Fälldin i ny Hatt

I gårdagens DN (2011-08-15) presenterade sig Anders W Jonsson som den tredje i raden av tilltänkta partiledare för Centerpartiet. Därmed har alla tre gett sin programförklaring och argumenterat för sin syn på vilken roll som Centerpartiet skall spela i svensk politik i framtiden. Dessa kampanjinlägg har även publicerats i andra regionala tidningar, idag ligger t.ex Annie Lööf ute på ledarsidan i Gotlands tidningar.

Det kan vara nog så viktigt med tanke på att Maud Olofsson och Andreas Carlgren med god hjälp av LRF styrt svensk energi och miljöpolitik de senaste åren. Min analys är att Centerpartiet har tilldelats full frihet i de profilfrågor kring energi och klimat som de delar med det så framgångsrika miljöpartiet, i syfte att inte hamna under fyraprocentsspärren det senaste valet. Uppgörelsen om kärnkraften blev också en prestigeförlust som har kompenserats med att Centern fått härja fritt kring de övriga energifrågorna. Hur många gånger har vi inte hört Maud och Andreas prata om klimatfrågor och vindkraft, hur Sverige skall gå i bräschen och leda övriga nationer. De övriga partierna i alliansen har hukat och låtit C ha egen lekstuga, möjligen undantaget Folkpartiet som profilerat sig som vänner av kärnkraften.

Av denna anledning finns det ett visst intresse av att se vad de tre kandidaterna anser om eller snarare hur starkt de vill profilera sig i klimatfrågan. Jag har satt vissa intressanta påståenden i fetstil.

Först ut var Ann-Karin Hatt som i DN (2011-07-22) verkade stå på  jorden, hon söker en bild som landsmoder som tar ansvar för regeringsmakten. Miljöfrågorna verkade dock spela en ganska undanskymd roll. Hon ville dock att Centerpartiet skall:

slå vakt om ställningen som Sveriges första miljöparti

och vara: Ett hem för dem som vill ha en tydlig socialliberal miljöpolitik, byggd på sunda ekonomiska styrmedel. Det ska kosta att smutsa ner och att förbruka ändliga resurser, och det ska löna sig att leva miljövänligt.

En Centerpartist som hänvisar till Fälldin, använder uttryck som ”sunda styrmedel” och att det skall ”kosta att smutsa ner” satsar uppenbarligen på att bli en ny kvinnlig Fälldin. Jag tror hon kan finna sina väljare ute på landsbygden, men knappast i städerna. Många som kanske vill rösta på C kanske vill veta vad en ”tydlig socialliberal miljöpolitik” är för något, en mer otydlig formulering får man leta efter.

 Annie Lööf (tidigare Johansson) (DN 2011-08-08) verkar försöka formulera nya lite drömska visioner utifrån gamla trygga ledord. Hennes syn på miljöfrågorna kan kanske sammanfattas med hårda nypor med mjuka lovikavantar på under parollen:

 Hållbarhet och framtidstro.

 Jag tror att människan vill gott. Alla vill vi överlämna en grönare, renare och lite bättre värld till våra efterkommande. Men många saknar fortfarande redskapen och ledarskapet på vägen mot det uthålliga samhället. Den kanske största utmaningen för Centerpartiet är att förnya och utveckla en miljöpolitik med den enskilda människans möjligheter och framtidstro i fokus.

Tillsammans kan vi möta de utmaningar vi står inför när det gäller klimatförändringarna, havsmiljön, avfallsfrågan, och energiomställningen. Jag vet också att det är utmaningar som vår värdegrund som politisk rörelse gör oss skyldiga att anta.

För inte så länge sedan såg många upp till det svenska ledarskapet på miljöområdet. I dag är vi på väg att tappa initiativet och reducera oss till ett av många länder inom EU. Det får återverkningar på det globala miljöarbetet, på vårt internationella anseende och det innebär dessutom missade möjligheter till exportintäkter och nya jobb i vårt land. Vi måste återta vår ledarposition.

Vi behöver en miljöpolitik med ett än starkare politiskt ledarskap, som tillsammans med den svenska industrin formulerar ett antal framtidsutmaningar där man i samförstånd enas om vad industrin ska klara och vilka förutsättningar som staten ska erbjuda. Kalla det gärna ett miljöpolitiskt samhällskontrakt.

Jag vill se över företagsbeskattning, statliga anslag till forskning och användning av regionala utvecklingsmedel för att skapa världens bästa villkor för de företag som vill vara med och ta ansvar för att svensk industri ska befinna sig i den yttersta framkanten i omställningen från ett fossilbränslesamhälle till en kretsloppsekonomi.

Med ett mjukare språk och ord som ”tillsammans” och ”ansvar” vill Lööf gärna att C fortsätter vara ”ledarskapet på vägen mot det uthålliga samhället”. Även hon har ärvt en lite naiv syn på att Sverige skall ligga i framkant och styra världen mot ”omställningen från ett fossilbränslesamhälle till en kretsloppsekonomi” Det mjuka och drömskt visionära språkbruket, inkännandet mot den enskilda individen kontrasterar mot Lööf´s  efterfrågan av ett ”starkare politiskt ledarskap”.  Att ”se över” företagsbeskattningar, statliga forskaranslag och regionala styrmedel kan inte annat än tolkas som en vilja till starkare politisk styrning. Lööf använder stort utrymme till dessa frågor och vill nog gärna berätta vad vi alla längst inne önskar oss, kanske en ulv i fårakläder.

Anders W Jonsson (DN 2011-08-15) börjar med att upprepa en av Centerns tomt ekande stridsrop:

Sverige ska bli bäst på att styra över till förnybar energi och fortsätter:

”I regeringsställning har vi senast tagit ansvar för en klimat- och energiuppgörelse som i dag gör att vi snabbt ställer om vår energiproduktion till att bli hållbar och uthållig. Centerpartiet skall fortsätta denna tradition av modiga beslut i för Sverige viktiga framtidsfrågor.

Även om klimatdebatten har tystnat så har inte uppvärmningen av jordklotet avtagit. Sverige ska vara världsledande på att styra över energiförsörjningen till att bli helt förnybar samtidigt som energieffektiviseringen snabbas på.

Verkligheten kommer att tvinga hela världen att följa efter. Först ut, längst fram kommer för Sverige att vara en konkurrensfördel på samma sätt som det var inom telekom. Den drivkraft som finns i individens vilja att välja rätt måste utnyttjas bättre. Timtariffer, möjlighet att kvitta el som produceras småskaligt mot köpt el och en neutralisering av uttagsskatten för vindkraftskooperativ är starka drivmedel mot målet.

Formuleringen ”Först ut, längst fram” påminner mig om en skämtgubbe en vän till mig gjorde någon gång på sjuttiotalet då den nya bolagskatten tvingade revisorerna och bolagsledningarna att avisera i god tid om bolaget var på obestånd. I en pratbubbla förklarar styrelsens ordförande inför en overhead-bild av bolagets utveckling, en graf som störtade rakt nedåt: Förra året kunde jag meddela aktieägarna att vi stod inför randen av en ekonomisk katastrof, i år kan jag meddela att vi tagit ett stort steg framåt – längst fram, först utför kunde kanske passa på Anders W Jonsson´s valaffischer.

Han kommer inte att bli Centerpartiets nästa partiledare om min magkänsla stämmer. Hans brösttoner om Sverige som skall förändra världen tror jag inte faller i god jord.

Intressant är att Centerpartiet i mycket styrt energipolitiken men trots detta säger ingen av de potentiella partiledarna något konkret om  kärnkraften eller vattenkraften som i praktiken försörjer Sverige med el och ingen vågar ta ordet bensin i sin mun som faktiskt transporterar landsortsbefolkningen. När Centern formulerar meningar kring miljöpolitik förekommer aldrig ordet Naturvård eller Faunaskydd, jag vet inte om man tror att det skulle skrämma lantbrukare, markägare och skogsbolag.  Alla tre kandidaterna understryker Centerpartiet som en stark och viktig kraft i svensk politik som får saker uträttade men använder bara svepande formuleringarna som omställning till det förnybara, kretsloppsekonomi och leva miljövänligt. De skapar en dimridå kring vart Centern är på väg, eller snarare bekräftar partiets sökande efter en identitet mellan stad och land.

0