För att anknyta till Ingemar’s inlägg i förrgår om Bette Midler, så finns det ju fler med samma grundsyn. Artikeln ovan är från Daily Mail, och sammanfattar en viss tronföljares tankebanor. Undrar om han kommer att överleva sin mor, förresten…
- Tillägg, kl 08:50 – Benny Peiser kommenterar … ”Dr Peiser accused the Prince of confusing people who are against the policies being put forward to counter climate-change with those who do not believe it is happening. He said: ”A headless chicken is normally someone who is running around panicking, who doesn’t really understand what’s happening. I think he really confuses people like us who are critical of the policies being advanced.”
Personligen uppskattar jag själv däremot hans fars lätt sardoniska typ av humor, med djupa inslag av icke-PK-sanning. Den har ju ofta retat galla på vissa. En kort sammanställning finns här – njut!
Vår egen Kung håller ju en väsentligt lägre profil i det mesta, men man ser vanligen någon bisats i Kungens årliga tal till nationen, där ”klimatfrågan” då vävs in. Vad Kungen egentligen tycker i saken numera verkar svårt att utröna, och lika bra är ju det.
Vad man egentligen borde bry sig om är alla journalister och mediemänniskor, som dagligen kommer med de märkligaste påståenden vad gäller klimat & energi – alternativt letar fram någon som kan fungera som ”auktoritet” eller ”expert” i frågan.
Allt i syfte att påverka allmänheten i viss riktning – utan minsta försök till objektivitet. De flesta är vid detta laget närmast hjärntvättade. Närmast vansinniga begrepp som ”[någots] klimatpåverkan” har också numera blivit helt accepterade i den allt mer bisarra Svenska akademiska världen.
Visserligen är det i botten oftast en omskrivning för ”koldioxidtillskott till atmosfären från fossila bränslen”, men vadå?
Häromåret roade jag mig med att terrorisera en f.d. grundkursstudent i kemi (numera forskare och professor) på KTH med en emailfråga fråga om vad han egentligen menade med begreppet ”Norrortsledens klimatpåverkan” – vilket var det genomgående temat i en transportrelaterad studie de gjort om denna kringfartsled runt Storstockholm.
Skulle det bli kallare vårar, regnigare somrar, eller rent av fler värmeböljor att se fram emot när den togs i bruk? Jag fick inget vettigt svar, och tror inte att han ens förstod frågan.
IPCC har nu efter 25 år misslyckats med sitt uppdrag att leta fram några reella observationer av den särskiljbara ”klimatpåverkan” koldioxiden skulle ha. Den finns bara i datamodeller, som av allt att döma tycks överdriva den grovt. Fortsatt är det inget som tyder på att den är observationsmässigt urskiljbar bland de helt naturliga klimatvariationer som alltid funnits och fortsatt alltid kommer att finnas.
Egentligen är det märkligt – speciellt i ett kosmiskt perspektiv – att Jordens klimat och yttemperatur är så stabila som de bevisligen är.
Vi hade nyligen en sammanställning över de ”bevis” som lagts fram av IPCC i deras 4 första rapporter, tillsammans med konstateranden att de övergivits och sopats under mattan i nästkommande rapport. Den 5:e rapporten är ännu inte klar, men vid presentationen av ”Summary for Policymakers” i slutet av september 2013 i Stockholm begränsade sig ”beviset” till att IPCC’s ledning var än mer säkra (95% ?) än tidigare.
Vad de byggde det på framgick inte – kanske nya datormodelleringar? Att modellerna och observationerna av globala medeltemperaturer divergerat alltmer under de senaste 17 åren kommenterades överhuvudtaget inte.
För att återgå till den bild allmänheten tycks ha i frågan så är det närmast skrämmande hur lite de allra flesta begriper, och vilka vanföreställningar som itutats dem. Det gäller närmast alla aspekter av denna komplexa fråga.
Jag baxnar ofta när saken kommer upp i diskussioner med bekanta och andra – det gäller också i mycket hög grad kollegor inom det akademiska.
Trots goda eller extremt goda kunskaper i närliggande naturvetenskapliga fält – samt utmärkt vetenskaplig träning fram till professorskompetens – har jag så många gånger upplevt vid samtal och diskussioner något i stil med:
- ”…jamen koldioxid är ju en växthusgas – alltså MÅSTE det ju bli varmare… så vad är det Du är skeptisk mot ?”
- ”… tror Du inte på växthuseffekten ?”
- ”…jamen vi måste ändå ställa om energisystemen…”
- ”…har ni rätt så gör det egentligen ingenting, har ni fel så går det åt &%¤-e…”
Vid samtal med icke-naturvetenskapare är istället den typiska reaktionen att först låtsas höra på, sedan stänga öronen (eftersom man normalt inte förstår vad man säger eller ens vill söka förstå vad saken egentligen gäller) och slutligen kommentera något goddag-yxskaft-liknande i stil med ”Men bryr Du Dig inte alls om miljön?” – eller ”Men visst är det konstigt väder och mer stormar numera…”
Sen finns det också en extremt tröttsam grupp som är delvis påläst, men som bara papegojar ”97%” , ”vetenskapligt granskad”, ”riktiga klimatforskare”, ”konsensus”, ”måste bli”, ”säkerställd”, ”foliehattar” etc.
Jag vet inte vilken grupp som är mentalt mest jobbig, men blir speciellt bekymrad och förbryllad över många akademiska kollegors ibland mycket märkliga attityd i frågan.
Till stor del är det helt säkert en rädsla att såga av den gren man sitter på, eller att bli motarbetad av vissa kretsar. En annan observation (bland dem jag känner personligen) är en tydlig korrelation mellan vänsteråsikter i största allmänhet och en klimatalarmistisk attityd.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Förde i går en längre diskussion med en KTH-utbildad kemist med anledning av att jag påtalat att en minskning av pH i havet med någon tiondel från nuvarande ca 8,1 inte borde kallas försurning. Fick då veta att det är förändringsriktningen som är det väsentliga. Trots att jag också har en hyfsad (gammal) kemiutbildning var detta en nyhet för mig. Eftersom jag ganska ofta läst i tidningar om sura hav och försurning av haven kallade jag detta för nyspråk. Detta gav mig direkt stämpeln konspirationsteoretiker. Det är bara att instämma med inläggsskribenten: Vi har en lång och stenig väg att vandra.
Tror inte de ”klimatsmarta” kan förstås om man inte anlägger det postmordernistiska synsättet på vetenskapen. Dvs. det räcker inte att observera och validera man ”måste” ta nästa steg: dvs förändra. I det här fallet skapa en grön ”hållbar” utopi. Då blir allt på vägen dit enbart verktyg eller hinder. Den objektiva sanningen finns inte enligt postmodernismen. Att akademiker har trillat dit i klimatfrågan beror enbart på den massiva enögda propaganda som har matats ut i 10-tals år. Lite yrvaket har ju vissa av oss varit tvungna att konstatera att inte ens våra egna myndigheter och forskare går att lita på. Innan den insikten kommer, så blir det som vatten på en gås. Vi kan trösta oss med att ju högre utbildning, desto mer skeptisk blir man, enligt en ny enkät från UK.
Tack Peter,
jag instämmer helt – frågan är ju vad som skulle behövas för att vända opinionen i Sverige
Förmodligen en kombination av ”världsledande politiker” och ett gemensamt uttalande av exempelvis
en statsminister, KVA, SMHI och ett antal universitetsrektorer,
för om jorden blir kallare lär det väl inte spela någon roll
Peter Skönt att höra att det finns mer förnuftigt folk i dina kretsar som inte går på dina sagor.
Hej
Jag kan inte underlåta att hålla med Peter i detta fall. Men tittar man lite djupare sa är det ju faktiskt skrämmande men kanske inte förvånande om man tittat på historien. Rasideologin ligger för svensk del kanske närmast till hands. Andra ytterligheter är vänsteraktivismen under tidigt 1970-tal. Rasideologin är det väl knappast någon längre som omfattar men när jag kom till Uppsala 1955 gavs de allmänna föreläsningar i universitetets största lärosal av Dr Lundman. Vänstertokeriet lever ju fortfarande kvar men har väl numera förlorat en del av sin glöd och numera assimilerats i klimatsvängen. Ingen av den tidens bildstormare försvarar längre varken Kinas stora språng eller dess kulturrevolution utan är snarare något generade när man tar upp frågan. 70 miljoner döda till följd av en förryckt ideologi är snart lika otrevligt som de nazistiska utrotningslägren. Det som är mest uppenbart i klimatdriven är den nära nog monumentala brist på kunskap i frågan och samtidigt inte någon egentlig önskan att sätta sig in i klimatproblemen på allvar. Rörelsen har knappast längre någon kontakt med vetenskapen och ingen orkar läsa igenom IPCCs rapporter. Det har mer blivit en fråga för ”sociologer, informatörer, statistiker och samhällsvetare”. Energiförsörjningen har blivit ett slags underklass till klimatet där insikterna likaledes är ytterst begränsade. Jag försökte förklara häromdagen för en journalist skillnaden mellan effekt (watt (W)) och energi (kilowatttimme (kWh)) och till slut tror jag att jag lyckades, men säker är jag fortfarande inte. Och vad vet de egentligen om superkapacitorer eller hur mycket man måste lagra i vattenmagasinen om vindkraften producerar 3 GW överskottseffekt under ett dygn?
LennartB
Tack för uppskattningen, Thomas P #4 …
”Egentligen är det märkligt – speciellt i ett kosmiskt perspektiv – att Jordens klimat och yttemperatur är så stabila som de bevisligen är.”
Riktigt, medeltemperaturen tycks över 100000-tals år pendla blott 5 C eller något mer. Verkligen skrämmande att vi då genom vår påverkan möjligen höjt denna medeltemperatur med kanske 10% eller mer på blott 100 år och att vi därtill kanske kommer att förskjuta den ytterligare 10-20% inom en snar framtid dvs en eller ett par generationer. Var rubbar vi denna för oss livsviktiga balans?
Rimligt att välja en återhållsam väg till dess vi vet bättre. Naturligtvis utan att riskera tillväxt och utveckling.
LBt – varifrån får Du att ”vi” skulle ha höjt temperaturen? Läs gärna också mitt senare inlägg om återkopplingar.
(sen kan Du inte resonera om procentuella förändringar i temperaturen – sådant ”finns inte”)
LBt #7 och Peter Stilbs #8
Visst kan man räkna procent på temperaturer. 10% höjning av jordens medeltemperatur är ca 29 grader vilket onekligen skulle vara skrämmande…..
Tyvärr är det så att viss sakkunskap saknas av flertalet i de flesta av frågor. Det är bara de som direkt arbetar med någonting som kan ha en mer genomtänkt uppfattning. Men man kan ju tycka att i den akademiska världen borde det väl finnas hjärnor som begriper någonting. Ja, det gör det, men denna värld är lika fraktionerad som den övriga, men på en annan nivå. Här gäller olika skolinriktningar och vetenskapliga traditioner och hypoteser, vilka kan ge upphov till stridigheter. I detta fallet är klimatfrågan ett skolexempel på hur infekterad en i grunden vetenskaplig fråga, kan utvecklas. Ändå värre har det blivit när politikerna har blandat sig i denna strid. Man kan se det som så att varje fråga kan bara uppfattas ur betraktarens synvinkel och desto mindre kunskaper, desto mer beroende av andras betraktande. Vi får väl förstå att även Prins Charles har sin uppfattning från sin betraktarvinkel, med förmodligen inte heller någon större kunskap i klimatfrågan. Han har tagit ställning i klimatfrågan och som uppsatt person har han en större möjlighet att nå ut till allmänheten, vilket han gör genom att fungera som megafon(e) för AGW. Vi andra som är skeptiska till att svälja hela AGW, har naturligtvis vårt betraktarperspektiv på klimatfrågan och dess teoretiska grund. Min uppfattning är tveklöst att klimatfrågan kan inte förstås om inte solperspektivet tas på mer allvar. Men oavsett vilken uppfattning vi har, så tuffar väder, vind och klimat på utan vår inblandning.
#10
Det är inte helt enkelt att vara betraktaren. Man kan helt inte vara expert på alla områden. Själv har jag stort förtroende för den vetenskapliga processen. Håller man sig till den så har jag inte problem att köpa teorier, hypoteser och allt vad det heter. De verkar som alla har sin version av hur klimatet fungerar. Och det är naturligt. Det är så det är innan en etablerad ”sanning” utarbetas.
Själv lutar jag åt att densitet i havsvattnet kommer vara det som kommer vara den avgörande faktorn.
Men det är ju en mer privat åsikt som jag inte prackar på andra. mer tipsar att det kan var intressant är orden jag skulle välja.
Däremot är det ju beklämmande att man går ut med stora trumman helt utan egentlig vetenskaplig uppbackning som de 99% av alla argument som AGW använder sig av. det enda jag hört är att medel temperaturen har ökat något. En knapp grad eller nåt. Sedan kan man väl ha åsikter om tidsperspektiv när det gäller det.
På ett sätt tycker jag lite synd AGW:arna och ändå inte för det har varit dumdryga i många år. De begriper inte att utan vetenskaplig uppbackning så blir det bara ett lämmeltåg som är på våt utför stupet. Vi som är i någorlunda sunda vätskor försöker bara påpeka att det finns ett stup längre fram.
Klimathotet började med Al Gores cirkus med a wonderful lie eller vad det hette och sluta i Köpenhamn. Kineserna satte P för det.
Så egentligen är klimathotsdebatten över. AGW:arna har inte fatta det bara.
Läste L Behrns senaste blogg och min analys av hans analys.
Kineserna kommer rädda oss igen.
Kineserna kommer tvinga oss att ta vettiga ekonomiska beslut. Så klimathotet är bara en fluga.
Det räcker att läsa Löfven-Romsons senaste skriverier för att förstå hur inrotad CAGW är i etablissemanget. Ungdomens riksdag 31/1 styrkte att indoktrineringen härskar även hos dem. I miljö- och klimatdebatten var debattörernas stående inledning en trosbekännelse till CAGW. För att anknyta till eugeniken, som under stor del av 1900-talet betraktades som spetsvetenskap i västländerna, härskade den ju i flera decennier. Vår nu aktiva generationen lämnar nog inte CAGW i första taget. Kan man hoppas att dagens skolungdomar kommer att genomskåda den och revoltera?
Jag har på senare tid reducerat mina middagsbjudningsfördärvande tirader till ett ganska enkelt resonemang som de allra flesta verkar kunna förstå. Det går ungefär så här:
– Jaså, du är klimatskeptiker…
– Ja det vet jag inte, jag är i o f s rätt skeptisk till all överhet och människor som vet bäst. Vad är det du tycker att jag ska hålla med om?
– Att temperaturen har stigit och att glaciärerna smälter.
– Jomen, det kan jag hålla med om. Vi har sett en liten temperaturhöjning under 1900-talet.
– Jaha, och växthuseffekten då?
– Jodå, den finns.
– Men vad är du då skeptisk till?
– Att CO2 skulle vara den enda orsaken bakom klimatförändringarna. Jag tror att det finns en hel rad faktorer, de flesta naturliga. Om CO2 är den enda orsaken skulle ju klimatet ha varit oförändrat innan, typ, 1950 när vi satte igång att släppa ut CO2 i stor skala.
(Här någonstans kan man klämma in lite klimathistoria om skridskor på Themsen, Karl X över bälten och Grönländska Vikingabönder.)
– Men varför har inte forskarna kommit på det då?
– Därför att de inte letat.
– Jamen sluta, varför inte det då?
(Nu kommer min Coup de Grâce!)
– Därför att det inte ingick i uppdraget. FNs klimatpanel har som uppdrag att undersöka människans klimatpåverkan.
Ridå.
Hur brukar ni andra argumentera?
#8, #9,
naturligtvis otydligt tom felformulerat. Slarvigt. Så för er skull
Verkligen skrämmande att vi då genom vår påverkan möjligen höjt denna medeltemperatur med kanske 0,5 C eller mer på blott 100 år och att vi därtill kanske kommer att förskjuta den ytterligare 0,5-1 C inom en snar framtid dvs en eller ett par generationer.
Och Peter S, förnekar du vår påverkan?
Dagens Vetandets värld i P1 handlade om laserskanning av Sverige och där har man fått fram noggranna nivåkurvor. Det är ju betydelsefull forskning. – Men anledningen till att forskningen kom i gång var enligt programmet ”De väntade klimatförändringarna och den globala uppvärmningen med ökade nederbördsmängder och därmed ökad risk för skred”. – Att undersöka var det finns risk för skred är ju bra. Klimatförändringar har alltid skett och kommer alltid att ske, men att det kommer att bli varmare och regnigare de kommande åren finns det inga bevis på. När man uttalar sig på detta sätt ger det ytterligare näring åt klimatalarmismen.
#15 Sören G
Mitt arbete berör bland annat laserscanning i hög grad. Det stämmer att scanningen ägt rum till del som en följd av det förmodade behovet av översvämningsanalyser vid höjd havsnivå/mer regn (och skred är i sin tur beroende av det).
Men scanningen som gett en högupplöst höjdgrid över hela landet (fjällen är inte klara än, dock) är mycket användbar till en mängd andra saker. Geologi, arkeologi, 3D-visualisering, infrastruktur, volymberäkningar mm, mm. Jag använder dessa data nästan dagligen direkt eller indirekt i någon form.
Så i detta fall kom något gott ut av larmandet… 😉
Peter
Ursäkta om jag är kanske lite oartig, men kan det vara så att en akademisk examen gör folk mera mottagliga för hjernevask jämfört med övriga medborgare?
Kommer man dragande med lite integral tecken och dy/dx till ingenjören, eller börjar citera Wittgenstein för humanisten, så spetsar man öronen och nickar igenkännande.
För vem vill vidkänna hur lite av dessa ting har man begripit under studietiden.
Medan folk som aldrig har besvärats av abstrakta teorier är kanske mera vana att använda det egna huvudet att tänka med?
Tumörbiologen och författaren Georg Klein talar om ”fredsskada”, som drabbar folk efter långvarig frånvaro av krig. Godtrogen naivitet ersätter den naturliga instinkten som varnar för fara, säger Klein.
Kan det finnas något som kan kallas för studieskada?
Nu tror jag förstås inte att akademiska studier skulle vara fördummande, men kanske häller inte höjande av den allmänna förmågan att bedöma saker som faller utanför facket. (Dvs nästan allting)
Christopher E 16#
Det är själva larmandet som jag är kritisk mot. När folk är så indoktrinerade som de är med att CO2 är en fara blir uttryck som ”global uppvärmning” men även ”klimatförändringar” ytterligare sten på bördan för människors klimatångest.
István #17 – jag tror många inom det akademiska inte gärna kritiserar sina nära eller avlägsna kollegor – eller stödjer kontroversiella eller icke-PK åsikter inom exempelvis politiken – det är så lätt att få fiender. Man vill helst flyta med ”och sköta sitt”.
”Det är bäst så”, som ett befäl uttalade med viss underton när jag gjorde värnplikten på 60-talet.
Istvan #17,
Det är väl så inom akademin att det råder både en väldig öppenhet och en slutenhet. Det öppnaste fora hittar du på seminarierna. De slutnaste hittar du i vetenskapsråden och i universitetsledningarna. Vi som är verksamma anpassar oss givetvis till den verkligheten… (nåja! :-))