Av Stig Morling
Bästa upplysare!
Först ett stort tack till Jan Blomgren för en ytterst begriplig och nyttig beskrivning av vad det kostar med transport av olika energibärare! Jag återkommer längre fram till ytterligare kommentarer om begriplighetens absoluta nödvändighet!
Sedan också, ett tack till Evert Andersson och Mats Kälvemark för artikeln: ”Låt faktabaserad vetenskap råda över hypotetiska modeller”
Låt mig fokusera på ”Empirismen” och dess förhållande till ”Modeller”. I huvudsak tar jag utgångspunkten i ”mitt kunskapsområde, vatten”.
Om Empirsm
Empirismen som sådan baseras ju bland annat på en gedigen nyfiken-het, parad med en insikt av vad Oscar Wilde uttryckte: ”Jag är ännu inte tillräckligt ung för att veta allt!” Går vi drygt tusentalet år var nog grunden för byggande, en praktisk erfarenhet, som också tog hjälp av matematiskt kunnande.
Ett antal kända män från högmedeltiden har fått rykte som empirismens ”portalfigurer”, exempelvis Roger Bacon på 1100-talet, som också fängslades för fritänkeri i slutet av sitt liv, eller William av Ockham, en franciskanermunk på 1300-talet, senare kallad William med Rakkniven! Han blev också anklagad för kätteri. Hans stora bidrag till tänkandet var ”Sök lösningen på ett problem utan att i onödan komplicera saken”,
Längre fram i tiden återfinner vi fler nyfikna och ”fritänkande” figurer, såsom Copernicus, Galilei med flera, som med rätta kan ses som ”Empiriker”. Men visst kan det synas något märkligt, att idag har EU en institution kallad just COPERNICUS, som nog snarast uppfattas som överhetens megafon i klimatfrågor!
Eljest återfinner vi ofta Empirister inom naturvetenskapen under senare århundraden. Mycket kunskapsarbete blev de tekniska högskolornas speciella inriktning. När Chalmers grundades var namnet ”Chalmerska Slöjdskolan”. Slöjdkonsten är ju onekligen en kombination av fantasi och empiriska insikter, ja uttrycket ”Handens intelligens” kan onekligen passa in!
KTH:s historia sägs ibland ha sitt ursprung i Christopher Polhems tidiga gärningar. Ja, han har ofta kallats Sveriges Arkimedes!
Så låt oss med ett gemensamt ”skutt” ta oss in i våra minnen av tidiga högskoleår. Mina KTH-studier på sektionen V omfattade förutom de ”vanliga” matematik, fysik, mekanik och matematisk statistik. De övriga ämnena krävde alla en djup förståelse av ett empirist förhållningssätt, såsom geoteknik, byggnadsstatik och vattenbyggnad med flera. Geotekniken fick stå som ett exempel på en dramatisk händelse, ”Getåolyckan” år 1918, då ett stycke av banvallen norr om Norrköping rasade och ett norrgående tåg drogs med i raset. Med ”normalt” journalistiskt språk skulle det idag heta ”katastrof”. Men det inträffade innebar en rejäl start av den geotekniska kompetensen i Sverige! Så vi fick lära oss åtskilligt om hur grundläggning av konstruktioner måste gå till. En typisk empirisk bas, men också en teknisk disciplin som måste förstå geologi, grundvattenteknik, hållfasthetslära och vattenbyggnad. Senare, som konsult inom vattenvård blev just grundundersökningar ett obliga-toriskt moment då olika byggnadsprojekt planerades. Detta kan ses som ett exempel på hur en god empirism påverkar trovärdiga beräkningsmodeller. Detta sker genom att testa beräkningsresultat med nya mätresultat! Detta nödvändiga förhållningssätt gäller inom de flesta områden!! Några just eftertänksamma ”metaforer” med grund i Empirismen har etsat sig fast i minnet:
Vår professor i byggnadsstatik, Henrik Nylander, som gav oss teknologer följande: ”När ni skall lösa ett problem, börja med att definiera randvillkoren!”
Vår professor i vattenbyggnad, Erling Reinius, gav oss en annan metafor att meditera över: ”Man kan aldrig lura vatten”! Nåja, vi kan nog alla se olika försök till att lura vatten genom århundrandena. Men ett annat tydligare kanske tydligare ”vittne” till en god empirism återfinns inom vattensektorn: Vattenkvalitetskontrollen. Jag har tidigare anknutit till hur en observation av en observation måste inbegripa följande specifikationer: NÄR-VAR-HUR-VARFÖR? Ja, inte nog med detta: de erhållna resultaten Måste också åtföljas av frågor om rimligheten i de erhållna resultaten!
Historielöshet
Låt oss ett ögonblick stanna inför risken med ett alltför kort minne. Tidigare har frågan diskuterats i frågan om ”översvämningar och ett kort mannaminne”. Inte minst med ett erfarenheterna under det senaste året. Emfatiskt förkunnar både nyhetsmedia och ibland meteorologer, att detta är det värsta skyfallet ”i mannaminne”. Eller också att antalet skogbränder i Sverige kommer att öka ”dra-matiskt” fram till år 2050! Med Mats i Himlaspelet kan vi fråga ” (Du Gud) är det riktigt säkert?”
Behovet av hovnarrar och Humor
I nutid har ”Whistleblower” fått en något motsägelsefull innebörd, och ofta blivit använt med en nedsättande klang, somliga skulle se begreppet ”klimat-förnekare” på liknande sätt. Ja, en del använder begreppet ”klimatreligiösa” på ett synonymt sätt! Nåväl, sedan långt tillbaka har ”fritänkare” funnits. En del kunde faktiskt bli erkända som nyttiga (idioter), Den kloke gladiatorn hade med sig slaven på triumfvagnen. ”Memento Mori”.
Även den kloke fursten under medeltiden hade sin betrodde hovnarr. Här finner Du ett gott exempel på hur drottning Elisabet I hanterade sin hovnarr, citat (hämtat ur nätet):
”Elisabet I av England skällde ut sin narr för att han inte gjorde sig tillräckligt löjlig över henne. Regenten höll en skyddande hand över hovnarren, som bland annat användes för att uttrycka sådant som kungen eller drottningen inte själva kunde säga direkt till en inflytelserik adelsman.
Dvärgar och handikappade personer hade lättare att bli utsedda till hovnarr, särskilt om de var begåvade och kunde lägga sig i politiska diskussioner.
Hovets övriga medlemmar avskydde oftast narren eftersom han gjorde dem till åtlöje. Till exempel hotade hertigen av Buckingham år 1623 att slå ihjäl hovnarren Archibald Armstrong, men då svarade narren: ”Många hertigar har blivit hängda för sin oförskämdhet, men ingen narr för att han talat.”
Detta kan också ses som ett exempel på vad som eljest allt för ofta saknas i vår nutida debatt: Den befriande humorn. Bara ett exempel, från Albert Engström (en av hans berömda (illustrerade stories): ”Den ängslige pastorsadjunkten söker råd från prosten. Jo, bönderna anmodar mig att be om regn, det är torrt! Ja, säger prosten, i det han knackar på barometern, visst kan Du det, men se barometern visar högtryck!”
Så, som en avslutande fundering om behovet av det återupprättade samtalet.
Om Samtalets död
Låt mig sluta dessa rader med att det goda samtalet må återuppstå. Bestämt tror jag att flera än jag är trötta på invektivens herravälde! Det goda samtalet har haft några goda försvarare, gärna med glimten i ögat! Först ett gammalt citat från Alf Ahlbergs ”Tankelivets frigörelse” från 1936:
”På dörren till varje lokal, där en diskussion föres, borde det stå ett anslag av ungefär följande lydelse:
Tillträde förbjudet för:
- a) Rena pratmakare.
- b) alla som icke vilja ha frågan utredd.
- c) historieberättare.
- d) fanatiker och dogmatiker.
- e) alla som blir förolämpade, när de höra en annan mening än sin egen.
- f) ordryttare och sofister.
Ty alla dessa sex kategorier av folk fördärva diskussionen med sin närvaro.”
När vi ändå rör oss i södra Dalarna, begrunda gärna H. S. Nybergs kloka definition om vetenskapligt arbete, citat:
»Vetenskapens historia är ett långt revisionsprotokoll, som aldrig kommer att bli färdigt. Vetenskapens arbete är och förblir en rastlös och aldrig avstannande revision av ståndpunkter och teorier. Det är felen och misstagen som gör att den går framåt, och varje generation måste börja om på ny kula. Mycket som hos oss var oomkullrunkelig sanning för femtio år sedan är i våra dagar föga mer är ointressant vidskepelse, och det är fullt troligt, att det vid detta sekels slut (1900-talet) kommer att heta på samma sätt om många av våra egna fastslagna sanningar. Det är mycket nog att ha öppnat ögonen och visat vägen.»
Vi kan gott fortsätta i Dalom och glädjas åt den gode Karlfeldts poesi, ”En sång i skördeanden”:
Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Så en god återkoppling till Jan Blomgrens så nödvändiga samtalspoäng, här i Fridolins gestalt, att göra sig begriplig!
som tur är har historielösheten och erfarenheten i europera ersatts med skrivna rekord på broar och husväggar i dom flesta länderna. dessa rekord över översvämningar kommer man inte undan.
Om kartan inte stämmer med terrängen är det kartan som ska göras om. Samma gäller för de 102 klimatmodellerna.
Stig! Dina rader får tankarna att flyga högt över vardagens ständiga pladder från hög som låg. De är sååå välkomna, lika välkomna som våra små hovnarrars, 4 och 6 år, tämligen ocensurerade reflektioner.