Vi har nåtts av det sorgliga meddelandet att Nils-Axel Mörner (f. 1938) har dött efter en kort tids sjukdom. Han har betytt mycket för forskningen om oceaner och speciellt om havsnivån vid våra kuster. Sture Åström på Klimatsans har skrivit flera inlägg om honom och jag citerar ett par stycken från deras minnesporträtt:
”Vi är många som anser att Nils-Axel Mörner, “Niklas” bland vännerna, är den seriösa klimatforskningens Nestor i Sverige. Han var erkänd som en av världens främsta experter på havets nivå, som han studerat på plats i 50-talet länder, troligen fler än någon annan. Det gjorde honom till en självklar talare på många vetenskapliga konferenser om klimatet, d.v.s. sådana som handlat om verklighetens “klimat” och inte bara om det som kallas “klimatpolitik”. Han hade en ovanlig bredd, som han bl.a. visat i redigeringen av ett nummer av tidskriften “Pattern Recognition in Physics”, PRP, som behandlade regelbundna mönster i de varandra överlagrade svängningar och pulser man kunnat observera, där inflytandet av Sol och Planeter är tydligt.
Nils-Axel Mörner var en vänsäll person, bottenlöst hederlig och ärlig, något som är funda-mentalt för en “riktig forskare”. Han hade humor och en spontan uppriktighet som vi vänner uppskattade. Dessutom hade han en ryggrad med civilkurage till att avslöja den officiella förljugenheten inom det som kallas “klimatforskning”, vilket renderat honom stor aktning bland världens främsta kollegor.
Vi känner en stor förlust, ett stort tomrum och stor sorg efter Nils Axel Mörner.
Nätverket KLIMATSANS
Sture Åström”
Nils-Axel var också aktiv i internationella nätverk, inte minst på våra skandinaviska klimatkonferenser i Mölndal 2018 och nu senast på Oslokonferensen oktober 2019. Här är ett videoklipp från hans föreläsning där:
Vi har också en bra intervju av Nils-Axel på SwebbTV:
Christopher Monckton of Brenchley skriver lite utförligare om Nils-Axel på WUWT: https://wattsupwiththat.com/2020/10/19/professor-nils-axel-morner-1938-2020/
Här är vaggvisa på piano av Christopher Monckton: ”Here, then, is the Laughing Angels’ Lullaby, a berceuse en carillon for the concert grand piano, dedicated to the immortal memory of Professor Nils-Axel Mörner. https://wattsupwiththat.com/2020/10/21/a-lullaby-in-memory-of-the-late-professor-nils-axel-morner/
Och här är en länk till våra norska vänner Klimarealisterne: https://www.klimarealistene.com/2020/10/22/nils-axel-morner-1938-2020/
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Vi skulle behövt honom mot klimathysterin.
Jag saknar denna kunniga man.
Tack Ingemar!
Har just återupplevt N-A Mörners livfulla föreläsning i Oslo. I mina anteckningar från denna står ”Mörner är värd att få uppleva en gång i livet”. Tack för videoklippet som gav oss denna upplevelse.
När jag läste naturgeografi fanns han på närliggande institution och jämfördes närmast med en tornado och visst kunde man ana denna tornado även i videoklippet.
Mörner sammanfattade hela Oslokonferensen med bravur med slutorden ”It’s something rotten in the State of IPCC” och skickade till sist med den tänkvärda frågan att fundera över ”Vad är det som styr Fear or Good Argument ?”
Nils-Axel Mörner gjorde vad han kunde för att visa vad som var ruttet i ”The State om IPCC” vilket vi har all anledning att vara tacksamma för.
Såg att han gått bort och beklagar det.
Han var en intresseväckande man.
Hans klarsyn på havsnivåförändringarna med lång tids undersökning på avlägsna platser var imponerande.
Men han var även en närvarande far och farfar, vilket framkom på stranden i somras, där han observerades leka med sina barnbarn med cyklopet i hand.
Swedtvs intervju visar att han hängt med i debatten länge, med samma starka uppfattning.
Maldiverna finns kvar men inte Nils Axel Mörner.
Det var ledsamt att höra.
Jag hade föremånen att ha honom som lärare och rumskompis vid SU-sommaruniversitet i Södermanland. Det blev 24-timmarslektioner.
En gång undersökte vi en dikontinuitet i ett sandlager i en vägskärning. Vi försökte tidbestämma och kom fram till en jordbävning för 6000 (?) år sedan.
Han antog att ett jordskred inte så långt därifrån var från samma tid och vi tog bottensediment från en sjö. Men det vi fann var nutidshistoria. I området fanns gott om kolbottnar från milor till järnbruken. Skogen höggs ned och efter hundra år band inte rötterna längre. Förmodligen vid ett intensivt regnande gav sig slänten av ut i sjön. Så har hänt på flera platser.
Tack Nils för kunskap och minnen.
Nils-Axel Mörner var en man som stod stadigt i de synpunkter han förde fram, för de hade alltid en stabil bas i iakttagelser han personligen gjort. Den egenupplevda verkligheten var hans referensram och det som bröt mot denna behövde mycket mer än tyckande för att ens vara värt att diskutera.
Under 1970-talet hade han kritiska synpunkter på Sveriges förläggning av kärnreaktorer och slutförvar med utgångspunkt från sina studier av hur berggrunden historiskt betett sig längs Sveriges ostkust. Synpunkterna togs på allvar och finns dokumenterade i KBS-rapporter tillsammans med kommentarer:
”KBS Teknisk Rapport 18, 36 sidor. 1977). He concluded that an accessible/controllable deposition was preferable to deep bedrock depostion. He has written critical reviews of all the FUD reports and argued for a ”dry rock deposition” (the DRD method).”
Denna vecka kan vi konstatera att ”Han hade rätt”, sedan Östhammars Kommun bestämt att inte lägga veto mot att KBS-4 används för slutförvaret i Forsmark.
I klimatdebatten har Nils-Axel Mörners metod hamnat i blåsväder, för nu saknar 20-40 års erfarenhet och personligt genomförda mätningar betydelse. Allt handlar istället om upplevelse.
Jag sörjer Nils-Axel Mörner och är nedstämd av att det han stod för, inte verkar räknas i dagens värld.
En länk till ett av hans olika alster:
http://104.131.167.144/wp-content/uploads/2012/12/sea_level_not_rising.pdf
”The true facts are to be found in nature itself. They are certainly not to be found at the modelling consoles”
Hans verk var mer inriktad på observationer och periodicitet.
I ett av alla föredrag hörde jag följande:
”Motion of Jupiter and Saturnus gives a 60 years variability.”
Vilket är lätt för en amatör att anamma när man ser på de 50 åriga vattenståndsvariationer dokumenterade i olika peglar.
Periodicitet ser ut såhär:
https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=680-140
Christopher Moncktons vaggvisa, Laughing Angels till N-A Mörners minne är helt underbar, både titeln och den rogivande melodin, sätter fantasin i rörelse. Moncktons minnesord var också imponerande. De båda själarna verkar ha funnit varandra