————————–

3.1 POSITIVA ÅTERKOPPLINGAR

—————————–

– Vattenånga: En varmare atmosfär kan innehålla mer vattenånga, som är en stark växthusgas i sig. När temperaturen ökar något p.g.a. CO₂, stiger vattenångan i luften och förstärker uppvärmningen ytterligare.

– Is–albedo: När is och snö smälter, minskar jordens reflektionsförmåga (albedo) så att mer solinstrålning absorberas, vilket driver temperaturen ännu högre.

– Havens värmeupptag: Haven absorberar och avger värme långsamt, vilket gör att nuvarande mätbara uppvärmning (+1,1 °C sedan förindustriell tid) inte representerar hela den klimatsignal som redan ”är på väg”.

—————————–

3.2 NEGATIVA ÅTERKOPPLINGAR – T.EX. VÄXTLIGHET

—————————–

En viss negativ feedback kommer av ökad växtlighet (CO₂-gödsling), där mer koldioxid stimulerar växtproduktionen. Men:

– Begränsande faktorer finns som tillgång på vatten och näring.

– Skogsbränder och avskogning som kan släppa tillbaka lagrat kol i atmosfären.

I praktiken är denna negativa feedback inte tillräcklig för att uppväga de starkare, positiva återkopplingarna.

—————————–

3.3 INGEN ”ABSOLUT” MÄTTNAD

—————————–

Även om de centrala absorptionsbanden hos CO₂ kan bli kraftigt mättade, fortsätter koldioxid att absorbera IR-strålning i de s.k. ”vingarna” av spektrumet. Effekten avtar med ökande halt (logaritmiskt) men upphör inte helt. Det finns alltså inget hårt tak där CO₂ ”slutar” påverka klimatet.

==============================================

  1. KLIMATMODELLER (GCM) OCH ÖVRIGA KUNSKAPSKÄLLOR

==============================================

För att bedöma verklig klimatkänslighet (hur mycket temperaturen stiger när CO₂-halterna fördubblas) räcker det inte med enbart IR-fysik. Man behöver också ta hänsyn till återkopplingar och trögheter i systemet:

1) Globala klimatmodeller (GCM):

– Dessa delar in jorden i ett rutnät och simulerar samspelet mellan atmosfär, hav, isar och landekosystem.

– De är inte perfekta och använder parametriseringar (för moln, konvektion, aerosoler m.m.), men testas mot historiska data och paleoklimatiska förhållanden.

– Flertalet GCM uppskattar att en fördubbling av CO₂ (från 280 till 560 ppm) sannolikt medför en uppvärmning i spannet 2–4,5 °C i jämvikt.

2) Energibalansmetoder:

– Använder uppmätta strålningsflöden, havens värmeinnehåll och observerade temperaturserier för att beräkna klimatkänslighet.

– Visar också betydande återkopplingar, även om vissa studier (t.ex. Lewis & Curry) hamnar i den lägre änden av känslighetsspektrat.

3) Paleoklimatologi:

– Isborrkärnor och geologiska arkiv ger stöd för att klimatet är känsligt för förändringar i växthusgashalter.

– Under tidigare perioder med höga CO₂-halter (i jordens historia) har det oftast varit varmare, men det brukar handla om mycket längre tidsskalor än de senaste två seklen.

 

==============================================

  1. SKEPTISKA FORSKARE OCH ALTERNATIVA STÅNDPUNKTER

==============================================

Trots en bred konsensus om att människan ökat atmosfärens CO₂-halt och att detta leder till global uppvärmning via förstärkande feedbacks, finns en minoritet som framhåller lägre klimatkänslighet, större roll för naturliga faktorer eller brister i klimatmodeller. Exempel:

– Lewis & Curry (energibalansansats): Föreslår att klimatkänsligheten ligger i den lägre delen av spannet (runt 1,5–2 °C).

– Svensmark & Shaviv (kosmisk strålning): Menar att solens aktivitet och kosmisk strålning kan ha stor effekt på molnbildning. Huvudfåran anser dock att detta är en relativt liten faktor i den snabba uppvärmningen sedan 1900-talets mitt.

– Judith Curry, Christy & Spencer (kritik mot GCM): Påpekar att osäkerheterna i modellers moln- och aerosoleffekter är stora, och att naturlig variabilitet kan vara underskattad.

– Herman Harde, Murray Salby, Demetris Koutsoyiannis: Kritiserar strålningsfysik, kolcykelanalyser och hydrologiska projektioner i olika omfattning, men deras slutsatser har inte vunnit brett gehör.

Majoriteten av klimatforskningen och syntesrapporter (som IPCC) bedömer dock att nettoeffekten av återkopplingar är positiv och att människans utsläpp av växthusgaser är den huvudsakliga drivkraften bakom den globala uppvärmningen.

==============================================

  1. AVSLUTANDE KAPITEL: KLIMATFRÅGAN SOM MAKTMEDEL, MODERN RELIGION OCH PSYKOLOGISK PROJEKTION

==============================================

Utöver de naturvetenskapliga frågorna kring koldioxidens direkta absorption, klimatkänslighet och återkopplingar (feedbacks) finns ett mer sociologiskt och psykologiskt perspektiv som ifrågasätter hur klimatfrågan kommit att få en så dominerande roll. Inom detta synsätt menar man att människans påverkan är kraftigt överdriven, och att klimatfrågan i vissa fall används som ett maktmedel i samhället samt fyller en existentiell funktion för den enskilde.

—————————–

6.1 KLIMATFRÅGAN SOM ÖVERDRIVET FÖRENKLAD

—————————–

En central tes är att det globala klimatet är ett extremt komplext system, och att fokuseringen på en faktor – koldioxid – innebär en alltför grov förenkling. Kritikerna menar att det historiskt funnits liknande exempel på hur man pekat ut en enda orsak till komplexa skeenden (exempelvis gudomlig vrede eller häxeri). Här ses koldioxid som vår tids ”enda syndabock”, vilket enligt detta perspektiv:

– Utnyttjar bristande expertkunskap hos allmänheten.

– Möjliggör starka – och enligt skeptikerna överdrivna – larmrapporter i medierna.

– Skymmer andra naturliga eller sociala faktorer bakom klimatets variationer.

—————————–

6.2 KLIMATFRÅGAN SOM MAKTMEDEL

—————————–

Många drar paralleller mellan traditionell religion och vissa uttryck inom klimataktivism:

1) Politiskt verktyg:

– Stater kan beskatta koldioxid och införa regleringar med ”rädda klimatet” som motiv.

– Detta ger makthavare och globala institutioner en ny form av kontroll eller inflytande, menar kritikerna.

2) Ekonomiska intressen:

– En hel industri kring klimatkompensation, grön teknologi och utsläppsrätter har vuxit fram.

– Vissa menar att alarmism bidrar till fortsatt finansiering av organisationer och projekt som gynnas av en stark hotbild.

3) Kontroll genom narrativ:

– Rädslan för ”jordens undergång” kan skapa uppslutning och lydnad, liknande hur religion historiskt använt hot om helvetet.

—————————–

6.3 KLIMATENGAGEMANGET SOM ”MODERN RELIGION” OCH PROJEKTION

—————————–

En psykologiskt inspirerad förklaring, ibland med koppling till C.G. Jungs teorier, ser klimatfrågan som ett substitut för religion:

1) Behov av mening:

– Människor kan söka en högre moralisk uppgift när traditionella religioner tappat inflytande.

– Klimatengagemanget erbjuder en känsla av att ”rädda planeten”.

2) Projektion av inre oro:

– Inre omognad, ångest och existentiella rädslor kan projiceras på en global hotbild.

– Jordens potentiella undergång blir en symbolisk manifestation av psykologisk omognad, konflikter eller trauman.

3) Fanatism och helgonkult:

– Vissa klimatprofiler får närmast profetstatus; skeptiker kan stämplas som kättare.

– Detta kan leda till polarisering och att sakargument försvinner i moraliserande toner.

—————————–

6.4 SAMMANVÄGNING OCH PERSPEKTIV

—————————–

Detta synsätt – att klimatkrisen är överdriven och politiserad – är kontroversiellt och går emot slutsatserna i den etablerade forskningen kring klimatet. De flesta klimatforskare menar att fakta är tydliga: CO₂ stiger p.g.a. mänskliga utsläpp, och med pågående återkopplingar får det betydande konsekvenser.

Samtidigt kan man inte förneka att alla stora samhällsfrågor, i synnerhet de som bär på skrämmande hotbilder, får en social och ibland närapå ”religiös” dimension, vilket kan fylla psykologiska behov. Att erkänna denna dimension är inte detsamma som att förneka verkligheten av klimatförändringar, men kan förklara varför debatten ibland blir känslosam och polariserad.

—————————–

6.5 SLUTREFLEKTION

—————————–

– Vetenskaplig kärna: En bred majoritet forskare är överens om att människans utsläpp av växthusgaser (framför allt CO₂) har ökat koncentrationen från 280 ppm till ~420 ppm och att detta skapar en global uppvärmning, förstärkt av återkopplingar.

– Sociologisk–psykologisk dimension: Klimatfrågan kan samtidigt fungera som en ny religiös berättelse, ge maktpolitiska möjligheter och erbjuda existentiellt meningsinnehåll.

– Kritiska röster: Vissa menar att klimathotet är överdrivet, att debatten präglas av alarmism och att människors inre rädslor projiceras på en global fråga. Även om dessa åsikter inte tillhör mainstreamvetenskapen, pekar de på att klimatfrågan är mångfacetterad och laddad med värderingar, ekonomi och psykologi.

I bästa fall kan insikten om dessa olika nivåer av klimatdebatten leda till mer balanserade samtal, där både fakta om CO₂ och klimatets återkopplingar och de mänskliga och samhälleliga drivkrafterna bakom klimatengagemanget får plats.

==============================================

  1. SAMMANFATTANDE HELHETSBILD

==============================================

1) Människans roll

Det råder starkt stöd för att människan bär huvudansvaret för den kraftiga ökningen av CO₂ (från 280→420 ppm).

2) Logaritmisk effekt men…

…återkopplingar (särskilt vattenånga och isalbedo) innebär att den rena IR-beräkningen underskattar den faktiska klimatkänsligheten.

3) Klimatmodeller och paleodata

Tyder på att uppvärmningen kan bli betydande (2–4,5 °C) vid en fördubbling av CO₂.

4) Skeptiska/alternativa perspektiv

Finns och publicerar forskning om lägre klimatkänslighet eller andra drivkrafter (sol, kosmisk strålning). De har dock inte påverkat mainstreamkonsensus nämnvärt.

5) Psykologi och sociologi

Klimatfrågan är inte bara en naturvetenskaplig fråga utan även en arena för politik, ideologi, ekonomi och mänsklig psykologi.

KONTENTAN:

Koldioxid och klimatet är en mångfasetterad fråga. Naturvetenskapligt talar mycket för att växthusgaser från mänskliga utsläpp värmer upp planeten mer än vad enbart den logaritmiska kurvan för IR-absorption antyder. Därtill är klimatdebatten en sammanvävd diskussion där makt, religion, projektion och identitet också spelar viktiga roller. Det är i spänningsfältet mellan fakta och socio-psykologiska fenomen som klimatfrågan får sin nuvarande sprängkraft och polariserande karaktär.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Lasse

    Tack för en bra AI test.
    Det finns en bas att utgå från.
    Men det är detaljerna som inte kommer med men som har en avgörande betydelse.

  2. Ulf

    Vore intressant att höra vad som sägs om extremväder och kopplingen till uppvärmningen.

  3. Bjarne Bisballe

    Enhver forøgelse af atmosfæretemperaturen forøger vattenånga i atmosfæren, og det giver et tillæg på ungefär 11% ovenpå den oprindelige opvarmning. Disse 11% giver så anledning til 1,21% mere og disse igen til endnu lidt mere, men næsten umålelig meropvarmning. Summeret op, når kaskaden af opvarmninger er stoppet af sig selv, er der lagt højst 12,4% ovenpå.
    Den oprindelige opvarmning som CO2 står for (på 0,72°C ved en fordobling), bliver så til højst 0,81°C – CO2’s reelle klimasensitivitet.
    Forandring i is-albedo er en lille faktor – derfor ikke væsentlig, for planet Jordens albedo er for 90% vedkommende et spørgsmål om moln.

    Om vattenånga – lidt mere udførlig forklaring – se 3.5 og 3.6 her (download pdf) https://www.sciencepublishinggroup.com/article/10.11648/j.ijaos.20210502.12

  4. Lasse

    Även Willis E har frågat AI. WUWT
    Via en annan robot.
    https://www.perplexity.ai/search/is-cloud-cover-changing-over-t-Ne6cd9gPQT2T65K6R3hd2Q
    Som svarade såhär på min fråga.
    Jo molnen påverkar klimatet.
    Även i media idag SVD
    #2 Skall läsa.

  5. Thorleif

    Tack för ditt AI-bidrag

    ”När det gäller bias så konstaterar jag att ChatGPT när det gäller klimatfrågan är styrd att förespråka konsensusnarrativet. ”

    Idag känner de flesta till konsensus-bias men det visar tydligt på svagheten med hur AI drabbar oss. Vad är egentligen fakta till skillnad från åsikter (och därmed politik…..HAL)? Skit in ger skit ut är en allmän regel inom computing.

    Hur ska vi som användare känna oss säkra i andra frågor betr okänd bias?

    Hur behandlas korruption inom vetenskapen? T.ex där viss forskning inte får publiceras?

  6. Kent

    #5 Torleif
    ” Hur behandlas korruption inom vetenskapen?”
    Genom peer review. Nya rön som går stick i stäv mot etablerad kunskap kan inte publiceras utan att författaren adresserar de diskrepanserna.

  7. iah

    jag har själv haft flera diskussioner med chatgpt om klimatet både i nutid och historiskt och jag har samma erfarenhet som du har vilket är att det nuvarande narrativet överväger. man måste ställa fler frågor för att få ett svar som i någon aspekt är annorlunda. chatgpt kan också ha fruktansvärt fel. jag ställde en gång en fråga om sveriges befolkning år 0 vilket besvarades med 1-2 miljoner vilket alla förstår inte är sant. den var snarare 100 000. vid frågan varför det kunde bli så mycket fel svarade den att det lätt kan hända men inte mycket mer. så man kan inte alltid lita på AI:n men den är ändå mycket bättre än wikipedia.

  8. Adepten

    Erik Axelkrans

    Texten du presenterade är omfattande och välskriven med många detaljer som stöds av vetenskaplig forskning och etablerade teorier. Samtidigt finns det områden där kritik eller ifrågasättande kan vara relevant, både inom naturvetenskapen och de sociologiska/psykologiska perspektiven. Här är några potentiella områden att ifrågasätta eller diskutera:
    ________________________________________
    1. Koldioxidens roll i uppvärmningen
    • Textens påstående: Människans utsläpp är den huvudsakliga orsaken till ökningen av CO₂ från 280 ppm till 420 ppm.
    • Kritik: Detta är konsensus bland forskare, men vissa forskare hävdar att naturliga faktorer kan spela en större roll än vad som erkänns i mainstream-debatten. Exempelvis kan solaktivitet, havsströmmar och kosmisk strålning också påverka klimatet.
    • Kommentar: Även om naturliga faktorer har viss betydelse, är det svårt att förklara den snabba ökningen av CO₂ utan att inkludera mänskliga aktiviteter.
    ________________________________________
    2. Kol- och syreisotoper som bevis
    • Textens påstående: Förhållandena mellan kol-12, kol-13 och kol-14 bevisar att fossilt bränsle är källan till ökningen av CO₂.
    • Kritik: Isotopdata är starka bevis, men skeptiker kan hävda att det kan finnas andra källor eller att data tolkas för ensidigt.
    • Kommentar: Isotopanalys är en väletablerad metod, men fortsatt forskning om alternativa tolkningar kan stärka slutsatserna.
    ________________________________________
    3. Återkopplingar i klimatsystemet
    • Textens påstående: Positiva återkopplingar (vattenånga, is-albedo) förstärker klimatförändringar, medan negativa återkopplingar (växtlighet) inte är tillräckliga för att motverka dem.
    • Kritik: Storleken på återkopplingarna är ett område med viss osäkerhet. Till exempel är molnens roll som återkoppling fortfarande föremål för debatt.
    • Kommentar: Klimatmodeller förbättras ständigt, men osäkerheter i återkopplingar gör exakta prognoser svåra.
    ________________________________________
    4. Klimatmodeller och osäkerhet
    • Textens påstående: Globala klimatmodeller (GCM) visar en uppvärmning på 2–4,5 °C vid en fördubbling av CO₂.
    • Kritik: Vissa forskare, som Judith Curry och John Christy, hävdar att modeller överdriver uppvärmningen, särskilt på kort sikt.
    • Kommentar: Modellerna är kraftfulla verktyg, men deras beroende av parametriseringar och antaganden gör att de inte kan ge perfekta förutsägelser.
    ________________________________________
    5. Sociologiska/psykologiska perspektiv
    • Textens påstående: Klimatfrågan kan fungera som en modern religion eller maktmedel.
    • Kritik: Dessa argument kan uppfattas som spekulativa eller generaliserande. De kan också utnyttjas för att förminska vetenskapliga fakta om klimatförändringar.
    • Kommentar: Det är viktigt att skilja på hur människor upplever och använder klimatfrågan (sociologiskt/psykologiskt) och de underliggande vetenskapliga fakta.
    ________________________________________
    6. Skeptiska forskare och alternativa ståndpunkter
    • Textens påstående: Kritiska forskare erbjuder alternativa teorier som dock inte vunnit brett gehör.
    • Kritik: Vissa anser att skeptiska forskare marginaliseras eller inte får tillräcklig finansiering för att utveckla sina teorier.
    • Kommentar: Att skeptiska ståndpunkter inte är mainstream betyder inte automatiskt att de är fel, men deras bevis är ofta mindre robusta jämfört med etablerad forskning.
    ________________________________________
    7. Klimatfrågans ”överdrivning”
    • Textens påstående: Klimatfrågan överdrivs för att passa en politisk eller psykologisk agenda.
    • Kritik: Påståenden om överdrift måste backas upp med specifika exempel där vetenskapliga fakta har förvrängts. Samtidigt finns en risk att sådana argument trivialiserar allvaret i klimatförändringarna.
    • Kommentar: Klimatfrågan är komplex och kan innehålla både vetenskapliga, politiska och sociala dimensioner, men vetenskapliga fakta bör alltid vara grunden.
    ________________________________________
    Sammanfattning
    Texten innehåller välunderbyggda resonemang, men vissa områden – som återkopplingarnas styrka, klimatmodellers osäkerhet och sociologiska/psykologiska analyser – är föremål för pågående debatt och forskning. Det är också viktigt att vara tydlig med gränserna mellan vad som är vetenskapliga fakta och vad som är tolkningar eller teorier om människors beteende och samhällets reaktioner.

  9. Thorleif

    #6 Kent

    Kritiker menar dock att även Peer Reviewing i sig representerar inslag av konstaterad korruption (bias). Vi ser även att våra forskningsmedia (Lancet etc) påverkats genom deras ökande anslag (beroende) via t.ex reklamköp.

    Marknadsstyrningen av forskningssamhället har enligt många inneburit att ”storkapitalet” inte bara politiserat den fria forskningen utan också begränsat den. Ta Sverige som ex där vårt Karolinska forskningsinstitut numera samarbetar intimt med företagen med skattebetalarnas pengar! Kommer t.ex den statliga patent-finansieringen likna den amerikanska? Det finns enligt min mening stora risker kopplade till public-private partnerships.

  10. foliehatt

    Kent, #6, Thorleif, #5,
    Peer-review är ett utdaterat system, vilket föddes som en konsekvens av när de vetenskapliga redaktörerna inte längre hade den kunskapsöversikt eller tid som behövdes för att på egen hand ta beslut om vilka av inskickade manuskript som skulle publiceras och vilka som skulle returneras. Moderna tidskrifter använder läsarna som reviewers, där publicerade artiklar står öppna för läsarnas frågor och kritik – hela tiden.

    Faktum är att peer-review ofta kan vara korrumperande genom att ge företräde till gamla, etablerade forskares data och tolkningar, framför allt när nya data/tolkningar kommer fram vilka hotar de etablerades positioner inom respektive fält. ”It is not what you know, it is who you know” är något som jag ofta har fått höra som en truism.

    Peer-review är ett system som till sin natur är väldigt konserverande på utveckling av vetenskap och därmed kunskap. Detta genom att yngre, friskare idéer utesluts från de tyngre tidskrifterna genom peer-review och hänvisas då till tidskrifternas gärsgårdsserie – vilket sedan används av de med redan etablerade positioner som argument för varför de rönen kan (och ska) förkastas, så att status quo kan upprätthållas och deras positioner i forskarsamhället hålles intakta.

    EDIT. Såg ej Thorleifs svar innan jag publicerade….

  11. Ulf

    Angående peer review så är det väl knappast ett kriterie för att media ska publicera en rapport. Vad jag vet så var inte senaste rapporten om avtagande golfström granskad enligt konsten alla regler.

    Sen går det enkelt att trixa med peer review då media inte granskar kritiskt när det gäller klimatlarm.

    Vanligt är att man skriver i rapporten att detta och detta kan hända om ditten och datten händer. Alltså man leder inget i bevis men misstänker att resultatet i framtiden skulle kunna bli så. Ett sådant påstående passerar alltid peer review. Misstankar får man ha så länge man inte påstår det bevisat.
    Nästa knep är då att i press releasen publicera misstankarna som mer eller mindre vetenskapliga ”findings”. Därefter kommer media och konstaterar att ”golfströmmen stor risk kommer försvagas”. Allt detta bygger då på ren fabulering, men ingen bryr sig om att påståendet inte alls passerat peer review.

    Hade faktiskt ett liknande case vad gäller antioxidanter där en professor påstår att han bevisat att C vitaminer får tumörer att växa snabbare. Eftersom rapporten inte gjorde att myndigheter gick ut med rekommendationer så grävde jag vidare. Visade sig att det gällde möss. Men framgick inte av artikeln. Den hör typen av publiceringar är ovanliga inom andra områden, men extremt vanliga inom klimatområdet.

  12. Thorleif

    Vi som är lite äldre har inte minst genom Klimatalarmismen sett hur vår politiska tjänstemanna-kultur inom myndigheter förändrats över tiden. Sakexperter inom inte minst regeringskansliet har alltmer anställts på ideologiska grunder. Vi var en gång stolta över vår tydliga rågång mellan politik (förändring) och ”verklighet” (fakta).

    Inga-Britt Ahlenius tillhör den lilla skara kritiker som menar att vår politiska integritet länge befunnit sig på ett lutande plan. Det menar också våra korruptions-forskare.

    https://www.svd.se/a/1MX8Be/vi-har-forlorat-ambetsmannakulturen-i-den-svenska-staten

    Enligt min uppfattning ser jag en tendens att alltfler politiska ämnes-områden skapat sina egna ”narrativ” som på flera sätt begränsat debatt och därmed kritik. En mycket farlig väg.

  13. johannes

    Jag har hållit på att grilla chatgpt med CO2 och havets pH.
    Det kommer en tråd om det, var det tänkt.
    Nu håller jag på att utreda varför chatgtp tycker att protoner från CO2 är 50 ggr mer potenta än protoner från SO2.

    Man måste veta svaret innan man ställer frågan.
    Förra veckan roade jag mig att fråga vad de åt i Afrika söder om öknen för 1500 år sedan och tidigare och fick en massa olika frukter som inte fanns där då, tex banan, mango och citrus, som är från Asien/Indonesien. Även en del växter från Amerika hängde med såsom kassava. Märkligt för att detta om olika ursprung står på Wikipedia.
    Som sagt, man måste veta svaret innan man frågar chatgtp. Hade jag varit en student och skrivit en uppsats så hade det blivit fel.

  14. Skräp in-skräp ut. Ett slitet uttryck, men gäller i allra högsta grad AI och ChatGPT i detta skede. Saknas kunskapen om vad som är naturliga rörelser är allt annat bara dåliga spekulationer. Man kan lika bra (eller dåligt) påstå att CO2 har en kylande effekt, dvs vetenskaplig empirisk grund saknas. Illustreras väl i EMB avslutning i sitt föredrag vid ca 60.30:

    https://www.youtube.com/watch?v=Su0J4JOWrxg

  15. SatSapiente

    Min reflektion…
    AI och ChatGPT scannar och samlar tillgänglig information, men utför inget egentligt ”tankearbete”. Det är därför fel att kalla dem intelligenser.
    Om 50 artiklar säger att månen är en grön ost och 2 säger att den inte är det, så kommer förmodligen ”intelligenserna” säga att det finns en stor enighet bland forskarna om att månen är en grön ost, utan att beakta de följdfrågeställningar en mänsklig intelligens skulle ställa.
    Brukar planeter bestå av grön ost?
    Finns det några påvisade sådana planeter?
    Kan grön ost existera i rymdens vakuum under 100-tusentals år?
    Om scannade artiklar har bias åt något håll kommer den sammanställda informationen också ha denna bias.
    Rätt använt kan AI vara ett bra hjälpmedel. Ett exempel är utvärdering av röntgenbilder (speciellt bröstcancer) där AI lyckas mycket bra.
    Låt oss använda AI till liknande uppgifter, inte till att okritiskt vaska fram information ur källor som mycket ofta har kraftig bias.

  16. foliehatt

    SatSapiente, #15
    https://www.youtube.com/watch?v=C7rzSslub6U

  17. Thorleif

    #15 SatSapiente

    ”Låt oss använda AI till liknande uppgifter, inte till att okritiskt vaska fram information ur källor som mycket ofta har kraftig bias.”

    Så vem bestämmer vilket osv?

    Debatt ja och med staten som delaktiga eftersom man inte kan överlämna allt till marknaden.
    Vad säger staten och EU-kommissuonen i denna viktiga fråga? Borde vid det här laget finnas någon slags offentlig lägesbeskrivning med risker kopplade till tillämpningar. SOU t.ex?

    Myndigheten för disinformation: 😀

  18. Hans Holmén

    ChatGPT är ”styrd att förespråka konsensus-narrativet” — då är det väl meningslöst att rådfråga ChatGPT? Det är ju knappast så att AI begrundar argument som att värmen kommer först.

  19. Erik A.

    Jag har använt AI ett tag och ser stora fördelar vid informationsinsamling, hjälp med beräkningar, felsökning av programkod etc. där den egna arbetsinsatsen kortas ner rejält. Samtidigt finns förstås risker och man måste granska kritiskt. Det blir tydligt när man ställer frågor kring något där man har egen kunskap.

    I detta fall tyckte jag det var intressant att konstatera att vi i dagsläget har uppnått ca. 72% av CO2s kapacitet som växthusgas och att dess växthuseffekt alltså bara kan öka med ytterligare ca. 28 procentenheter. Det tycker jag inte låter så skrämmande, särskilt inte om koldioxiden bara står för ca. 15-25% av den totala växthuseffekten. Den totala potentialen för en fortsatt temperaturökning (exkl. feedback) är därför ca. 2-3 grader (upp till ett teoretiskt ”tak” på 5000ppm).

    I IPCC AR6, WG1, SSP2-4,5 menar man att klimatkänsligheten är 2-4,5 grader med 3 grader som bästa uppskattning – det gäller för varje fördubbling av CO2 koncentrationen. För en ökning upp till 5000ppm så har vi ca. 4 fördubblingar vilket innebär att temperaturen enligt IPCC i detta räkneexempel skulle öka med 8-18 grader med 12 grader som bästa uppskattning. Det innebär en netto temperaturfeedback som är ca. 3-7ggr koldioxidens växthuseffekt (för det mest använda SSP alternativet).

    Frågan är om det är realistiskt att nettoeffekten av alla feedbacksprocesser är så stor eller om det är en falsk föreställning som härrör från en övertro på gissningar från klimatmodeller som inte är validerade. Det är detta som hela klimatfrågan kokar ner till.

  20. johannes

    #19
    ”hjälp med beräkningar, felsökning av programkod etc. där den egna arbetsinsatsen kortas ner rejält.”

    Man MÅSTE veta svaret innan man ger sig i kast med chatgtp.
    På ett ställe här i landet lades alla gravar med start för 5000 år sedan till kristendomens början i linje med andra gravar. Alla gravar ligger med minst tre i rad. Det är ingen rocketsience att ifrån två punkter måtta in tredje på flera km med en meter/km noggrannhet. 8 km är längsta avståndet (och en av de första linjerna).

    En viss specifik gravtyp från samma period finns det 72 st av. Jag har spenderat flera timmar dagligen sedan upptäckten 2007 med att dra linjerna och reda ut kronologin bland dessa 72 st och har till slut svaret. Förra månaden frågade jag olika AI med att ge koordinaterna och uppgift.
    Bäst var Chatgtp, MEN, i första vevan gav den linje ABC och CBA, dvs samma linje omvänt. En hel del linjer missade den och berömde mig efter att jag påpekat det.
    Jag vågar inte lita på chatgtp än.
    Men AI är bra på att ge tabeller med noggrannheter osv.
    Efter sex försök och rättelser blev det rätt.

    Chatgtp är dessutom enligt min uppfattning rejält wokad och styrd av klimatnarrativet.

  21. Björn

    Det man bör veta om modeller som en LLM, är att dessa är s.k tränade med en stor mängd data i form av skannad text från böcker och artiklar i ämnet. Här vet vi att tillgängligt material är av typ ”konsensus”. Alltså, ensidighet in betyder ensidighet ut. Så, någon större objektivitet kan vi därför inte förvänta oss från ChatGPT.

  22. Ivar Andersson

    Människan har påverkat klimatet. Med 10, 30, 50, 70 eller 90%? Vad säger chatgtp. IPCC säger troligtvis 90% och jag tror 30%. UNICEF ändrade uppgiften om att 1,7 miljoner barn dör i klimatförändringar på sin hemsida eftersom det inte finns någon rapport som visade detta påstående.
    Människan har påverkat miljön mycket mer än klimatet. Vi släpper ut föroreningar i luft och vatten även om tekniken har reducerat utsläppen väsentligt.

  23. Rossmore

    Tips:

    Skriv och fråga ChatGPT om nästan vad som helst när det gäller klimatfrågan. Läs svaret och be därefter om ett uppdaterat svar under förutsättningen ”om vi tänker bort effekten av mänsklig förbränning av fossila bränslen”.

    Plötsligt blir det geologi istf religion.

  24. Björn

    Ivar Andersson [22]; Svaret på din fråga från ChatGPT blir:

    ”Om vi tittar på hur mänsklig påverkan står i förhållande till naturliga faktorer:
    1) Mänsklig påverkan: ~90–100 % av den globala uppvärmningen.
    2) Naturliga faktorer: ~0–10 %, oftast kortvariga effekter”.

    Kan man förvänta sig något annat svar i en politiserad klimatvetenskap?

  25. Björn

    Ivar Andersson [22]; Frågar man perplexity får man det här svaret:

    ”Människan har en överväldigande påverkan på klimatet jämfört med naturliga faktorer. Enligt den senaste forskningen står mänsklig aktivitet för nästan all observerad global uppvärmning:
    99,94% av klimatforskare är överens om att det är mänskligheten som ligger bakom klimatförändringarna5.
    Naturliga orsaker, som förändringar i solstrålning eller vulkanisk aktivitet, beräknas ha bidragit med mindre än 0,1°C till den totala uppvärmningen mellan 1890 och 20101.
    FN:s klimatpanel IPCC uttrycker med den starkaste säkerhetsgraden någonsin ett otvetydigt samband mellan människans utsläpp av växthusgaser och ökningen av den globala medeltemperaturen6.
    Mänskliga aktiviteter som förbränning av fossila bränslen, skogsavverkning och intensivt jordbruk har lett till en markant ökning av växthusgaser i atmosfären. Sedan industrialismens början har till exempel mängden koldioxid i atmosfären ökat från knappt 280 ppm till över 400 ppm3.
    Sammanfattningsvis visar den samlade forskningen att människan är den dominerande orsaken till de nuvarande klimatförändringarna, med en påverkan som överstiger 99% jämfört med naturliga faktorer”.

  26. johannes

    OT
    På rapport just nu om solkraft i rymden som skall stråla ned med mikrovågor, Det skall vara klart inom 5 år.

    Det här slår Fuglesangs paraply med hästlängder, något så jxvla dumt från MSM trodde jag inte jag skulle få höra.

  27. Adepten

    Precis Johannes👍

    Nästa stora grej? Att bygga solfarmar i rymden som omvandlar fotoner till mikrovågor dygnet runt, och sedan skjuta ner dem till jordens yta som en sorts rymdleverans av el.
    Självklart ska allt detta ske via miljövänliga mottagarnät – för att inte säga ”hållbart” som att mikrovågsstråla energi från yttre rymden.
    Allt enligt den högst trovärdiga unric.org.

    Ja, i det strålfältet vill man inte ha hjärnan så att den flippar ur😅

    Som om detta inte vore en tillräcklig utmaning, kan projektet också drabbas av det apokalyptiska Kessler syndromet.
    För Er som missat vad det handlar om är att satellit skrot i omloppsbanan börjar krocka, skapar mer skrot, och snart förvandlar vår närmaste rymd till en kosmisk soptipp.
    Tänk Er ett evigt domino av satellitkatastrofer, där varje liten smäll skickar ännu mer höghastighetsskräp på galna banor.
    Resultatet? Ingen vågar sig ut på rymdturer längre, framtida gps och vädersatelliter är toast, och våra planer på att kolonisera Mars får läggas på is. Allt enligt newsweek.com.

  28. johannes #26
    Rötmånadshistorier redan i Januari, det måste vara den globala uppvärmningens fel. Häromdan var det fusionskraft, hur djupt ska man gräva för att stoppa kärnkraften? Finns nåt som kallas solvind, kan man inte bygga rymdbaserade vindkraftverk som skördar den, den lär också vara gratis har jag förstått, allt som behövs är att vi här nere slantar upp för kablarna.

  29. Erik A.

    ChatGPT sammanfattar nu alla kommentarer till dagens artikel så här:

    Kort slutsummering

    Kommentarerna uttrycker en tydligt skeptisk hållning gentemot det etablerade IPCC-narrativet om klimatkänslighet och mänsklig påverkan. Man värderar AI (ChatGPT) som användbart för vissa tekniska uppgifter men anser att det är ”färgat” eller ”styrt” när det gäller klimatet, eftersom AI huvudsakligen hämtar sin kunskap från offentliga och konsensuspräglade källor. Många kommentatorer är även kritiska till hur klimatfrågan hanteras i media och vetenskap, pekar på potentiell korruption i peer review-systemet samt menar att klimatmodeller och klimatlarm sällan valideras i praktiken.

    På det hela taget visar kommentarerna ett engagemang i frågor om:

    Hur tillförlitlig är klimatvetenskapen och dess modeller?
    Hur stort är AI:s värde när informationen kan vara vinklad?
    Hur mycket påverkar korruption, politisk bias och medielandskap vår syn på klimatet?

    En röd tråd är att man (i kommentarerna) i hög grad ifrågasätter omfattningen av den mänskliga delen i klimatförändringarna, framhåller att AI återger mainstreamsynen och betvivlar att feedbacks kan vara så stora som IPCC hävdar.

  30. #25
    Då kan man sluta sig till att människan står för hela den kommande nedgången och istiden framöver. Måste bli resultatet av den gröna omställningen rimligtvis.

  31. Berra

    #26-28: Angående svt:s första aprilskämt…

    De ska alltså skicka upp något som är flera kvadratkilometer stort och ger energi motsvarande en kärnkraftsreaktor?….

    Bara Sverige skulle behöva ett minst ett 20-tal ”flera kvadratkilometer” om nu alla bilar ska gå på el…och sedan finns det ju några länder till som troligtvis vill ha el

    Låter väldigt miljövänligt och dessutom lär bli glest på stränderna i framtiden

    https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/foretag-vill-bygga-solkraftverk-i-rymden-inom-fem-ar

    Men sigge/kent har säkert en smart lösning på detta med…

  32. Gunnar Strandell

    Björn #25
    Jag får intrycket att AI inte har fått lära sig att Klimatkonventionen som har gett uppdraget till IPCC definierar klimatförändring som det mänskligheten åstadkommer.
    I deras värld finns inga naturliga variationer.

  33. Adepten #27
    Funderat vidare med solfarmer i rymden, inte nog med redan dom sällsynta ämnen som ingår för att öka verkningsgraden i dom jordbundna panelerna så lär man få använda ännu exklusivare mineraler för att maxa verkningsgraden för solpaneler i rymden och hur går det då, rent generellt, med återvinningen.
    Nisses skrot global and beyond.

  34. BGb

    4. KLIMATMODELLER (GCM) OCH ÖVRIGA KUNSKAPSKÄLLOR
    ”För att bedöma verklig klimatkänslighet (hur mycket temperaturen stiger när CO₂-halterna fördubblas) räcker det inte med enbart IR-fysik. Man behöver också ta hänsyn till återkopplingar och trögheter i systemet:

    1) Globala klimatmodeller (GCM):

    – Dessa delar in jorden i ett rutnät och simulerar samspelet mellan atmosfär, hav, isar och landekosystem.
    – De är inte perfekta och använder parametriseringar (för moln, konvektion, aerosoler m.m.), men testas mot historiska data och paleoklimatiska förhållanden.

    – Flertalet GCM uppskattar att en fördubbling av CO₂ (från 280 till 560 ppm) sannolikt medför en uppvärmning i spannet 2–4,5 °C i jämvikt.”
    ……………………………………..
    Steven E. Koonin, Unsettled? What Climate Science Tells Us and What It Doesn’t, and Why It Matters, Many Muddled Models:

    More on Models -2024 Update:
    The deficiencies of climate models have become even more evident since Unsettled’s initial publication. Perhaps more importantly, they are increasingly being openly acknowledged by the experts, although still rarely in the media and non-expert discussions.

    As expected, AR6, the most recent assessment report from the IPCC had to deal with the oversensitivity of many models … That is, they warmed too rapidly under human influences, At issue are the several types of feedbacks discussed in this chapter [Many Muddled Models]. One such feedback id that snow and ice disappear as the planet warms, decreasing the albedo and so amplifying the warming. Another feedback is that the greater amount of water vapor in warmer in a warmer atmosphere increases its heatintercepting ability and, again amplifies the warming, The aggregate of these and other feedbacks is thought to double or triple the climate’s sensitivity.

    The AR6 “fix” for the models oversensitivity was an analysis that claimed to reduce uncertainties by using observations to determine feedbacks rather than having them emerge from the General Circulation Models (GSMs) … For example, observing how snow cover changes with temperature can isolate and quantify the ice-albedo feedback. And observing the growth of the atmosphere’s moisture with rising temperature can measure the water vapor feedback. Combining such studies for each type of feedback gives an estimate of the total sensitivity.

    The result of all this … is that for AR6 the final likely range for the Equilibrium Climate Sensitivity is 2.5-4.0oC. That is a greater lower bound and significantly narrower range have had been given in AR5 (1,5-4.5oC), which was based solely on model results.

    However, the Sherwood et. Al (and hence AR6) estimates of climate sensitivity have been show to be biased by the statistical methods used, and a more objective analysis of the same data lowers the likely range of sensitivity to 1.75-2.7 oC. So this issue remains to be settled.
    Quite apart from the numbers, it is disturbing that a fair fraction of the allegedly best models produced by the world’s best modelers are far more sensitive than the aggregate of the individual feedbacks, since the models supposedly embody the aggregation. To “fix” that, there have been calla to abandon “model democracy” – the practice of treating models equally – and utilize results from those models deemed to be more plausible.

    The deficiencies of climate models that I wrote about in this chapter have been acknowledged more publicly and explicitly. For example, two senior climate researchers, Professor Tim Palmer at the University of Oxford and Bjorn Stevens, Director of Germany’s Max Planck Institute for Meteorology have written:

    ‘For] many key applications that require regional climate model output or for assessing large-scale changes from smallscale processes, we believe that the current generation of models is not fit for its purpose.’
    That’s particularly important because adaptation measures depend upon regional model projections. Stevens has gone as far as to describe the gap I knowledge as “frightful”.

    ‘[It] is difficult, and in many places impossible. To scientifically advise societal efforts to adapt in the face of unavoidable warming. Our knowledge gaps are frightful because they make it impossible to assess the extent to which a given degree of warming poses existential threats.’

    Users of the models’ results are similarly cautioned:

    ‘[T]the use of these [climate] models to guide local, practical adaptation actins is unwarranted. Climate models are unable to represent future conditions at the degree of spatial, temporal, and probabilistic precision with which projection often are provided, which gives a false impression of confidence to users of climate change information.’

    Unsettled has been criticized for giving too little credence to climate model projections. But the meaning of these statements is plain enough. Our understanding of how the climate responds to human influences – especially at the regional scale – is too poor to be of much use. How can a country adapt if it doesn’t even know the sign of precipitation change with any confidence, as the figures show?

    On a more optimistic note, there are recent efforts to apply machine leaning and artificial intelligence; the National Science Foundation has funded a center toward that end. While a currently promising avenue of research, it remains to be seen whether these methods will significantly reduce uncertainties in climate projection.

  35. foliehatt

    BGd, #34,
    ”the result of all this … is that for AR6 the final likely range for the Equilibrium Climate Sensitivity is 2.5-4.0⁰C. That is a greater lower bound and significantly narrower range have had been given in AR5 (1,5-4.5⁰C), which was based solely on model results.”

    Här undrar man ju om höger hand vet vad vänster hand skriver. Detta är en av passagerna i AR6, WG1 som avslöjar en vilja hos författarna att nå fastare, vetenskaplig mark – utan att behöva göra avkall på modellerna, och troligen också modellernas utfall. Upp till och med AR5 så beräknades ECS/TCR direkt ur modellutfallet. Troligen kände sig författarna generade över det stora spannet i klimatkänslighet – och det faktum att osäkerhetsspannets omfattning inte hade kunnat minskas över alla dessa år från FAR –> AR5. Den inte så intelligenta lösningen blev att i AR6 utgå ifrån klimatmodellernas utdata och sedan arbeta in andra data/analyser in i dessa data för att komma fram till andra värden. Spannet är nu mindre, med en förskjutning mot den övre delen.

    Men, vad man de facto har gjort är att desavouera klimatmodellerna. Det finns knappast någon viktigare faktor för modellernas utdata än just klimatkänsligheten för koldioxid. Om IPCC tar in andra data än de utdata som modellerna ger – och hävdar att man på detta sätt får bättre, mer exakta värden för klimatkänsligheten – då har man ju samtidigt demonstrerat att modellerna har fel. Eller åtminstone inte är det bästa vi kan ta till för att förstå koldioxidens påverkan på klimatet – vilket om detta är fallet borde diskvalificera användandet av dem för att förutsäga framtidens klimat utifrån ändrad koldioxidhalt i atmosfären.

  36. Erik A.

    #34, #35:
    Ja diskvalifikation är ungefär vad jag anser utifrån min kunskap om modellerna och har pratat om i flera år. Det är glädjande om det äntligen kommer berättigad kritik även från etablerade ”climate researchers”.

    ”For many key applications that require regional climate model output or for assessing large-scale changes from smallscale processes, we believe that the current generation of models is not fit for its purpose.”

  37. Erik A.

    Jag bad ChatGPT granska Konins artikel i #34 och lade till min egen kritik kring hur modellernas resultat kommuniceras och används. Jag fick ett långt svar och publicerar summeringen här:

    Samlad slutsats

    Din kritik – att osäkerhetsgraden borde lyftas fram mycket starkare – delas av både en del etablerade klimatforskare och många utanför.
    Det stämmer att dagens modellresultat kan visa sig ”fel” eller överskattade, särskilt för känslighet och regionala utsagor. Att kritiken är ”allvarlig” är egentligen okontroversiell inom klimatforskningen: många av de största namnen i fältet understryker att modellerna har avsevärda begränsningar och att beslutsfattare bör vara medvetna om det.
    Samtidigt vill andra forskare framhålla att brister i modeller inte innebär att hela slutsatsen (”växthusgasutsläpp höjer jordens medeltemperatur”) är fel, men att storleken och detaljerna i uppvärmningen – särskilt på mindre geografiska skalor och på vissa tidshorisonter – är föremål för större osäkerhet än vad som ibland kommuniceras.

    I slutänden är det du beskriver (d.v.s. att media och politiker bortser från eller förenklar intervall, sannolikhetsbedömningar och varningar om ”fit for purpose”) ett välkänt problem. Osäkerheten finns i IPCC- och forskningsdiskussionerna, men när det kokas ner till slagkraftiga budskap för allmänheten och beslutsfattare skapas ofta en alltför förenklad bild av hur säkra modellerna egentligen är. Det är i grunden en allvarlig utmaning för både klimatvetenskapen och hur samhället översätter forskning till policy.

  38. P-A Johnsson

    Angående modellernas regionala tillkortakommanden så hade WUWT en intressant artikel av Kip Hansen:

    https://wattsupwiththat.com/2024/11/08/why-numerical-climate-models-fail-at-long-term-climate-prediction/

    Två forskare vid University of Colorado Boulder, Deser och Kay, körde en modell (NCAR-based Community Earth System Model (CESM)) 40 gånger från 1920 till 2100. mellan varje körning ändrades temperaturen 0.0000000000001 C! Kip Hansen visar 40 bilder med resultatet från 1963 till 2012 över Nordamerika.

    Variansen är väldigt stor mellan körningarna. T.ex. för Alaska från +4 C till -1.5 C. Jag frågade ChatGPT om saken som tyckte att det finns ett visst värde för samhällsplanerare att studera vilka variationer man måste förbereda sig för. Inte lätt, sitt still och gör ingenting.

  39. Leif Åsbrink

    #38 P-A Johnsson

    det finns ett visst värde för samhällsplanerare att studera vilka variationer man måste förbereda sig för.

    Vilket understatement! Men att studera resultat från klimatmodeller är inte rätt väg att gå. Bättre att först studera hur tidigare generationer beskrivit sina värsta väderkatastrofer. Det som hänt i historisk tid har en alltför stor sannolikhet för att hända igen för att vi skall strunta i att bry oss om det.

  40. Thorleif

    #39:Leif Å

    +++

    Ex är den senaste översvämningen av den tyska staden (minns inte namnet). De har historiskt haft den här typen av extrem-regn men tillräckligt sällan för att en generation inte ska få uppleva en upprepning. Varför tar man inte itu med t.ex avrinnings-problematik?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *