I klimatdebatten blir det ofta mycket av ytlig diskussion i frågor som bäst behandlas på ett något djupare sätt, gärna med användning av grundläggande atmosfärfysik och enkel matematik. Även debattörer som är naturvetenskapliga forskare avfärdar argumentet att koldioxidens värmeabsorption är mättad utan någon djupare analys. Det är anmärkningsvärt att debatten tillåts bli så flummig som den faktiskt har blivit på vissa bloggar genom att man inte försöker sig på en djupare analys av mättnadsfenomenet. Här vill jag (på)fresta TCS:s läsare med en något djupare diskussion.
Som vanligt är det här på TCS som vi gräver lite djupare vilket i denna fråga helt enkelt innebär att tillämpa enkla kunskaper från en elementär lärobok i atmosfärfysik. Detta inlägg är en fortsättning från mitt tidigare inlägg om koldioxidens mättnad. Jag använder mig av David Andrews lärobok i atmosfärfysik, se referens nedan.
Jag har gjort lite beräkningar med den enkla modell av troposfären som i detta sammanhang används av Andrews i avsnitt 8.5. För den som vill ha en mer detaljerad beskrivning av modell, formler och hur beräkningarna gick till har jag gjort en fördjupning.
Hela saken angående mättnad måste utgå från hur bra eller dåligt troposfären släpper igenom värmestrålning från jordytan till världsrymden när den innehåller en växthusgas som absorberar värmestrålningen och alltså blir ett hinder för denna att nå världsrymden. Detta karakteriseras med en storhet som heter transmittans. Om transmittansen är lika med ett så släpps all värmestrålning igenom, om den är noll så absorberas i stället all sådan strålning.
Men transmittansen är beroende av våglängden hos strålningen. Koldioxidens absorption är mättad, dvs transmittansen är lika med noll, i ett dike runt 15 μm (se figur 1 i min tidigare artikel). Diket har branta väggar där transmittansen ligger mellan noll och ett och för övrigt är dess värde lika med ett, dvs koldioxiden absorberar ingen strålning alls (jämför figur 8.5 i Andrews bok).
I stället för våglängd kan, som framgår av Andrews figur, andra mått användas, exempelvis vågtal (mäts i cm-1) som i förra artikeln. I detta fall är det bekvämast att använda frekvensen som mäts i THz. Detta beror på att jag utgår från en egen beräknad reproduktion av figur 8.7 i Andrews.
Antaganden
Jag har för enkelhetens skull approximerat transmittansen för koldioxid genom troposfären så att den är lika med noll, fullständig mättnad, mellan 18 och 22 THz, den går linjärt från noll till ett mellan 18 och 16,5 THz och mellan 22 och 23,5 THz samt är lika med ett för övrigt. Se den blå kurvan i figur 1 och jämför gärna med figur 8.5 i Andrews.
Beräkningen för koldioxid med denna transmittans jämförs med en växthusgas som har en transmittans enligt den gröna kurvan i figur 1. Där är transmittansen 0,8 över större delen av våglängdsintervallet/frekvensintervallet. Denna tänkta växthusgas ger ändå lika stor växthuseffekt som koldioxiden. Dess högre transmittans vid en viss våglängd kompenseras av att den absorberar över ett mycket vidare vågländsintervall.
Enligt teorin (se fördjupning) innebär en fördubbling av halten koldioxid, eller en annan väl omblandad växthusgas, att värdet för transmittansen för varje våglängd kvadreras. Om transmittansen i utgångsläget är τν för en viss frekvens ν THz så blir alltså transmittansen efter fördubblad halt lika med τν2.
Andrews modell antar helt enkelt att vi har en jordyta med temperaturen Tg och en troposfären ovanför denna med den likformiga temperaturen Tt. I verkligheten varierar troposfärens temperatur kraftigt med höjden och man kan göra motsvarande beräkningar för ett sådant fall genom att dela upp troposfären i skikt med olika temperatur. Men Andrews framhåller att detta inte gör någon skillnad för den typ av frågor som vi diskuterar här. Andrews enkla modell fungerar alltså utmärkt för vårt pedagogiska syfte. I beräkningarna här har jag antagit Tg = 280 K och Tt= 220 K.
Resultat
Figur 2 visar den beräkning som motsvarar figur 1 i den tidigare artikeln. Vi ser hur toppen av diket från koldioxiden ansluter sig till svartkroppsstrålningen från jordytan vid 280 K medan botten ansluter sig till troposfärens svartkroppsstrålning vid 220 K. Dikets area motsvarar hur mycket strålning som koldioxiden håller kvar. Detta representerar den totala växthuseffekten från koldioxid och den är 41 W/m2 enligt denna beräkning.
När man fördubblar koldioxidhalten blir diket något bredare och areaökningen motsvarar ett minskat energiflöde ut i rymden av 3,7 W/m2 enligt denna beräkning (det är en ren tillfällighet att detta stämmer så bra med IPCC:s officiella värde).
Figur 3 visar hur strålningskurvan för växthusgasen som inte är mättad får en helt annan karaktär (osthyvel i stället för dike). Kurvan för den till rymden utgående strålningen får samma form som svartkroppsstrålningen från jordytan men med reducerad effekt. Ytan mellan dessa två kurvor visar hur stor totala växthuseffekten blir och den är 39 W/m2 enligt denna beräkning.
När växthusgashalten fördubblas får vi en ny kurva som ligger längre ner. Arean mellan kurvan för den utgående strålningen och strålningen från jordytan ökar. Ökningen motsvarar en minskad utgående strålning av 31 W/m2, dvs nästan lika mycket minskning som hela den totala växthuseffekten från denna gas och drygt 8 gånger större minskning än med den nästan mättade koldioxiden.
Slutsatser
Man kan direkt genom att visuellt jämföra figur 2 och figur 3 se hur marginell inverkan en fördubbling av koldioxidhalten faktiskt har. Nästan hela effekten av en sådan ökning uteblir på grund av att koldioxidens absorption av värmestrålning är mättad vid så stor andel av de absorberande våglängderna. Den effekt som ändå kvarstår, 3,7 W/m2, blir så liten att den inte i sig själv skulle leda till stora problem. Endast om effekten förstärks genom positiva återkopplingar skapar den betydande risker.
Lägg märke till i figur 2 att det krävs stor precision i mätningarna av koldioxidens transmittans för att få ett säkert värde på den minskade utstrålningen vid fördubblad halt. Skillnaden mellan de två kurvorna är ju väldigt liten i det stora hela så att till och med linjetjockleken i kurvorna till stor del skymmer denna skillnad.
Annat vore det om koldioxiden skulle ha haft samma egenskap som den tänkta växthusgasen som vi jämfört med i beräkningarna här. Denna växthusgas absorberar endast 20 % av värmestrålningen men över ett mycket vidare intervall av våglängder så att den totala växthuseffekten blir lika stor som för koldioxid. Eftersom absorptionen är långt från mättnad vid alla dessa våglängder blir effekten av en fördubbling av växthusgashalten desto större, nämligen 31 W/m2, mer än 8 gånger större än för koldioxid.
Om vi hade haft problem med utsläpp av en sådan växthusgas så hade det förmodligen inte varit någon tvekan om att det skulle krävas kraftfulla åtgärder. Med koldioxid är kunskapsläget desto mera osäkert eftersom det även är möjligt att koldioxidens direkta effekt försvagas av återkopplingarna, vilket diskuterades i den föregående artikeln.
Referenser
David G Andrews (2010) An Introduction to Atmospheric Physics. Även här.
Bra Pehr!
Som jämförelse kan vi titta på Shapiros rekonstruktion av TSI sedan Maunder minimum. De beräknar att TSI ökat med 5-6 W/m2. Science is settled?? Aldrig har väl så många omedvetet skyltat med sin fatala inkompetens när de påstår att de inte kan hitta andra orsaker till uppvärmningen än CO2 utsläppen.
Molnens förstärkningseffekter ter sig allt mer osannolika och vi kan släppa CO2 som förklaring till uppvärmningen sedan LIA och som framtida klimathot. Solen är alltmer den förklarande drivkraften bakom klimatförändringarna. Man orkar knappt läsa igenom texten från ”klimatforskarnas” eget lilla incestuösa möte. Där den ena bortförklaringen om den uteblivna uppvärmningen är mer fanatasifull än den andra. Det är uppenbart att de inte har en djävla susning om vad som styr klimatet. De bara låtsas och spelar teater. Nu är Trenberth sista trick att dissa data från ARGO bojarna som tydligen tillsammans med ballongmätningar och satelliter är mindre tillförlitliga än CAGWkyrkans dogmer.
Karln kan inte vara riktigt på riktigt.
De framstår alltmer som förvirrade relgiösa fanatiker i nån domedagssekt när inte undergången kommer på utsatt tid.
http://wattsupwiththat.files.wordpress.com/2011/05/shapiro_etal_fig2.png
Spektrat visar 220K i CO2 bandet. som en konstant.
Varför?
220K är atmosfärens kallaste temperaturen i tropopausen.
Varför är det 220K både från höga och låga latituder? Atmosfärens kallaste delar är över tropikerna. Ändå används samma temperatur 220K som en konstant oavsett höjd, och därmed varierande absolut CO2 halt. Det är förvånande att ”konstanten” 220K inte påverkas av absoluta CO2 halten i std beräkningarna.
220K är lägsta temperaturen i tropopausen. Ovanför Tropopausen stiger temperaturen med höjden. På grund av värmebalansen mellan utstrålning mha CO2 och absorbation mha Ozon ändras.
Temperaturen i tropopausen blir alltså en funktion av utstrålning= CO2 halt.
Lite kuriosa är att 220 K är nästan samma temperatur som trippelpunkten för CO2. 217K. Finns det något fysikaliskt samband?
OT.
Nygammal energikälla
http://www.gizmag.com/research-unveils-extensive-us-geothermal-resources/20292/?utm_source=Gizmag+Subscribers&utm_campaign=322fc347b7-UA-2235360-4&utm_medium=email
Tack för din pedagogiska genomgång Pehr!
Med vattenånga som en så stark feedback och viktig komponent i argumentationen för CAGW, undrar man ju lite hur det hela går ihop. Vatten finns ju överallt i flytande form på jordklotet. Så så fort en extern forcing (t.ex. en ökad instrålning från solen) så avdunstar det mer och atmosfären kan hålla mer vattenånga. Vilket gör att temperaturen dubblar (ungefär) det som den externa forcingen åstadkommit. När den externa forcingen försvunnigt, så bör allstå systemet inte återgå till ursprungsläget utan hålla en högre temperatur än tidigare. Eller hur är det tänkt?
På UI diskuterades nyligen ett fenomen som i grunden går ut på att växthuseffekten ökar, även om atmosfären är mättad. Idén är att återreflektionen blir större genom att en högre koldioxidhalt når högre upp i atmosfären. Exempel dras mot två atmosfärer ovanpå varandra.
Vad kan man säga om detta?
Så här skriver man på NCDC:
Water Vapor is the most abundant greenhouse gas in the atmosphere, which is why it is addressed here first. However, changes in its concentration is also considered to be a result of climate feedbacks related to the warming of the atmosphere rather than a direct result of industrialization. The feedback loop in which water is involved is critically important to projecting future climate change, but as yet is still fairly poorly measured and understood.
As the temperature of the atmosphere rises, more water is evaporated from ground storage (rivers, oceans, reservoirs, soil). Because the air is warmer, the absolute humidity can be higher (in essence, the air is able to ’hold’ more water when it’s warmer), leading to more water vapor in the atmosphere. As a greenhouse gas, the higher concentration of water vapor is then able to absorb more thermal IR energy radiated from the Earth, thus further warming the atmosphere. The warmer atmosphere can then hold more water vapor and so on and so on. This is referred to as a ’positive feedback loop’. However, huge scientific uncertainty exists in defining the extent and importance of this feedback loop. As water vapor increases in the atmosphere, more of it will eventually also condense into clouds, which are more able to reflect incoming solar radiation (thus allowing less energy to reach the Earth’s surface and heat it up). The future monitoring of atmospheric processes involving water vapor will be critical to fully understand the feedbacks in the climate system leading to global climate change. As yet, though the basics of the hydrological cycle are fairly well understood, we have very little comprehension of the complexity of the feedback loops. Also, while we have good atmospheric measurements of other key greenhouse gases such as carbon dioxide and methane, we have poor measurements of global water vapor, so it is not certain by how much atmospheric concentrations have risen in recent decades or centuries, though satellite measurements, combined with balloon data and some in-situ ground measurements indicate generally positive trends in global water vapor.
http://www.ncdc.noaa.gov/oa/climate/gases.html
Här låter det ju som att det är molnen som räddar oss från värmedöden.
Ingemr #4, ”När den externa forcingen försvunnigt, så bör allstå systemet inte återgå till ursprungsläget utan hålla en högre temperatur än tidigare. Eller hur är det tänkt?”
Jas, hur tänker du egentligen? Om du tar bort den externa forcingen kommer den extra vattenångan också att försvinna och systemet återgår till ursprungspunkten.
hahn #5,
Jag har sett en analys av två atmosfärer över varandra som Andrews gör i sin lärobok i avsnitt 7.2.1.
Där antar han att en modell med en isoterm troposfär och en isoterm stratosfär där den senare är varmare än den förra.
Ökad koldioxid kan då få den effekten att utstrålningen då för en del våglängder sker från stratosfären i stället för från troposfären. Det sker redan utstrålning från stratosfären vilket visar sig som en topp i dikets botten och har observerats från satelliter, se fig. 7.8 i Andrews bok.
Ett liknande diagram från satelliten Nimbus är figur 10.1 i följande länk:
http://map.nasa.gov/documents/CLARREO/7_07_presentations/Michelson%20Interferometer.pdf
Vid ökad koldioxidhalt blir i ett sådant fall effekten omvänd. I stället för att utstrålningen minskar vid ökad koldioxidhalt kommer den i ett sådant fall att öka i och med att utstrålningen sker från en högre temperatur i stratosfären i stället för vid den lägre temperaturen i troposfären.
Thomas #7,
Nu är det väl du som inte tänker. 1+2=3 OK? Ta bort 1, så har du fortfarande 2 kvar. Dvs, systemet är fortfarande varmare än tidigare och med den värmen så innehåller systemet också mer vattenånga än tidigare som kan hålla kvar systemet på denna nya, och högre, värmenivå.
Stickan no 1,
Varför är det 220K både från höga och låga latituder?
I svaret till Hahn ovan så nämner jag diagrammet med observationer från satelliten Nimbus där dikets botten ligger vid 220 K. Men det står i figurtexten att diagrammet gäller för medelhavsområdet.
Det är förvånande att ”konstanten” 220K inte påverkas av absoluta CO2 halten i std beräkningarna.
Detta beror på att vad man beräknar är en så kallad forcing. Då skall beräkningen göras så att man antar att atmosfären är någon form av så kallad standardatmosfär där temperatur, fukthalt, tryck etc. på alla höjder i atmosfären är specificerade och hålls konstanta. Det enda som varierar är koldioxidhalten.
Den kända siffran att jorden värms med en ökad värmetillförsel av 3,7 W/m2 vid fördubblad koldioxidhalt är alltså en sådan forcing. Om man fördubblar koldioxidhalten med allt annat konstant vid en lämplig standardatmosfär så visar beräkningar att den utgående strålningen minskar med 3,7 W/m2.
I verkligheten kan naturligtvis inte detta ske utan atmosfären anpassar sig gradvis vartefter koldioxidhalten ökar.
Ingemar #9, det här är ju pinsamt! Du anser dig ha kompetens att fördöma klimatvetenskapen men kör i diket direkt på en sådan här trivialitet om återkopplingar som ältats här otaliga gånger.
1*3=3 OK? tar du bort 1 så får du 0*3=0.
Det hela är helt symmetriskt. Tillför lite värme och du får mer vattenånga som förstärker uppvärmningen. Ta bort lite värme och mängden vattenånga minskar vilket förstärker avkylningen. den extra vattenångan stannar inte kvar om du tar bort den extra koldioxiden.
Ingemar och Thomas. Det verkar som om ni diskuterar tipping points ur varandras förmodrade synvinkel 🙂
hahn, vi diskuterar inga tipping points utan vanligt, linjär återkoppling.
Thomas [11]; Har jag missat någonting? Vattenångan är väl inte en funktion av värmen? Om det inte finns något vatten att förånga, vad händer då?
Björn #14, om det inte fanns något vatten att förånga skulle jordens klimat se drastiskt annorlunda ut, men så länge vi talar om jorden så är mängden vattenånga i atmosfären i huvudsak en funktion av temperaturen.
Diskussionen här får mig att tänka på talesättet ”Det finns tre sorters människor – de som kan räkna, och de som inte kan det” 😉
Björn #14. Då blir en grad en grad. Ingen återkoppling. Men vi ligger risigt till.
Peter #16, eftersom jag utgår från att du inte skulle ha något emot att säga att jag hade fel om du ansåg att jag hade det medan det är mer känsligt att kritisera Ingemar tolkar jag din kommentar som ett stöd. Är det korrekt? Eller är du den tredje sortens människa, den som inte ens försöker räkna?
Thomas 18. Jag riktade mig inte mot någon. Bara ett försök till en allmän lustighet, som ja f.ö. Hörde själv några minuter innan.
Thomas #11,
Eftersom H2O-halten är en funktion av värmet så ser jag inte symmetrin. Skillnaden (assymmetrin) mellan uppvärmning och avkylning är att det finns en större mängd vattenånga (som i sig är isolerande) i atmosfären då den externa forcingen minskar jämfört med när den stängs på.
Varför skulle det försvinna vattenånga från atmosfären när det är två enheter högre värme? Enda sättet att få ned mängden vattenånga ser ut att vara via molnbildning och nederbörd som kyler av.
Ingemar #20 ” Enda sättet att få ned mängden vattenånga ser ut att vara via molnbildning och nederbörd som kyler av.”
Vattenånga försvinner via nederbörd hela tiden och måste fyllas på. Sänker du temperaturen via minskad forcing så minskar avdunstningen medan kondensationen av existerande vattenånga ökar när luften kyls av. ”Minnet” i atmosfären är typ någon vecka. Ser du på längre tider än så är mängden vattenånga en funktion av temperaturen.
”Varför skulle det försvinna vattenånga från atmosfären när det är två enheter högre värme?”
Därför att mängden vattenånga var den som atmosfären kunde innehålla vid tre enheter högre temperatur (vilket vi hade så länge den externa forcing var aktiv)! Vid två enheter kan den innehålla mindre vattenånga vilket ger lägre temperatur osv ända ned till startpunkten.
Tar mig friheten att kopiera ett inlägg ur den mycket digra kommentarhögen från Climate etc (Judith Curry) i samband med dagens inlägg, kanske kan vara intressant avseende fysiken kring återstrålning:
Mydogsgotnonose | October 28, 2011 at 3:56 am | Reply
For heaven’s sake, won’t any of you ‘climate scientists’ accept that your understanding of basic radiation physics, which professional engineers and physicists like me who have worked decades in practical heat transfer, know very well. is pathetic.
The concept of ‘back radiation’ apparently introduced by Trenberth who apparently did not attend a formal physics’ course, is plain wrong. What you measure when you point a radiometer upwards is ‘Prevost exchange energy’. Because it is exactly offset by part of the IR going up, it can do no thermodynamic work. it is our century’s equivalent of phlogiston and the Marxist -fascists like Gore and the bankers have transformed it into a new Lysenkoism.
For those who want to check out the physics, read up the statistical thermodynamics which leads to Kirchhoff;s law of radiation and realise that ‘Prevost exchange energy’ is needed to connect the IR density of states in the two objects in radiative equilibrium and maintain absorptivity = emissivity. Also realise that because the CO2 IR absorption bands near the earth’s surface are saturated, the phenomenon of self-absorption means incremental CO2 climate sensitivity is probably slightly negative.
Will Happer knew this is 1993 and left Gore et. al. to stew in their pseudo-scientific juice but they have caused awful damage to science since.
The key experiment to prove that ‘back radiation’ does not exist was done recently by a Dutch post-grad. He shinned up an 800 foot high radio mast at night and plotted [Up-Down] IR vs height; it showed an exponential decay to zero as would be expected for Beer’s Law for the IR from the ground.
Hansen of course claims that the 1st AIE which hides recent CO2-AGW increase has doubled to account for temperature stabilisation. The climate models further hide the ‘back radiation’ energy by using double the optical depth for low level clouds compared with reality.
The aerosol optical physics in the climate models is very wrong. in a 2008 paper, it was shown that measured optical depths of low level clouds is 25% higher than predicted. There is a second optical process.
Basically, climate science needs to be rebuilt under new leadership without Marxist/Banker political control.
Thomas!
Testa ditt resonemang gentemot observationer.
Global vattenånga:
http://icecap.us/images/uploads/SPECIFICHUMIDITYSINCE1948.gif
Globalt molntäcke:
http://mclean.ch/climate/Cloud_global.htm
Globalt låghöjdsmolntäcke mot temperatur:
http://www.climate4you.com/ClimateAndClouds.htm#TotalCloudCoverVersusGlobalTemperature
Slutsats: Under den tid uppmätta värmeökningen fram till 98 pågick så minskade luftfuktigheten på alla höjder enligt radiosond !!!!.
Låga ,moln och globala temperaturer följs däremot åt. Med andra ord så uppför sig bevisligen inte feedbacks från vattenånga och moln som modellerna angtagit.
Så går det när man programerar in linjära funktioner i ett komplext stokastiskt system. Jag vet inte hur länge du tänker debattera utan att reflektera över motsägelserna och ärligt RESONERA om dem. När de till synes mest självklara fysikaliska sambanden inte levereras i verkligheten så borde väl det trilla ner en talldank nånstans?
Havsnivåerna sjunker Thomas! Ingen uppvärmning sedan 1998! Vi tillför mer CO2 än någonsin! Cerns cloudprojekt bevisar första steget i Svensmarks teori. Trenberth börjar klaga på ARGObojarnas data!
Var är den saknade värmen? Ingen uppvärmning av den del av atmosfären som skall utgöra ”signalen” för CAGW. Inge uppvärmning av havet ned till 700 m. Vi har lägsta historiska nivåer på globala stormar. Rekonstruktioner av TSI med Shapiros senaste inräknad så har osäkerheten blivit 0- 6 W/m2 i ökning.
Hela klimatvetenskapen är i gungning Thomas och de trodde säkert och intalade sig själva som du att de hade koll på läget och slutade därför tänka kritiskt. Klimatvetenskapen har inte beräknat risken för sitt eget beteende och kommunikation. Med den höga svansföring man utgick med så har de satt sig i en omöjlig situation när skeptikerna haft rätt hela tiden om den enorma okunskap som finns om hur vår planet fungerar. Du har ställt dig i hörnet Thomas och strategin att helgonförklara varje del, antagande och slutsats i IPCCs sammanfatningar är en OHÅLLBAR hörna att parkera sig i.
Lars #22, du citerar ett inlägg om att växthuseffekten är en myt vilket är mycket fult av dig eftersom Peter Stilbs för inte länge sedan fastslog att ingen förnekar att växthuseffekten finns.
Thomas,
Fult vet jag inte, men jag erkänner gärna att strålningsfysiken inte är min starka sida och markerar tydligt att detta påstående inte är min eget. Som intresserad försöker man lyssna till olika sidor. Jag vet dock inom mina egna expertområden att två välrenomerade experter kan komma till helt olika slutsatser. I klimatdebatten är det frustrerande att olika fysiker hänvisar till samma lagar men med helt olika tolkningar och att man skakar på huvudet och menar att andra inte förstått grunderna. Mot denna bakgrund känns det som att vi befinner oss i ett moras avseende vad som är välgrundad kunskap och enbart personliga tolkningar. Att klimatmodellerna bygger på ”känd fysik” är mot denna bakgrund svårt att acceptera. Jag skulle förmoda att satelliterna kunde registrera den våglängd av IR-strålningen som CO2 absorberar unikt jämfört med vattenånga och därmed avgöra mättnadsgraden av CO2. Om vi fortfarande diskuterar denna fråga, huruvida vi kommer att erfara en ökad växthuseffekt av mer CO2 vilket vi ju gör, så antar jag att vi befinner oss i en situation där vi omöjligen kan förstå komplexiteten i den totala effekten av ökad mängd CO2.
Thomas #21,
Vid två enheter kan den innehålla mindre vattenånga vilket ger lägre temperatur osv ända ned till startpunkten.
Ja, jag vill inte göra detta till någon segdragen diskussion eftersom det ligger lite off topic. Men det var precis det här ”osv. ända ned till startpunkten”, som jag undrade över. Hur kan det bli något ”osv” utan någon annan, negativ återkoppling, t.ex. moln och nederbörd, som fortsätter att driva temperaturen nedåt. Som jag läser det de skriver på NOAAs hemsida ovan, så verkar det som om det är det de räknar med.
Peter # 16
Ja djävlar den va bra. Thomas den tredje sortens människan är en börsanalytiker eller klimatarlarmist. ”Vad vill du det skall bli?”
Ahhh, nu mig fatta … moln och nederbörd skall överhuvudtaget inte in i resonemanget 🙂
Tack Pehr för en bra och klargörande artikel.
Om uppvärmning medför att nivåerna ändras till 221 och 281 K så förändrar det väl inte så mycket.
Men om det medför 220 K och 281 K blir det större återkoppling. Är det realistiskt?
Ingemar #26, ”Hur kan det bli något ”osv” utan någon annan, negativ återkoppling, t.ex. moln och nederbörd, som fortsätter att driva temperaturen nedåt.”
Har du i huvudtaget förstått innebörden av positivt och negativ återkoppling? Det är inte så att positiv återkoppling förstärker uppvärmning och negativ avkylning. Positiv återkoppling förstärker både uppvärmning och avkylning, medan negativ återkoppling försvagar både uppvärmning och avkylning. Din kommentar blir därför obegriplig.
Lars #25 du har en kommentar av en anonym person på en blogg. Har du någon som helst anledning att tro han har en aning om vad han snackar om? Både Spencer och Curry brukar med jämna mellanrum försöka ta död på den typen av nonsens som det där inlägget framför, men tyvärr är förrådet av idioter obegränsat så det kommer ständigt nya.