Anders Bolling skrev häromdagen en mycket bra recension i DN av boken Confessions of a Greenpeace Dropout. Boken är skriven av en av grundarna till den mycket inflytelserika miljöorganisationen Greenpeace, Patrick Moore.
En intressant parentes är att Greenpeaceorganisationen tydligen nu ägnar sig åt historierevisionism och försöker sudda bort Patrick Moore som grundare och tona ned hans insatser. Patrick Moore begår nämligen den oförlåtliga synden att kritisera Greenpeace och att förespråka ett sansat miljöarbete som inte baseras på dogmen att all modern mänsklig aktivitet är av ondo.
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Ingemar N.
Utmärkt, att du lyfter fram en vettig röst, som tydligt beskriver hur Greenpeace förändrades, från ett miljöengagerad organisation till ett politisk kampanjoganisation.
Klimatvetenskap(inkl berörda statliga myndigheter tex SMHI), har inte legat på latsidan, i sin iver, att följa Greenpeaces exempel, hur klimatfrågor, ur vetenskaplig synvinkel, görs till ren och skär politik.
PS.Må förnuftet,s röst segra i det långa loppet.DS
Moore en entreprenör och förebild!?
Man får intrycket att Patrick Moore verkar vara en vettig person när man läser recensionen, Moore har troligen förstått att prioriteringar är nödvändiga för hur vi ska använda våra investeringar för en bättre värld – att använda haven för livsmedelsproduktion, öppenhet för nya tankar runt utveckling av nya mer effektiva grödor, kärnkraft som en del av omställning till mer effektiva sätt att producera el och drivmedel med bibehållen ekonomi.
Det är en historisk händelse att P. Moores Confessions överhuvudtaget får en plats i svensk massmedia, men Anders Bolling verkar ängsligt återhållsam i sin lätt positiva kritik.
För min del tycker jag att boken från början till slut är högst läsvärd!
Förutom att boken ger en initierad historik över miljörörelsen ger den ständigt nya infallsvinklar och är alltigenom lärorik . För varje kapitel blir det dessutom alltmer uppenbart hur massmedias miljöinformation influerats och begränsats av miljörörelsens – ”antiscience, antibusiness and downright antihuman” agenda.
Vad klimatfrågan beträffar verkar det som om Bolling inte riktigt läst ordentligt.
Angående den skriver Bolling:
”Han ser kärnkraft som en självklar del av lösningen. Samtidigt oroas han mindre över uppvärmningen än den bedövande majoriteten av miljödebattörer.”
Lösningen av vaddå?
Moore själv avslutar klimatkapitlet med: ”Some readers will argue that I have only presented the skeptical side of the debate.This is only because the historical evidence, what has actually occured, does not support the idea that we are the primary cause of global warming, never mind that its impacts will be ”catastrophic”.”
Sevärt från ’Oz’:
http://www.youtube.com/watch?v=91q0gG3eBnM&feature=player_embedded
Mvh/TJ
Här en mer kritisk syn på Moore:
http://www.guardian.co.uk/environment/georgemonbiot/2010/dec/02/sumatra-rainforest-destruction-patrick-moore
”So what do you do if your brand is turning toxic? You hire the Canadian public relations consultant Patrick Moore. Moore runs a company based in Vancouver called Greenspirit Strategies, which has developed ”sustainability messaging” for logging, mining, lead-smelting, nuclear, biotech, fish-farming and plastics companies. He is a clever rhetorician, skilled at turning an argument round. He is seen by some environmentalists as the most brazen of the spin doctors they face.
He has described clear-cut logging as ”making clearings where new trees can grow in the sun”. He has suggested that sea lice (which spread from farmed salmon to wild fish, often with devastating effects) are ”good for wild salmon”, as the fish can eat the larvae. He has justified gold-mining operations that have caused devastating spills of sodium cyanide by arguing that ”cyanide is present in the environment and naturally available in many plant species”.
Att The Guardian och G. Montbiot ser på P Moore från medias och miljörörelsens ”antiscience, antibusiness and downright antihuman” – perspektiv har väl knappast att göra med vad Moore själv har att säga i sin högst intressanta bok.
Thomas #5,
Jag vet inga detaljer kring kritiken mot Patrick Moore. Men om jag förstår honom rätt så har han, till skillnad från Greenpeace en nyanserad syn på miljörarbete. Inte alla kalhyggen behöver vara av ondo, inte alla konsekvenser av fiskodling behöver förstöra miljön, inte all sorts malmbrytning är mot moder Gaias vilja. Han vänder sig strakt mot att Greenpeace utvecklats från att vara en miljöorganisation som protesterar mot vissa specifika och genomtänkta saker, som t.ex. öppna vätebombsprov och valjakt, till att bli en allmänt utvecklings- och människofientlig organisation.
Greenpeace har blivit mer likt ett globalt politiskt parti eller kanske t.o.m. en religiös rörelse. Radikaliseringen har skapat en organisation som miljöengagerade människor som varit med och startat organisationen vänder sig mot med vämjelse. Men istället för att ta till sig av kritiken så försöker nu organisationen svartmåla dessa personer enligt känt mönster. De drar sig inte ens för att likt andra liknande politiska rörelser sudda bort Moore från historieböckerna (dvs, deras hemsidor). Se 2:a länken i inlägget ovan.
Ingemar.
Historierevision ála 1984. Eller socialistiska
Moore har bara gått igenom den förändring vi alla går igenom. Ung, långt hår, våldsam protestlusta, personlig ekonomi ointressant, socialt patos allt.
I medelåldern mera moderat, eget förtag, protestlusten något bantad, personlig ekonomi intressant, kompromissbenägen i det mesta.
Vad ser Ni för konstigt i det?
Kristian G – # 9 Du har helt missat poängen med Moore. Han drivs av intellektuell nyfikenhet och har visat att han inte är sämre karl än att han kan ändra sig när han erövrat vidare och djupare kunskap.
Den förändring du tydligen känner dig hemma i och som du pådyvlar oss alla har enligt din beskrivning ingenting med insikt och klokskap att göra vilket däremot hela Moores Confessions utstrålar.
Ingemar #7, om man lyssnar på i stort sett vem som helst anser de sig ha en nyanserad syn medan alla som tycker annorlunda har fel. Att Moore anser sig nyanserad behöver inte betyda att han har rätt.
” Radikaliseringen har skapat en organisation som miljöengagerade människor som varit med och startat organisationen vänder sig mot med vämjelse.”
Du hittar folk i varje organisation som blivit missnöjda med hur den utvecklas, eller om det nu är de själva som förändrats. I fallet Moore kan vi säga säkert att det främst är han som förändrats. GP var tex emot kärnkraft redan från början.
Du talar som om det var en stor grupp av grundarna bland GP som hoppat av och vänt sig mot organisationen. Har du fler exempel än Moore? På rak arm kommer jag bara på Paul Watson, och han hoppade av för att han tyckte GP inte var tillräckligt radikalt.
Antimiljörörelsen tycks älska omvändelselitteratur. Lomborg gick ju rentav ut och ljög om att han varit medlem i Greenpeace för att få lite extra trovärdighet som ”miljövän”.
Thomas, i början på 80-talet var jag också med i Greenpeace.. 😉
Thomas – # 11.
Javisst har det hänt att Moore ändrat sin uppfattning. Moore var emot kärnkraft från början. Men återigen han är inte sämre karl än att kan ändra sig, då han fått nya infallsvinklar och kunskaper, det är ju hans adelsmärke!
Så här skriver han i inledningen till energikapitlet:
”Like almost every other environmentalist I had been a staunch foe of nuclear enery from the beginning. … I finally realized that I had been wrong …”
Sedan beskriver han hur han kom fram till slutsatsen att kärnkraft är vår viktigaste källa till ren energi att den är ”sustainable”, men inte förnybar och hur väl den fungerar ihop med andra delar av energipaletten …
Kapitlet liksom hela boken bjuder på intressanta diskussioner.
Thomas #11,
Jag var också emot kärnkraft vid folkomröstningen 1980. Men jag var mycket kritisk mot Birgitta Dahls ”tankeförbudslag” och jag har alltid haft attityden att mina ställningstagande kring miljöfrågor bör baseras på de fakta vi känner till. Att jag nu ändrat åsikt omkärnkraften beror på sådana fakta, inte att jag blivit ”lobbyist” för kärnkraftsindustrin. Och jag gissar att Moore har en likartad syn på det hela.
”Lomborg gick ju rentav ut och ljög om att han varit medlem i Greenpeace för att få lite extra trovärdighet som ”miljövän”.” Det där är en ganska grov anklagelse mot Lomborg. Har du någon oberoende källa till detta?
Ingemar #14, du bara bekräftar att det är du och Moore som bytt åsikt, så vadan denna anklagelse att det är Greenpeace som blivit mer radikalt? Vilka är alla dessa grundare som vänt sig mot organisationen i avsmak du talade om?
Det har vad jag vet inte framkommit några nya fakta om kärnkraften som motiverar att du skulle bytt åsikt, utom då möjligen att de allt starkare bevisen för AGW gjort det mer angeläget att fasa ut fossilbränslen, och det tror du inte på. Så varför har du bytt åsikt?
Själv var jag för kärnkraft redan vid omröstningen och har inte bytt åsikt, även om jag blivit aningen mer skeptisk till hur pålitlig industrin som driver den egentligen är.
Thomas och Ingemar
Ni har i alla fall bra minne, själv minns jag inte riktigt. Men eftersom jag tydligen inte blödde för någon sida var jag säkert praktiskt och tyckte att om man nu har det kan man ju använda anläggningarna tills de tar slut.
Jag har blivit mer positiv med åren (tror jag).
Thomas!
P. Moore – angående den förändring (!) Greenpeace genomgick under -80talet.
”…To a considerable extent the environmental movement was hijacked by political and social activists who learned to use green language to cloak agendas that had more to do with anticapitalism and antiglobalization than with science or ecology…”.
Thomas #15,
De nya fakta som kommit fram är teknikutvecklingen. Jag var redan från början beredd på att ändra åsikt om en del tekniska problem som var olösta 1980 skulle kunna lösa sig senare. Att då införa en djupt antiintellektuell och framstegsfientlig lag som Birgitta Dahl gjorde borde verkligen upprört alla miljövänner – oavsett om man var för eller emot kärnkraft 1980.
Att Greenpeace har degenererat till att bli en dogmatisk antikärnkraftsorganisation är en förändring hos organisationen, inte nödvändigtvis hos Moore.
Ann #17, det är vad Moore hävdar. Om du tittar på det tidiga Greenpeace som var rätt mycket hippies så förefaller det inte som en korrekt beskrivning. Andra anklagar Moore för att inte vara i samklang med ”science or ecology” utan bara en lobbyist för den som betalar bäst.
KG # 9
Ett annat sätt att beskriva denna utveckling:
Är man inte kommunist vid 20 har man inget hjärta. Är man fortfarande kommunist vid 40 har man ingen hjärna.
Jag kommer tyvärr inte ihåg källan. (Churchill??)
Perhaps it is better to be irresponsible and right, than to be responsible and wrong.
Winston Churchill
Ingemar #18, lagen var meningslös, men ”antiintellektuell och framstegsfientlig” är väl att ta i? Eftersom man inte fick bygga reaktorer i Sverige gjorde rätten att projektera för sådana vare sig till eller ifrån.
Vilka tekniska problem anser du det är vi löst? Avfallsfrågan som var aktuell då är väl inte mindre aktuell idag.
OT men intressant artikel på newsmill. skriven av (klimat)läkaren Gösta Alfvén, med följande underrubrik.
”Uppsalainitiativet har visat att de aktiva klimatförnekarnas debattmetoder bygger på att så tvivel, manipulera vetenskapliga data och till och med bluffa då deras teser har visat sig ohållbara.”
Innehållet i texten liknar Al Gore(och hans gelikar)retorik.
Börjar med svartmålning och sedan alla de flosker som vi känner till . Läs och begrunda.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/18/klimatf-rnekarnas-ideologi-och-finansiering-m-ste-synas
PS.Thomas. Har du semester?, eftersom du hinner vara så aktiv(Newsmill/TCS mm) med skrivandet på dagtid. :).DS
Bengt Abelsson #21
Jag har hört påståendet att detta citat härstammar från ärkebiskopen Nathan Södelblom, men går inte i god för att det stämmer.
/C-G
# 22 ang artikelförfattarens yrke.
Vad är det för skillnad mellan en läkare och gud?
Gud vet att han inte är läkare. 🙂
Thomas # 19- P. Moore är vad jag vet den med mest inside information från Greenpeace tidiaste år och som nu kan se på Greenpeace utifrån. Han hävdar att Greenpeace politicerades från mitten av -80talet och framåt när kalla kriget klingade av och många från fredsrörelsen blev husvilla och sökte sig ny hemvist. Det blev bl a Greenpeace och som Moore skriver tog de med sig sina ”neo-Marxist, far left agendas”
Ann #25, ja, det är vad Moore hävdar, men hur vet du att han är pålitlig? Varför inte lika gärna tro på Watson som menar att Greenpeace blivit en bunt mesar som inte vågar använda de metoder som behövs för att rädda haven? (Fast andra menar att han blivit lika kommersiell som Moore).
Kan tillägga att jag själv inte är medlem i Greenpeace och inte varit det på ett decennium ifall någon tror att jag talar i egen sak.
Bengt #20, det där citatet går lika bra att vända på. Det är många som börjar som libertarianer långt ut på högerkanten för att ”den osynliga handen” är en så elegant teori för att sen röra sig vänsterut när de inser hur mycket mer komplicerat det verkliga samhället är.
Bertel #22
En kommentar var lite extra bra skriven av
#10 Robert Johansson, 2011-09-19, 14:07
Bertel # 22
”….Uppsalainitiativet, en vetenskaplig grupp med statistisk expertis, har studerat vilka som är aktivt klimatförnekande. :…”
Du tvekar väl inte på läkarens omdöme med ssådan expertis ?
Ha – Ha
AOH!
UI speglar hela klimatvetenskapen på ett utmärkt vis! 🙂
Det är mao ord helt tomt på trovärdiga referenser. Det är faktiskt ren humor!
Thomas – var det inte huruvida Greenpeace hade förändrats som vi diskuterade? I det avseendet finns det väl ingen större anledning att misstro Moore när han beskriver hur en del nya politiskt aktiva medlemmar påverkade och förändrade den organisation han var medlem i från begynnelsen.
Intressant är hans beskrivning om en FN-konferens i Nairobi -82 där han upptäckte att deltagarna stod för två motsatta perspektiv – ”the antidevelopment perspective of environmentalists from the wealthy industrialized countries and the prodevelopment perspective of environmentalists from the poor developing cuntries.”
Det mötet öppnaden hans ögon. Han började inse att arbeta för ”sustainable development” var betydligt mer komplicerat än att bedriva protestkampanjer. Greenpeace var, som han skriver, duktiga på att tala om för omgivningen vad som skulle stoppas men nästan värdelösa på att ge seriösa förslag på hur olika problem borde lösas.
Thomas, Jag förstår inte din avoghet mot Moore. Han verkar ju vara seriös och kunnig (en doktorsgrad i ekologi) om miljöfrågor. Varför inte lita på vad han säger? Varför ta en kampanjorganisation som Greenpeace som sanningssägare?
Antingen är du otroligt naiv, eller också beror det på att Moore är skeptisk mot klimathoten som gör att du fördömer honom, och allt annat som han säger.
Bertel #22, AOH #28,
Det är ju sanslöst roliga citat. They’ve made my day!
Ingemar #31, jag tar inte Greenpeace för sanningssägare, däremot ser jag heller ingen anledning att ta Moore som en sådan på det sätt som görs här. Moore försörjer sig numera som lobbyist åt industrin. Varför skall vi lita på att allt han säger är sant? Varför försvinner er ”skepticism” så fort någon säger vad ni vill höra?
Och hur var det nu med alla de där grundarna som tagit avstånd från Greenpeace, kan jag äntligen få några namn eller var det bara något du hittade på för att det lät bra?
Thomas # 33 – Du skriver ”Varför skall vi lita på att allt han säger är sant?”
Var här i bloggkommentarerna står det? Det vi diskuterar är väl den förändring av Greenpeace som Moore anser sig ha upplevt under -80talet.
Dessutom om vi går tillbaka till din kommentarer # 11 ”Att Moore anser sig nyanserad behöver inte betyda att han har rätt.” så undrar jag vem påstår att Moore anser sig nyanserad?
Thomas #33
”Varför försvinner er ”skepticism” så fort någon säger vad ni vill höra?”
Jag tror inte alls att Moore tycker som jag i alla frågor. Varför försvinner din skepticism så fort någon är kritisk till Greenpeace? I motsats till dig anser jag att det finns många skäl till att vara kritisk till Greenpeace – inte minst därför att denna lobbyorganisation har lyckats nästla sig in i vetenskapliga sammanhang och ”hjälper till” och styr IPCC.
Lena K # 27
Håller med dig och märker att det är bara vår ”kära”? TP som orkar/hinner hålla på med skriftliga korståget, mot de klimatotrogna, på newsmill. 🙂
AOH # 28
🙂
Ingemar # 32
Tackar för uppskattningen.
Lite märkligt att äldre och lite erfaret folk, en del med ett tidigare dokumenterat djupt engagemang i aktivt miljöarbete, distanserar sig från sina tidigare organisationer. Moore är säkert inte ensam.
Vi har käftat om Lars Bern, (köpt av oljeindustrin – eller var det tobaksindustrin …)
Vi har käftat om Bjorn Lomborg (köpt av … tja .. ”dom som betalar bäst?”….)
Lindzen, ,… För tusan- karlen är ju rökare….Och oljeberoende…
John Christy… Köpt av kreationister… han är ju religös….USCH.
Steve McIntyre .. köpt av ..Hmm.. SINA SUPPORTRAR VIA ALLMOSOR… HELSKUMT således..
Svennsmark är ju inte hederlig heller, för han kan ju inte hålla käften när han borde…
Judith Curry har ihop det med oljelobbyister, kreationister och hel- och halvskeptiskt löskefolk…..
Osv i all oändlighet
Nä – tacka vet vi Greenpeace, dom har ju visserligen snudd på 90-konton och kan därför beställa fram vilka kampanjer dom själva behagar. Men absolut ingen egen agenda där inte. Och transparensen in i organisationen är föredömlig. Jo men visst sä bra – Säkert!
Bent 20
Jag trodde länge oxå att det var ett citat av Churchill men det var faktiskt Clemenceau
”A young man who isn’t a socialist hasn’t got a heart; an old man who is a socialist hasn’t got a head.
As quoted in ”Nice Guys Finish Seventh” : False Phrases, Spurious Sayings, and Familiar Misquotations (1992) by Ralph Keyes.” se på wikiquote.org under ”clemenceau”…