Widdings bok lindrar klimatångesten

Recension av Elsas nya bok av Ulf Ivarsson. Här återgiven med tillstånd från Bokebackens kultursida http://bokebackenskultursida.se/widding.html.

Är vi mitt i en klimatkris? Nej, inte om man får tro civilingenjören från Chalmers Elsa Widding och hennes medförfattare. I boken Sunt förnuft om energi och klimat ifrågasätts koldioxidlarmet. De fossila bränslena har inte spelat ut sin roll, de behövs för att lyfta människor ur fattigdom. En fortsatt användning leder inte till världens undergång. Människan och andra arter kan anpassa sig till en något högre global temperatur.

Den ”brinnande klimatkrisen” existerar inte i det vetenskapliga underlaget till FN:s klimatrapport. Det är masspsykosens mediala uttryck som nu är katastrofen för folket och klimatkrisen är alarmisternas egen existentiella kris. Så skriver professor emeritus Peter Stilbs, KTH, på baksidan av Elsa Widdings nya bok.

Elsa Widdings bok kan säkert förvåna många som tror att klimatfrågan är vetenskapligt klarlagd en gång för alla. Partierna i Sveriges riksdag, möjligen med undantag för SD, tycks vara eniga om att ökningen av den koldioxid i atmosfären som kommer från mänsklig aktivitet (den antropogena) leder till katastrof. Mot detta invänder Elsa Widding att jordens klimat är oerhört trögt, till stor del beroende på havets enormt stora värmekapacitet. När det gäller just utbytet av koldioxid mellan hav och atmosfär är det mänskliga bidraget till atmosfären jämförelsevis obetydligt. Det motsvarar blott fyra procent av de naturliga flödena. Industrinationerna lovar nu att ösa in fantasisummor i så kallat klimatbistånd. Men kommer det att hjälpa? Inte enligt Elsa Widding: ”Klimatet ser ut att bli varmare och lär fortsätta med det ett bra tag till oavsett vilka åtgärder västvärlden vidtar.” Men är detta slutet på civilisationen?

En av världens mest framstående klimatforskare, professorn i dynamisk meteorologi Lennart Bengtsson, citeras: ”Ingen skulle sannolikt ha märkt något om vi inte haft ett globalt observationssystem och om inte meteorologer hade nämnt något. Att oroa sig för den obetydliga uppvärmning som hittills inträffat och som endast till en del beror på ökade växthusgaser är vad som i själva verket är huvudproblemet. Jordens klimat domineras av naturliga variationer […].”

Tolkas som en katastrof

Ofta blandas väder och klimat ihop på ett tanklöst sätt. Här påpekar Widding att tidsperspektiven är viktiga för att man ska kunna dra rätt slutsatser kring temperaturdata och vad variationerna kan tänkas bero på. Enligt det scenario som FN:s klimatpanel IPCC anser troligast förväntas medeltemperaturen på jorden stiga mellan 1,0 och 2,4 grader över medeltemperaturen 1995-2014 till år 2100. ”Klimatalarmisterna läser 2,4 grader och tolkar det som katastrof utan att beakta framtida teknisk utveckling inom både jordbruk och energiproduktion”, kommenterar Widding.

Lennart Bengtsson igen: ”Att växthusgaserna påverkar troposfärens temperatur är ett fysikaliskt faktum. Samtidigt ska vi komma ihåg att den uppvärmning som hittills inträffat är på de flesta håll avsevärt mindre än klimatets slumpmässiga och oförutsägbara variationer.”

Pratar bara koldioxid

Det går inte idag att avgöra hur mycket av den globala uppvärmningen på drygt 1 grad de senaste 100 åren som är naturlig, alltså opåverkbar och hur mycket som kan hänföras till människans utsläpp av växthusgaser. ”Mycket talar för att det är en kombination av ökade växthusgaser i atmosfären och en naturlig återgång till det tillstånd som rådde strax före lilla istiden [år 1300 – 1850].” Vetenskapen i form av IPCC:s senaste rapport ger knappast någon anledning till panik, men det politiska beslutet är ändå att Sverige måste göras ”klimatneutralt” till 2045 och för att få medborgarna med sig hänvisar man till klimatpanelens allra mest pessimistiska förutsägelser.

Politik och media pratar bara om koldioxidens betydelse för växthuseffekten och tycks glömma andra tänkbara faktorer. IPCC:s förenklade rapport för beslutsfattare har kanske gett en alltför populär bild av problemet? Eller läser politikerna bara korta sammanfattningar? Vi nyhetskonsumenter får hur som helst inte mycket vägledning.

Det är märkligt att klimatpolitiken så ensidigt rör sig kring koldioxid, medan man lätt kan identifiera massor av andra tänkbara fenomen som kan påverka den globala temperaturhöjningen. I Widdings bok räknar jag ihop ett tjugotal kandidater. Flertalet är otillräckligt utforskade.

Här ska bara nämnas några: solens aktivitet, djupa havsströmmar mellan polerna och ekvatorn, flödena mellan olika koldioxidreservoarer, andra växthusgasers förstärkningseffekter, förändrade vegetationszoner, molnens inverkan, uppehållstiden för koldioxid i atmosfären.

Koldioxiden kan inte negligeras

IPCC har nu alltså kommit fram till att tidigare extrema utsläppsscenarion är mindre troliga. Vi har anledning att känna lättnad över det. Elsa Widding delar IPCC:s slutsats att det föreligger någon form av klimatpåverkan från koldioxidutsläpp. Eftersom de mänskliga utsläppen ger atmosfären ett nytillskott av koldioxid jämfört med de naturliga kretsloppen kan de inte negligeras. Men även om alla klimatforskare står bakom denna hypotes betyder inte det att aktivisterna har rätt i att detta bevisar att 97 procent av dem tror på en katastrofal uppvärmning. ”Detta är inte sant och definitivt inte vad vetenskapen säger.”

Men FN:s generalsekreterare António Guterres tvekar inte. Varje sekund räknas. De största utsläpparna gör sig skyldiga till ”mordbrand på vårt enda hem”. Hans domedagsuttalande är inte förankrat i IPCC:s senaste vetenskapliga rapport. Denna är tvärtom öppen med hur osäkra modellerna är. Man tvingas bland annat gissa hur stor befolkningsökning det blir – 8, 10 eller kanske 12 miljarder människor på planeten om 75 år. Onekligen av stor betydelse för hur mycket växthusgaser som civilisationen släpper ut. Klimatpanelen kan inte heller säga något bestämt om vilka energisystem som då är aktuella. Fusionsenergin är fortfarande en helt öppen fråga trots vissa framsteg den senaste tiden.

Inga kritiska frågor

Media har en helt central uppgift att förmedla saklig information. Tyvärr ställer journalisterna inga kritiska frågor om IPCC:s vetenskapliga rapporter utan nöjer sig enligt Elsa Widding med den ”alarmistiska” sammanfattningen som kopplar ihop klimatet med havsnivåhöjningen, översvämningar, skogsbränder, extrema väderhändelser och ökenutbredning. Sådant som vi dagligen matas med.

”Huvuddelen av dessa berättelser saknar vetenskapligt stöd”, framhåller Lennart Bengtsson, som citeras av Widding. ”Någon ökning i stormar, oväder eller översvämningar till följd av väder och klimat kan inte bestämmas.”

I nyhetsmedia blandar man friskt ihop väder med klimat och en värmebölja blir genast ett bevis för att koldioxidhypotesen stämmer. Enskilda extrema temperaturer har dock inget med klimatet att göra, skriver Widding. Man måste räkna ut medelvärden för mycket långa tidsperioder.

När det gäller översvämningar, tropiska cykloner, vinterstormar, tornador, åskväder med hagel och blixtar samt extrema vindstyrkor kan inget säkert samband med en global uppvärmning fastställas enligt den senaste vetenskapliga rapporten från FN:s klimatpanel.

Klimatpåståenden punkteras

På punkt efter punkt tillbakavisar Elsa Widdings medförfattare professor emeritus Gösta Pettersson påståenden om klimatet som cirkulerar.

– Nej, havsytan kommer inte att stiga åtta meter till år 2100 utan bara ett par millimeter per år. Det finns alltså tid att skydda befolkning och bebyggelse utan några drakoniska åtgärder. Önationer i Stilla havet har de facto i genomsnitt behållit eller till och med utökat sin yta sedan 1950-talet. Höjs havens yta följer korallerna som de är uppbyggda av nämligen med.

– Nej, en högre temperatur innebär inte slutet för civilisationen. Människan kan anpassa sig med hjälp av teknik, stabil energiförsörjning och välfärd.

– Nej, i den mån öknarna breder ut sig beror det inte på hetta utan på regnbrist, skogsavverkning, svedjebruk och överbetning.

– Nej, de tropiska sjukdomarna har ingen relation till global uppvärmning. De finns inte för värmens skull utan för att staterna i tropikerna i allmänhet är fattiga länder.

– Nej, uppvärmningen innebär inte någon massutrotning av arter. Det saknas belägg för att en enda djur- eller växtart har försvunnit på grund av stigande temperatur under 1900-talet.

– Nej, isbjörnarna är inte på tillbakagång. Internationella naturvårdsunionen IUCN uppskattade 2012 att antalet ökat från 5000-10000 till 20000-25000, vilket beror på förbudet mot jakt. Smältande isar gör det inte omöjligt för isbjörnar att hitta föda.

– Nej, haven ”försuras” inte av den antropogena koldioxiden. Oceanerna är basiska med ett pH runt 8, trots att de redan tagit upp tio gånger mer koldioxid än vad förbränningen av världens alla kända reserver av fossila bränslen skulle kunna ge upphov till. Marina organismer är anpassade till pH-variationer som gott och väl överstiger den försurning som IPCC hävdar har skett under industriell tid.

Gösta Pettersson sammanfattar: Underutveckling och fattigdom är ett vida större hälsoproblem än klimatförändringar. Att lägga pålagor på fossila bränslen är enligt mångas mening att få den fattiga delen av världen att långvarigt förbli fattig, hungrande och sjukdomsdrabbad.

Bränna kol räddar barn

Den kände statistikern Hans Rosling oroade sig för den globala uppvärmningen men ansåg ändå att världen måste elda mer kol för att lyfta människor i fattiga länder till en acceptabel levnadsnivå. ”Bränner man kol räddar man barn. Hörde ni?”

Efter några år i Kenya har civilingenjör Karolina Hagegård totalt omvärderat sin syn på industrialiseringen – från närmast ren ondska till en nästan ren välsignelse. Det finns inget alternativ till utvecklingen och det är oljan som drivit den. Det går inte att byta till vindkraft. I så fall krävs teknik för överföring och energilagring som ännu inte uppfunnits, skriver hon i sitt bidrag i boken.

Även Elsa Widding varnar för att klimatpolitiken kan slå sönder den välfärd som behövs för att klara framtida katastrofer. Innan man låter klimatångesten ta över kan det vara bra att känna till att världen under åtskilliga decennier framöver kommer att behöva olja, kol och gas. Oljan har enormt många användningsområden som det moderna samhället inte kan vara utan. Utrotandet av fattigdom, svält och slit korrelerar med tillgång på energi i olika former. ”Det är hög tid att den historielösa demoniseringen av olja upphör.”

Göran Persson rädd för katastrof

Näringslivet har accepterat ”klimatkrisen” som en sanning och som skattebetalare kan man lätt få svindel vid tanken på vad det kommer att kosta. ”Vi måste få bort klimatavtrycket. Annars går vi mot en katastrof”, säger LKAB:s ordförande, Sveriges tidigare statsminister Göran Persson (S) som motiv för investeringarna i fossilfri järn- och stålframställning. Fackekonomerna professor Magnus Henrekson vid Institutet för näringslivsforskning och Christian Sandström, biträdande professor vid Internationella handelshögskolan i Jönköping skriver i tidskriften Ekonomisk debatt att när statsministrar framträder på det här sättet minskar benägenheten att ställa kritiska frågor. De befarar att en ny ”grön bubbla” är på väg. Elsa Widding har räknat ut att den globala temperaturen vid nästa sekelskifte skulle sänkas med 0,0003 (tre tiotusendels) grader om den svenska industrin övergår till att reducera järnmalm med vätgas och av denna tillverka fossilfritt stål. Kostnad: 400 miljarder kronor. Är det verkligen värt det?

En del av förklaringen

Elsa Widding förnekar inte att det pågår en klimatförändring. Däremot, skriver hon, råder delade meningar om i vilken mån uppvärmningen enbart beror på mänsklig aktivitet. Vad framtiden beträffar är konsekvenserna mer eller mindre kvalificerade gissningar. ”Våra försök att modellera klimatsystemet innehåller alltså högst begränsande brister.” På en pressträff då boken presenterades betonade hon att det är viktigt att hålla isär modeller och observationer.

Det förtjänar att upprepas att Elsa Widding och andra i hennes krets av experter alltså inte utesluter att koldioxid från fossila bränslen kan förklara en del av den stigande temperaturen. Däremot är de bestämda motståndare till ”drakoniska och kostsamma åtgärder som i princip har noll effekt på temperaturen men som tar resurser från åtgärder för att utrota fattigdom, att avhjälpa viktiga miljöproblem och att forska om smartare energilösningar.”

”Det är bättre att hjälpa de fattiga länderna med nya, rena kolkraftverk. Med billig el stiger välfärden och nativiteten går då ner, vilket styr scenarierna för koldioxiden.” Widding beklagade också att politiken inte tar hänsyn till fysikalisk vetenskap. ”Barnen måste lära sig naturvetenskap för att inte vilseledas av desinformation.”

Oinformerad allmänhet

Allvarliga miljöproblem som är akuta här och nu verkar ha glömts bort i skuggan av klimatfrågan. Civilingenjör Göran Värmby, som varit miljöchef i Göteborg, tar i sitt kapitel upp luftföroreningar, miljögifter, bristande avloppsrening, mikroplaster, antibiotikaresistens och mycket annat som plågar mänskligheten. Man kunde tro att vi 60 år efter Rachel Carsons bok Tyst vår har korrigerat de värsta miljösynderna, men så är inte alls fallet, visar Göran Värmbys genomgång. Allmänheten är oinformerad eftersom journalisterna fokuserar på klimatet. Därför skapas inte den opinion som behövs. Enligt Naturvårdsverkets senaste rapport uppfylls bara ett av sexton miljömål. Det är 20 år sedan sådana fastställdes. Vissa förbättringar har skett, men fortfarande har vi inte frisk luft, giftfri miljö och levande sjöar och vattendrag.

Över Sverige regnar det förbjudna växtgifter utan att politikerna reagerar. Ett tiotal påträffades i analyser av nedfall över Skåne 2017. Det blev inga rubriker av det. Ett av de ämnen som identifierats i regnvatten är PFOS. Halterna är låga men ämnet är lika skadligt som PCB, dioxiner och DDT och tillförs alltså vår natur varje dag året runt, år efter år.

Värdena för hälsofarlig marknära ozon är i Göteborg lika höga som 1975. Dessa kan ha ett samband med utsläpp av kväveoxider från sjöfarten och kolväten som avdunstar från råoljan i tankfartygen. ”Det är ytterst märkligt att dessa stora utsläpp av miljö- och hälsofarliga ämnen inte uppmärksammats.”

Den kemiska industrin har globalt långt kvar innan den lever upp till minimikrav på kontroll och skyddsåtgärder. Här är faktiskt Sverige ledande och skulle kunna vara ett förebild för Asien och Kina. Saken brådskar, en forskargrupp har nyligen fastställt att den planetära gränsen för syntetiska kemiska substanser är överskriden.

Tekniken står stilla

Inom vattenvården sysslar svenska myndigheter med bagateller medan åtgärder mot svårnedbrytbara och ackumulerbara miljögifter är minimala. Vi har samma diskussion idag som inom miljömyndigheterna 1977-1978, skriver Värmby som då var länsstyrelsens handläggare för den petrokemiska industrin på västkusten. Tekniken för att rena avlopp har i stort sett stått stilla i 50 år. Nu behövs ett femte steg för att få bort läkemedelsrester och miljögifter. Värmby har inte sett enda reportage i våra stora media om detta.

Miljöstörande industrier flyttas till låglöneländer där de smiter undan kontroller. Läkemedelsfabriker på en plats i Hyderabadregionen i Indien släppte vid en undersökning ut lika mycket penicillin varje dag som fem gånger hela Sveriges konsumtion. Halten antibiotika i vattendraget var lika hög som i blodet hos en patient under behandling.

Hur många har ägnat en tanke åt vad textilindustrin betyder för miljön? Den kräver hjälpkemikalier och färgämnen som är extremt förorenande. Vanliga mattor visar sig innehålla mängder av miljö- och hälsoskadande kemikalier, PFAS, flamskyddsmedel och ftalater. Enbart i EU bränns varje år 1,6 miljoner ton gamla mattor upp eller hamnar på soptippar.

Det är chockerande att slam från reningsverken sprids ut på åkrarna kontaminerat av hundratalet miljögifter som sedan återfinns i blodprover. Värmby efterlyser en debatt om problemet. Det finns metoder att oskadliggöra substanserna. Hur ser medias granskning ut inom detta område frågar han sig. Allt är dock inte hopplöst. Kapitlet avslutas med en skiss till ett mera aktivt sätt att åtgärda föroreningarna. Läkemedelsindustrin skulle till exempel utan vidare ha råd att stoppa sina utsläpp till floder i Indien.

Politiskt önsketänkande

År 2016 beslutade riksdagen att den svenska energiproduktionen ska vara till 100 procent ”förnybar”. En storskalig utbyggnad av vindkraften sägs då krävas. Per Fahlén, professor i energiteknik, gör i sitt kapitel en kritisk genomgång av följderna av att ställa om energisystemet. Politiskt önsketänkande har tagit över vad som tidigare var en fråga för marknaden och sakkunskapen. Allt satsas på att energin ska vara fossilfri samtidigt som den rena kärnkraften paradoxalt nog ska avvecklas. Det är ironiskt, skriver Fahlén, att avvecklingen av reaktorer har lett till en ökning av koldioxidutsläppen från elproduktionen. Slagord och luftiga visioner har blivit viktigare än teknisk kompetens. Klimatdebatten förs med urvattnade modeord som grönt, förnybart, hållbart och klimatsmart. Dessa är inte användbara i en saklig diskussion då de aldrig definieras och i första hand är att betrakta som miljöfloskler, skriver Per Fahlén.

För svenska hushåll är vindkraften en dålig affär. De enda som tjänar på den är utländska ägare som håvar in bidrag för ”ursprungsmärkt” el och vältrar över kostnaderna för överföringen till kunder i utlandet på skattebetalarna i Sverige. Nästan all vindkraftsel exporteras. Ägarna är ofta riskkapitalbolag med säte i skatteparadis.

Det påstås ofta att vindkraftens kostnader sjunker. Så är inte fallet visar en studie av professor Gordon Hughes som följt upp tusentalet vindkraftverk i Danmark och Storbritannien. Både investerings- och driftkostnader ökar markant med tillkommande effekt och driftstid. Europas samlade havsbaserade vindkraft har tiofalt högre energikostnad än den stora reaktorn Olkiluoto 3 i Finland. Förklaringen är att en vindsnurra kanske fungerar 15 år. För kärnkraftsreaktorerna har livslängden däremot kunnat skrivas upp flera gånger, ända upp till 80 år anses vara tekniskt möjligt.

Anhängarna av vindkraft hävdar att man kan kompensera den ojämna produktionen – tillgängligheten är i snitt endast 30 procent – med lagring av energi. Detta är enligt Fahlén utopiskt. För det första skulle det bli lika dyrt som själva kraftverkskostnaden och då är inte ens verkningsgradsförlusterna och behovet av att återkommande byta batterier inräknade. För det andra ställer de många små generatorerna till problem med stabiliteten i kraftsystemet. Om det inte finns tillräcklig med balanskraft (kärnkraft och vattenkraft) kopplad till elnätet kan följden bli ransonering.

Ett uppseendeväckande förhållande som vi konsumenter inte varit medvetna om är att ju mer sol- och vindkraft som installeras desto större del av tiden måste balanskraften avstå från intäkter men ändå hållas i beredskap. ”Den pågående omställningen gör att Sveriges elsystem alltmer får karaktären av ett U-landssystem.”

Raserar världens bästa elsystem

Hela ekonomin kring den ”gröna” elproduktionen vilar alltså på lösan sand, men det måste väl få kosta om det nu gäller att minska koldioxidutsläppen? Nej, så ser sambanden inte ut. Vindkraftsnationerna Danmark och Tyskland har Europas högsta elkostnader och samtidigt höga koldioxidutsläpp, noterar Fahlén. Elkostnaden i kärnkraftslandet Frankrike är mindre än hälften av den i Tyskland och Frankrike har också väldigt mycket lägre koldioxidutsläpp från sin elproduktion än Tyskland. ”Det är obegripligt att Sverige med öppna ögon är på väg att rasera ett av världens mest effektiva och miljömässigt bästa elsystem utan någon adekvat konsekvensanalys.”

Per Fahlén citerar sin kollega, professorn i tillämpad kärnfysik Jan Blomgren: ”Fanatikerna förstörde Sveriges elförsörjning. Vi har idag tillgång till mindre el än för 40 år sedan, och den el vi har tillgång till är dessutom av sämre kvalitet än tidigare. Krisen i den svenska energiförsörjningen är resultatet av en politik som styrts av inkompetens, önsketänkande och fanatism.”

Redan Fahléns kapitel gör det motiverat att läsa Sunt förnuft om energi och klimat. Det är en utmärkt källa till förståelse av de olika alternativens ekonomi, klimatpåverkan, hälsa och säkerhet. En talande detalj: Undrar man över vad vindkraften betyder för den biologiska mångfalden får man bland annat veta att den är den enskilt största dödsorsaken för havsörn på Gotland. I Spanien uppskattas att snurrorna kan döda mellan sex och 18 miljoner fåglar och fladdermöss årligen.

I ett kort referat av en bok som denna, proppfull av fakta, statistik och vetenskapliga problem och som omfattar så många aspekter av klimat- och energifrågorna är det svårt att ge en rättvis bild av helheten. För min egen del har en snabb genomläsning av Sunt förnuft om energi och klimat räckt för att jag ska börja tvivla på det rådande paradigmet. Elsa Widding och hennes medförfattare tillhör förvisso en minoritet som grupperar sig på ena sidan i en polariserad debatt. De bör äras för att de gör ett allvarligt försök att få till stånd en djupare vetenskaplig diskussion. Åsiktskonformismen i klimatfrågan har alldeles för länge förhindrat ett sansat tankeutbyte mellan de båda lägren.

ULF IVARSSON

14 december 2022

Widding, Elsa, Sunt förnuft om energi och klimat. Stockholm: Elsa Widding AB, 2022. 342 s. Medförfattare: Karolina Hagegård, Gösta Pettersson, Ingemar Nordin, Kurt Wahlstedt, Gunnar Holmgren, Tomas Utsi och Göran Värmby.

Av Elsa Widding har tidigare utgivits: Klimatkarusellen: vilka frågor kan besvaras? Stockholm, 2019. 203 s.

+43