Hur blir vädret i sommar?

För många svenskar med inomhusarbete är det egentligen bara under sommaren som vädret är riktigt intressant. Jag tyckte att det typiska var att ett år var sommaren varm i större delen av landet medan de norra fjällen fick en riktigt dålig sommar. Ett annat år kom det ena lågtrycket med regn efter det andra och svenskarna blev tidiga klimatflyktingar.

För oss som åker skidor är ju vintrarna också intressanta varvid det framför allt handlar om ifall det kommer att finnas snö så att det räcker även i södra Sverige För alla som har utomhusarbete är ju dessutom vädret alltid viktigt.

Omkring 1980 började jag mycket amatörmässigt att fundera på väder i allmänhet och sommarväder i synnerhet. Jag tror att jag kände till begrepp som Lorenz-attraktorn och kaotiska system, och visste att det inte gick att förutsäga vädret mer än någon vecka framåt, men jag tyckte att det ändå borde gå att förutsäga om en sommar skulle bli varm och skön eller kall och regnig.

Det jag visste var att det uppstod lågtryck ute över Atlanten och att vädret alltid kom västerifrån. Jag kände ju också till att luften blåser medsols runt högtryck (på norra halvklotet) och motsols runt lågtryck. Det gjorde att jag hade en enkel regel för att förutsäga vädret nästa dag .

En regel som var en liten aning bättre än ”samma väder imorgon som idag”. Min enkla regel var att om det blåser nordlig vind så kan det bli bättre imorgon. Argumentet var banalt, nämligen att om det blåste nordlig vind så var lufttrycket högre åt väster, så att det fanns anledning att tro att barometern skulle stiga.

Men jag sade mig också att om man skulle förutsäga hur sommaren skulle bli så måste man söka något som var stabilare än luften. Det jag tänkte mig var att en sådan sak skulle kunna vara värmefördelningen i haven.

När det sedan kom en El Niño 1982 hade jag tillfälle att fråga en kuban om hur det påvekade vädret på Kuba. Egentligen trodde jag att eftersom Kuba ligger i Atlanten medan El Niño är ett fenomen i Stillal Havet så borde det inte ha så stor effekt. Men, sa han, det har en enorm betydelse.

Efter det har jag varit intresserad av det mesta som har med haven att göra och har tagit till mig några av de begrepp som är relaterade till dessa, och som åtminstone delvis har just med ”värmefördelningen” att göra.

De senaste veckorna har Per Welander på ett förtjänstfullt sätt redogjort för några havsbaserade index, såsom ENSO (El Niño Southern Oscllation, NAO (North Atlantic Oscillation), AMO (Atlantic Multidecadal Oscillation), AO (Arctic Oscillation) och PDO (Pacific Decadal Oscillation).

Även om jag inte hade helt rätt i mina tidiga funderingar så känner jag ändå att min intuition var riktig. Men när nu Per har redogjort för dessa huvudsakligen havsrelaterade index tänkte jag att jag skulle ge mig på en annan del av klimatsystemet, nämligen stratosfären, d.v.s luften så högt uppe att topografin spelar mindre roll.

Det visade sig vara något svårare än jag trott, men det finns ju även där några begrepp som ofta nämns i allmänna media. Det vi ofta för höra om är ju jetströmmarna (ett typiskt svengelskt hybridord). I år har vi ju fått höra att jetströmmen haft en sydlig utbuktning över östra delen av Nordamerika vilket lett till en besvärlig vinter där.

Men förutom jetströmmarna så finns det också begrepp som Rossby-vågor och det märkliga QBO (Quasi Biennal Oscillation). Alla dessa starka vindar högt däruppe har tydligen en stor effekt på vädret, men det jag inte kunnat utläsa om dessa begrepp är hur stabila de är.

Så egentligen står jag kvar på ruta ett. Finns det någonting som redan under hösten kan hjälpa oss att ana oss till hur kall vintern kommer att bli? Och det som för många naturligtvis är ännu viktigare, går det att redan under våren veta om man måste beställa en solresa för att få någon behållning av semestern?

Hur som helst, alla talar om klimatet men det är vädret från dag till dag som egentligen är det enda vi verkligen bryr oss om.

0