Ny modell visar lägre värmeutveckling än IPCC

Ny modell

 

WUWT skriver Craig Loehle och Nicola Scafetta  om en studie som de har gjort, ”Climate Change Attribution Using Empirical Decomposition of Climatic Data” och publicerat i Open Atmospheric Science Journal 5:74-86 (pdf finns här). De tycker sig ha hittat en antropogen påverkan på klimatet men den är betydligt lägre än vad som anges i IPCC:s rapport. 

Vad jag förstår har de arbetat fram en modell som tar med naturliga fluktuationer (en 20-årig och en 60-årig cykel). De menar att det inte går att hitta några bevis för att aerosoler skulle vara orsaken till avsaknaden av uppvärmning 1940-1970 och menar istället att den kan vara orsakad av den naturliga 60-åriga cykeln. Ungefär 60 % av värmeutvecklingen 1970-2000 har av samma anledning varit orsaken till uppvärmningen under denna period och skulle då vara naturlig. Utifrån detta har de fått fram en modell som visar att temperaturen inte kommer att stiga förrän ca 2030-2040 och kommer att ge som mest en temperaturhöjning på 0,5-1,0 grader till år 2100 vilket självklart är stor skillnad mot vad IPCC redovisar (i genomsnitt 2,3 grader). I grafen här ovan är den streckade tjocka linjen vad de har fått fram med både naturlig och antropogen påverkan och den ljusare grå är vad de får fram utan antropogen påverkan.

 Men andra naturliga cykler kan komma att kyla klimatet ytterligare, påpekar det i abstraktet.

Intressant tycker jag, vad tycker ni?

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Bäckström

    Mycket intressant.
    Detta låter rimligt.

    /Bäckström 

  2. Lena Krantz

    Bäckström

    Javisst gör det…

    😀

  3. Bim

    Jag har slutat att tro på modeller. Man vet aldrig var man har dem. Precis som med sjuksköterskor som bara sticks.
    En gång var jag förlovad med en sjukskörterska och vi skulle gifta oss… Men hon stack!

    Jag tror bara på klimatet. Klimatet kan man alltid lita på. 😀

  4. Thomas

    Bentham science har inte det bästa rykte. De gick på en blåsning där de accepterade en artikel som fick Sokal’s berömda parodi att verka som ett mästerverk i jämförelse:
    http://www.newscientist.com/article/dn17288-spoof-paper-accepted-by-peerreviewed-journal.html
     
    Själv har jag inte mycket till övers för sådana här studier som helt struntar i all fysik och bara försöker hitta mönster med någon godtycklig kurvanpasning.

  5. Peter Stilbs

    Själv har jag ingen tro på att temperaturkurvorna verkligen representerar Jordens medeltemperatur som funktion av tiden. Att sen anpassa olika modeller till dessa smoothade data blir därmed en ganska meningslös uppgift.

  6. Pehr Björnbom

    Thomas #4
     
    Open access fungerar inte så bra, där håller jag med dig.
     
    En annan artikel i samma Benthamtidskrift som man kan undra över är:
    Hansen et al (2008) Target Atmospheric CO2: Where Should Humanity Aim?
    http://pubs.giss.nasa.gov/docs/2008/2008_Hansen_etal.pdf
     

  7. Pehr Björnbom

    Jag tycker liksom Bäckström och Lena att undersökningen är mycket intressant.
     
    Även om författarna använt en modell av signalbehandlingskaraktär som inte bygger på så mycket fysik så är deras observationer värdefulla.
     

  8. Thomas

    Pehr, det är inte open access som sådant det är fel på, men när det drivs av kommersiella bolag som tar bra betalt av författarna och  frestas ta in så mycket som möjligt riskerar granskningen bli lidande.

  9. Lena Krantz

    Peter Stilbs #5

    Njae, fast skulle det visa sig att de landmätta temperaturerna är en aning överdrivna så får man ju ytterligare justera ner modellen.

  10. Lena Krantz

    Thomas #4

    Det handlar väl ändå inte om någon godtycklig kurvanpassning utan tvärtom som jag ser det. Men visst är den helt utan några beräkningar av strålningsbalanser etc

    Den utgår ju egentligen bara från kurvan i sig och hur man kan tänka sig en framtida utveckling.

    Men jag gillar den som du kanske förstår med tanke på tidigare diskussioner.

    😀

  11. Bäckström

    Hmm.

    Jag fastande för att den trots bristerna faktiskt stämmer mycket bättre överens med faktiska mätningar än vad nuvarande klimatmodeller gör. (den nuvarande 10-åriga dippen)

    Därmed inte sagt att teorin bakom denna är korrekt. (det kan ju faktiskt vara ren slump).

    Vad vet jag.

    /Bäckström

     

  12. Bäckström

    Sen håller jag med om att det är hart när omöjligt att skapa en simulation av något när man inte har alla parametrar och inte heller klart för sig hur dom interagerar med varandra, så… alla modeller ska nog tas med en nypa salt.

    /Bäckström 

  13. Thomas

    Bäckström. Den där anpassningen innehåller två sinuskurvor,  vardera med valfri fas, amplitud och frekvens samt två linjära kurvor, vardera med valfri lutning och sen en valfri skärningspunkt. Det ger 9 fria parametrar, plus naturligtvis att valet av just två sinuskurvor och två linjer är fritt. Det är möjligt att några av dessa bestäms av något fysikaliskt (den som läst artikeln får gärna uttala sig), men med så många fria parametrar är det inte konstigt att han kan få en bra anpassning, och den prediktiva förmågan blir obefintlig. Bara en sådan sak som att de inte ens kan låtsas ta hänsyn till hur stora framtida utsläpp blir borde göra vem som helst misstänksam.
     
    Istället för de två linjerna skulle man antagligen få minst lika bra anpassning till existerande data med en parabel, och då skulle den framtida temperaturstegringen bli mycket högre. Man kanske rentav kan passa in en exponentialfunktion där om man vill se en hög istället för en låg framtida uppvärmning.

  14. Christopher E

    Thomas… angrip inte själva tidskriften. Även Nature har publicerat artiklar som visat sig vara forskningsfusk utan att peer review märkte det.

  15. Pehr Björnbom

    Thomas #13,
     
    Den där anpassningen innehåller två sinuskurvor, vardera med valfri fas, amplitud och frekvens samt två linjära kurvor, vardera med valfri lutning och sen en valfri skärningspunkt.Det ger 9 fria parametrar, plus naturligtvis att valet av just två sinuskurvor och två linjer är fritt.
     
    Jag tycker inte din beskrivning stämmer. Författarna talar om tidigare observerade cykler med perioderna 60 och 20 år och då är alltså period och fas bestämda, dvs. fyra parametrar som inte kan väljas. Att det är cykliska förlopp är motivet till att de använder sinus och cosinus.
     
    Dessutom visar tiden före mänsklig påverkan att det finns svagt lutande rät linje adderad till dessa cykliska förlopp, vilken författarna tolkar som en naturlig uppvärmningstrend.
     
    Den andra räta linjen de använder representerar mänsklig påverkan och startpunkten för linjen motiveras av den tidpunkt där mänskliga utsläpp börjat få effekt på temperaturens utveckling. Starttidpunkten är alltså given.
     
    Att de använder en rät linje motiveras med att koldioxidhalten ökat exponentiellt och att klimatmodellerna i sådana fall tillför en rät linje till temperaturkurvan.
     
    Antalet valfria parametrar blir alltså inte särskilt många till skillnad vad du påstår. Det är fråga om ett par amplituder (den för 20-årscykeln är för övrigt nästan obetydlig) och ett par linjelutningar.
     
    Bara en sådan sak som att de inte ens kan låtsas ta hänsyn till hur stora framtida utsläpp blir borde göra vem som helst misstänksam.
     
    Detta stämmer inte heller. Författarna skriver att deras modell motsvarar en fortsatt framtida exponentiell ökning av koldioxidhalten.
     
    Att den här artikeln skulle vara följden av ett misstag av peer reviewers är en förhastad ryggmärgsreflex. Du ger en felaktig bild av artikeln och ger inte författarna det erkännande som de faktiskt förtjänar.
     

  16. Ivh

    Hej Lena Krantz.
     
    Det här att leka med kurvor och diagram brukar jag göra själv ibland.
     
    Jag har gjort liknande kurvor som de du visar plus några till. Bl a så har jag gjort en kurva där topparna 1940 och 2000 är i samma nivå som 1880. Sedan har jag gjort en differenskurva mellan den och temperaturmätningarna. Den kurvan kan då kanske vara AGW. Så här långt är det ganska enkelt även för en amatör som mig. Det som är svårare är att göra en framtidsbedömning. Om nu temperaturökningen i huvudsak beror på ökad CO2-halt så borde temperaturökningen mellan år 2000 och 2060 vara större än den var mellan 1940 och 2000. Mellan 1880 och 1940 var temperaturökningen 0,1 grader och mellan 1940 och 2000 var den 0.5 grader. På differenskurvan som jag gjort själv så syns det ganska tydlig att det är de senaste årtiondena som temperaturen skjutit i höjden snabbt. Om man då tar rät linje de senaste 20 ären så borde temperaturen öka med 0,8-0,9 grader fram till 2060 från år 2000.
     
    Om min hemmasnickrade teori skall stämma så kommer inte det närmaste årtiondet att bli kallare som övre prognoskurvan visar utan den blir något varmare. Istället för 0,1 grad kallare fram till 2030 så visar min egen diagramlek att det blir 0,2 grader varmare,
     
    För att se om mitt hemsnickrade diagram stämmer, så måste man vänta till år 2035. Det får nog inte jag uppleva. Om jag lever är jag 87 år då.
     
     

  17. Thomas

    Christopher #14, alla tidskrifter är sårbara för artiklar som baseras på fusk eller felaktiga idéer men som låter trovärdiga. Granskare kan inte upprepa den underliggande forskningen. För att ta in en artikel som bara består av slumpvisa ord som sammanställts på ett någorlunda grammatiskt korrekt sätt krävs dock något mer fundamentalt fel.
     
     

  18. Rolf

    Slutade tro på ”spåkärringar” för länge sedan. Tyvärr hamnar det mesta inom förutsägelser om klimat inom denna kategori. Man kan enkelt konstatera, vi vet inte eller med andra ord vi tror. Passar bäst på särskild plats på söndagar och inte värt mer pengar än kollekten drar in …. 

  19. Christopher E

    Thomas #17;
     
    Läser man din länk lite noggrannare, ser man att artikeln ifråga aldrig varit publicerad. Bentham menar att man spelade med för att få författaren till bedrägeriförsöket att avslöja sig, den skulle aldrig kommit i tidskriften. Att försöka kolla identiteten med angivna uppgifter hade ju inte hjälpt, som ”författaren” menar.

    Detta kommer du naturligtvis välja att inte att tro på, men det går att inte motbevisa att de talar sanning. Alternativet är att de ljuger om sin review helt och hållet, och släpper in artiklar utan att läsa dem, vilket är lite svårt att tro, då det vore självdestruktivt för ett vinstdrivande bolag (och är det oavsett om man tar betalt av författaren eller läsaren).

    Ett annat försök i samma stil avvisades av en annan tidskrift med samma ägare.

    Tycker nog det allvarligare att Nature släpper in påhittad forskning, då de gör så stor sak av sin rigorösa peer review.

    Sedan är det ju lite kul med nonsens-forskningsgeneratorn, det ska erkännas. Det driver ju lite med det pretentiösa språket, som även i verkligheten döljer en del luddigheter.

  20. Thomas

    Christopher E, som jag ser det handlade det om en uppenbar efterkonstruktion. Varför skulle tidskriften bry sig så mycket om vem som var ansvarig snarare än att bara slänga artikeln i papperskorgen? Hur skulle accepterandet av artikeln leda till att man fick bättre koll på identiteten hos avsändaren?

  21. Hej Ivh!

    På mig låter det som om du gjort något liknande fast författarna till denna studie har räknat med både en lång långsam höjning, en 60-årig cykel och en 20-årig cykel.

    Om du gör som de har gjort så kanske du får samma resultat?

    😉

  22. Christopher E

    Thomas #20;

    Därför att om man låtsas acceptera den hoppas man att författaren i triumf ska avslöja sig. Att få reda på vem som avsiktligt försöker sabotera ditt bolags verksamhet och trovärdighet är intressant för att stävja liknande tilltag i framtiden (det kunde ju också varit en konkurrerande tidskrifts verk som då kunde polisanmälas).

    Men som jag skrev, du har redan bestämt dig för den version du gillar. Men i praktiken står ord mot ord.

  23. Thomas

    Christopher, helt riktigt var det fullt förutsägbart att författaren i triumf skulle avslöja sig, gå ut i pressen och ge förlaget ett dåligt rykte. Jag kan förstå varför den som hittade på bluffen ville det, men jag kan för mitt liv inte förstå vad förlaget hade att vinna på det hela. De vet nu vem som var ansvarig, men vad har de för nytta av den kunskapen? Det är ju inte som han begått ett brott. Hur menar du att det med den kunskapen kan stävja liknande tilltag? Tvärtom är det väl så att en sådan här historia uppmuntrar copycats att prova på samma sak.

  24. Ingemar Nordin

    Thomas och Christopher,

    Det var intressant att läsa om upprepningen av Sokal-bluffen. Den senare hade syftet att kritisera post-modernismen och dess verbala lavin av meningslösheter kompletterade med lika meningslösa citat och namedroppings. Som sådan var Sokal mycket lyckosam och lyckades skaka om rejält i det post-modernistiska paradigmet. (Jag genomled en hel konferens med sådant snömos för många år sedan och kunde inte begripa att utbildade människor tycktes svälja allt och nicka instämmande!)

    Länken som Thomas gav handlade mer om open-source tidskrifter. Jag är, liksom Thomas, positiv till detta. Men problemet med att finansiera vetenskapliga tidskrifter är inte något nytt. Det har alltid funnits tidskrifter som tar betalt av författaren (eller hans/hennes institution), samtidigt som de har en prenumerationsavgift. I allmänhet är avgiften som författaren betalar en medlemsavgift till det akademiska sällskap som driver tidskriften. Men enligt min erfarenhet är de inte en särskilt hög avgift och ofta ”glömmer” tidskriftens redaktör att skicka räkningen.

    Det som möjligen är nytt i den elektroniska eran är att tryckkostnaderna sjunkit drastiskt och att väldigt mycket, ofta konkurrerande material, är tillgängligt gratis – författaren kan lägga ut sin artikel på en pdf, eller någon piratkopierar tidskriftens tryckta. Detta bidrar knappast till att lösa finansieringsproblemet för de vetenskapliga tidskrifterna.

    Som jag ser det är tidskrifternas era förbi. Ingen bryr sig längre om vilken tidskrift som publicerar. Det enda som har betydelse är om artikeln är bra eller dålig. Även peer-review systemet tror jag kommer att bli mindre betydelsefullt i framtiden. Istället är det den peer-review som sker på nätet, och ”djungeltelegrafen” bland kollegor som blir styrande.

  25. Maths

    Ingemar #24

    Istället är det den peer-review som sker på nätet, och ”djungeltelegrafen” bland kollegor som blir styrande.”

    Det är väl ingen omöjlighet att det blir så men vad tycker du om det? Finns det inte risk att ”allt spårar ur då?” Redan idag verkar ju artiklarnas saklighet avgöras på otaliga obskyra bloggar o dyl.

    Det är lite samma frågor som inom den framtida bokpubliceringen. Många menar att förlagens tid är förbi, möjligheten att publicera sig själv via print-on-demand gör förlagen till något förlegat.
    Personligen köper jag inte det, visst denna typ av bokpublicering håller på att ”explodera” men en ohygglig massa av detta är rena rama skräpet, både vad det gäller utformning och själva texten.

    Förlagen kommer nog alltid vara en garanti för att det som publiceras håller en viss kvalité (att man sen inte gillar boken är ju en annan sak). På något sätt tycker jag det borde vara så även (eller kanske framför allt inom vetenskapen. Någon typ av kvalitetssäkring måste finnas kan jag tycka, att låta ”nätet” avgöra detta känns lite flummigt…

  26. Ingemar Nordin

    Maths #25

    Någon typ av kvalitetssäkring måste finnas kan jag tycka, att låta ”nätet” avgöra detta känns lite flummigt…

    Tja, så stor skillnad är det nog inte. Det publiceras redan en väldig massa skräp även i peer-reviewade tidskrifter. Så kvalitetssäkringen är inte så mycket bättre än om du får en rekommendation av en kollega via e-mail eller i fikarummet. Tillgängligheten är dock viktig om du vill referera till artikeln eller boken ifråga. Förr gavs denna tillgänglighet genom publicering i tidskrift eller förlag. Men idag borde väl även blogginlägg räknas. Kritisk granskning får du på köpet genom kommentarsfunktionen.

    Peer-review har av någon anledning fått närmast en mytisk status. Men en review är ju just bara kollegors rekommendationer och synpunkter som bakats in i artikeln. Är det så stor skillnad mot om du får en granskning av artikeln på ett seminarium, på en konferens, eller på en blogg? I många fall skulle jag nog säga att open-sourse (inklusive bloggar) med kommentarsfunktionen påslagen vore det ideala.

    En bloggägare får konkurrera med idéer och kvalitet på samma sätt som en tidskrift.

  27. Maths

    Ingemar #26

    Det jag är ”rädd” för och som det finns allt för många exempel på redan nu är tabloidpress-syndromet. Idag tar det inte lång stund att sprida ett budskap via nätet och har man en gång spridit rubrikerna är det stört omöjligt att få ett återtagande av denna till stånd (i samma utsträckning som den spridits). Hur många tar sig tid att scrolla genom hundratals kommentarer? Särskilt som antalet ”publiceringar” då förmodligen skulle öka.

    Miljödebatten är ju ett lysande exempel på det, säkerligen från båda sidor (även om jag förstås har en alldeles egen åsikt om vilken ”sida” som dominerar denna gren 😉  ).

    Just därför tycker jag det är en nödvändighet att man gör en granskning innan det blir publikt s a s. Det är ju förstås inte fool-proof men det rensar ju bort en del skräp.

  28. Ingemar Nordin

    Maths #27,

    OK, du kan ha en poäng där. Det rensar bort en del skräp. Men å andra sidan bör vi akta oss för att betrakta det som inte rensats bort som sanning och bortom all kritik. Och en sådan bild av det peer-reviewade som ofelbart bör heller inte ges till unga studenter och allmänheten. 

    Vidare, jag märker på mig själv hur det konkreta forskningshantverket har förändrats på 20 år. Jag använder nätets sökmotorer hela tiden. Vill jag exempelvis ha tag i vad som finns skrivet i den filosofiska litteraturen om, säg, ”complex causality”, så använder jag bl.a. Google scholar. Vips dyker det upp, säg, 1000 artiklar. Så gör jag kanske en förfinad sökning till ”complex causality in climate science” eller något sådant. Osv. Och när jag hittat 5 eller 10 artiklar som verkar vara av intresse så kollar man abstracten, och läser en del. Men, och här kommer poängen, inte fasiken  bryr jag mig särskilt mycket om vilken tidskrift artikeln är publicerad i. Det viktiga är om artikeln är bra. Och den bedömningen gör jag själv, utan att förlita mig på några anonyma granskare.

  29. Maths

    Jo så är det ju, det känns ganska skönt att slippa sitta i ett mörkt bibliotek och leta referenser…

    Men jag tror ändå inte på din profetia att tidskrifterna kommer dö ut eller att man kommer ta bort någon typ av peer-reviewande (men kanske i en annan tappning). Helt enkelt därför att vi är för prestigefyllda och jagar ära och bekräftelse. Det kommer alltid finnas ställen där de flesta kommer sträva efter vill bli publicerad i. Du kanske inte bryr dig om vilken tidskrift/nätsajt du läser ifrån men den som publicerar kommer definitivt göra det…. Och om antal artiklar som publiceras skjuter i höjden tror jag de flesta kommer göra någon sorts sållning i sökningen redan från början att bara ta med ”vissa tidskrifter” e dyl

    Och för att skydda sitt varumärke och hålla kvailtén uppe kommer det behövas en viss sållning.
    (Det är inte för inte det kostar 800:- att bara gå in på nattklubben Burmeister i Visby under stockholmsveckan…)

    Jaja, den som lever får se.