Hållbart skall vi satsa på, ja det tycker Per Ribbing, Karl-Henrik Robért, Pär Holmgren och Martina Krüger på SvD idag.
De menar att vi skall använda oss av metoden ”backcasting” som vad jag förstår går ut på att tänka sig att man är där man vill vara redan idag. Om man vet vart man vill komma så löser sig resten.
De skriver:
”Gör man det ser man att hållbara energislag med råge räcker för den globala civilisationens behov – i själva verket tusenfalt.”
Om de med hållbara energislag menar sol, vind och vatten så är det naturligtvis fullt möjligt i framtiden men är vi verkligen där nu och framför allt, har vi verkligen goda och miljövänliga sätt att lagra energin?
Grönlänningarna tycks gnugga händerna i ren förtjusning över de nya möjligheter som växer fram i samma takt som isen smälter på deras ö. Isen har i själva verket aldrig minskat så fort som nu men självklart framgår det inte i artikeln vilket tidsperspektiv vi pratar om.
Artikeln är så positivt skriven från grönlänningarnas horisont så att man nästan önskar att det skall fortsätta att bli varmare. De ser framför sig att kunna bli mer självständiga både parlamentariskt och ekonomiskt.
I slutet av artikeln framgår att man måste få bort 200 miljoner ton is innan gruvdriften kan börja. Man kan undra varför vederbörande inte bara sätter sig och väntar om nu isen smälter så fort…
Backcasting: ”Vill man utveckla ett hållbart samhälle är det bästa sättet att utgå från en hållbar framtid och villkoren som råder där, och så planera dagens utveckling för att kunna komma dit”
– Det låter ju väldigt djupsinnigt och smart 🙂
Ingemar #2
Så kan det kanske tyckas men förutsätter det inte att alla är överens om vart vi ska och vad ett hållbart samhälle egentligen innebär?
Lena #3,
Min kommentar var snarast ironiskt menad. Som det står är det ju en ren plattityd som man har gett ett tjustigt namn; backcasting.
”Backcasting?”. Har inte hört termen tidigare, men metoden att sätta upp ambitiösa mål och sedan visualisera dem kan vara mycket effektiv. Många idrottsmän och andra framgångsrika personer använder sådana metoder.
Metoden måste dock hålla sig inom realistiska gränser för att fungera. Exempel: Om en 9-åring varje dag ser sig promenera på månen, så kanske han studerar hårt och väljer utbildning och yrke som siktar mot möjligheten att bli astronaut. Och om ett rymdprogram för månen kommer är det inte omöjligt att han om 30-40 år går på månen – ett högt mål, men inte omöjligt.
Om jag däremot visualiserar att jag står på månen imorgon är det bara löjligt.
Metoden kan också vara skadlig om den används fel. Det ser vi varje vecka i ”lyxfällan”. Om jag visualiserar mig i en Porsche kanske jag köper den en dag, och blir utmätt av kronofogden. Byt ut Porschen mot massor av vindkraftverk…
Till sist: En katastrofal användning av metoden såg vi i Kina runt 1960. Man trodde att slagord skulle kunna höja skördar och stålproduktion till helt orimliga nivåer, utan att ens ha rätt teknologi. Det ledde till kanske världshistoriens värsta svältkatastrof, som kostade tiotals miljoner människor livet…
Backcasting är nog samma som hindcasting, med div luddiga definitioner.
Mikael #5,
Aha, så det är en psykologisk metod. Önsketänkande helt enkelt.
Men sådana självcoachingmetoder brukar ju mer höra till SvDs Idag-sida. Framför som ett seriöst debattinlägg så missleds ju läsaren lätt att tro att det skulle handla om någon utvecklad vetenskaplig metod.
Lite kul att läsa kommentarerna till SVD-artikeln om ”hållbar energi”. Det var sannerligen inte många som hade positiva kommentarer!
Och trött blir man på all ”nysvenska” ”hållbar energi”, ”klimatutsläpp”
Det finns nåt bra ord som beskrivning på idiotiska ordkonstruktioner men jag har glömt det.
Ingvar E. #8: Har hört ordet ’floskelbingo’ & tycker det passar mkt väl. 😀
Mvh/TJ
ThomasJ.
🙂
Fast det jag har i bakhuvudet är ett ord som är lite mer ”vetenskapligt”. Irriterande när det finns nånstans därinne men gömmer sig.