Jag har tidigare diskuterat isbjörnens status på denna blog och hävdad som många andra att dess framtid för närvarande inte är hotad.
Rapporter här och här från en ny studie i Fox Basin och Hudson Bay tyder på att populationen inte verkar ha minskat. Den orginalrapport som länkas till på whatsupwiththat avser endast Fox basin men kommentarerna tyder på att även West Hudson Bay har inkludertas. Jag har inte kunnat hitta den ursprungliga rapporten som avser just West Hudson Bay. Antalet björnar har räknats från helikopter på låg höjd under eftersommaren då ingen is finns i området och djuren är relativt lätta att upptäcka på land. Den nedgång i populationen i West Hudson Bay (WHB) som rapporterats om och vars orsaker analyserats av Regehr et al. 2007 ansågs bero på att isen bryter upp tidigare om våren och att de yngre djurens hälsa påverkas negativt av detta. Polar Bear Specialist Group (PBSG) rapporterar på sin hemsida om WHB att populationen minskat från 1194 år 1987 till 935 år 2004. PBSP ansåg också att det var troligt att populationen till år 2011 skulle minska till 610, och så är tydligen inte fallet. Antalet isbjörnar i denna del av Hudson Bay uppskattas nu till ca 1000 individer och med detta som underlag anses populationen stabil eller kanske i ökande enligt Drikus Gissing, som är chef för Nunavuts Wildlife Management. Han anser att det totalt finns ca 25 000 isbjörnar i arktiska Kanada vilket skall jämföras med PBSG uppskattning till 20-25 000 globalt. Inuiterna har länge påpekat att isbjörnen är i ökande och vill utöka licensjakten på isbjörn i området, vilket har föranlett den nya studien. Det är uppenbart att det finns motstridiga intressen i denna fråga men knappast underlag för att misstänkliggöra den nya studien för att gå jägarnas ärende. Det känns mycket motsägelsefullt att de flesta miljöorganisationer vill värna om inuiternas traditionella kultur och att deras åsikter och kunskap skall tas till vara samtidigt som de inte tror på deras egna vittnesbörder. Respekten för deras kunskap tycks enbart gälla om de säger rätt saker som är i linje med de som vegeterar på isbjörnshotet.
Dr. Andrew Derocher som är Professor of Biological Sciences vid University of Alberta, ifrågasätter t.ex den nya studien och menar att påståendena om en stabil population i WHB är prematura. Peter Ewins, chef för artskyddet hos WWF Kanada anser att det finns andra tecken som tyder på att isbjörnarna mår dåligt på grund av klimatförändringarna. Han ser denna studie som en del av ett större pussel och vill ha en ny undersökning med samma metoder som den som genomfördes fram till 2004, så att man jämföra äpplen med äpplen – dvs mer pengar till de forskare som har ekonomiskt intresse av att spinna vidare på detta hot.
Ursprungsstudien från 2007 som kopplade ihop minskande antal björnar med pågående klimatförändringar fick samma genomslag som Manns “hockeyklubba”, dvs den har använts flitigt i allehanda rapporter. Resultatet om den minskade populationen byggde på många års studier med “mark and recapture” teknik. Då bedövar man isbjörnar med injektioner skjutna från helikopter varefter man undersöker och märker dem. Proceduren upprepas under flera år och många djur återfångas gång på gång. Mer än 80% av populationen i WHB blev märkt vilket i mina öron låter helt horribelt, och metoden har också kritiserats för att den kan traumatisera djuren. Det måste kunna vara möjligt att göra uppskattningar om antal och hälsa genom mer skonsamma och mindre kostsamma metoder, vilket innevarande studie visar på.
Rapporten från 2007 är det enskilt viktigaste vetenskapliga underlaget för teorierna om den hotade isbjörnen, och som alla vet ett flaggskepp i WWF´s marknadsföring. Den som ger sig tid att läsa PBSG´s hela rapporter märker att de övriga populationer som betecknas som minskande under rubriken “current trend” nämligen 8 av 19 subpopulationer, enbart grundas på datasimuleringar som bygger på förväntade klimatförändringar parat med studien från WHB. Flera av bedömningarna om minskande populationer bygger dessutom på vad PBSG anser vara ett för högt jakttryck. Alarmister kan därför peka på PBSG´s bedömning och hävda att hälften av delpopulationerna har en minskande trend utan att det finns något som helst empiriskt material till stöd för detta. När nu antalet i WHB anses vara stabilt eller möjligen i ökande så faller i hög grad hela detta dominospel om isbjörnen som en hotad art. Jag har sagt det förut, att självklart skulle den totala antalet isbjörnar minska om isen i Arktis skulle försvinna helt under flera månader. Men detta utgår från en spekulation om framtida drastiska klimatförändringar i Arktis. Att isbjörnarna i Fox Basin och Hudson Bay överlever i all välmåga trots att det saknas is under augusti-september talar för att hoten om “utrotning” är mycket överdrivna.
Detta är ännu ett exempel på alarmisternas ständiga skrik ”Det är mycket värre än vi någonsin trott”. Om 80% av isbjörnarna har utsatts för forskarns ”omsorger” så har dom ju fått lära sig att gömma sig när helikoptern hörs. Det innebär ju att denna senaste helikopterburna undersökning har missat många björnar. Jag har sett uppgifter som menar att underskottet är ca 20% så Dina tusen björnar skulle då vara 1200. Dags att krossa ännu en WWFlögn? (och få dom att sluta upp att lura pengar av fåkunniga)?
OT, aktivisten Azar är igång och vevar sedvanliga klimatlögner igen, att den arma stackaren bara orkar:
http://www.dn.se/debatt/solen-ar-en-guldgruva-som-kan-ge-oss-energi-for-alltid
Lejeune #2 – det är halvsanningar, som är så mycket mer lömska än rena lögner – men det kan vi kanske ta i en annan tråd.
Lejeune
Enligt en undersökning av Naturvårdsverket skulle CO2 halten kunna sänkas med hela 40% i Stockholms innerstad om alla odlade grönt i sina balkonglådor.
Tänk vad de kan!
Lars Johansson,
”Inuiterna har länge påpekat att isbjörnen är i ökande och vill utöka licensjakten på isbjörn i området, vilket har föranlett den nya studien.”
Är det inte så att inuiterna ser fler björnar när bristen på is tvingar björnarna att söka föda på land?
Ursäkta, Jonsson ska det vara!
Gunbo
Varför skulle det vara så?
Gunbo! 🙂
Nu förstår jag hur du bygger dina halmgubbar. Du tar fram så många halmstrån att du kan bygga både hyddor och gubbar ?
Värdens främste klimatmytoman!
http://www.upi.com/Science_News/2012/04/09/Scientist-hits-climate-change-skepticism/UPI-92091334006189/?spt=hs&or=sn
Bim #7,
Varför skulle det INTE vara så?
Jag såg en dokumentär (som jag inte hittar nu) där inuiter förklarade just detta. Mindre is betyder färre sälar (som måste föda sina ungar på isen). Färre sälar = mindre mat för björnarna som i stället måste söka föda på land, gärna i närheten av bebyggelse.
bom #1
Normalt är isbjörnar synnerligen oskygga för människor och deras maskiner. Problemet med beståndet i Hudson Bay (och i synnerhet runt Churchill) är att större delen av dem någon gång blivit skjutna med med bedövningssprutor från helikopter och – naturligt nog – därför blivit rädda för helikoptrar. Detta gäller troligen inte björnarna vid Fox Basin.
Slabadang #9,
Varför inte tänka lite själv i stället för att anklaga mig för halmgubbebygge? Du sväljer allt som låter som stöd för din skepticism men glömmer att skeptiskt granska argumenten.
Gunbo #5
Hudson Bay och Fox Basin är alltid isfria på sensommaren och alla isbjörnar i området befinner sig därför på land. Så har det varit åtminstone sedan dessa vatten började besökas regelbundet av europeer på 1800-talet
Detsamma gäller bl a populationerna i Davis Sound, Alaska och på Svalbard.
Egentligen är det bara dessa ”landbjörnar” som är möjliga att inventera eftersom isbjörnar på land är lätta att se från luften. Vad beträffar de mera högarktiska populationerna där en större eller mindre del stannar på havsisen även sommartid har vi egentligen inga tillförlitliga data om populationsutvecklingen.
#5
Så isen har minskat så mycket nu att 25000 + isbjörnar inte får plats? Du glömde nog Smileyn va? Är uttrycket ”Motvalls käring” bekant i den högre psykologin?
#11
Så klart för isbjörnen är ju toppredatorn. Men Du kan ju jämföra med UFO-myterna om kidnappning med påföljande invasiv kroppsundersökning. Klart att björnarna gör allt för att inte bli tagna (och det var ju vad jag sade och Du upprepade?).
Vilken tid på året jagar isbjörnar sälungar och deras mödrar ?
Våren kanske ?
När sälungarna fått sin vuxenpäls kan de fly ner i vattnet och är då i det närmaste oåtkomliga för isbjörnen.
pekke #16
Isbjörnarna jagar säl under vintern och våren. Under sin ”landtid” jagar de nästan inte alls, sålunda bryr de sig inte alls om de kortbenta ”taxrenarna” på Svalbard, utan tar bara föda som de kan komma åt utan ansträngning, som fågelägg och -ungar eller hjortron. De är även mycket intresserade av mänskligt avskräde, vilket har sina problem.
Förklaringen anses vara att isbjörnar är så väl isolerade att de inte kan anstränga sig nämnvärt när temperaturen går upp mot noll grader utan att riskera värmeslag.
Hoppsan enligt The Globe and Mail skall det finnas ca 25000 isbjörnar enbart i Canadas arktiska delar! Då har vi kanske minst 25000 till i resten av Arktis? Dags att lyssna på Inuiterna? Dags att dra in vissa forskningsanslag kanske?
Slabadang #9
Sannerligen en kille som verkligen tar priset: det är inte vetenskap, inte politik utan en moralisk fråga! Man undrar dock vem som är mest ute och cyklar, profeten eller den tidning som hejar på?
http://www.guardian.co.uk/environment/2012/apr/06/nasa-scientist-climate-change
Bim #4
Om stockholmarna sänkte koldioxidhalten med 40%, dvs till ca 235 ppm,
skulle nog inte mycket kunna växa i blomlådorna.
Och parkerna skulle väl dö?
Hurra för den gröna revolutionen!
Gunbo, förklaringen att minskande havsis skulle tvinga fler björnar tidigare mot land, och att undernäring vidare skulle få dem att besöka mänskliga boningar i högre grd än tidigare har anförts vid flera tillfällen och det kan ju ha en poäng. Men som tty påpekar är dessa områden alltid isfria under någon period mot eftersommaren varför antalet på land under september inte borde förändras p g a ändrat beteende. De isbjörnar i hela detta område, ca 2 500 som räknats var väl utspridda utmed kusten utan specifika koncentrationer kring boplatser. Churchill är sedan länge känt för koncentrationer innan isen lägger sig om hösten. Vi får väl anta att uppgifterna om ökande antal isbjörnar från inuiter inte bara baseras på observationer av orörliga människor i byar utan rapporter från jaktlag som rör sig över större områden. Nu har trots allt antalet med hygglig säkerhet, dock med stora marginaler typ 700 -1400 djur räknats i WHB och kan jämföras med siffror från 80 och 00-talet och ingen minskning konstaterats varför man måste anse att den klimatförändring som hittills skett inte har påverkat beståndet negativt. Att påstå något annat mot bakgrund av en noggrann och mycket systematisk undersökning är att blunda för fakta, eller förneka ”vetenskapen”.
Det kan vara värt att nämna att det inte är ovanligt att isbjörnar som bedövats av forskarna ramlar ner i vakar och drunknar. Detta beskrevs häromåret i en diskussion i Svalbardsposten av folk som uppenbart visste vad de talade om.
Här är en intressant studie från 2007 där man bl a intervjuat inuiter om isbjörnspopulationen:
http://www.researchandpractice.com/articles/2-2/dowsley-1.pdf
Rubriken för studien är:
Inuit Perspectives on Polar Bears (Ursus maritimus) and Climate
Change in Baffin Bay, Nunavut, Canada
Och här är några inuiters svar på enkäten:
“I don’t know. The polar bears are usually at the floe edge and the sea. But this year
they are not really down at the sea. They are more by the land. Probably there is not
enough to harvest there [not enough food at floe edge]. And there are walruses by the floe edge so the seals are probably more close to land.”
“I can’t answer, but I think they increased, but it could be due to change of weather or the polar bears are following their prey. We say they have increased because the weather got warmer and probably the polar bears have come nearby the communities. They are coming more to the community.”
“It seems to be that more are coming to the community. When the polar bears are
hunting they are not so careful because of the noises they always hear. Even dogs’
barking damages their ears. Polar bears come to the community to find food as they are not successful at hunting”
“The bears are more hungry. There is a problem with the ice. The rough ice makes it
hard for them to find seals, but there is the same number of seals.”
“Maybe the ice in the sea is melting and the bear have no where to go. It is very
noticeable, they will go to land. There are no icebergs for them to go to.”
Gunbo #10
Lite fakta bara.
Bara i nordvästra Atlanten finns idag nästan 10 000 000 sälar. Beståndet har fyrdubblats sedan 1970-talet och är under växande. http://www.dfo-mpo.gc.ca
Gunbo, tack för #23. Tyvärr är dina opponenter här tunnelseende i frågan. Det lönar nog inte att argumentera ytterligare.
Holmfrid #25,
”Tyvärr är dina opponenter här tunnelseende i frågan.”
Ja, det verkar så.
Holmfrid och Gunbo, eller så kan man klippa lite annorlunda i studien och få fram att det inte är någon fara på taket, eller att man inte vet. Allt finns där…
Peter F #24,
”Bara i nordvästra Atlanten finns idag nästan 10 000 000 sälar.”
Ja, enligt en inuit som citeras i min kommentar 23 finns det tillräckligt med säl: ”…but there is the same number of seals.”
Han säger också skälet till att isbjörnarna kommer upp på land för att söka föda:
”The bears are more hungry. There is a problem with the ice. The rough ice makes it hard for them to find seals”.
Gunbo,
Håller med om att din fråga var relevant och bra och förtjänar seriöst svar . Några har ju också kommit från Lars och tty.
Nu tycks det ju som dessa områden varit isfria länge även innan hypotetisk uppvärmning så invändningen tycks dock inte relevant.
Personligen är jag annars lite skeptisk mot anekdotiska uppgifter oavsett vilket håll de pekar. Men så länge mer vetenskaplig räkning visar på allt större antal isbjörnar behöver vi i alla fall inte bekymra oss för en art som redan visat att den kan överleva betydligt varmare värmeperioder än dagens.
Sedan håller jag också med Lars om att den ”vetenskapliga” jakten på björnarna där de upprepat stressas och bedövningsskjuts är ett större hot mot björnarna i dagsläget. Det har helt gått överstyr. Det är årtionden sedan jag började svära över alla naturprogram i TV med medvetslösa björnar med munnen full av linjaler och målarfärg i pälsen.
I BBC:s Frozen Planet nyligen jagade ett kamerateam på några få meters håll en isbjörnshona på isen som förgäves letade säl till ungarna som var i släptåg… lycka till med den jakten. Förkastligt.
Holmfrid
Tunnelseende?, antingen har bestånden ökat, minskat eller är stabila. De nya resultaten tyder på att de är åtminstone stabila. I de intervjuavsnitt som Gunbo presenterar får vi knappast en bild av att de minskat p.g.a av minskande havsis, eller?
Christopher #29,
Studien jag länkade till berör Baffin Bay som ligger längre norrut än Hudson Bay.
Jag påstår inte att isbjörnsstammen minskat. Jag bara påpekar att inuiterna, enligt egen utsago, får besök av fler isbjörnar när havsisen smälter, vilket vi vet att den gör. Tycker inte det är någonting kontroversiellt i det.
Gunbo #31
Nej, det påstår jag inte heller att du sa. Men du ifrågasatte den nya studien med observationerna skulle bero på mindre is, och färre sälar i #10, vilket alltså inte var riktigt i något av fallen. Men din kommentar var ändå bra, tycker jag.
Om dina länkar syftar på ett annat område är det ju inte relevant. Har dock lite svårt att förena inuitens utsaga ”isen har blivit för grov att jaga säl på” med isbrist i vilket fall.
Men det är väl bra att nya uppskattningar tycks ge rekordantal björnar? Om nu isbjörnsantal på över 30-40 000 har ett egenvärde? Tydligen är WWF:s isbjörnsfaddrar en framgång? 😉
Christopher # 32,
Jag kommenterade bara den här meningen: ”
”Inuiterna har länge påpekat att isbjörnen är i ökande och vill utöka licensjakten på isbjörn i området, vilket har föranlett den nya studien.”
Har inte läst artikeln förrän nu. Där står: ”…according to the results of an aerial survey released Wednesday by the Government of Nunavut.”
Som jag förstår det är det ingen vetenskaplig studie utan man har bara räknat isbjörnarna från luften.
Längre ner i artikeln står följande:
”There’s much at stake in the debate. Population figures are used to calculate quotas for hunting, a lucrative industry for many northern communities. Hunting polar bears is highly regulated but Inuit communities can sell their quota to sport hunters, who must hunt with Inuit guides. A polar-bear hunting trip can cost up to $50,000. Demand for polar-bear fur is also soaring in places like China and Russia and prices for some pelts have doubled in the past couple of years, reaching as high as $15,000.”
Du skriver:
”Har dock lite svårt att förena inuitens utsaga ”isen har blivit för grov att jaga säl på” med isbrist i vilket fall.”
Packis som bildas när öppet vatten kör ihop isflak kan säkert vara alltför grov att jaga säl på.
Gunbo
Tack för länken intressant läsning. Där kan vi ställa lokalbefolkningens åsikter om populationsutvecklingen mot PBSG. I de tre kommunerna anser, 100%, 94% och 60% att populationen ökar, dvs ca 85%. På PBSG hemsida anser de att den minskar, och detta baseras på 10 års datasimuleringar in i framtiden som återgår på djurens fysiska status och demografi år 1997. Är detta riktigt eller felaktigt? jag hade gärna sett att PBSG hade satt data lacking hellre än att påstå att den minskar och även säga att det är mycket sannolikt att den minskar även i framtiden. Lägger man sedan till en avskjutning på 200 djur per år, blir klimatförändringarnas negativa inverkan i Baffin Bay inget annat än BS, men klimatet nämns inte men svävar som en hotande ande. Vem var det som nämde Wodoo science? – här kunde uttrycket vara på sin plats.
Gunbo # 10
”Jag såg en dokumentär (som jag inte hittar nu) där inuiter förklarade just detta.”
Det tror jag inte på!
Inuiter är inte detsamma som idioter. 😀
Gunbo # 33
Du skriver:
”Packis som bildas när öppet vatten kör ihop isflak kan säkert vara alltför grov att jaga säl på.”
Så kan det nog vara. Men har du tänkt på en sak Gunbo? Det slog mig när jag läste din mening……Att polarisenas yta minskat kanske inte är detsamma som att mängden is minskat?
I stället för stora arealer med relativt tunt istäcke, bryts detta upp och driver i hop till packis vid kusterna……Jag ser exempel på liknande effekter på fjärden härutanför vintertid…..Isen ligger på morgonen, tills den första stora finlandsfärjan blåser förbi. Fartygets vågor och strömmarna som bildas, bryter upp isen i flak, och famåt eftermiddagen är isen kvar bara utefter stränderna….
M a o, är inte detta en indikation på att det knappast är temperaturen i sig som minskat polarisens yta, utan snarare vindar och havsströmmar?
Naturligtvis bara en spekulation från min sida………
En säl är i packis endast om det finns en ”brunn” nära till hands. Dess tillflykt och räddning är vattnet. Människor har längre skrävlingar men har ändå besvärligt med att ta sig fram. Din fria översättning av ”grov is” är inte riktig men ditt tunnelseende är av hög klass!
Gunbo #31
Baffin Bay blir också isfri (bortsett från isberg) på sensommaren. Och i det fallet vet vi att det har varit så åtminstone sedan 1700-talet, eftersom valfångarna höll till i ”North Water” redan då.
Gunbo #33
”Som jag förstår det är det ingen vetenskaplig studie utan man har bara räknat isbjörnarna från luften.”
Till skillnad från… ??? Datamodeller av populationen… ???
Kommentar överflödig. 😀
Kan vi inte bara konstatera att sälstammen växer och det finns ”massor” med isbjörnar, vilket innebär att allt är frid och fröjd. Jakten, som är enda hotet, är relgerad in i minsta detalj.
Labbibia #36,
”Att polarisenas yta minskat kanske inte är detsamma som att mängden is minskat?”
Jo, jag har tänkt på det och det finns mycket packis i synnerhet norr om Grönland och längs Kanadas nordkust som bildats när vindar får isen att röra på sig. Där finns också den tjockaste och äldsta isen i Arktis. Men din förklaring till isens minskning kan inte stämma. Dels mäts isens volym och dels har det väl alltid blåst i Arktis. Varför skulle isen just de senaste decennierna ha minskat av den orsaken?
Gunbo # 41
Njae, isen tycks ju öka och minska i cykler? Vi vet ju väldigt lite om hur det såg ut innan vi fick sattelitmätningar. Men det har väl varit uppe här på TCS förut, att polarisen varit ”liten” förr, på 1930-talet? Och vad menar du med att man mäter isens volym? Såvitt jag vet mäter satteliterna ytan, inte volymen?
Har du någon referens bakom ditt påstående?
Gunbo #33
”Som jag förstår det är det ingen vetenskaplig studie utan man har bara räknat isbjörnarna från luften.”
Eftersom jag har 40 års erfarenhet av inventering/taxering av djur kan jag avslöja en hemlis: man hittar aldrig alla exemplar, hur noga man än inventerar. Så har man hittat X isbjörnar i ett område så finns det mer än X isbjörnar där.
Här är f. ö. studien för Fox Basin:
http://env.gov.nu.ca/sites/default/files/foxe_basin_polar_bears_2012.pdf
Den verkar metodologiskt väl genomtänkt och vetenskaplig nog att duga t o m åt Gunbo.
Christopher och övriga (och Gunbo förstås, som verkar blivit för rädd för att ens svara på direkt tilltal)
Kom då ihåg den ’ansedda fina forskningen’ av ’forskaren’ Charles Monett, som bla utgjorde grunden för isbjörns-skrämseln i Al Gore’s propagandafilm avsedd för barn.
I princip handlade det om att man (trodde att man) hade sett några döda isbjörnar när man flög över ett område efter en storm. Och trodde sig minnas att man inte hade sett ngt liknande ~20 år tidigare då man också gjorde en flygning efter oväder. Sedan multiplicerade man antalet med faktorn havsyta man inte hade flugit över och trummade på den ofattbara ökningen .. ja ni kanske tom minns själv vad ni fick höra … och vips blev det sk ’världsunik isbjörns- och klimatvetenskap’
I den verkliga världen däremot: Ett totalt skämt!
Gunbo #41
Nasa ska skicka upp en satellit 2016 som ska kunna mäta isvolymen, och inte bara dess area.
http://icesat.gsfc.nasa.gov/icesat2/
Den dom använde tidigare är kraschad.(Är osäker om den klarade av att mäta havsistjocklek)?
Jag vill minnas att det finns en gammal manuell mätserie som den amerikanska flottan använt sig av, men hurvida den är representativ för hela arktis vet jag inte. någon?
Vidare finns ju Piomas, men den baseras så vitt jag kan förstå på modeller så den ska nog tas med tre nypor salt.
http://psc.apl.washington.edu/wordpress/research/projects/arctic-sea-ice-volume-anomaly/
Vilken mätserie tänkte du på?
Labbibia #42,
”Och vad menar du med att man mäter isens volym? Såvitt jag vet mäter satteliterna ytan, inte volymen?
Har du någon referens bakom ditt påstående?”
Jag hade tänkt länka till PIOMAS men ser att Bäckström hann före.
Visserligen är volymberäkningarna modellerade men helt tagna ur luften är de inte. De skriver bl a så här:
”PIOMAS has been extensively validated through comparisons with observations from US-Navy submarines, oceanographic moorings, and satellites. In addition model runs were performed in which model parameters and assimilation procedures were altered. From these validation studies we arrive at conservative estimates of the uncertainty in the trend of ± 1.0 103 km3/decade. The uncertainty of the monthly averaged ice volume anomaly is estimated as ±0.75 103 km3.
”Men det har väl varit uppe här på TCS förut, att polarisen varit ”liten” förr, på 1930-talet?”
Den starkaste indikationen på isens utbredning är väl Nordvästpassagens farbarhet. Här är lite historik:
”In a three year journey between 1903 and 1906, Amundsen explored the passage with a crew of no more than six.
The first traversal of the Northwest Passage via dogsled was accomplished by Greenlander Knud Rasmussen while on the Fifth Thule expedition(1921–1924).
In 1940, Canadian RCMP officer Henry Larsen was the second to sail the passage, crossing west to east, from Vancouver to Halifax. The ship and all but one of her crew survived the winter on Boothia Peninsula.
Later in 1944, Larsen’s return trip was far more swift than his first; the 28 months he took on his first trip was significantly reduced, and he took 86 days to sail back from Halifax.”
Senare seglatser på 50-70-talen skedde en gång per årtionde, på 80-talet 4 gånger och på 2000-talet 7 gånger.
tty #43,
Tack för länken! Håller med om att isbjörnsräkningen ser seriös ut. Men jag släpper isbjörnsdiskussionen nu. Jag försöker inte påvisa att populationen har minskat. Min ursprungliga undran var om inte inuiternas upplevelse av att isbjörnarna ökat i antal kunde bero på att fler björnar söker sig till land när de har svårt att hitta föda på isen (befintlig eller obefintlig).
Gunbo.
Nu kom jag på´t
Det är ESA:s Cryosat2 som är den senaste satelliten som snurrar runt polerna och scannar elevation/Istjocklek.
http://www.esa.int/esaLP/ESAFGJ1VMOC_LPcryosat_0.html
Det finns t.o.m en App för den som har Iphone:
http://www.esa.int/esaCP/SEM5Z62XFVG_index_0.html
Men, dom verkar fortfarande vara i kalibreringsstadiet läser jag.
Bäckström #48,
Tack för länkarna! Visst är det Cryosat2!
”In June 2011, the first map of Arctic sea-ice thickness was unveiled. The satellite will continue to monitor the changing ice for years to come.”
Intressant att följa framöver.
Gunbo #46
”Senare seglatser [genom Nordvästpassagen] på 50-70-talen skedde en gång per årtionde, på 80-talet 4 gånger och på 2000-talet 7 gånger.”
Mindre is alltså, menar du, med det underlaget?
Hmm… Mount Everest bestegs av 2 personer 1953, 10 personer 1973, 23 personer 1983, 72 personer 1990, 120 personer 1998 och 182 personer 2001.
Slutsats, Mount Everest blir lägre och mer lättklättrat i ett accelerande tempo!
😉
Christopher #50,
”Mindre is alltså, menar du, med det underlaget?”
Ja, vad skulle det annars vara?
Gunbo #51
Vad har vi i dag som de inte hade för bara 40 – 50 år sedan ?
Isklassade fartyg med all möjlig typ av radar/ekolod, gps och inte minst, dagliga iskartor från satellit !
Vilket gör det än mer imponerande att tänka på alla fiskare och forskare som varit runt iskanterna för 100 – 500 år sedan som fick gissa sig fram till var det gick att segla.
Hihi, pekke tog poängen i #50 men inte Gunbo…
Christopher och Pekke,
Skrattar bäst som skrattar sist! 😀
Analogin med Mount Everest haltar. Där har isen och snön varit oförändrad medan bersbestigarnas utrustning blivit allt bättre.
I Nordvästpassagen är det tvärt om. Isen minskar allt mer och båtarna (utrustningen) som tar sig igenom blir allt mindre och enklare. Segelbåtar, småbåtar på 7,5 m och en uppblåsbar gummibåt har under 2000-talet tagit sig igenom passagen.
In 1940, Canadian RCMP officer Henry Larsen was the second to sail the passage, crossing west to east, from Vancouver to Halifax. More than once on this trip, it was unknown whether the St. Roch a Royal Canadian Mounted Police ”ice-fortified” schooner would survive the ravages of the sea ice. At one point, Larsen wondered ”if we had come this far only to be crushed like a nut on a shoal and then buried by the ice.”
Later in 1944, Larsen’s return trip was far more swift than his first; the 28 months he took on his first trip was significantly reduced, and he took 86 days to sail back from Halifax, Nova Scotia to Vancouver, British Columbia, setting the mark for having traversed it in a single season.
On September 1, 2001, Northabout, an 14.3 m (47 ft) aluminium sailboat with diesel engine, built and captained by Jarlath Cunnane, completed the Northwest Passage east-to-west from Ireland to the Bering Strait. The voyage from the Atlantic to the Pacific was completed in 24 days.
On July 18, 2003, a father and son team, Richard and Andrew Wood, with Zoe Birchenough, sailed the yacht Norwegian Blue into the Bering Strait. Two months later she sailed into the Davis Strait to become the first British yacht to transit the Northwest Passage from west to east. She also became the only British vessel to complete the Northwest Passage in one season,
On May 19, 2007, a French sailor, Sébastien Roubinet, and one other crew member left Anchorage, Alaska in Babouche, a 7.5 m (25 ft) ice catamaran designed to sail on water and slide over ice. The goal was to navigate west to east through the Northwest Passage by sail only. Following a journey of more than 7,200 km (4,474 mi), Roubinet reached Greenland on September 9, 2007, thereby completing the first Northwest Passage voyage made without engine in one season.
In 2009 sea ice conditions were such that at least nine small vessels and two cruise ships completed the transit of the Northwest Passage.
On August 28, 2010, Bear Grylls and a team of 5 were the first rigid inflatable boat (RIB) to complete the North West Passage.
Gunbo #54 analogin om Mount Everest är värre än så. Läs beskrivningen av en sherpa som varit upp 21 gånger över åren:
http://www.rawstory.com/rs/2012/02/26/super-sherpa-says-climate-change-may-make-mount-everest-unclimbable/
Han har set hur det blir mindre snö och is och mera lösa stenar, och de senare är farligare att försöka ta sig uppför.
Thomas #55,
Tack för länken! Men snart får vi väl höra att Apa Sherpa har fått betalt av WWF eller Greenpeace för att rapportera detta eller att bilder tagna på Mt. Everest i verkligheten är något annat berg eller, eller, eller….
Det finns ingen hejd på fantasin hos dem som vill blunda för fakta.
Helt otroligt! Inte ens en enkel analogi kan ni begripa… 🙂
Thomas säger till och att det blivit svårare att klättra upp på Everest. Kan säkert vara sant, och förstärker bara min poäng att antalet lyckade klättringar till toppen ökar expontionellt inte kan förklaras med vädret…
Är det så svårt att förstå att antalet båtar som passerat nordvästpassgen är en synnerligen dålig proxy för vädret, Gunbo? Läs pekke igen ovan och fundera lite till både över utrustningen och hur många som försöker…
Och sedan ta upp en fransk katamaran som dubblerar som isjakt som argument… 😀 Det är som om använda atomubåtarnas nordpolspassage som argument att där är isfritt också. 🙂
Christopher #57,
Du menar att ingen var intresserad av att försöka ta sig igenom Nordvästpassagen på 20- och 30-talet? Nordvästpassagen har ända sedan 1600-talet lockat folk, så hade passagen varit öppen som det senaste decenniet hade säkert många försök gjorts. Först 1940 lyckades man på 28 månader (över 2 år) ta sig igenom med en ”ice-fortified” schooner”.
Hade en gummibåt klarat det, eller en segelbåt utan motorer?
Den franska katamaranen hade inte haft någon nytta av förmågan att glida över is som behöver vara jämn, inte de packismassor som de tidigare försöken fick ta sig igenom.
Gunbo #58
Eftersom gummibåten idag har sjökort, satellitnavigering och ständiga isbilder från rymden via internetuppkoppling så är det troligt att de klarat det då också, ja.
Idag står ”äventyrare” och rikemansklubben med fritidsproblem på kö för att göra om dessa bravader med all sin moderna utrustning, så nej, jag tror inte båtarna köade på 1600-talet. Dessutom var det Lilla Istiden då, så det var nog ingen god ändå.
Det är däremot troligt att det var lika lite is som nu runt 1940 och för all del under tidigare värmeperioder. Att isen minskat något de senaste 30 åren behöver vi inte strida om, det är inte kontroversiellt.
För att göra en analogi du kanske förstår bättre, på 1500-talet seglade Magellan jorden runt under oerhörda vedermödor med 250 män och 5 flermastade båtar med stora förråd runt jorden (endast en bråkdel, ej han själv, överlevde).
På 1990-talet gjorde jag om samma sak med en kompis med en liten 8 meters enmastare som endast seglat på Vänern tidigare. Liksom Magellan utan flytväst ombord, men i övrigt välmående hela seglatsen. Samtidigt med oss seglade massvis med andra småbåtar olika rutter runt jorden.
Kan vi av detta dra slutsatsen att det är bättre och lättare väderförhållanden nu än på 1500-talet? Eller kan det ha med kunskap och utrustning att göra?
Christopher,
”Det är däremot troligt att det var lika lite is som nu runt 1940 och för all del under tidigare värmeperioder.”
Att det var lite is under MWP tror jag absolut men att det var det under 40-talet är jag mycket tveksam till, men hur det var kommer vi kanske aldrig att få veta.
Gunbo,
Nej, jag håller med dig, jag vet naturligtvis inte heller hur mycket is där var då, men en arktisk temperaturrekonstrution som Polyakovs kan ju få en att fundera lite:
http://www.worldclimatereport.com/wp-images/arctic_temps2.JPG
Min poäng var mest att båtfärder inte är någon vidare bra proxy.
Gunbo #46, 54, 58 etc
Om ingen försöker segla genom Nordvästpassagen så kommer inte heller någon att genomföra en ngenomsegling.
Ingen försökte mellan Gjöa (1903-06) och St Roch (1940-42). Ändå vet vi att nordvästpassagen faktiskt var öppen de flesta somrarna under det varma 1930-talet eftersom Hudson Bay-kompaniet då regelmässigt skickade fartyg till Cambridge Bay både från öster och väster. Vid ett tillfälle överlämnades t o m ett symboliskt paket österländska kryddor som alltså blev den första last som gick genom nordvästpassagen.
Vad beträffar St Rochs problem 1940-42 så är det värt att notera att de kom iväg mycket sent på säsongen och att enligt kapten Larsen, som hade stor erfarenhet av Parryarkipelagen så var 1940 det värsta isår han upplevt (vintrarna 1939/40-1941/42 var som bekant extremt kalla).
Om Gunbo känner till några misslyckade försök 1906-40 skulle jag gärna vilja få detaljer.