Valresultatet i antal platser i Representanthuset
Valet i Australien idag innebar att den liberala koalitionen vann och den nya premiärministerna kommer att heta Tony Abbott. Detta var väntat enligt senare opinionsmätningar och innebär ett bakslag för ALP (Australian Labour Party) och dess ledare Kevin Rudd. En av de viktigaste valfrågorna har gällt förra årets införande av en koldioxidskatt som var tänkt att utvecklas till ett system med utsläppshandel 2014. Abbot har motsatt sig detta och en skarp politisk strid har präglat denna fråga. I och med dagens resultat har Abbots och den liberala koalitionens linje segrat och det blir med andra ord knappast någon utsläppshandel i Australien under den nuvarande valperioden. Koldioxidskatten har varit en stor stridsfråga under senare år och kommer med all sannolikhet att skapa stora konflikter även framledes om den nya koalitionen försöker montera ner den befintliga skatten som infördes 1 juli 2012.
Vi kan dock konstatera att ett införande av en global koldioxidskatt känns i och med detta än mer avlägsen och torde även minska förutsättningarna för att återuppliva den avslocknande handeln med utsläppsrätter inom EU.
Vad som skiljer Australien från iuropa är att ett av de etablerade politiska krafterna satte sig till spjärn mot klimathysterin. i Europa är det de nya partierna med kombination natinalism/demokrati/ klimatskepticism som växer så det skrämmer till bruna fartränder i kalsipperna inom etablissemanget.
ALP Australiens sossar gjorde sitt sämsta val på över hundra år och “Carbontax” utgorde en väldig kvarnsten runt halsen på partiet. Här uppe i Norra Nordkorea har de regeringstrogna journalisterna noga vaktat att ingen opposition eller kritik till klimatidiotin har getts utrymme. Vi har att välja mellan lille eller storebror Il Jong här uppe i den norra provinsen. Jag hoppas SD tar modet till sig och talar ur skägget inte bara om den havererade energipolitiken utan pekar på det lilla pseudovetenskapliga fanskap till klimathot som styr den.
ABC 24 ställer en anklagande fråga till Abbot efter segern. Lägg speciellt noga till hennes min när kamran fångar in henne under den tid Abbot svarar! OBETALBART vilken liten ….. !! Abbots svar är suveränt!!
http://www.youtube.com/watch?v=J7k5_DQCOeI
Här försöker hon i en annan intervju förtvivlat argumentera för carbonpolitik utan att sätta en enda poäng! Otroligt opartisk !!! Ha ha ha ha ha!!
http://www.abc.net.au/news/2013-09-03/capital-hill-tuesday-3-september-2013/4932668
De tyckt att det var inhumant-detta eftersom ca 1000 drunknade under flykten.
När tar våra politiker sitt ansvar för hela bilden!
Slabadang #5,
Jag tycker precis att jag känner igen den minen även hos det svenska public service. Journalisterna i den skyddade verkstaden har svårt att dölja sin avsmak när de intervjuar personer med en åsikt som inte följer deras partilinje.
Alla deras frågor kommer från vänster- och MP-håll, vilket är en klar brist. Även om du personligen ogillar vissa åsikter så borde du som journalist ha integritet (och fantasi?) nog att variera frågorna.
Sant. Ett svenskt UKIP eller Alternative für Deutschland är det som behövs. Vi hade juni-listan som kunde blivit något, och här i nordvästra Nordkorea så sprider vägvalet visst ljus i mörkret.
“opartiskheten” hos en journalaist är lika onaturligt och eftersträvansvärt som en enarmad handbollspelare. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att vara partisk som också omfattar journalister. Att spela opartisk är långt ifrån samma sak som att vara det. Vi behöver därför befria våra public service socialister från denna uppgift och låta dem få vara vad de är fullt ut och istället säkerställa att de ställs gentemot liberala journalister där det då inte handlar om att behöva dölja sin egen agenda ideologi utan att vara kunnig korrekt schysst och ärlig i sin bevakning. När du hör samma ämne/intervju från två olika utgångspunkter så får du fram ett opartiskt naturligt helhetsintryck och möjligheterna att “fuska” blir oändligt mycket mindre.
Problemet är att så många journalister har tagit sitt jobb för att vara manipulativa och “påverka” istället för att informera klargöra och redogöra. Det är makten att vara partisk dold under det “opartiska” kulissen som är så förbannnat otäckt manipulativt och är den sanna drivkraften till varför de lockats till jobbet, ideologisk folkfostran istället för journalistik.
Om det ändå vore så väl, men de skriver det de tycker att vi skall tycka. Det är i bästa fall onyanserade halvsanningar, ofta rena lögner och alltid pretentiöst och tendentiöst.
Grattis Australien, som varit en av världens mest klimathysteriska nationer.
JoNova har ett initierat inlägg om valutgången idag. Hon är bekymrad över att så många som 47% kunde ge sin röst till Labor och partners som så flagrant brutit sitt förra vallöfte om att INTE införa någon koldioxidskatt, och som dessutom plågas av en massa korruption. Media, framför allt det statliga public-serviceföretaget ABC som har en journalistkår som till 70% sympatiserar med de röd-gröna, har varit märkligt tysta om korruptionen men har stöttat partiets linje till 100%.
http://joannenova.com.au/2013/09/voter-crush-the-carbon-tax-and-corruption-worst-australian-government-gone/
I stället talar TT bara vagt om “skatteminskningar” och “miljöskatter”.
Carbon Tax har inte minskat utsläppen, utan utsläppen har fortsatt att öka som tidigare. Däremot har el-priset ökat med 15%, och 19% av el-priset är numera skatt (mot 50% i Sverige). Detta har lett till att arbetslösheten i Australien stigit med 15%. Alla har m à o blivit förlorare.
Är det månne därför våra mp- och v-frälsta journalister håller på med omskrivningar när de ska rapportera om väljarnas tydliga, rungande NO till Labors – och The Greens’ – CO2-skatt? Ty även de gröna gick tillbaka, vilket inte alls nämns av svenska media.
http://www.instituteforenergyresearch.org/australias-carbon-tax/
Jag fick samma uppfattning – svenska media gömmer allt detta med Labor’s carbon tax, invandring och brutna vallöften. Helt förutsägbart. Och UKIP i UK har jag aldrig ens hört om i svenska media.
Public Service i sitt esse.
Tyvärr tror jag nog att de som lyckats inta diverse ‘public service’ bastioner inte alls anser att de har någon skyldighet att leverera kvalitet, balans och objektiv information till sina ‘uppdragsgivare’. Snarare anser de att det är deras rättighet och privilegium att från den kommandohöjd de lyckats inta tala om för resten av befolkningen vad som skall anses vara goda och ogdänkda åsikter, respektiva vad som är helt oacceptabelt och måste bespottas …
Man kommer kämpa med näbbar och klor för att få behålla dessa privilegier. Och de lär heller inte ändras av ett regeringsskifte. Snarare förstärker det deras känsla av befogad självrättfärdighet …