Gästartikel av Björn Törnvall
I en mycket intressant artikel i Östgötacorrespondenten (Corren) skriver Frida Henke, att det kan bli dyrt för markägaren när vindkraftverket skall tas bort, marken återställas och ägaren till verket inte längre finns kvar eller har råd att betala vad det kostar. Artikeln anger en kostnad av ca. 700.000 kronor för borttagandet av verket men nämner inte den långt större kostnaden för borttagandet av betongfundamentet, vilket måste avlägsnas och deponeras i särskild deponi som farligt avfall.
I flera fall har vindkraftsexploatörer bagatelliserat problemet och riskerna genom att hävda att det bara är att ”bila bort ca. 30 centimeter och sedan täcka över med jord”, varefter allt skall vara som förut.
Detta synsätt strider mot gällande EU- och svensk lag. Enligt EU-beslut är betongavfall farligt avfall, se COMMISSION DECISION of 3 May 2000 replacing Decision 94/3/EC establishing a list of wastes pursuant to Article 1(a) of Council Directive 75/442/EEC on waste and Council Decision 94/904/EC establishing a list of hazardous waste pursuant to Article 1(4) of Council Directive 91/689/EEC on hazardous waste; 10 13 14 Waste concrete and concentrate sludge.
Detta EU-beslut har överförts till svensk lagstiftning. Regeringens föreskrift om avfallskategorin ”betongavfall” återfinns i Avfallsförordningen, 2001:1063, Bilaga 2, farligt avfall, Kategori 10, AVFALL FRÅN TERMISKA PROCESSER: Kod 10 13 14 Betongavfall och betongslam.
Att någon Länsstyrelse, som påståtts på samrådsmöten om vindkraften ute i bygderna, skulle kunna utfärda löfte om eller någon dispens för att låta betongfundament efter avskalning av 300 mm på toppen täckas över med jord och ligga kvar i naturen efter skrotning av vindkraftverk är uteslutet med nuvarande lagstiftning i EU och i Sverige. Betongfundamentet skall bilas bort, på lämpligaste sätt avlägsnas och deponeras som farligt avfall på särskild deponi. Kostnaden för detta arbete, transporter och deponi uppges ligga mellan 2 och 3 miljoner kronor per betongfundament.
De ”avsättningar” eller ”garantier” som vindkraftsexploatörerna försöker lugna frågvisa markägare med är endast en ”droppe i havet”. När vindkraftsägaren fortsätter att förlora pengar och till slut tvingas i konkurs i en framtid med sjunkande elpriser främst orsakade av ett växande svenskt och nordiskt elöverskott vindkraften förutan (ett överskott som p.g.a. bristande ledningskapacitet inte heller kan exporteras på många år ännu) kan detta för markägaren med sitt solidariska ansvar sluta i krav på över 3 miljoner kronor per verk för lagstadgat återställande av naturen. Därmed kan det bli konkurs även för denne med förlust av gård och grund och en ännu större kostnad för skattebetalarna som följd. Allt för detta helt onödiga och ineffektiva sätt att producera el.
Vindkraftsarrendet, hur lockande det än kan vara, är ett mycket riskfyllt sätt att försöka höja avkastningen på marken. Detta borde LRF:s jurister, ledning och konsulter upplysa markägarna om.
Eva Flyborg, riksdagsman för FP skriver: ”De senaste, och hitintills ganska odebatterade uppgifterna rör fundamenten som vinkraftsfabrikerna står på. De klassas som miljöfarligt avfall och måste deponeras i särskild deponi till höga kostnader. En kalldusch för den som inte avtalat bort detta med vindkraftsindustrin vid ingånget avtal”.
En annan aktuell diskussion i vindkraftsdebatten är de höga kostnaderna för att ansluta planerade vindkraftverk eller ”parker” av sådana till kraftbolagens regionnät, något vindlobbyn just nu bearbetar politikerna och Regeringen/Näringsdepartementet om, för att Svenska Kraftnät och därmed skattebetalarna, istället för den privata näringsidkaren, skall ta risken och kostnaden för och senare bli kompenserade, när vindkraftsägare eventuellt efter hand ansluter sig. Nuvarande ordning är att den som vill ansluta sin kraftproduktion till regionnäten skall stå för kostnaden, vilken är en förutsättning för verksamhetens bedrivande.
Detta är ännu ett av flera exempel på att vindkraftsbranschens privata klippare vill vältra över kostnaderna och riskerna på samhället och själva behålla profiten av att etablera vindkraftverk, att sedan sälja dessa eller andelar därav eller rent av att sälja byggrätterna ”på rot” för ett par miljoner kronor per styck.
Detta spel med miljöförblindade kommun- och riksdagspolitikers benägna hjälp måste exponeras och beskrivas ännu tydligare för allmänheten som i vanlig ordning kommer att sitta med ”Svarte Petter” om detta slöseri med våra pengar och vår svenska natur får fortsätta lika hejdlöst som hittills utan att objektivt granskas och ifrågasättas. Hur kan det vara politiskt korrekt att låta svenska skattebetalare och elkonsumenter betala de skyhöga kostnader som detta för landets elförsörjning totalt onödiga pyramidspel kostar?
Idag behöver inte betongfundament för byggnader rivas p g a miljöskäl.
Det är tillåtet att använda rivningsmassor från betong som fyllnadsmaterial om inte betongen blivit utsatt för kemisk förorening på något sätt, t ex ett golv i en kemisk fabrik.
Då kankse man skall ändra på reglerna. Dert var det löjligaste på länge, ”miljöfarligt”.
Det lär inte blir farligare än de 30-40 åren när verket var på ”topp”.
Visar bara hur ”miljötänkande ” går till överdrift.
Sedan är ju detta bara ytterligare en absurd EU-regel. Betong är ju i princip bara kalksten med litet inkapslat järn, och skulle den kombinationen vara farlig så är ju stora delar av Sverige obeboeligt.
Kommer i håg en alarm artikel i GP om ”det mijöfarliga avfallet som olagligt exporterades till Afrika”.
Det rörde sig om sämre begagnade bilar som någon driftig Afrikan sålde till andra svarta hemmavid. Det var så farligt för det fanns batterier och olja i bilarna, de var inte besiktigade och godkända i Sverige. Att de fortfarande gick och använda och förmodligen uppfylde ”Afrikansk miniminivå” var inte viktigt för journalisterna.
Kan inte direktivet utformning eller bakgrund till definitionen, men kan tänka mig att betongrester i vissa lägen kan betraktas som miljöfarligt och därför inte ska likställas med t.ex natursten. Det är artikelförfattarens åsikt att vindkraftsfundament måste tas bort, nämns inget prejudikat i artikeln.
Jag ser att flera reagerar på det löjliga om att betong måste rivas och tas om hand som miljöfarligt avfall. När man sätter sig in i vad direktivet gäller så är det inte så löjligt som det först verkar, för det gäller inte all betong.
Föreningen Svenskt Landskapsskydd gjort en vantolkning av direktivet. Vanlig betong betraktas ej som miljöfarligt avfall. Blå lättbetong, betong med slagg som ballast, betong som är ytbehandlad pcb-haltigt material och betong där man gjutit in miljöfarligt avfall är exempel på vad direktivet gäller.
I delar av Europa har det varit vanligt att göra sig av med miljöfarligt avfall när man byggt broar och andra stora betongkonstruktioner.
Artikeln handlar ju i första hand inte om betongs miljöfarlighet eller inte miljöfarlighet, utan om att markägare, projektörer och vindkraftsägare måste ha rätt information om bestämmelser och därmed kunna beräkna kostnader i ett livscykelperspektiv.
Information som idag finns men som inte delges berörda och i många fall inte är allmänt känd och kanske i vissa fall tom döljs.
Helge och Jan E M
Har nog rätt i det här fallet, den raden som Björn Törnvall hänsyftar i Miljöbalken avser inte betong kross eller annan form av deponi av ren betong. Det handlar i stället om hanteringen av restavfall från betongtillverkning som kan innehålla skadliga kemikalier därav också kategoriseringen under termiska processer.
Betong kross som inte innehåller några kemikalier, det den absoluta majoriteten av betongfundamenten för exempelvis vindkraftverk räknas går utmärkt att använda som utfyllnadsmateral, återvinning eller för den delen deponi om inget annat funkar, men för det mesta blir det nog utfyllnadsmaterial av det.
Så man får nog anse att i detta fallet så är det ett ogrundat LARM som tas upp på denna sidan (intressant att det inte bara är vi miljömuppar som sysslar med detta 😉 ). Tror ni mig inte så är tycker jag att ni ska kontakta närmsta miljöhälsoinspektör på kommunen där ni bor för att få samma information.
Måns B #8
Problemet med ”miljöhälsoinspektören” är att det blir ”en enskilds tjänstemans privata åsikt” och ingenting som staten är bunden till om 5 – 10 – 20 år.
Jag har själv råkat ut för detta i ett annat sammanhang. Att utlåtandet var skrivet på verkets officiella brevpapper och undertecknat var helt ovidkommande i processen.
Inte ens ett eventuellt enhälligt riksdagsbeslut är för evigt bindande – nya politiker kan hitta på nya spelregler. Se bara på saneringskrav på fd industriverksamheter, drivna enligt dåtida regler.
Och markägaren är den som till sist blir sittande med svarte petter.
Jag kan instämma med ”absoluta majoriteten” och ”nog utfylladsmaterial” men Måns, får vi ett absolut löfte, inklusive bankgarantier, från dig att dina egna privata pengar kommer att kompensera alla eventuellt drabbade markägare, i all framtid?
Nä, trodde väl det.
Det borde väl åläggas ägaren av vindkraftverek att avsätta en liten andel av intäkterna för att täcka kostnaderna för framtida nedmontering och deponering.
Betongfundamenten torde i det sammanhanget vara det lilla problemet. Det är bara att gräva upp lite runt dem så kommer karbonatiseringsprocessen förvandla dem till små grus och kalkhögar på sissodär 500 000 år. De blir små nedmalda miniGotland helt enkelt.
Det är fler som tagit upp frågan. Så nog behövs det mer information alltid:
http://www.metro.se/metro-teknik/vindkraft-kan-kosta-markagare-miljoner/Objkaz!28928/
Inte värt att blunda för frågan om man är markägare i varje fall.
Betongfundament har väl aldrig tidigare ansetts miljöfarliga, försvaret borde ha en del saneringsarbete framför sig i sådana fall. Vad som rimligen borde diskuteras är om marken kan anses återställd genom att bila bort 3 dm, några träd lär aldrig mer växa på den platsen. Dessutom borde omfattningen vara nedbilning till omgivande marknivå + 3dm.
Bengt A och Johny F
Det var väl ingen som invände mot att det kan bli kostsamt för markägaren att avveckla ett vindkraftverk om bolaget kursar. Det kan det säkert bli. Men detta är det ju faktiskt upp till de enskilda markägarna att reglera i de avtal de upprättar med vindkraftbolagen. Jag har faktiskt ingen som helst insyn i hur deras avtal ser ut men det är ju något som de respektive parterna (och deras avtalsjurister )borde fundera på. I annan form av exploaterande industriverksamhet (exempelvis täkter) så är det ju väl avgränsat var ansvaret ligger och bolagen måste lämna rätt saftiga depositioner för att säkra kostnaden för avvecklingen av verksamheten och återställandet av marken. Har man missat detta i vindkraftetableringen så är det ju definitivt något som är av intresse för de inblandade parterna men inte så många fler.
Det var huruvida betongen räknas som miljöfarligt avfall eller inte som det handlade om.
Miljohäsloinspektörer prövar mot miljöbalken vilket inte bör ge så stora utrymmer för personliga tolkningar även om det säkert förekommer det med. Skulle en förändring i bedömningen av hur ren betong ska hanteras ske i Miljöbalken så finns det betydligt fler än markägare med vindkraftverk som kommer att drabbas av detta. Just nu ser jag inte riktigt hur det skulle kunna ske… men visst allt kan ju hända. Jag fortsätter dock hävda att problematiken med miljöfalrligt avfall i just detta fall är ett ogrundat larm.
Måns, vi verkar vara överens om att det är rätt osannolikt att betongfundament kommer att klassas som ”miljöfarligt avfall” men att markägaren till sist blir den som får ta smällen om vi har fel.
#13
Jag delar i huvudsak det Måns skriver och det är just frågetecknen som artikeln handlar om som jag ser det. Inte om huruvida betong är miljöfarligt eller inte.
Det ÄR viktigt för markägaren att sätta sig in i frågorna. För att kunna göra det så måste man ha kunskap. Min uppfattning är att denna fråga avhandlas alltför lättvindigt idag. Stor risk att folk blir lurade mao!
Det är bagatelliserandet som är själva grundproblemet.
Det är viktigt att markägarna får rätt information.
Ett vindkraftsfundament behöver inte rivas alls.
Om markägaren väljer att bila bort fundamentet så behöver inte betongen tas om hand av ett avfallsföretag, utan kan användas som fyllnadsmaterial vid t ex vägbyggnader eller husbyggnader.
Att det spridit sig ett rykte om att markägaren skulle vara tvungen att ta bort ett vindkraftsfundament och betala dyra deponiavgifter för det, beror på en desinformatinskampanj som bedrivs av Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Trots att påtalats för föreningen flera gånger att deras påstående inte är sant så fortsätter de att framföra den felaktiga uppgiften.
Första gången som FSL framförde att markägaren skulle vara tvungen att betala dyrt för att ta bort fundamentet så var det nog ett missförstånd av vad EU-direktivet avsåg. Men det är konstigt att de fortsätter att upprepa en sak som de numera borde veta att det är felaktigt.
Varför inte se till verkligheten. Just nu sker Repowering på Näsudden. Så vitt jag vet så täcks de gamla fundamenten över med myndigheternas goda minne. Men varför inte passa på att överklaga, så får ni se om ni har rätt eller inte.
Vid annan markanvändning, exvis grus-, berg- eller jordtäkt måste markägaren/exploatören ställa bankgaranti till länsstyrelsen för kostnaderna att återställa marken. Detsamma gäller bl a för skrotupplag. Hur myndigheterna/lagstiftaren kunnat missa detta beträffande vindkraften är för mig en gåta.
Jan EM med flera;
Jag uttalar mig inte för Föreningen Svenskt Landskapsskydd!
Syftet med mitt inlägg var att påpeka osäkerheten om vad det egentligen kostar att avlägsna vindkraftverken, när deras ekonomiska livslängd är slut. Att kostnaden kanske kan bli mycket högre än i Correns artikel angivna 700.000 per verk.
Ebbe Adolfsson på Naturvårdsverket citerades i en artikel i Metro Teknik 2011-01-26, han sa då: ”– Ja, rent juridiskt är det markägarens skyldighet att sanera marken från betongfundament. Normalt innehåller betongfundament kalksten och vatten som är ett naturligt material men också bindmedel. Och det är innehållet i bindemedlet som kan bli ett miljöproblem”.
Jag håller helt med Jonny Fagerström om, att bagatelliserandet av frågan är ett allvarligt problem, som måste lösas givetvis i första hand för markägarnas skull. Utan deras medverkan – inga vindkraftverk.
Betongens miljöfarlighet lämnar jag därhän, det viktiga att få utklarat är: vilka lagregler gäller idag för återställandet av marken, vilka är kostnaderna för detta, och vem drabbas av dessa kostnader när anläggningen skall tas bort. Hoppas mitt inlägg och denna diskussion kan bidra till ökad klarhet.
Peter F och övriga
Om ni tittar på den här länken från Naturvårdsverket så kommer ni att få lite klarhet i frågan.
För tillståndspliktiga anläggningar, fler än 6 verk eller fler än två högre än 150 m, så finns just möjligheten för ekonomisk säkerhet för återställandet. Det är alltså verksamhetsutövaren som ska stå för detta. I sista raden på avsnittet om ekonomisk säkerhet så står även att för anmälningspliktiga verk, dvs de som är färre eller lägre än gränsen för de tillståndspliktiga så finns det ingen motsvarande möjlighet att kräva ekonomisk säkerhet i lagen.
Det grundläggande skälet till detta är ett skydd för mindre aktörer, ofta de som vill sätta upp ett eller några mindre verk för gårdsbruk eller verksamhet i mindre skala. Tanken är att man på den egna fastigheten inte ska behöva ha en säkerhet. Detta kan säkert ’missbrukas’ för att undgå kravet på tillståndsprövning som är en lång och relativt komplicerad process. Dock är det så att de flesta bolag begär en prövning även för mindre anläggningar eftersom de vill vara på säkra sidan om någon överklagar eller andre hinder kommer till och i och med detta så kommer också kravet på ekonomisk säkerhet.
Jag har inte kollat upp i vilken omfattning som tillståndsgivande myndigheter ställer krav på ekonomisk säkerhet men med tanke på att det är en liten kostnad i förhållande till etableringen och verksamheten skulle jag tro att det sker för det mesta för att undvika risken för att allmänna medel används och också som skydd för markägarna.
Det kan ni ju roa er med att undersöka om ni tycker att det känns angeläget. Så nu kan jag ju ställa mig frågan om inte även den ursprungliga infallsvinkeln och de frågetecken Johny nämner även de är ogrundade larm.
=> 18
Länsstyrelsen i Jönköping kräver en godkänd ekonomisk säkerhet på 300 000 kr /verk i sitt godkännande av Stena Renewable Energy AB:s vindkraftspark Lenhovda, ansökan gäller 38 verk med en effekt på 2-4 MW.
Förmodligen ser det likadant ut på andra håll.
Ren. okontaminerad betong är i normalfallet inte miljöfarligt avfall. Det tror jag alla är ense om. Även lagstiftaren i Bryssel.
Men den kan vara det om man dumpar den i starkt sur miljö där man inte vill kalka upp, exempelvis för skyddet av ”den biologiska mångfalden”.
Men det hela löser sig säkert elegant och smärtfritt genom att fundamenten förklaras vara kultur- eller byggnadsvårdsminnen. Precis som helvetets alla stenmurar, odlingsrösen eller stenar med mossa på. Paragrafer tillkomna enbart för att makten över ägandet och utveckling på landsbygden ska tillföras byråkrater istället för hos berörd part.
Om betongfundamenten för vindkraftverk inte är miljöfarliga och inte måste deponeras så var det väl bra att Jonny la upp inlägget här och öppnade för kritik. Alla sakliga invändningar får ju stå kvar här, och jag är övertygad om att alla tar till sig dessa. Det är öppen debatt, inte desinformation.
Att fortsätta sprida tveksam propaganda utan att låtsas om kritik är väl ändå karaktäristiskt för just AGW-rörelsen, t.ex. den massiva vindkraftkampanjen? Man ska inte kasta sten…
Och även om betongen kan ligga kvar så återstår ju ändå kostnaden för att ta ned verket och bila bort 30 cm, samt återställa marken. Det är inte en obetydlig kostnad för den markägare som torskar, särskilt om det finns flera verk.
Och en inte oviktig poäng var ju också här att om tillräckligt många markägare inte klarar av detta så får vi en härva av miljöproblem, som dessutom i slutändan kommer att betalas av oss alla – skattebetalarna.
Så fram för sån här debatt, och låt oss ta till oss fakta för vidare diskussion.
Mikael #22
Jag trodde att folk här förstod att jag var medvetet provokativ när jag använde larm-analogin. Ditt resonemang är helt rätt, men det gäller därmed också för de miljölarm som förs fram. Precis samma process är nödvändig vid dessa och tack för att du därmed har förtydligat en poäng som jag länge hävdat här. 😉
Har nu kollat in Metro Teknik-artikeln, och det finns en hel del som komplicerar bilden. Det handlar inte bara om huruvida betong idag måste forslas bort eller inte.
– Det är bindemedlet i betongen som avgör, säger handläggaren på Naturvårdsverket. Markägaren måste alltså försäkra sig om vilket detta bindemedel är och hur det klassas idag. Samt gärna på plats försäkra sig om att avtalat bindemedel används (skulle jag göra).
– Om markägaren får klart för sig att vindkraftföretaget bara åtar sig att ta bort 30 cm är det många som aldrig vill skriva på. Antar att de inte vill ha 15 x 15 meter betongplattor kvar under jord på sin mark. Kalla dem sentimentala, men så verkar det vara. Viktigt att de vet vad de skriver på, alltså.
– Miljöprövningen gäller 30 år, lika länge som kontraktet. Sen görs en ny prövning. Markägaren bör då fundera över hur bindemedlet (ovan) och betongfundamentet klassas om 30 år, annars kan kostnaden bli betydande.
Så visst är detta en viktig debatt, och inget som man kan trycka ner bara för att normal betong idag inte klassas som miljöfarlig.
Mats Jangdal #21 om än en smula OT
Jag övervägde faktiskt att föra motsvarande resonemang dvs att man nog skulle kunna biotopskydda eller k-minnesmärka fundamenten för biologisk mångfald fast då med betydligt mer possitiva förtecken … men avstod tillslut eftersom det kändes lite oseriöst.
# 24
Jag kan bara understryka det Mikael skriver. Det är inte Landskapsskydd som initierat att Metro Teknik tittat på det här eller dragit igång debatten. För er som väljer att läsa min hänvisning till MetroTeknik så ser ni också att det finns grund för en diskussion.
Måns, det var satir från min sida. Eftersom satir definitionsmässigt går utanför ramarna för att kunna ge ett alternativt introspektiv, så är det en rent filosofisk fråga om det var OT eller OP.
You say tomàto, I say tomáto, som det sjöngs i en gammal visa.
Mats Jangdahl … jag vet och jag uppskattade det 😉 .
Vidare om vindkraft och vad brukarna får för informatioin.
Här hittar ni en informationsbrochyr från LRF i ämnet i deras exempel kan man läsa att man bör ta ett arrende på 150 000 kr/år för ett vindkraftverk dvs 4,5 mille under de 30 år som kontraktet löper på. Räknar man med produktionsbortfallet, jag räknar för enkelhetens skulle på 1 ha fast det i de allra flesta fall är aldeles för högt, får man, på skånska +10 jordar som ger i genomsnitt 8 ton vete per ha 1,5 kr/kilo.
8000*1,5*30= 360 000 kr. Kostar det sedan 3 miljoner att ta upp fundamentet så är det fortfarande en förtjänst på en dryg miljon per verk (men detta förutsätter ju att man måste deponera massorna och inte kan använda dem som utfyllnad vilket man för det mesta kan).
Så även om man räknar högt i detta fallet så kan jag ändå inte se att markägarna skulle göra en dålig affär på vindkraften om de följer de rekomendationer som deras egen organisation ger.
Jag är inte lika insatt i skogsbruk, men Mats J kan säkert vara behjälplig där, och det skulle förvåna mig om skogsbrukarna gör förlust på sina arenden.
Anade att du förstod, Måns. Men jag är ju så torr att jag inte var säker. 🙁
Fick jag ett fundament med plan ovansida på 15×15 meter gratis och franco, då skulle jag genast uppföra en maskinhall. Problem solved!
Inte behöver du mig, Måns, för att förklara att den årliga avkastningen från skogsmark vanligen är lägre än från god jordbruksmark. Trots att skog kräver mycket mindre insats för att ge avkastning.
Jonny Fagerström #26
Första gången jag hörde talas om att betongfundamenten till vindkraftverk skulle tas bort och deponeras var av en person som heter Bernd Stymer. Han var då aktiv i FSL. Skillnaden i argumentet idag jämfört med 2-3 år sedan är att priset för rivningen har ökat från någon miljon till 3 miljoner. Argumentet var inte rätt då och det är inte rätt idag heller.
Jaha #29 mfl!
Ja, det är ju ett sätt att räkna, men sen ska verket ner också, det kostade ju 700 000. Då är den vinst på 4,5 miljoner som markägaren mer eller mindre fått löfte om nästan helt borta i just detta scenario. Men,…Oavsett hur man räknar, borde inte just dessa kalkyler vara med i informationsbladen? Kanske finns det bättre sätt för en bonde att tjäna pengar än att gå mot ett nära nollresultat i en affär som löper på 30 år?
Man kan ju tex räkna på lägre livslängd på verken eller att verket inte hålls i drift längre när stödet upphör efter 15 år. Mao, det är oerhört viktigt för markägaren att syna alla delar av avtalet för att kunna beräkna lönsamhet. Var finns den informationen? Det är ju just detta bla Metro Teknik pekar på…..
Bankerna lämnar krediter till vindkraftbolagen på normalt max 15 år. Intressant att se in i framtiden och fråga sig vad som händer när banken fått tillbaka sina pengar och vindkraftbolagen vill ha nya krediter för underhåll och reparationer. Ett scenario är att bankerna då tar sin hand från vindkraften. Vid minsta osäkerhet hos bankerna kommer vindkraften att bli kortlivad. Bankernas säkerheter för krediterna består idag av företagsinteckningar vars värde torde vara mycket litet eftersom andrahandsmarknaden för snurrorna inte existerar. Kreditgivningen sker därför genom avbetalningskontrakt och leasing där säkerheten består i att kreditgivaren har rätt ta hand om snurran. Återigen, ingen andrahandsmarknad för begagnade verk. Att bankerna efter 15 år skulle bevilja ”vanliga” dyrare krediter utan säkerheter är högst osannolikt.
Jonny #32
Jo visst är det så att informationen bör komma fram, sedan kan man ju undra hur stor del av Sveriges markägare som är helt nollade i innebörden av vad som händer när ett kontrakt man tecknat löper ut. De flesta jag känner är rätt så drivna när det gäller ekonomin eftersom det är en förutsättning för deras verksamhet, men undantag finns ju.
I vilket fall som helst så är det ju rätt stor skillnad på att göra i bästa fall göra en inkomst på 4 miljoner (om man nu måste ta kostnaden för att ta ned verket själv men kan använda fundamentet, vinsten från återvunnet material ej inkluderat) och det scenario som utmålas i den inledande artikeln (och länkarna). Det ser ju inte ut som om någon hamnar med Svarte Petter direkt inte ens om det som du säger blir ett nollsummespel (vilket ju är worse case scenario).
Jag skulle ju misstänka att det är detta faktum som gör att många markägare är väl så angelägna som bolagen…
Men du har definitivt en poäng i att all information bör upp på bordet, i de fall den inte redan ligger där.
Nu tror jag att ämnet är avslutat för min del.
Först ett klarläggande till Jan EM m.fl.: Jag representerar inte Föreningen Svenskt Landskapsskydd, föreningen har inte initierat mitt inlägg.
Syftet med mitt inlägg var i huvudsak, att peka på den stora osäkerheten för markägarna om vilken ekonomisk risk de tar på sig, för att komma i åtnjutande av arredepengarna och att denna risk kan vara betydligt större än de 700.000, som Corren.se nämner i sin artikel.
Ett vindkraftverk har nått slutet av sin ekonomiska livslängd efter 15 år när det inte längre är berättigat till stöd i form av elcertifikat. Om vindkraftsägaren skulle hamna i problem tidigare, t.ex. när elpriset och värdet av certifikatet, vilket gäller redan idag, ligger långt under kostnaderna för att producera elen, ökar risken för markägaren att gå på en oönskad smäll, det solidariska ansvaret gäller redan från början.
Betongens miljöpåverkan och farlighet lämnar jag därhän, det är en fråga för Naturvårdsverkets sakkunniga. Se dock Naturvårdsverkets handläggares citerade uttlande i artikeln i Metro Teknik, som Jonny fagerström länkar till ovan. Det verkar inte helt så okomplicerat, som vissa av kommentarerna vill göra gällande.
Det viktiga är, att de ekonomiska riskerna för markägarna (och i förlängningen för oss alla) inte som tidigare skett bagatelliseras av vindkraftsexploatörerna. Därför är det önskvärt att klarlägga vilka lagregler som gäller för betongfundamentets behandling vid verkets borttagande, vilka kostnader detta kan medföra och vem som ansvarar för dessa.
Om mitt inlägg med denna efterföljande minidebatt kan medverka till en klarare bild av situationen, är jag naturligtvis både nöjd och glad.
Genomsnittsåldern för en lantbrukare var 2008 mellan 50-54 år vilket vilket sannolikt innebär att i de flesta fall är det inte samma ägare som tecknat avtalet vilken kommer att vara
med och ansvara för avvecklingen av verken.
Intäkten av några vindkraftverk som varje år tickar in 150 000 kronor styck blir naturligtvis diskonterat i försäljningspriset, den
ursprunglige ägaren drar sannolikt hem merparten av totalvinsten.
Vid oförutsedda utgifter när verken skall monteras ned kan den som då äger fastigheten mycket väl göra förlust på vindkraftssatsningen.
Min fråga är:
Känner de som tecknar avtal om snurror till detta?
Om inte kanske de borde upplysas om detta.
Björn Törnvall #37
Jag tror inte att dina felaktiga uppgifter om vad dett kostar att riva ett betongfundament bidrar till bilda klarhet i frågan. Det ökar snarare förvirringen.
Det enda i vindkraftverkens betongfundament som klassas som miljöfarligt avfall är innhållet i mediastråken, d v s elledningarna. Det är en framtida risk att slopade elledningar i mark måste tas upp av miljöskäl. Det gäller då inte bara vindkraftverk utan alla markförlagda elledningar som slopas.
Som det ser ut idag så verkar det mest sannolika att vindkraftverken kommer att vara i drift långt efter de blivit 30 år gamla. I Danmark så pågår en upprustningfas av gamla vindkraftverk från 80-talet Det har blivit en ganska stor industri som jobbar med att renovera vindkraftverk för att förlänga deras driftstid.
Ivh#40
Troende spelar tyvärr en alltför stor roll i vindkraftsdebatten.
Mina uppgifter om en kostnad av 2 – 3 miljoner inehöll även kostnader för deponi, inte endast rivning av betongfundamentet. Se Metro Tekniks artikel.
Att lyfta upp en fråga till debatt istället för att bagatellisera och gömma undan den, brukar bidra till större klarhet. I denna debatt har jag inte sett något övertygande svar på frågan om vad som verkligen gäller för behandlingen av betongfundamentet, när vindkraftverket skall tas bort och marken återställas.
Teknisk livslängd för vkv är något helt annat än ekonomisk dito. En verksamhet som är beroende av bidrag blir rimligen mindre ekonomiskt intressant när bidraget upphör efter 15 år. Med den utveckling av elöverskottet i Norden vi nu står inför, vindkraften förutan, känns frågan om hur länge verken tekniskt kan drivas rätt meningslös.
Mer intressanta är frågorna; Hur länge orkar vindkraftsägarna hålla igång verksamheten, när elpriset och bidraget endast täcker 50-60% av produktionskostnaden för vindelen? Hur mycket mer är redan hårt pressade elkunder beredda att betala för vindelen och dess dess kommande stora påverkan på nätavgiften?
Ni som hållit på med betongarbeten vet ju, att det pågår ett oavbrutet experimenterande för att göra det färdiga materialet bättre, t ex ökad förtätning mot inträngande vatten som skydd mot frostsprängning.
Eller bara ökad hållfasthet.
Tillsatsmaterial som förekommer är bl a silikatstoft, metakaolin, ultrafina industrimaterial, masugnsslagg, metallurgiska slagger mm.
Inte sällan vill man minska cementbehovet genom tillsatser. Därvid används t ex flygaska. Men då får man se upp. Flygaskan kan innehålla gifter och tungmetaller, särskilt om den kommer från förbränning av kommunalt och industriellt avfall.
Man får bara använda flygaska från kolpulvereldade kraft- och värmeverk och som avskiljts med elektrostatiska filter vid betongtillverkning. Annars kan hela fundamentet klassas som miljöfarligt avfall enligt Avfallsförordningen.
Det är lätt att inse vilka svårigheter en markägare ställs inför, även om ha känner till reglerna.
Exempel. Fundamenten till Stor-Rotlidens vindkraftspark norr om Fredrika i Åsele kommun väger 1100 ton per styck med 450 m3 betong och 31 ton armeringsjärn.
Enbart deponitaxan i Norrland ligger på 1865 kr per ton för oren betong med armeringsjärn.
Deponiavgiften blir alltså drygt 2 milj kr.
Jag tycker, att det var mer rätt än fel att ta upp det här ämnet.
Mer att beakta avseende vkv & kostnader m.m. inte endast vid skrotning, läs här:
http://www.skyddamiljön.nu/post/1/106
Mvh/TJ
Pia #42
I Sverige förkommer det knappt att man använder flygaska i betong.
Det krävs tillstånd för det och halterna är låga. Eftersom Sverige förbrukar så lite kol så finns det inte så mycket flygaska här som behöver deponeras, därför är det ovanligt med flygaska i betong här.
Betong som innhåller flygaska får användas som fyllnadsmaterial, behöver inte deponeras på något speciellt sätt. Det är mest ytbehandlingar av betong som gör att en del betong inte får användas som fyllnadsmaterial; t ex epoximassabeläggningar. Grundfundament brukar inte ytbehandlas. Det är bara en liten del av all betong som rivs som innhåller miljöfarliga ämnen som gör att det inte får ”återanvändas”.