Söndagsdikt 1/1 2012

Nytt år, nya möjligheter! Jag hoppas och tror att det här året blir ett bra och intressant år på många vis!

Den glimrande gråstensbron

 
Jag kliver försiktigt, ett steg i taget
Ack du lilla bro, kommer du att hålla?
Du är så smal och så lång, välver dig över en avgrund vars mörker jag inte ens kan skönja, än hellre vill. Bara detta att våga gå är mod.
-Mamma! Pappa! Det blåser här!
Jag går ett steg i taget, sten för sten, prövar min tyngd mot dess motstånd som vore jag mitt i ett dataspel. Men hur kan man veta om stenen verkligen håller innan man har förflyttat hela sin tyngd? Jag vet, det kan man inte, det är det som är chansningen, en del av tjusningen.
Kanske brister du på mitten och ser mig hålla mig krampaktigt fast vid kanten, kämpande för att hålla mig vid liv. Ser mina fingrar slita ner sig för att hålla sig fast vid en kant som ändå är för lös för någon att hålla sig kvar vid.
Kanske lyckas jag gå på de rätta stenarna för att se dig lysa upp lite för varje sten. Eller så bara håller du, men är lika grå som du någonsin var.
Jo, du har redan berättat det. Det finns många stenar som håller för min tyngd. Men inte alla får mig att le och ännu färre som får mig att skratta och de som får mig att gråta är få, lika sällsynta som en levandes själ bland Sakkaras alla pelare.
Ack du smala bro, se mig ta ett steg i taget
 
Vill du skicka in ett egetskrivet bidrag går det bra till lena@krantz.nu
 

0