Astrofysikern professor Nir J. Shaviv är en varm anhängare av teorin att solen via sin påverkan på inflödet av kosmiska strålar spelar en stor roll för jordens temperatur. Han menar också att förutom solen så påverkas inflödet av partiklar i det längre tidsperspektivet av hur solsystemet rör sig in och ut i Vintergatans galaxarmar. Detta kan vara viktigt för att förstå istidernas uppgång och fall.
Han har emellertid ett intressant inlägg på sin blogg om något annat, nämligen om huruvida IPCCs prognoser fortfarande står sig. Han noterar att i stort sett så har IPCC sagt samma sak angående klimatkänsligheten sedan den första rapporten (FAR) 1990. Den skall vara mellan 1,5 och 4,5 grader vid en CO2-fördubbling. Osäkerheten har bara minskat till mellan 2 och 4,5 grader i den senaste rapporten från 2007 (AR4).
Men i och med att den globala temperaturen knappast har ökat på de sista 10-15 åren så börjar det att bli krisigt även för denna osäkra prognos.
Bildtext: The NCDC ocean (blue) and global (brown) monthly temperature anomalies (relative to the 1900-2000 average temperatures) since 1980. The observed temperatures compared to the predictions made in the first IPCC report. Note that the width of the predictions is ±0.1°C, which is roughly the size of the month to month fluctuations in the temperature anomalies.
De observerade globala temperaturerna från haven (blå kurva) ligger klart under katastrofscenariet sedan över ett decennium, och temperaturerna globalt med land inräknat (brun kurva) ligger under sedan ett halvt decennium. Och på senare år så glider de observerade havstemperaturerna under även den lägsta nivån på prognosen. Shaviv menar att det nu är dags att helt skrota katastrofscenarierna och justera ned klimatkänsligheten.
Han pekar också på ett dilemma här: För att förklara de låga temperaturerna på 2000-talet så måste modellerarna antingen räkna med en okänd faktor (t.ex. en inaktiv sol) som kan hålla temperaturen nere. Men då blir det svårt att hävda att man måste förklara det sena 1900-talets uppvärmning med huvudsaklig hänvisning till människans CO2-produktion om man inte visar hur denna okända faktor kan ha påverkat. Eller också så räknar man inte med en okänd faktor. Men då måste de erkänna att klimatkänsligheten är låg. Och då blir det problematiskt att förklara det sena 1900-talets uppvärmning med hänvisning till bara CO2-produktionen.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Bra skrivet Ingemar! Klimathotarna börjar nu få problem om man tittar på de tidiga IPCC prognoserna. Något stämmer inte. Klimathotarna som styrs politiskt vägrar att ta till sig att globala uppvärmning de senaste 10-15 åren i stort avstannat. De kommer med massa dumma bortförklaringar ofta som att 2000-talet var ett varmare decennium än tidigare decenium. Klimathotarna som styrs av vetenskapen försöker hitta andra förklaringar än klimatkänsligheten. Tills syvende och sist kommer det snart visa sig att klimatmodellerna har fel. Hansen med GISS försöker nu göra om verkligheten för att rädda modellerna.
AGW-anhängarna har ju satsat allt på ett kort, alltså CO2, så vad kan de förvänta sig, när självbedrägeriet rullas upp. De har sig själva att skylla när de så sturskt har gått ut och hävdat konsensus i frågan och dessutom innan kritikerna har fått komma till tals. Under tiden har ny teknik utvecklats, nya rön om forcings, vilka har förändrat synen på klimatforskningens ståndpunkt. Forskning är inte en cementerad klump som AGW-anhängarna tycks tro. Den kommer alltid att vara föränderlig, för annars har vi ingen utveckling. Det är många som kommer att få stå i skamvrån.
Astrofysikern Nir Shaviv och hans beskrivning av vårt solsystems rörelse i relation till Vintergatans galaxarmar finns beskrivna i Svensmark-Calders ”The Chilling Stars”, avsnitt 5, The dinosaur’s guide to the galaxy. Alltjämt en mycket läsvärd bok, trots att den utkom redan 2007. Men Shaviv, Svensmark m fl har ju länge legat bra långt före ”den konventionella klimatforskningen”, och lär väl göra så länge än.
Grattis till mr Shaviv för hans utnämning till professor! Även Henrik Svensmark blev professor för ett par år sedan, så visst går det framåt, men lååångsamt.
Per W #1,
Visst, bortförklaringarna blir alltmer ansträngda och ad hoc. Men glöm inte dilemmat!
Om man inför en joker för att bortförklara utplaningen under 2000-talet så försvagar det möjligheten att bevisa att det är CO2 som måste stå för uppvärmningen under slutet av 1900-talet. Den s.k. ”bevisningen”, eller attribueringen, vilar helt på att man inte hittar någon annan faktor än CO2 som kan förklara den uppvärmningen. En introduktion av en joker för att bortförklara temperaturkurvan under 2000-talet underminerar IPCCs resonemang för slutet av 1900-talet.
Jag håller med Shaviv om att de hamnat i ett riktigt dilemma.
Falsifiering av CAGW ?
Det blir väl svårt att komma närmre än vad Shaviv gör och med rätt grepp?
Slabadang #5,
Ja, jag tycker att det är en falsifikation av CAGW, åtminstone i IPCCs tappning. De måste hitta på något annat (modifikation eller att gå tillbaka till ruta 1). Det går inte bara att hänvisa till ”variationer” och ”kaotiska” system eftersom de gjort anspråk på att kunna inlemma, eller komma runt, sådana saker. Och energibalansen måste finnas där.
Dilemmat som Shaviv tydliggör är en rävsax, och här och där i Climategate-breven så dyker denna insikt upp till ytan. ”It is a travesty”, fast inte av det slag som Trenberth trodde när han skrev så. Det handlar inte om mätfel.
Bra och tydligt Ingemar!
Faktum är, att oavsett hur mycket du kan om klimat/väder är att ju fler år som går utan att tempen fortsätter att inte öka trots accellererande Co2-ökning i atmofären, desto mindre sannolik blir CAGW.
Det fattar alla! Nåja kanske inte Thomas och Anders L 🙂
Men jag har förstått att detta för dom inte handlar så mycket om vetenskap, som det gör ideologi och politik. Det förklarar ju ett och annat.
/Bäckström
Bra Ingemar!
För mig är det just avsaknad av förklaringar för de många naturliga förändringarna som gör att jag förhåller mig skeptisk. Om vi nu ser en sådan nu och framför allt de kommande 20-30 åren så måste de ju till slut räkna med även sådana i modellerna. T o m om de inte har en fysisk förklaring.
Det som påstås vara NCDC Global verkar inte stämma med uppgifter från NCDC egen hemsida.
Lena Krantz #8
Du ska bara se vad dom hittar på med nästa IPCC-rapport.
1. Man kommer naturligtvis inte att använda sig av samma gamla mätpunkter som man gjort tidigare. (vem var det som sa att 1992 var en bra början?)
Ja, alltime low pga Pinatubo är ju en bra början att sätta nollpunkten på eller hur?
2. Ändrat fokus.
Nu när den förmodade värmeaccelerationen lyser med sin frånvaro kommer istället Xtremt väder vara fokus. Och det har vi ju redan märkt av i media. Det spelar faktiskt ingen roll att det inte finns några som helst vettiga vetenskapliga argument för något sådant, det spelar ingen roll.
Reality Distorsion Field (som de anställda på apple skulle ha sagt), eller
Masspyskos (som Freud hade sagt)
/Bäckström
Psykos ska det väl stavas.
Är solen verkligen en okänd faktor? Att den precis lämnat ett minimum är ju knappast ngn hemlighet.