Vi kan nu meddela att The Climate Scam har haft sin bästa julimånad någonsin avseende antalet besök på bloggen. Bästa besöksantal i juli tidigare har varit 113 800 besökare. Under juli 2011 har vi haft hela 139 900 besökare. Det är tydligt att vi lyckats behålla bloggens läsvärde även efter ägarbytet, vilket vi är mycket glada för.
Redaktionen har lagt ner ett engagerat jobb för att presentera artiklar med ett varierat utbud och att delta i diskussionerna i kommentarsfälten. Vi arbetar just nu med ett schemalagt redaktionsansvar för bloggen. Ett ansvar som för redaktionsansvarig innebär produktion, beslut och publicering av artiklar såväl som uppföljning av kommentarer. Ansvaret är fördelat mellan alla skribenter och vår förhoppning är att läsarna inte skall behöva märka skillnader beroende på vem som har redaktionsansvaret för dagen. Systemet bör enligt vår mening medge en lång uthållighet över tiden.
Vi har också initierat ett system med gästskribenter. Våra läsare har säkert redan noterat att professor emeritus Wibjörn Karlén samt Klimatgruppens nyhetsredaktör Ove Lilljequist är regelbundet återkommande med artiklar och nyheter. Meteorologen, klimatologen och docenten Tage Andersson är också en viktig person som tackat ja till att verka som gästskribent liksom fd bankdirektören och finansmannen Björn Törnvall som skriver om energi och vindkraft. Fler kan tillkomma efterhand.
I september månad är det vår avsikt att ha ett redaktionsmöte med alla våra nio ordinarie skribenter och Stockholmsinitiativets styrelse i syfte att utveckla bloggen. En del av den utvecklingen är givetvis att vi vill välkomna fler läsare och kommentatorer för att bloggen ska kunna bli ett än mer slagkraftigt instrument för opinionsbildning inom klimat-, miljö-, och energiområdet.
Vi vill härmed också tacka alla nya och gamla TCS:are för den första månaden i Stockholmsinitiativets regi och hoppas att ni haft glädje av det ökade utbud av artiklar som vi presenterat.
Sommarhälsningar från
Skribenterna på The Climate Scam
Grattis till den framgången! Med Gunnar L och Slabadang åter efter kortare eller längre semestrar så kan det ju bara bli ännu bättre. Ivh är ju också ett bidrag med rika erfarenheter från kraftindustrin (synd bara med humöret). Uffeb hänger i luften kring nr 16 nedan? Han ville tydligen hålla räfst med Gunnar L på sitt kända manér – men därav blev intet dessbättre. Karlfeldt: Fördärves jag platt om jag viker en tum ifrån mitt rum….. (därmed utelämnat delen om ”står där med heder och ära…).
#1
Det är inga problem med vare sig UffeB eller Gunnar!
Jag repeterade bara vad som gällde
Dessutom har TCS avancerat en placering på Bloggportalen i kategorin Miljö.
Från 4:e till 3:e plats. 🙂
Nystart!
Tunga gästskribenter är ett utmärkt tillskott! Det signalerar en bredare acceptans av den skeptiska ståndpunkten
För er som har prasselvarianten av DN kan jag rekommendera sid. 4 i kulturdelen, en garanterad blodtryckshöjare, vilket dravel! Tyvärr kan jag inte hitta den på nätet, kanske någon annan kan?
Bra. Ser fram emot mycket spännande läsning även framöver!
Lejeune #5
Vad har den för titel?
Grattis!
Härligt att kvalitet lönar sig! Ser fram emot en innehållsrik ”klimathöst”.
Lena #7
Titeln är ”Klimatfrågan åter upp i rök” av Lars Linder. Rena rama stolleprovet där dom sedvanliga lögnerna itereras!
Lejeune # 5
Här kommer den, är det ett för långt inlägg får Jonny ta bort.
NÄR HÖRDE DU TALAS OM klimatkrisen senast?
Det var förmodligen ett tag sedan. Sverige hade sin årliga politiska jubelfest i Almedalen och ingen talade om elefanten i vardagsrummet mer än i förbifarten. Elefanten, ja. Den där. Ingen röstmagnet. Människans förmåga att samexistera med elefanter är fantastisk, det är en överlevnadsinstinkt. Blitzens London, granatregnets Sarajevo. Man hukar när det smäller, och lever vidare. Vi har problem på närmare håll. Eurokris och jobb, Saab och sjukförsäkringar. För övrigt har vi
semester och miljöpaniken leder ju ändå aldrig någon vart. Klimatförändringen är det som pågår medan vi sysslar med annat.
Men att en stor dimma lagt sig över mänsklighetens största framtidsfråga beror inte enbart på psykologiska försvarsmekanismer.
Den vitt spridda känslan av osäkerhet, olust och vanmakt är till stora delar frammanipulerad. Någon därute vill att du ska känna just så, tänka att det ordnar sig på måndag och leva vidare som du alltid gjort. Alla som sett fi lmen ”Thank you for smoking” från 2005 vet vad jag talar om. Den berättar om tobaksbolagens superlobbyist Nick Naylor, som borde ha en omöjlig uppgift eftersom alla vet att rökning dödar. Men Nick älskar utmaningen, och han hittar ständigt nya argument.
Ingen kan bevisa att just du får cancer av rökning. Tro inte på allt du hör av auktoriteter. Dessutom är väl alltihop ytterst en fråga om frihet, det vore oamerikanskt att förbjuda folk att röka var de vill. Det är en satir, men fi lmen hade inte tagit skruv om den inte också handlade om verkligheten. Alla Nicks argument har använts offensivt av tobaksindustrin för att uppväga effekten av ökande kunskaper om tobakens förödande följder för människors liv och hälsa. Historien om hur storbolagen
genom ofattbara satsningar på motforskning och massiv lobbying lyckades försena adekvata åtgärder i decennier har inte blivit mindre aktuell för att rökningen nu är på stark tillbakagång. Exakt samma metoder och argument har använts för att förhindra förnuftiga åtgärder på en rad andra områden, särskilt i miljöfrågor.
Och naturligtvis även i den största av dem alla: klimatförändringen.
DEN VIKTIGASTE FRONTEN i den här sortens krig går genom fakta och
vetenskap, och ska man rycka fram i det fältet krävs inte bara resurser och en oljad pr-apparat utan framför allt personer med egen forskartyngd och insikt i hur den vetenskapliga världen fungerar.
Bara de kan driva fram en debatt – eller åtminstone något som liknar en debatt. Och inga kan förstås ifrågasätta vetenskapens resultat med större trovärdighet än … andra vetenskapsmän. Redan på 1950-talet kom de första rönen om tobakens skadlighet. Den bekymrade industrin fick då
kontakt med behjälpliga forskare, och med åren kom de tillsammans att utarbeta en strategi för vetenskaplig krishantering. I den häpnadsväckande boken ”Merchants of doubt” (2010) visar författarna Naomi Oreskes och Klimatfrågan åter upp i rök Erik M Conway hur inte bara exakt samma strategi, utan även samma grupp vetenskapsmän har satts in även på helt andra områden så snart forskningen börjat lägga fram för industrin obekväma rön. Främst i ledet står två kända fysiker, Frederick Seitz och Fred Singer, som tagit på sig ungefär samma destruktiva uppgift i decennier. Båda är rustningshökar från kalla kriget, Seitz var på sin tid med och byggde vätebomben. I samarbete med infl ytelserika och djupt konservativa tankesmedjor har de och ett nätverk av likasinnade forskare agerat beslutsamt så snart de befarat att
forskningskolleger börjar nosa farligt nära näringslivets och den amerikanska livsstilens centrala intressen. Det som främst tycks ha triggat dem har varit just miljöfrågornas tendens att förr eller senare landa i krav på statliga ingripanden och utgifter.
De är så att säga till sin natur oamerikanska. Sin första stora show gav de typiskt nog under Stjärnornas krig, när de styvnackat försvarade Ronald Reagans missilsatsning mot forskare och liberala politiker som varnade för att ett kärnrnvapenkrig kunde utlösa en klimatkatastrof i form av en global, allt förkvävande vinter. Ett rent påhitt, sa de. I alla händelser högst osäkert. Och om det möjligen skulle få någon sådan effekt skulle den bara bestå några dagar. Som mest. SEDAN KOM RAPPORTERNA om försurning och ozonhålet, och varje gång kom tobaksstrategin till ny användning. Först förneka, sedan utså tvivel. Eftersom både det låga pH-värdet och den sjunkande ozonhalten förmodligen handlar om vulkanism finns ingen anledning att reglera svavelutsläpp och freoner. För övrigt går problemen nog att lösa med ny teknik, och om inte kan vi säkert lära oss att leva med följderna. Visst klingar det bekant? När klimatfrågan kom upp på allvar på 1990-talet drog samma personer i gång samma dementimaskin igen. Och trots att de varje gång haft lika fel som någonsin Stalins favoritforskare Lysenko (förvärvade egenskaper kan ärvas) har de precis som han haft nog med resurser och uppbackning av politiska entusiaster för att budskapet ska få vingar. Dr Strangelove lärde sig älska bomben, nu vill han få oss att omfamna nästa undergångshot. Det kunde ha varit komiskt om inte tvivlet som utsåtts lyckats förlama hela den politiska process som hade krävts för att vi skulle få något gjort i tid. Nu är det 2011 och redan sent i världen. Förra året nådde världens koldioxidutsläpp nya rekordhöjder. Den tidigare politikern Anders Wijkman och miljöforskaren Johan Rockström har tillsammans givit ut en bok som är en dyster betraktelse över lobbyisternas framgångar och beslutsfattarnas senfärdighet. ”Den stora förnekelsen” (Medströms) är en sammanbiten inventering av inte bara klimathotet, utan också det moderna samhällets ohämmade slöseri med allt knapare resurser. Tillväxtens gränser. Visst, även det klingar bekant: en annan stor ickefråga i debatten, bortträngd av ekonomiska förnekare och politiker som föredrar att tala om medelklassens skatter. Medan temperaturen stiger, olja och vatten sinar och råvarupriserna skjuter i höjden. Alldeles oavsett om man tror på Wijkmans och Rockströms slutsatser så har de fullständigt rätt i att det är det här vi borde tala om, hela tiden. Elefanten. Det seriösa vetenskapssamhället gör det. Men där står också några forskare som ser åt annat håll och känner på svansen, ett par andra som fingrar lite på snabeln. De insisterar på att vad det här än är, kan det naturligtvis inte vara något så stort som en elefant.
Sundsvall ska klimatanpassa!!!
SR Västernorrland hade som förstanyhet att Sundsvall ska ”klimatsäkras”!!!
Gator och vägar ska klimatanpassas eftersom det förväntas mer skyfall beroende på den globala uppvärmningen!
Tar mig för pannan…
Hur får man stopp på vansinnet???
Ständigt denna tobakslobby och ständigt denna Ville Vessla (som den ärevördige Ture Sventon så träffande uttryckte sig).
🙂
Många nya skribenter på TCS. Härligt och det blir säker fler!
Vem är denne Lars Linder?
Ann L-H # 14
Är :
DN:s litteraturkritiker
Lars Linder
Ann L-H # 14
Lars Linder är en klippa 😉
Recenserar: Böcker, mest fakta, från biografier och historia till kulturdebatt och populärvetenskap.
Bor: Stockholm.
Gillar: Svensk natur, italiensk film, brittiska tv-serier, tysk barockmusik, amerikansk jazz & soul.
Ogillar: Fantasilöshet (globalt fenomen).
Tre oumbärliga böcker: Montaignes Essayer, Mio, min Mio av Astrid Lindgren, Tomas Tranströmers ”Samlade dikter”.
Men hur ända in i.. kan DN ta in hans synpunkter och åsikter???
Men han tyckte ju boken av rockis och wijkman var bra….
Pär Green #10
Tack!
De vågar nog inte lägga ut den i nätupplagan, i alla fall verkar den inte finnas där än.
Jag tycker att ny forskning mer och mer pekar på att elefanten är rosa…
😀
Svensk media vill dock inte ta till sig denna nya forskning utan vill leva kvar i sin uppfattning i denna fråga tycks det mig med ett möjligt undantag av SR som i alla fall ha någon slags heder och ett öra mot nya rön.
Pär Green – Tack för info. Man kan bara konstatera att representanterna för kultureliten är sig lika.
Lejeune #5
Man får dock se det som en sakta tillnyktring. Från att ha varit det dagliga temat på ”vetenskapssidorna” så är det nu på Opinion av en av DN:s litteraturkritiker. Första meningen säger en hel del ”När hörde du talas om klimatkrisen senast?”.
Vi gå inte emot en dag då DN:s förstasida pryds av ”Vi hade fel.” utan mot en dag då folk säger ”Klimat-vadå? Nä det kommer jag inte ihåg.” 🙂
Fråga till Gunilla Herlitz
Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD
Hur kan DN publicera Lars Linder:s åsikter som på sidan 4 i dagens DN? 7/8 (kulturdelen)
Kan man som prenumerant av DN få och kräva lite mer saklighet?
Skickat via mail
Från DN, juli 2015:
”Under juli månad hade vi c:a 2000 dagliga läsare och prenumeranter, mest från Stockholms innerstad. På läsartoppen bland de stora papperstidningarna i landet har vi halkat ned från 2:a till tredje plats. DNs ledning överväger nu att ge ut tidningen som ett månadsmagasin för att om möjligt rädda bolaget från konkurs.” 🙂
Ingemar Nordin #21
Ha ha
Ja men om de fortsätter att grovt vinkla vad de rapporterar om så lär det väl bli så. Man skriver inget om att Arktis har varit isfritt och inget om de nya rönen vad gäller CO2 …nej nej nej, men Lars Linders desinformation funkar tydligen fint!
🙁
Förslag:
Gör som WUWT och inför en särskild tipstråd och ibland öppna trådar där man kan OT:a bäst man vill.
Mer lättläst och överskådligt.
Klimathysterin påminner om jultomtens vara eller icke vara.
Att bevisa att tomten INTE finns är omöjligt.
Samma med den antropogena påverkan på klimatet.
Går ju knappast att bevisa att den INTE finns.
Finns även vissa likheter med tron på tomten och tron på att människans har avgörande påverkan av klimatet.
Barn slutar tro på tomten vid ca 6-ärsåldern då förståndet är tillräckligt utvecklad.
Den vuxna människan slutar tro på klimathotet då deras kunskaper/förstånd är tillräckligt utvecklad.
Sen så finns det många som av politisk övertygelse eller för att bibehålla anslag fortsätter hävda vår avgörande påverkan på klimatet…allt för att direkt eller indirekt dra nytta av de fördelar som det ger att fortfarande hävda att ”tomten” finns.
Fortsättning #24:
Tycker alla AGW-anhängare borde bevisa att tomten (människans avgörande klimatpåverkan) finns.
SVT 2 ikväll
Kampen om Arktis
20:00 – 20:50
Norsk dokumentärserie från 2010. Rovdrift. Oljespill, fiskdöd och global uppvärmning hotar världens mest sårbara ekosystem. I jakten på värdefulla naturtillgångar gör vi oss skyldiga till rovdrift i den känsliga arktiska miljön. Dagens effektiva fångstmetoder kan bli ett hot mot fiskbeståndet.
Avsnitt: 2 / 4 Produktionsår: 2010
TCS har blivit ännu bättre och är nu en bra nyhetskanal på svenska att hänvisa nyfikna till. En svensk WUWT i princip. Bra jobbat.
Christopher E #27,
Tack för det. Jag tycker också att TCS fungerar bra som nyhetskanal om klimat- och energifrågor. Den ambitionen (som ju Maggie också hade) tycker jag att vi skall försöka upprätthålla. Men det är också påtagligt att det med fler experter inom olika områden så blir det fler ”djupare”, och lite mer ”tekniska” inlägg.
Vad säger Du, och ni andra läsare av TCS? Blir det alltför tekniskt; alltför krävande? Skrämmer det bort folk? Annars säger jag som jag brukar säga till mina studenter: Det finns inga ”dumma” frågor! Om man inte riktigt fattar vad som sägs – fråga!
Ingemar Nordin #28
”Det finns inga ”dumma” frågor! Om man inte riktigt fattar vad som sägs – fråga!”
Bör uppmuntras. Lycka till med den ambitionen!
Jag har inte hittat något på TCS som skrämt bort ”folk” genom att vara alltför tekniskt. Möjligen har nyfiket frågande ibland upplevts obehagligt av läsare som redan fattat allt – och lite till…
Ingemar N.
På frågan om vad vi läsare tycker om nya TCS så passar den mig perfekt. Jag har intresserat mig för klimatfrågan under hela 2000-talet, från början för att jag var ganska vaccinerad mot NGO-propaganda sedan tidigare miljöhotsbubblor. Informationen, diskussionerna och alla länktips på speciellt nya TCS utvecklar och berikar mig ständigt.
Måste hålla med Christopher, Ann och övriga. Både bredd och djup har blivit större sedan antalet skribenter blev fler. Det hinns med mycket mer, och det är förstås positivt.
Lejeune #5,
Det är ju anmärkningsvärt att debattartiklar om klimatet numera anses höra till kulturutbudet. Lars Linders artikel är otroligt vinklad.
Med en egen vinkling kan man konstatera att Linder skriver följande:
Dr Strangelove lärde sig älska bomben, nu vill han få oss att omfamna nästa undergångshot. Det kunde ha varit komiskt om inte tvivlet som utsåtts lyckats förlama hela den politiska processen … Den tidigare politikern Anders Wijkman och miljöforskaren Johan Rockström har tillsammans givit ut en bok som är en dyster betraktelse ….en sammanbiten inventering av … klimathotet
Inte så snyggt gjort av mig men Linders vinklingar är väl knappast snyggare!
Ingemar N #28, För mej har TCS under några år varit en inspirerande kunskapskälla med länkar ut i stora världen. Den nya ”nivåhöjningen” har varit väldigt positiv. Som pensionerad elektronikingenjör har jag ibland fått läsa på när grundkunskaperna sviktat. Mycket berikande, fortsätt gärna med bibehållen nivå.