Miljövännen, historikern och klimathotsskeptikern Bernie Lewin ägnar hela sin blogg åt klimatvetenskapens, och FN och dess klimatpanels, historia. Han skriver långa, långa inlägg. Men åtminstone jag har svårt att sluta läsa när jag väl har börjat. Jag har i tidigare inlägg (här och här) tagit upp hans djupdykning om vad som hände i Madrid 1995, det datum då politiken började ta över vetenskapen och korrumpera den.
Den här gången fastnade jag i hans berättelse om Hubert Lamb, en av klimatvetenskapens pionjärer. Som alltid är det svårt att sammanfatta stora mängder text med många detaljer, men det måste göras. Här följer det som jag tyckte var mest intressant i Lewins båda inlägg. Den som vill fördjupa sig mer i historien kan gå till originalen här och här.
Hubert Lambs forskningskarriär började på Met Office under 50- och 60-talet, då under ledning av Graham Sutton. Lambs forskningsintresse var att studera regionala och globala klimatförändringar i historisk tid (från medeltiden och framåt). Han såg en sådan rekonstruktion som grundläggande för förståelsen av klimatsystemet, och det var en approach som gillades och uppmuntrades av Sutton. Lamb var naturligtvis också medveten om den geofysiska situationen, med ett Holocenskt klimatoptimum vid civilisationens början och med Melankovic-cyklerna som oundvikligen driver klimatet mot en ny istid. Men det var den historiska perioden som var hans huvudfokus.
En anledning till detta var förstås att det finns proxie-data (och även en del instrumentavläsningar) som kan avslöja mycket om klimatets naturliga variabilitet. Lamb höll hårt på att utan kunskap om klimatets historia så kan vi inte förstå hur det fungerar. Än mindre kan vi förstå en eventuell antropogen påverkan på klimatet utan detta. Lamb var dock skeptisk till att människan skulle ha någon större betydelse för klimatutvecklingen.
År 1971 grundade han CRU (Climate Research Unit) vid University of East Anglia. Enheten fick stort stöd från först och främst Rockefeller Foundation och oljebolaget Shell, men senare också från BP. Hans förhoppning var att enheten skulle fortsätta det historiska klimatprojekt som han själv bara hade börjat på. Men till sin besvikelse så vreds forskningen så småningom över från en kartläggning av naturliga faktorer bakom klimatförändringarna till att istället utforska människans påverkan av klimatet. Det var den nye forskningschefen Tom Wigley som tyckte att klimatets historia var ointressant och istället satsade på de nya klimatmodellerna som programmerats med algoritmer för fysikaliska och kemiska förlopp.
Att Lamb själv var skeptisk till betydelsen av mänsklig påverkan i form av växthusgasutsläpp har vållat en del huvudbry för hans efterföljare. Å ena sidan kan man inte gärna ignorera honom och hans gärning. Han var trots allt grundare av CRU och en av pionjärerna inom klimatvetenskapen. Å andra sidan så stämmer Lambs skepsis mot klimatmodeller och mänskligpåverkan dåligt in på den ”berättelse” som klimatalarmisterna gärna vill kunna förmedla till allmänheten. I sitt första inlägg (Cleansing the Memory) beskriver Lewin alla turer kring den historierevisionism som man ägnat sig åt, både i CRUs officiella historieskrivning och på Wikipedia (läs William Collonney). Lewin visar ganska övertygande att Lamb aldrig övergav sin skepticism.
Hubert Lamb kallades ibland för ”ismannen” därför att han framhöll den långsiktiga trenden mot en ny istid. Han menade också att (a) klimatet kunde påverkas på kort sikt genom naturliga faktorer som vulkanutbrott och solvariation som skulle kyla klimatet. Han uteslöt emellertid inte heller att (b) mänskliga utsläpp av koldioxid kunde värma upp och bromsa utvecklingen. Men på sikt så är det (c) en ny istid som gäller. Han bekymrade sig mer för (a) än för (b), mer för naturens krafter än för den mänskliga påverkan.
Det mest spännande för mig som vetenskapsteoretiker är den klyfta som uppstod mellan Lamb och det som senare blev huvudfåran inom klimatvetenskapen. Dels handlar det om en intern, inomvetenskaplig diskussion om vilket spår man skulle följa; den historiska eller den som drivs av utvecklandet av datormodeller. Det är klart att datorernas intåg utgjorde en stor lockelse för många unga forskare som tror och hoppas på att man en dag verkligen skall kunna simulera hela det komplexa klimatsystemet. Å andra sidan, vilket påpekades av Lamb gång på gång, så kan man inte göra enbart teoretiska beräkningar på klimatet. Vi måste först förstå de naturliga betingelserna för klimatet innan vi kan veta något om ett antropogent bidrag. Även modeller måste kunna prövas mot empiriska data från historisk tid.
Lamb tyckte att den inriktning som bl.a. Tom Wigley gav åt CRU inte gav, och inte kunde ge, den kunskap som ett förutsättningslöst utforskande av klimatet borde utmynna i. Inte så att det saknades klimathistoriker vid CRU, exempelvis Keith Briffa. Men trädringar var bara en av många proxies som borde användas enligt Lamb.
Klimatforskningens utveckling i slutet av 1900-talet handlade emellertid också om politik. Den politiska inblandningen, och pengarna, drog entydigt åt ett visst håll. Lamb dog 1997. Under tiden så hade de forskare som mest hade varit inriktade på att göra historiska rekonstruktioner av klimatet – och hit hörde förstås även Michael Mann i USA – funnit ett sätt att haka på det intresse som fanns för det mänskliga inflytandet på klimatet, och på så sätt förena de båda forskningsinriktningarna i en lycklig harmoni.
Manns svar var att det helt enkelt inte hände något med klimatet förrän människan började släppa ut koldioxid! Och Phil Jones (forskningschef vid CRU) och Briffa gjorde naturligtvis vad de kunde för att underblåsa den bilden: Vi kan helt enkelt strunta i de variationer som naturen själv orsakar och orsakat. Den historiska rekonstruktionen av klimatet skall enbart fungera som ännu en bekräftelse på det budskap som FNs klimatpanel ville föra fram.
Michael Manns bild har sedan dess fått revideras en hel del. Klimatet har faktiskt uppvisat stora variationer under de senaste tusen åren – alldeles på egen hand, utan att det drivits av några koldioxidutsläpp. Lambs forskningsinriktning har fortsatt, om än lite i skymundan. Och med erfarenheten från 2000-talets ganska misslyckade klimatmodeller, utformade på korta datamängder från blott några få decennier från slutet av 1900-talet, så har också hans mer historiska inriktning visat sig vara nödvändig. På så sätt har Lambs skepticism mot en modellstyrd utforskning av klimatet fått en viss upprättelse.
Bernie Lewin har utlovat en kommande tredje del om Hubert Lamb.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Och naturliga variationer i väder som till synes verkar vara ändringar i klimat kallar vi för årsmån, årsmån, årsmån!
Tack till Hubert Lamb som försökte förstå vilka mekanismer som skapar årsmån.
Tack, Ingemar – när man synar de inblandade personerna närmare är det slående att flera av de mest extrema alarmisterna inom klimatvetenskapen i grunden har väsentligt annan utbildning, och har hoppat på klimattåget på ett sent stadium via den troliga anledningen ”försörjning”.
Exempel är Rahmstorf, Schellnhuber , Pierrehumbert och den nyss nämnde Wigley – som alla är fysiker i grunden. Exempelvis Mann och Steffen är vad jag minns kemiingenjörer. Rotar man mer, så hittar man säkert fler.
Och vi själva har ju en agronom (Rockström)
OT
Lomborg på ledarsidan på SvD. Helt underbart att läsa.
Fria kommentarer dessutom!
Hur är det möjligt att kunna förstå tillvaron utan att förstå eller känna till det föregående? Allting har en evolutionär utveckling, vilket omfattar både biologisk och teknisk utveckling. Även tänkandet och social utveckling etc, följer evolutionens princip. Tillsammans med mänsklig observation och urval av funktionella artefakter, har utvecklingen fortskridit. Vårt solsystem liksom vår jords geologi genomgår en form av evolution där naturlagarna bestämmer urvalet. Vad är det för klimatvetenskap att lita på som förkastar historiens observationer, vilket Michael Mann et al. har gjort? Det är ungefär som med den obefintliga historien före kommunisternas revolution i Ryssland. Vad är hundra år av utveckling i nutid ställt mot det föregående? Vi lever i en nästan obefintlig spalt mellan det föregående och framtiden. Man kan då fråga sig hur det är möjligt att klimatvetenskapen har tillåtits av övriga vetenskaper, att frikopplas från ansvar att inkludera den viktiga kunskap och empiri som historien oundvikligen är full av?
SVD och Lomborg!
Efter 224 kommentarer är fältet avstängt . Masslakten på klimathotarnas argument är fantastisk att ta del utav och Lomborg har tagit rätt grepp i sin artikel.
Ska vi gissa att Anders Nord har tagit utryckningsfordon till hjälp för att beordra sina miljöaktivister som kallar sig för ”journalister” på SVD i strejk ? De har säkert nån form av krismöte ute i den klimattalibanska bunkern ute på gärdet med Rockström som ledare för mötet medan Ulrikorna putsar hans skor medsn den andre kysser hans fötter? Vi har nått den ”ohållbarhetens” punkt där klimatlögnerna inte längre kan stå oemotsagda inte ens inom den hårt kontrollerade och sammansvetsade journalistkåren.
Lomborg på ledarsidan på SvD:s kommentarer.
Uppfattar det som om det Tyska exemplet avskräcker.
Slabadang [5]; Synd at Lomborg inte också föreslog att starta igång de Tyska kärnkraftverken igen.
Björn!
Jag tror inte det är någon högoddsare att så kommer att ske? Mekel kan komma med en kommunisè redan i morgon. Tyska näringslivet håller på att ge upp!
En tanke slår mig!
SVDs redaktion har naturligtvis sedan länge varit medveten om klimatpropagandans ihåligheter. Nu när MP visade 12.4% i en undersökning så kan kanske ett välriktat skott o knät mot MP/SVTs gröna vara ett sätt att se till att de förblir en liten kul grej för klimatfanatiker men lagom stora runt 4% är bäst. M kan ju faktiskt rulla tummarna och bara låta miljömupperiet bygga upp höjden från var de kan falla.
Den svart-röda koalitionen i Tyskland med sin gigantiska majoritet kommer att bli välgörande.
Trots att det är egentligen en demokratisk missfoster!
Nu blir det möjligt med en förnuftig politik utan att de gröna och de blodröda har något inflytande.
Det går att notera att Rockefeller Foundation finns med som en av de viktigare finansiärerna till CRU. Dessutom tillsammans med oljebolagen Royal Dutch Shell och BP! Detta initiativ var en del i en större satsning på klimatforskning som RF var inblandade i under det tidiga 70-talet. De gav samtidigt pengar till Aspen Institute/IFIAS-projektet ”The Impact on Man of Climate Change”. Initiativet ingick i deras Quality of the Environment-program. I styrelsen för stiftelsen satt både Maurice Strong och Frederick Seitz tillsammans med ordföranden John D. Rockefeller 3d (Seitz och Rockefeller även i den exekutiva kommittén). Intressant i sammanhanget är att Strong senare blev en central företrädare till AGW-spåret medan Seitz blev en av de ledande skeptikerna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Frederick_Seitz
http://www.rockefellerfoundation.org/about-us/annual-reports
Jag skrev om detta i en tråd förra året också (kommentar #27)
https://www.klimatupplysningen.se/2013/05/05/konspiratorer-fantiserar/
Slabadang #8
Jo tyskarna har rört till det ordentligt, den fria rörligheten för varor och tjänster kan innebära att svensk vind- och vatten-el kan säljas med tyska subventioner i Tyskland. Det blir pengar det, nog dags att göra om hela rasket.
http://www.faz.net/aktuell/wirtschaft/wirtschaftspolitik/oekostromumlage-zuendstoff-fuer-die-stromverbraucher-12838711.html
Den tyska energijätten RWE gjorde ifjol 2,6 miljarder € förlust. Energiewende wird zum eiskalten Kapitalvernichter“ titelte jüngst die Welt. Und schreibt weiter „Ganz oben stehen dabei Solar- und Windkraftanlagenbauer. Aber auch fünf Dax-Konzerne gehören dazu.“ Energiförändringen blir till en iskall kapitalförintelse för tyska energiproduktionen. Men anpassningen till de s.k. NIE (nya ineffektiva energier ur vind, sol etc ) energierna är planerad och omställningen från atomelproduktion till kolelproduktion är i full gång och kommer så småningom att visa sig i ökade vinster för elenergiindustrin när man har genomfört sin strukturomvandling från primär el producent till sekundär ”utjämnings”producent som skall se till att befolkningen och industrin inte blir utan el när det blåser för mycket eller för litet (samt erhåller sin del av kakan i form av högre elpriser av konsumenterna). Senast i lördags drabbades Wolfsburg med omnejd inklusive VW-fabriken av ett elavbrott. Ett teknisk fel (ett omkopplingsrelé gick sönder) påstod de förenade grönstruckna medierna, men att fyra generatorer i VW-fabrikens elverk samtidigt också gick sönder tyder mera på att ”BLIXTEN” i form av för mycket vindkraftsel slagit sönder samtliga säkringar i eldistributionen. Men strömmen kopplades på lagom tills fotbollsmatchen mellan Wolfsburg och Bayern började. Ett hundratal Golfbilar blev omonterade. Och här har vi Tysklands stora problem: industrin lider under ”Energiewende”.
Nej, de kärnkraftverk som nu pro forma är avstängda kommer knappast att kopplas till nätet mera, men de producerar för tillfället el som skall stabilisera nätet fram tills de nya snabba kolkraftverk kommer i drift. Tack vare den annalkande nya kalla kriget kommer alla stater att se till igen att producera energi ur egna källor, vilket för Tyskland betyder att man i ännu högre grad koncentrerar sig på alla sorter av kol som energikällor. De kärnkraftverk som ännu är i gång, kommer så småningom att stängas, kanske inte 2022, men på sikt ändå. Man får inte glömma att de grönstruckna medierna har placerat Fukushima nånstans mitt i Tyskland och gjort befolkningen rädd för att en tsunami vid Rhen kommer att medföra en stor kärnkraftskatastrof.
Man kan fråga sig: är det kolindustrin som lobbar alla dess gröna dagdrömmare?
När jag läste T. Balls bok så kände jag att jag borde ta reda på mera om H. Lamb på nätet. Då dök följande upp:
http://www.youtube.com/watch?v=F1pAZnJLk2U
Efter att ha lyssnat lite förstod jag att detta var en praktmiss som ändå blev mitt i prick. Fel H!
Henry (!) Lamb är en som inte skräder orden om Global Governance. I utredning efter utredning visar han under föreläsningen att det är allvar, men minsann ingen konspiration. Utredningarna är tillgängliga för vem som vill, kan och orkar ta sig igenom dem. Detta gällde USA då och man kan fråga sig vilka utredningar som ligger och väntar på att bli lästa och spridda i EU i nutid.
Det Bernie Lewin har att komma med om Hubert Lamb räcker lång väg. Verkligen intressanta artiklar och många.
Finns det någon här som kanske har träffat Hubert Lamb? Eller som känner igen beskrivningen av de två forskningsspåren som Lamb och Tom Wigley respresenterar? Det skulle vara mycket intressant att få höra mer om detta.