En välskött gräsmatta har varken maskrosor, tistlar, nässlor eller mossa. I sovrum och garderober vill vi inte ha kackerlackor, spindlar eller löss. I våra kök vill vi inte ha råttor, flugor eller mögelsvamp.
Inte heller vill vi ha getingar eller myggor i våra bersåer – eller brännmaneter i vårt badvatten.
Sådant kallar vi ogräs och ohyra och bekämpar så gott vi kan. Även ute i naturen finns växter och djur som vi inte vill ha i närheten. Det kan vara så kallade invasiva arter, som tränger undan dem som redan finns där.
Ofta är naturen en ren fiende, som vi måste bekämpa för att själva kunna leva. Den som efter några år kommer åter till ett sommartorp finner det övervuxet. Den som sover middag på en sommaräng angrips av allehanda småkryp och kan få barr, kvistar och löv i ansiktet.
Romantiserad naturdyrkan
Sådant kallas i romantiserad naturdyrkan biologisk mångfald och omhuldas av stadsbor i asfaltdjungeln. De inbillar sig att Naturen är god och att människan är ett störande inslag och ett hot mot denna goda Natur.
Jord- och skogsbruk hämmas av överdriven hänsyn till denna livskraftiga och expansiva natur. Karl-Oskar och Kristina hade knappast fått bygga sitt hus som de ville med dagens regler.
Jordbruk skall ge oss och hela mänskligheten mat men får inte bekämpa skadeinsekter, förbättra grödors utbyte eller gödsla med annat än naturgödsel.
Skogsbruk skall ge oss råvaror för hus, möbler och annat och även för uppvärmning och elproduktion – och samtidigt bevara mer naturskog från avverkning.
Dessa synsätt går förstås inte ihop. Obrukad mark ger inga intäkter men skapar kostnader. Först under rena kristider tycks naturälskande stadsbor inse att deras egen försörjning. kan hotas av mat- och råvarubrist.
Inget idealklimat
Ännu ett märkligt synsätt är att det klimat och den natur som råkar finnas just nu skulle vara idealiska. Jorden har ju varit både varmare och kallare och haft både mer och mindre djur-och växtliv i hundratals miljoner år.
Avgörande var den varma perioden kambrium för ca 540-485 miljoner år sedan. Efter en lång och djup istid blev det då betydligt varmare med rikare växt- och djurliv.
För runt 400 miljoner år sedan började djur från haven gå upp på land. Då kom också riktiga träd med stam av ved (lignin) i konkurrens med vass och gräs. Därför är det meningsfullt att se Kambrium som början på ett rikare växt- och djurliv.
Sedan utvecklades de livsformer som bildar dagens biologiska mångfald. De har genomlevt många och långa både värme- och istider i konkurrens med varandra.
Många har försvunnit och andra kommit till. De mest livsdugliga har överlevt. Tillsammans bildar de den natur som naturromantiker nu ser hotad av människan som Jordens hittills kanske mest framgångsrika art.
Men många livsformer är hot mot och hinder för människan – eller förutsättning för mänskligt liv. Naturen är inget museum att bevara som den råkar vara just nu! Den är varken god eller ond. Den bara är.
Tege Tornvall
Begreppet biologisk mångfald missbrukas bland balkong-biologer för allehanda hitte-på-syften.
Här ett välkänt exempel på hur fel det kan bli;
https://artfakta.se/artinformation/taxa/dendrocopos-leucotos-100046/detaljer
Vi får oss till livs att denna gynnare är så ovanlig att x-tusen ha skogsmark måste ”skyddas” till gagn för biologisk mångfald.
Då ”glöms” det faktum att det naturliga utbredningsområdet koncentreras till skogarna öster om östersjön.
Där förekommer de relativt talrikt.
En klok och insiktsfull betraktelse. Själv har jag i många år i min trädgård på landet, delvis utan att lyckas, bekämpat den biologiska mångfalden. En av mina ständiga fiender är kirskål som definitivt är invasiv. På andra delar av tomten låter jag naturen hållas för att få blomning och därmed nektar under stor del av säsongen, vilket gynnar humlor och bin.
ja tege, du glömde hela den industri som har uppstått kring enskilda avlopp som skall renoveras oavsett om det behövs eller inte och byggas ut med sandfilter och fosfor-fångare. detta trots att havsmyndigheten sagt att det är onödigt om man ligger i skogsområde.
Jag tycker att Ditt resonemang kring biologisk mångfald är ganska ålderdomligt. Jag har jobbat inom svensk (och utländsk) skogsnäring i stort sett hela mitt yrkesverksamma liv och sett en fantastisk utveckling till det bättre. Numera inser man att det handlar om en balans mellan att kunna nyttja skogsmarken effektivt och att bibehålla artmångfalden i skogen. Det handlar om en optimering; att göra på rätt sätt, så att arter bevaras utan att produktionen påverkas negativt.
Och vad gäller Stefan #1, orsaken till att vitryggig hackspett idag har sin utbredningstyngdpunkt öster om Östersjön är att vi i Sverige tidigare hanterat skogsmarken fel, med alltför stor lövbekämpning och därmed brist på äldre löv. Den arten har i högsta grad hemortsrätt i Sverige, och under min uppväxt i Värmland så var den en återkommande besökare vid fågelbordet på vintern.
Detta hälsar jag, som definitivt inte är någon ”balkongbiolog” utan vet hur dessa frågor fungerar. Fråga gärna om Du undrar något mer inom ämnet.
En fråga som jag har anknyter till texten. Ibland hör man att det är hastigheten i förändringarna som är det oroväckande. ”Klimatförändringarna går för fort, naturen hinner inte anpassa sig”. Men vad är det som går för fort, vad är det som ska anpassa sig. Om det t.ex blir varmare i fjällen menar man att det fjällräven inte hinner utvecklas till en rödräv? Det kommer naturligtvis inte att hända. Eller menar man att fjällräven försvinner och rödräven inte hinner invadera området. Det senare har jag svårt att tro.
Så vad är det för anpassning som inte hinns med och hur kommer det att se ut där anpassningen inte hinns med.
Jag menar att det är en överdriven farhåga man har. De ekologiska gränserna ligger hela tiden och ”trycker på” och när det lokala klimatet stabilt blir annorlunda så kommer andra arter inte att börja invandra, det gör de hela tiden, utan överleva, vilket de inte gör idag.
Och i denna process skulle människan kunna hjälpa till med t.ex skogsplantering etc.
Enskilda avlopp renar bättre än de kommunala reningsverken.
#6 Göran
Att kommunala avlopp har problem med att rena avlopp beror på stor del av att det hamnar många olika ämnen som inte har hemma där i det kommunala avloppen .
Sådant som sällan hamnar i dom enskilda avloppen.
Har jobbat inom avloppshantering i många
år.
Varit med om att påträffa både lösningsmedel och oljeutsläpp .Biltvättar på gatorna då fortfarande många dagavlopp är anslutna till avloppsledningar.
Vattnet som kommer ut från reningsverken är definitivt inte drickbart.
Kräver ett varv i det naturliga reningsverket.
Björn Österlöf # 4
Ja, frågan som omedelbart infinner sig är;
Vad betyder ”hemortsrätt”?
Är ”rödlistade” djur som någon-gång funnits på den skandinaviska halvön besuttna med ”hemortsrätt”?
Var går gränsen?
Jag menar att många företeelser som är vanliga annorstädes kan med dagens system lätt komma att ”rödlistas” här hos oss.
Hemortsrätt är enligt mig ett ”gummi-begrepp” som kan tolkas efter egen smak och förmåga.
Stefan #8
Du har helt rätt i att det är en flytande gräns när man talar om ”hemortsrätt”. Att jag använde det ordet är för att det är ett enkelt sätt att uttrycka företeelsen. När det gäller vitryggig hackspett så är det faktiskt kristallklart, och borde inte behöva föranleda någon diskussion. Vi kan ta ett annat exempel i hackspettsvärlden, mellanspett, där vi befinner oss i andra änden av detta spektrum. Mellanspetten finns inte kvar i Sverige, men den har i Sverige alltid befunnit sig i utkanten av sitt utbredningsområde.
Som Du ser så är frågan komplex, men man kan inte, när arter riskerar att försvinna från landet, ta till intäkt att de finns kvar på andra ställen, och att det därför inte gör något om de försvinner här. I skogen handlar det om att komma fram till vilka bristfaktorer som skapas genom skogsbruket, och försöka tillgodose sådana faktorer i den brukade skogen. Det är faktorer såsom död ved, gamla träd, lövskog, brand osv, som går utmärkt att kombinera med brukandet av skogen som resurs. Olika arter är olika känsliga för påverkan. En del kan kräva nationalparker för att klara sig, andra mindre reservat, men stora flertalet arter klarar sig bra genom förhållandevis små men genomtänkta insatser i vårt vanliga skogsbruk. Det finns ingen anledning att inte göra dessa insatser.
Man kan lugnt konstatera att EU absolut inte ska bestämma vad och hur vi gör saker i Sverige,
Dessutom ska inte klimatalarmisterna ha något inflytande för än så länge gör de bara fel saker tex slumpkraften som förstör tex biologisk mångfald.
Stefan Eriksson #1
Balkong-biologer, lysande! Jag lånar det.
Björn Österlöf #4
Angående vitryggig hackspett, förutom att skogarna brukats med fokus på barrträd så har viktiga faktorer såsom skogsbränder upphört och översvämningar minskat.
Man kan också undra över vilka förändringar som vi ska motarbeta/kompensera för. Förändringar i klimatet, skogsbränder, översvämningar mm har alltid skett, flora och fauna har anpassat sig. Frågan är när sådana förändringar sker, om det på något sätt ska kompenseras för t.ex. genom att göra åtgärder för att vissa djur och växter som innan förändringen funnits där ska återkomma till en numera kanske felaktig miljö? Var drar man gränsen för vilka förändringar som accepteras. Trots allt har förändringar alltid skett även utan människans inverkan. Här kan man naturligtvis ha en militant åsikt eller en mer moderat inställning och det är väl det som det hela egentligen handlar om. Ska alla förändringar ses som något ont, eller ska vi väga samman för och nackdelar med det som den mänskliga aktiviteten förorsakar? Den militanta hållningen verkar vara att vi människor inte får påverka naturen, vi ska helst inte vara en del av den. Den andra sidan vill tillåta mänsklig aktivitet till gagn för mänskligheten och väga samman för och nackdelar för att sedan besluta om det är tillåtet. Jag tror inte att någon står för ytterligheten att allt som människan vill göra ska få göras även om det har drastiska konsekvenser för andra arter.
# 4, 9. Björn Ö. Naturen är inget museum!
Du skriver: ”… död ved, gamla träd, lövskog, brand osv, som går utmärkt att kombinera med brukandet av skogen.” Högst diskutabelt.
Jag skrev: ”Obrukad mark ger inga intäkter men skapar kostnader.” Vem skall betala dem?
Suck!
Björn Österlöf #14
Suck?
Är det diskussion om kostnad som framkallade den?
Tege #13
Vad får Dig att tro att jag tycker att naturen skall vara ett museum? Jag har jobbat med dessa frågor I BRANSCHEN i nästan hela mitt yrkesverksamma liv. Försök ta till Dig lite av kunskap istället. Det man gör för att kompensera för bristfaktorer i skogen innebär inte alls ”obrukad mark”. Och varför anser Du att detta är ”högst diskutabelt”? Det är så skogsbruket bedrivs idag (gudskelov), och det har tillämpats sedan 90-talet och är med andra ord väl beprövat.
Björn Österlöf #16
Om man tittar på det du skrev så är död ved med i skogsvårdslagen.
Däremot undrar jag över brand. Menar du naturvårdsbränning?
Denna medför ju en påtaglig kostnad och du får vänta två tre år med återplantering.
Om man sedan tar hyggesfritt skogsbruk så har den ju fördelar men nackdelar är ju ekonomin. Produktionen minskar med runt 30 procent och avverkningskostnaderna ökar runt 30 procent enligt Södra.
Dessutom uteblir skörden av grot.
Björn Österlöf # 9
”När det gäller vitryggig hackspett så är det kristallklart”,,,
Är det, det ??
Kanske är det så att ”vitryggen” är på gång att etablera sig här.
Frågan är helt berättigad och måste tåla en diskussion.
Visst är det som Ni berättar om våldtäkten på lövet i Sverige, och som Ni också vet så var industrin drivande i den kampanjen.
USSR-tankegångar inom pappers och massa- industrin klassade lövet som värdelöst (ett ogräs).
Den fanns en tid då 5:3 föryngringar sågs med förakt och försummelse.
Idag är det bättre.
#14,16 Björn
Tråkigt bemötande av dig, som verkar ha lite fackmässig insikt till skillnad från de andra amatörerna.
Bra då att naturvården och skogsskötseln får lite tillskott från en privat stiftelse: https://svenskjakt.se/start/nyhet/forskning-om-skogen-far-272-miljoner-kronor/?fbclid=IwAR21l5PYrvINQyESn_MNtbZuqeaDvfMjEXjFhIVX5_HPPYSLAzwzOVIql24
Så slipper man det där tröttsamma snyftandet om vem som ska betala. Tycker det sänder ganska starka signaler om ett eftersatt och viktigt område.
Björn Österlöf
Att vi tror att du ser naturen som ett museum är därför att du uttrycker dig så. Det kan hända att du har ett vidare perspektiv men det syns inte i din text.
Alla dessa enkla åtgärder som ska göras, min tolkning av dina ord, är det skogsägaren som gör det frivilligt eller är det staten eller kommunen som beordrar det?
#8
”Är ”rödlistade” djur som någon-gång funnits på den skandinaviska halvön besuttna med ”hemortsrätt”?
Var går gränsen?”
Den officiella gränsen är att arten skall ha förekommit spontant i Sverige under den innevarande mellanistiden, alltså under desenaste 11600 åren, vilket verkar rimligt.
När det gäller växter används ibland 1800 som gräns, arter som kommit in innan dess betraktas som naturaliserade. Kirskål betraktas alltså som naturaliserad även om de förvisso är invasiv.
Mattias #19
Tack. Ja, man får ta det med jämnmod. Det är så mycket man skulle vilja berätta i denna fråga för dem som skulle vilja lyssna, men det är svårt med bara lite korta kommentarer.
Det viktiga är, tycker jag, att detta i grunden utmärkta forum inte urartar till något allmänt gnäll över allt som har med miljö- och naturvård att göra. Det bidrar inte till någon trovärdighet, och riskerar att spilla över på den verkligen berättigade kritiken av klimatalarmismen.
Det är snarare så att klimatalarmismen överskuggar många viktiga miljöfrågor som finns större anledning att ägna sig åt. Vid det här laget har jag en känsla av att många (dock inte här) tror att miljöfrågor är liktydigt med klimatfrågor. Inte minst i media får man det intrycket.
Argumentet att en art egentligen inte hör hemma i Sverige för att Sverige ligger i utkanten av utbredningsområdet är med förlov sagt mycket svagt.
Sverige sträcker sig från femtifemte till sextionionde breddgraden, från ädellövskog till tundra, från normalsalt havsvatten i Västerhavet till näst intill sötvatten i Bottenviken, och från havsnivå till kalfjäll och glaciärer.
Det verkligen inte helt lätt att hitta arter som inte når någon utbredningsgräns någonstans i det området.
Och vad gäller den vitryggiga hackspetten så har den en livskraftig population i Norge som ju veterligen inte ligger på andra sidan Östersjön.
Ulf #20
Vissa saker finns i skogsbrukslagen, men i mycket stor utsträckning är det frivilliga åtgärder det handlar om. Man kan likna det vid en branschstandard.
Förklaring till begreppet ”5:3-skog/föryngring”;
https://blogg.atl.nu/utbobloggen/2021/06/12/53-skogen/
Håller med tty#23!
Mattias #19
Kostnader och nytta för biologisk mångfald bör absolut diskuteras eftersom den inte har ett ekonomiskt värde som synliggör nyttan tillräckligt.
För att bryta negativ utveckling måste detta diskuteras med alla inblandade. Undersökningar som gjorts hos allmänheten visa att betalningsviljan för att bevara mångfald är stor.
Hur ska man tolka begreppet ”hemortsrätt”? Är det rätten att få finnas i Sverige, i motsats till att en art är ”invasiv” och bör om möjligt utrotas?
Jag tror inte att det finns någon svensk som tycker att den vitryggiga hackspetten ska utrotas i Sverige. Därmed har den väl obestridlig hemortsrätt?
Eller innebär hemortsrätt att markägare är tvungna att vidta åtgärder för att gynna ett antal arter som har hemortsrätt? Gynnar då markägaren älgen (som också har hemortsrätt) så missgynnar man den vitryggiga hackspetten, eftersom älgen gärna betar mindre lövträd.
Förresten så är nu priset på lövmassaved ofta helt lika med priset på barrmassaved. Björken har sedan många år lämnat klassen ”ogräs”. Bör rimligen gynna den vitryggiga hackspetten.
Karl Erik R. #28.
Mycket bra frågeställningar som just visar att begrepp inom offentlig förvaltning (t.ex. naturvård), tål att synas i sömmarna.
I ett polariserat samhälle haglar begrepp över oss, med ibland det uttalade syftet att sätta punkt för debatten.
Vi känner igen det från den rigorösa hjärntvätten som vi utsätts för i frågan om vårt klimat, och vår möjlighet att påverka detsamma.
Karl Erik #28
Tty har en bra beskrivning i kommentar 21.
# Björn Österlöf #
Du talar om skogsförvaltning och biologisk mångfald, men vad är din syn på biologisk mångfald i jordbruk?
Länk till egen bilder av biologisk mångfald i foderärtfält och dito fodersädfält:
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/391743/3923560.htm
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/391743/3923310.htm
Lars #31
Det är inte riktigt mitt område, men jag kan tänka mig att man kan åstadkomma en hel del med kantzoner även inom jordbruket. Det görs nog också till en del.
För övrigt finns här ett utmärkt exempel på det jag skrev om i slutet på min kommentar 22, nämligen att hela diskussionen när det gäller nötkreatur handlar om att de släpper ut metan, och det är ju ”fy, fy”, och vi ”måste sluta äta kött”. Man bortser helt från att naturbetesmarker är av stor betydelse för biologisk mångfald, och tillhör våra artrikaste miljöer.
#Björn Österlöf 33#
Vad jag förstår är kantzoner enligt EU:s direktiv för jordbruksbidrag endast tillåtna i form av en deklarerad träda eller längs ett vattendrag. Naturligtvis kan jordbrukarna liksom skogsägarna undlåta att bruka inpediment, men straffas då på olika sätt, främst i form av indragna subventioner.
Undertecknad bor sedan 1973 i Frankrike, men i vad vi diskuterar nu, är där inga stora skillnader mellan länderna. Generellt kan man säga att hindret för biologiskt mångfald är miljö-och klimatlagstiftningen ivrigt påhejad av gröna NGO:s.
Har du läst mina inlägg?
https://klimatupplysningen.se/ekologiskt-jordbruk-en-varning/
https://klimatupplysningen.se/normandiska-hackar/
Lars Mellblom, Björn Österlöf # 32, 33
Angående kantzoner på åkermark så har bönderna här i min omnejd under ett par år lämnat något liknande en sådan på åkrarna under konceptet blommande kantzoner med skyltad information om nytta och vilka arter som såtts in.
Hur detta ses av myndigheter är jag osäker på eftersom de är hårda med vad som får göras med åkermark för övrig men jag antar att det är godkänt uppifrån?
Björn Österlöf, det blev nog lite osäkerhet om vad du menade i tidigare inlägg av någon anledning.
En fråga eftersom du har jobbat länge i branschen:
Vi har ju kommit långt inom skogsbruket sedan 80-talet vad ämnet beträffar men vad anser du är nästa steg som bör prioriteras efter de saker du nämnde som i stort sett fungerar idag?
#Fredrik S#
Sådda blomsterzoner, rödklöver och en blandning av rotväxter som kinesiska rädisor är tillåtna, men får inte skördas. Utan dessa noggrant definierade trädor hade bönderna mycket enklare undvikit att exploatera vissa besvärliga zoner där den naturliga vegitationen då fått växa vilt, istället för att efter en mängd spilld tid på pappersarbete tvingats följa direktiven.
#31 Björn
Inlägget från tty förklarar mycket väl vilka arter som ska anses ha hemortsrätt. Det var dock inte min fråga. Jag undrade vad begreppet hemortsrätt egentligen innebär. Räcker det med att vi ska inte vidta åtgärder för att aktivt utrota arten? Eller måste vi vara aktiva och skapa miljöer, större eller mindre, för att alla arter med hemortsrätt ska leva och föröka sig? Eller något annat?
Det faktum att vitryggiga hackspetten har hemortsrätt kommer inte att påverka gemene mans inställning. De flesta skulle inte bry sig även om den inte alls finns i landet. De skulle inte heller bry sig om det funnes 100 000 i Sverige, för den påverkar inte någon om den inte börjar hacka hål i husets panel.
Karl Erik R. #37
Precis så! Kunde inte ha formulerat det ens en tiondel så bra.
Begrepp används allt som oftast utan någon närmare beskrivning av innebörden/följderna i praktiken.
Ett missbruks-beteende som stryper ett allsidigt och förutsättningslöst förhållande till saken.
Maktutövning i sin prydno.
Fredrik S #35
Jag tror att de största stegen redan har tagits, nämligen att tänka utifrån hur den brukade skogen avviker från en naturlig skog med naturliga störningsregimer. På det sättet kan man identifiera bristfaktorer som uppstår genom skogsbruket, och finna smarta sätt att kompensera för dem. Man tänker så att säga mer i termer av substrat och habitat än att enbart fokusera på enskilda arter. Mycket av detta finns naturligtvis med i dagens skogsstandarder – PEFC och FSC. Självklart måste man när det gäller arter som har blivit starkt undanträngda och sällsynta fokusera på arten där den faktiskt finns, men generellt handlar det om att kompensera för bristfaktorer. På så sätt gynnas väldigt många arter.
Det blir för långt att gå in på alla detaljer här, men några bristfaktorer har jag redan nämnt. Annat har utgångspunkt i naturliga störningsregimer; vattenstörning, brandstörning (som på friska marker skulle generera lövbrännor), brandrefugier osv.
Faktum är att det mesta täcks in av de skogsstandarder som används.
Det pågår förstås forskning på området, och det tillkommer förstås ny kunskap. Men det som gäller nu är nog framför allt att slipa på tillämpningen av det man redan vet. Jag tycker nog att slutavverkningar och planering av dem fungerar bra. Det som släpar efter lite är nog de tidiga åtgärderna, såsom röjning, där man ju skapar förutsättningarna för hur ett bestånd skall se ut i framtiden.
Björn Österlöf #39
Tack för svaret.
Väldigt bra genomgång som jag tror de flesta är med på.
Med utgångspunkt i skogsbruken här hemmavid genom åren instämmer jag i att de stora stegen redan tagits. Och som du skriver täcks ju det mesta in i aktuella skogsstandarder.
Karl Erik #37
OK. På Dina frågor i första stycket skulle jag svara att man behöver göra både och. Och det är också precis vad man gör i dagens skogsbruk. Utan att betrakta naturen som ett museum!
Det Du skriver i andra stycket angående gemene mans inställning får mig att undra hur Du kan veta något om vad gemene man tycker. Tror Du på allvar att gemene man skulle tycka att det är ok att utarma landet på arter? Jag tror i varje fall inte så.
Jag får ibland ett intryck av att somliga tror att alla som tycker att det är angeläget att se till att växt- och djurarter kan bevaras i landet är miljömuppar som vill lägga en död hand över skogsbruket. Så är absolut inte fallet. Branschen tar dessa frågor på stort allvar, och det är naturligtvis inte så att de vill sluta med skogsbruk.
Om man vill använda sin energi på att undvika en död hand, så föreslår jag att man fokuserar på EUs tankar om att vi skall utgöra Europas kolsänka, och avstå skogsbruk på en tredjedel av vår skogsmark. Där kan man snacka om död hand. Rösta rätt i EU-valet!
Björn Österlöf #41.
Jag tror att gemene mann inte bryr sig det minsta huruvida vitryggig hackspett häckar här eller någon annanstans. Därtill är det för få individer som ens har en aning om vad en vitryggig hackspett är för något.
Ja,, en fågel då kanske,,,, inte mycket mer.
Vad EU,s idéer om kolsänka beträffar är mitt svar;
Då får vi börja dika av myrmarkerna så att växtligheten tar fart och binder kol i biomassan då.
Då har vi ökat vår ”kolsänka” betydligt.
Stefan #42
Om jag ställer frågan så här då:
Tycker Du att vi i skogsbruket skall agera för att undvika att arter försvinner eller drastiskt minskar?
Björn Österlöf #43.Ja, absolut! Därtill har vi både plats och förmåga. Men,,,,
Det skall inte enbart ske på villkor dikterade av staten och (som ni nämner) överstatliga sammanslutningar.
Det är tyvärr omöjligt enligt ”gemene miljömupp”.
Stefan #44
Tycker (eller tror) Du att det är så då?
Tack för kommentarerna kring enskilda avlopp. De är högvillt inom den kommunala förvaltningen. Men ntäktskälla vid besiktning- enbart okulär gör, ibland inte alls om grannes hus antas ha samma utsläpp. Kostnad för besiktningen 50-15 000 kr. Sen får fastighetsägaren då avloppet döms ut krav på ombyggnad o förnyelse av avloppet o då krävs byggnadslov och besiktningar. Gör man inte jobbet utan överklagar så dömmer MMD till kommunens fördel och pekar på att kommunen har utbildat folk för inspektionerna och med hot om vite på 100-200 000 kr drivs ombyggnationen igenom. Det spelar ingen roll hur mycket expertis som anlitas och vilka prover som görs, kommunerna vinner alltid.
När det gäller tvångsanslutningar av områden på landsbygden, oftast fritidshusområden, så hänvisas till att näringen förstör grundvattnet o därmed brunnarna och att näringen göder sjöar o hav. Inga provtagningar behöver göras och besluten fattas av fullmäktige. Bakom besluten ligger önskemål om permanentbebyggelse i natursköna strandnära områden och att bosatt folk ger skatteintäkter. Oftast leder VA till att nuvarande befolkning inför många 100 000 kr till en miljon kr i avgift för resp fastighet ger upp o säljer, ju närmare kravet kommer på att betalningen skall in desto mer säljs fastigheterna i panik till reapriser.
Utanför områdena kan å andra sidan kommunen sprida sitt av vägvatten förgiftade slam på åkrarna o slammet läggs i cm tjocka lager på mycket stora områden. Detta slams näring anses enl lagar o regler stannari jorden, gifterna bryts ner och stadens avlopp anses bidra till förbättring av åkern. Detta till skillnad från fritidshusets o några få permanentboenden avlopp som enl HAVs råd inte fastnar och bryts ner i marken.
De kommunala besluten om anslutning av kommunalt avlopp kan liknas med ockupation av områdena och fördrivning av befolkningen utan andra verkliga argument mer än att det r bra för framtidens tätare o större bebbygelse. Mina tankar går till fördrivningar runt om i världen, som t ex av befolkningsgrupperna på cypern eller av palestinier. De berörda som fördrivs lever därefter med sitt trauma, men eftersom det har genomförts med gröna motiv så faller deras argument platt mot kommuners o stats önskemål om mer permanentbebyggelse på landsbygden. Särskilt bra under de villkor som är, när nuvarande befolkning dels tvingas betala för att områdena får en färdig infrastruktur och samtidigt tvingas bort därifrån av ekonomiska skäl.
Björn Österlöf # 45.
Det är min erfarenhet som erhållits i direkt kontakt med statens representanter både skriftligen och i fält.
Stefan #46
Alla de saker som jag har berättat om i tidigare inlägg är sådant som finns beskrivet i de skogsstandarder som man arbetar efter i skogsbruket idag. Det är standarder som är helt frivilligt att ansluta sig till och arbeta efter, och som alla skogsbolag och en stor majoritet av övriga privata markägare har valt att göra. Jag vet inte om Du möjligen har råkat ut för en ovanligt besvärlig skogsvårdskonsulent, om Du måhända är skogsägare själv, men det har i så fall inget att göra med den övergripande frågan kring hur branschen har valt att arbeta.
Jag tror inte att vi kommer längre i det här. Jag har i alla fall försökt förklara hur man har valt att arbeta med denna fråga i skogssverige i stort, och det är helt klart en stor förbättring jämfört med hur det såg ut på 70-talet.
#41 Björn
Allt beror på hur man formulerar frågan till ”gemene man”.
Är frågan:” Tycker du att det är viktigt att vi undviker att utarma arter i Sverige?” Då skulle nästan alla svara ”Ja”.
Frågar man mera specifikt: ”Tycker du att vi ska satsa xxx kr/år på att bevara vitryggig hackspett i Sverige, en fågel som finns från Norge till östligaste Ryssland?” Då blir det betydligt fler ”Nej” eller ”Vet inte”.
Ja, Tornvall, naturen ”bara är”. Bland annat är den ömtålig. Behandlar vi den inte med respekt hör vi i längden inte till de du kallar livsdugliga. ”Obrukad mark ger inga intäkter” är ett bra exempel på det extremt kortsiktiga synsätt på naturen som råder, där människan ser naturen en resurs man kan behandla efter eget gottfinnande men utan förstånd.