I bl.a. dagens Wall Street Journal rapporteras det att EU:s industriutsläpp av växthusgaser under förra året steg med 1,1 procent, trots att Europa i tre år kämpat för att minska utsläppen med hjälp av de välkända utsläppsrätterna. I Kyotoprotokollets land är det lika illa. Även där ökar utsläppen, tvärtemot alla goda föresatser. Vad som hänt i Kina och Indien förtäljer inte artikeln.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att medan utsläppen bara ökar och ökar så tycks temperaturerna ha gått i stå.
Tänk om någon äntligen kunde bevisa att människans CO2-utsläpp inte har någon signifikant påverkan på klimatet. Just nu pumpar vi in pengar i en massa dyra, ineffektiva och dessutom onödiga projekt.
Uppdatering: Att minska utsläppen av växthusgaser kommer att vara betydligt svårare än vad IPCC räknat med, enligt en ny artikel publicerad i Nature.
Roger Pielke Jr of the University of Colorado and co-author of the new study says: “Not only is this reduction unlikely to happen under current policies, we are moving in the opposite direction right now. We believe these kind of assumptions in the analysis blind us to reality and could potentially distort our ability to develop effective policies.”
Du skriveR: ”Tänk om någon äntligen kunde bevisa att människans CO2-utsläpp inte har någon signifikant påverkan på klimatet.”
På din engelska blogg frågade någon dig vilka bevis som krävs för att du skall tro på att CO2 utsläppen orsakar uppvärmningen vi ser idag.
Ditt svar? Du sade att du inte kunde tänka dig att det fanns något bevis som skulle kunna övertyga dig om at så var fallet.
Snacka om religiös övertygelse. Du är alltså inte intresserad av att lyssna, tänka och analysera. Du är bara intresserad av propaganda.
Du kanske får betalt av oljeindustrin trots allt?
thomass: Fel. Jag tittar gärna på både ena och andra sidans bevis. Det handlar bara om vem som presenterar bevisen. Läs mitt inlägg en gång till.
Maggie
Jag håller med Thomas. Du verkar snarare driva kampanj än att söka svar.
Hur kan du vara så övertygad när du samtidigt efterlyser bevis för din tro?
Är det inte troligt att dagens forskning innehåller ett stort antal fel som både stärker och försvagar AGW-teorierna? Du verkar helt fokuserad på det som försvagar AGW-teorierna samtidigt som du helt verkar bortse från sådant som stärker AGW.
Hur går detta ihop med ditt påstående att din hemsida är för dem som tänker själva? Den liknar mest ett ställe för dem som vill hjärntvättas med argument endast från ena sidan.
Jake, du får gärna posta nyheter som stärker AGW-teorin! Alltså den teori som är kopplad till människans koldioxidutsläpp, inte att isar smälter i solsken…
Maggie, citat måste sättas i sitt sammanhang. Kommentaren handlade inte om några allmänna svagheter i IPCCs resonemang eller om svårigheter att minska utsläppen utan om antagandet att teknologi spontant skulle utvecklas i tillräckligt hög takt:
”There is no question about whether technological innovation is necessary — it is. The question is, to what degree should policy focus directly on motivating such innovation? The IPCC plays a risky game in assuming that spontaneous advances in technological innovation will carry most of the burden of achieving future emissions reductions, rather than focusing on creating the conditions for such innovations to occur.” (Pielke, Wigley & Green Nature 452, 531-532, 3 April 2008)
Givetvis behövs riktade satsningar, men man får inte heller glömma vikten av att skapa en en konkurrensmiljö som gynnar CO2-reducerande teknologi, främst ett globalt pris på CO2-utsläpp. Ju längre den medvetna strategin för maintain the controversy dock får leva i bakhuvudet på beslutsfattare runt om i världen desto större jobb kommer det bli för de stackars forskare som förväntas uppfinna superduper-fusion eller vad som kommer att krävas. Fönstret för marknadsbaserade innovationer blir även mindre till förmån för kollektivistiskt motiverad big-government-research.
Pielke et al får vidare ett antal (5 stycken) kritiska kommentarer i Nature (8 May 2008). Dessa är läsvärda och förtjänar att lyftas fram för att ge oss läsare möjlighet att tänka själva liksom.
Jag hittar för övrigt inte ditt ordagranna citat i artikeln i Nature.
Mats F: Jag kan faktiskt inte komma åt artikeln längre, så jag får be om ursäkt att jag inte kan publicera kommentarerna.
Det är möjligt att citatet är illa valt. Tack för påpekandet.
Maggie det är lugnt. Om man ät intresserad kan man gå till biblan och kolla. En av kommentatorerna, Vaclav Smil, är ännu mer pessimistisk än Pielke et al. Artikeln i sig var intressant och sätter fingret på balansen mellan fokus (teknologi) och bredd (policy).
Update: Vaclav Smils kommentar till Pielke et al fanns på hans hemsida här.
Mats, som världen ser ut ska vi nog inte räkna med ”globalt pris på CO2-utsläpp”, och det lär inte behövas heller. Olja och kol kommer att användas så länge det finns tillgängligt och marknaden kommer att bestämma priset.
Alternativa energislag har alltid utvecklats i den takt teknik och kunskap tillåtit, jag vill helst inte att vi ska bygga ut kärnkraften i panik nu, utan hellre satsa på nästa generations reaktorer med säkrare bränslen.
Själv tror jag också på geotermisk energi som är mer eller mindre konstant till skillnad från sol-, vind- och vågkraft som i sin tur är rena stenåldern med stora ingrepp i naturen.
Vi behöver knappast skapa någon konkurrensmiljö för att få fram billigare och bättre energi och dagens politiker kan bara ställa till större skada om dom pressas att agera utan bättre underlag än IPCC:s gissningar…
Och här är den för den som är intresserad:
Long-range energy forecasts are no more than fairy tales
SIR — I largely agree with the overall conclusion of Pielke et al. that the IPCC assessment is overly optimistic, but I fear that the situation is even worse than the authors imply.
Debate about the energy challenge of climate change has
ignored several key facts about global energy and its future.
All long-range energy forecasts fail in various ways. The scenarios for 2100 in the 2000 IPCC Special Report on Emissions Scenarios are risible: even if one of them were to
approximate actual demand, we will remain ignorant of what its regional and sectoral composition would be a century from now — and it is this that will determine emissions of greenhouse gases.
Basing policies on computerized fairy tales is inadvisable.
Why argue about plausible rates of future energy-efficiency
improvements? We have known for nearly 150 years that, in the long run, efficiency gains translate into higher energy use and hence (unless there is a massive shift to non-carbon energies) into higher CO2 emissions.
The speed of transition from a predominantly fossil-fuelled world to conversions of renewable flows is being grossly overestimated: all energy transitions are multigenerational affairs with their complex infrastructural and learning needs. Their progress cannot substantially be accelerated either by wishful thinking or by government ministers’ fiats.
Carbon sequestration is irresponsibly portrayed as an
imminently useful large-scale option for solving the challenge. But to sequester just 25% of CO2 emitted in 2005 by large stationary sources of the gas (9.6 Gm3 at the supercritical density of 0.468 g cm¬3), we would have to create a system whose annual throughput (by volume) would be slightly more than twice that of the world’s crude-oil industry, an undertaking that would take many decades to accomplish.
China, the world’s largest emitter of CO2, has no intention
of reducing its energy use: from 2000 to 2006 its coal
consumption rose by nearly 1.1 billion tonnes and its oil
consumption increased by 55%.
Consequently, the rise of atmospheric CO2 above 450 parts per million can be prevented only by an unprecedented (in both severity and duration) depression of the global economy, or by voluntarily adopted and strictly observed limits on absolute energy use. The first is highly probable; the second would be a sapient action, but apparently not for this species.
Vaclav Smil University of Manitoba
Winnipeg, Manitoba R3T 2N2, Canada
Jag tycker dock (så här fyra månader senare 🙂 ) att Smil är onödigt pessimistisk. Han skriver att energiomställningar kräver flera generationer. Med tanke på vad vi har uträttat under de senaste femtio åren tvivlar jag inte på att teknikutvecklingen kommer att ge oss fullt dugliga alternativa bränslen inom kort.
L – En liten precisering: med en fungerande konkurrensmiljö slipper vi politikers långa fingrar och vare sig vi vill det eller inte kommer CO2 att vara en faktor som bestämmer marknaders effektivitet i framtiden. Finns inget pris som signalerar kostnaderna för användningen av en resurs fungerar marknaden dåligt och spelrummet för klåfingriga politiker och big business blir större.
Mats, du tror väl inte på allvar att hela världen kommer att anpassa sig efter dagens verklighetsfrämmande CO2-hysteri?
Nej, Mats, det tror jag inte!
CO2 kommer inte att vara någon marknadsindikator framöver. Det finns en risk för att man politiskt kastar ’CO2-grus’ in i samhällsmaskineriet, dvs skapar konstgjord prissättning på vissa områden, givetvis fördyrande totalt.
Då kommer de länder som drabbas av mer sådanat fungera ekonomiskst sämre och troligen därigenom bli (relativt) fattigare och kanske tom med ökad miljöbelastning som följd.
Big Business älskar oftast politiska interventioner i marknaden för att då minskar konkurrensen och möjligheten att ta betala för extra saker ökar.
Men jag tror att vi har max 4-5 år kvar av politisk CO2-hysteri. Det har redan börjat vända, men media och politkerna kommer att vara dom sista som fattar det.
Bla för att politiker tror att det som kommer fram genom media är vad folket tycker och vill ..
L och Jonas N – Jag är inte intresserad av någon konstgjord prissättning, det är värre än regleringar. Priset ska bestämmas genom carbon trading och ju större marknad för detta desto bättre. En studie från MIT har utvärderat EUs system och konstaterat att det fungerar förvånansvärt bra som ett benchmark för framtiden. William Nordhaus, vidare, analyserade 1999 den globala kostnaden av att förlänga Kyoto 300 år och kom fram till 40 cent per invånare på jorden. Om man inkluderade carbon trading sjönk denna siffra till 3 cent per invånare. Jämför med världens militärutgifter på 202 dollar per person och fundera på hur ni kastar epitetet ”CO2-hysteri” omkring er.
PS. Jag har lånat ut Nordhaus senaste bok från i år och kan inte kommentera hans senaste forskning. DS
Suck, snart blir det väl skatt på bananflugor också…
Nej men snarare en avgift till Monsanto eller någon annan monopolist för att få använda genompatentet.
Mats
Du vill ha konstgjord handel pga av en substans (CO2) som är helt ofarlig, som har bevisat positiva effekter på växtlighet, och kanske även en smula på temperatur!?
Och du menar att det inte vore konstgjord prissättning?
Dina siffror på Kyotoprotokollets kostnader ter sig väldigt tveksamma. Men oavsett det är ju poängen att Kyoto inte åstadkommer ett dyft allt detta man varnar för och som påstås göra det nödvändigt!?
Hur tänkte du där?
Jonas N – Nordhaus poäng är att Kyoto är mer eller mindre verkningslöst om man helt enkelt fryser utsläppen. Det är en radikal åtgärd som ger svåröverskådliga konsekvenser och är orealistiskt. Han har istället undersökt hur en marknadslösning kan påverka utvecklingen och visar tydligt att carbon trading som låter hela världen delta är det effektivaste sättet att undvika höga kostnader för att stävja utsläppen.
Kommentaren om att utsläppen av CO2 är helt ofarligt till att börja med ser jag som en slags ThinkTank-ståndpunkt som du får ta med någon stridslysten alarmist istället.
Den enda ”think-tank” som hoppas och tror att hela världen ska köpa utsläppsrätter, heter Gore i efternamn…
Där kom den! BINGO…
Mats
Jag har svårt att förstå din första mening: ’Är Kyoto verkningslöst?’ (Mitt svar: Ja!) Men varför då prissätta detta?
’Carbon trading’? För att ha någon effekt måste alltså sådant resultera i avsevärt lägre utsläpp än idag. Det kan bara åstadkommas genom drastiska reduktioner av sådant som mänskligheten gör idag. Och det måste till drakoniskt tvingande lagstiftning (i praktiken förbud för många av dagens aktörer) för att åstadkomma det.
Det kommer inte att ske eftersom politiker är populister och måste bli valda, resp vill bli omvalda!
Vad jag sa ang CO2 är att det är en helt ofarlig substans (i dom konc. vi diskuterar). Den har ett antal positiva effekter. En viss värmande effekt som också är positiv, men utgör ft. hela den diskussionen som resulterar i tokerier som dem vi pratar om.
Kontroversen rör hur mycket CO2 ev värmer klimatet. Det sannolika är ~1°, men några tror(!) på flera grader högre.
Carbon Trading skulle utgöra en gigantisk marknad för lurendrejare, den skulle i stort sett inte åstadkomma något väsentligt för klimatet. Den skulle fördyra samhällets funktion, och därigenom göra dem fattigare.
Då är fiskekvoter vansinnigt mer angeläget att införa (utan att jag har ngt bra förslag på lager där)
L och Mats
Det är nog inte bara Gore som hoppas på det. Men i princip är det så. Gore’s fond ”Generation Investment Management” har som investeringsfilosofi verksamheter som skulle bli tvunget nödvändiga (lagstiftade om) ifall många länder införde sk ’carbon trading’. Hela affärsiden bygger på att lagar tvingar fram konsumtion av dessa produkter och tekniker!
Varför tror du att han åker runt hela världen och mässar om att vi måste ställa om vår civilisation, att vi måste ha sådana lagar!?
Du verkar ju också ha köpt hela paketet!
(Baserat på att CO2 är ju så farligt!)
Jag borde ha skrivit Strong istället för Gore, men vet inte om alla känner till Gores mentor..?
Jonas N – Vad har du för källor till dina resonemang? Jag debatterar gärna kunskapsläget med dig men det är svårt att förstå ditt resonemang om jag måste ta ställning till premisser om konspirationer, mutkolvar till politiker och finansiella lurendrejare. Du bör vidare läsa vad jag faktiskt skriver och inte bygga din tolkning på lösryckta ord. Nu ska jag natta mitt lilla barn. Följ gärna de referenser jag länkar till tills imorgon så kan vi debattera från en gemensam grund istället för tröttsam pajkastning. Godnatt.
L – For the record: jag tycker Gore är en populist och att fredspriset skulle gått till munkarna i Burma. Du behöver mao inte slänga Gore efter mina kommentarer.
Gore är ingen direkt populist, men en lysande kapitalist.
Mats Frick,
”den globala kostnaden av att förlänga Kyoto 300 år och kom fram till 40 cent per invånare på jorden. Om man inkluderade carbon trading sjönk denna siffra till 3 cent per invånare. Jämför med världens militärutgifter på 202 dollar per person”
Det var en intressant uppgift. Sätter saker i perspektiv.
Mats
Nu har jag ingen aning om vad du pratar om.
Poltik fungerar som den alltid har gjort (dvs i stort sett inte)
Gore har ett stort investerat intresse i teknik/lösningar/handel som skulle få ett värde ifall länder lagstiftade om utsläppsrätter och tom om sk ’offsets’.
Det enda jag säger till dig är att ’carbon trading’ eller ’carbon offsets’ är (medelst tvång) konstgjord handel och prissättning. Sådan är sällan bra.
Det skulle finnas ett värde i ifall CO2 verkligen vore ett gift eller en samhällsfara. Det finns inget som tyder på det. Vad som finns är teorier om att den vållar ett lite varmare klimat!
Det har aldrig varit min mening att kasta någon paj. Har en sådan träffat dig var den inte från mig, och ifall du ändå menar ngt sådant var den absolut inte avsiktlig!
Go’natt själv!
Att sätta ett konstgjort pris på CO2 är… hmm… konstgjort och har inget med en fri marknad att göra.
40 cent (eller var det 3 cent?) per invånare på jorden… med tanke på att utsläppshandeln är en direkt följd av Kyoto, och att den, bland annat, drivit upp elpriset rejält kan jag försäkra att jag, och många, många miljoner människor till har redan har betalt VÄLDIGT mycket mer än 40 cent…
… och då har det bara gått 1% av Nordhauss 300 år….
Jonas N – Kan inte låta bli att hoppa in. Att politiker korrumperas av sin makt är inget jag tänker debattera därför att det är i stora drag korrekt. Vi står och tittar på samma grej från två sidor av skranket och kommer fram till olika saker. Det är helt ok. Under antagande att AGW är en realitet är carbon trading nödvändigt (enligt mig). Under antagande att AGW inte är en realitet är carbon trading en absurditet.
Christopher E – Se ovan: om AGW är en realitet måste kostnaden synliggöras och fördelas. Hellre via marknaden än överstatliga kommitteer. 40 cent utan trading 3 cent med trading. Det finns vidare länder på jorden som är netto-carbon sinks, mest i 3e världen, och för dem är det en vinst med carbon trading.
Mats
AGW är en realitet, frågan är bara hur stor, och hur farlig.
Att där skulle följa en nödvändighet för sk ’carbon trading’ tror jag ingen kan leda i bevis. Bara önskan om sådan, vilket alltså inte var en nyhet.
Alltså: AGW är inte alls (nödvändigtvis) ett problem (av rang), och även ifall det vore det skulle inte politiker kunna åtgärda det. Carbon trading skulle bara vara en ursäkt att göra medborgarna fattigare (och ett antal skupellösa företag + organisationer och politiker rikare)
Glömde: Jonas N, jag anser mig inte vara tavla för någon paj. jag var bara rädd att diskussionen skulle degenerera till pajkastning. Jag tycker det är trist. Nattinatti.
Och jag har noll aning om vad du menar med ’pajkastning’ (i sammanhanget)
Natt sälv!
Och jag förstår inte hur någon på allvar kan tro att utsläppsrätter ska accepteras av de länder som nu har de största utsläppsökningarna framför sig? Dom kommer att ha fullt upp med att ta hand om verkliga föroreningar medan vi kastar bort pengar utan minsta effekt…
Mats, du förespråkar carbon trading. Anser du att dessa rättigheter bör delas ut gratis som skett hittills i EU eller auktioneras ut till högstbjudande? Det sistnämnda är i sina effekter mycket likt en koldioxidskatt (vilket är det jag föredrar) medan det förra motsvarar en koldioxidskatt+subventioner till utvalda industrier (dvs de som får utsläppsrätterna gratis).
Thomas -Jag anser att de bör auktioneras ut. En skatt är att föredra ceteris paribus men politiska aspekter kommer troligtvis göra en renodlad skattelösning osäker med avseende på fluktuationer av ideologisk karaktär. Utsläppsrätter är även att föredra över skatter eftersom man kan investera i CO2-reducerande projekt via Clean Development Mechanism i länder där marginalnyttan är större vilket ger stor reduktion som man får tillgodoräkna sig till liten kostnad. Europa dominerar fullständigt som köpare i CDM-marknaden, mycket tack vare att EUs egen emmissionsmarknad varit framgångsrik i att prissätta CO2 . Kina är helt dominerande säljare inom CDM med en andel på 73 procent följt av Indien, Brasilien och Afrika på totalt 17 procent. Priset för ett ton CO2 i Kina via CDM låg mellan 8-11 euro att jämföra med 20-25 i Europa (2007). Cap and Trade möjliggör med andra ord ett flöde av kapital från industrialiserade länder till emmissionsreducerande projekt i utvecklingsländer som SIDA skulle ha våta drömmar om. Markets rule! Fördjupning i ämnet finns här.
Jag läste Världsbankens skrift och känner bara att ju fler kockar desto sämre soppa. Man skapar ännu en gigantisk ickeproduktiv byråkrati som ska styra över oss alla utan att någon vet vad det leder till.
Hur är det möjligt att hänvisa till IPCC:s gissningar och få folk att tro att dessa kostnader på något sätt ska komma världen till nytta?
Det enda påtagliga resultatet är att vissa företag tjänat otroliga pengar på att sälja rätter dom fått gratis, medan koldioxidutsläppen fortsatt att öka samtidigt som den globala temperaturen sjunkit.
Att vi lever i en ding ding värld blir allt tydligare…
Mats, jag är skeptisk till CDM, det finns alldeles för många möjligheter att fuska. Säg att jag vill bygga ett vattenkraftverk, då börjar jag först planera att bygga ett kolkraftverk, sen tar jag betalt för att minska koldioixdutsläppen genom att istället bygga det vattenkraftverk jag hela tiden avsåg bygga.