Debatten om medias vinklade nyhetsbevakning har föranlett flera inlägg på varandra idag men detta bör vara av allmänt intresse för just denna debatt
Det har varit svårt att direkt peka på hur journalistkårens dragning åt miljöpartiet 41% påverkar deras journalistiska arbete. Idag på SR program Medierna fick vi ett flagrant exempel på hur denna slagsida fungerar i praktiken. Det handlade om hur nyhetsreportagen blir allt ytligare allt efter som specialreportrarna försvinner från redaktionerna och ersätts av allmänreportrar. I egenskap av ”kritiska granskare” av denna förflackning hade i dagens avsnitt ” av Mattias Pleijel undersökt läget” och ställt sig frågan om ”vem som skall freda dig från specialintressena”.
Pleijel sökte svaret på frågan genom att intervjua Jesper Liveröd, kommunikationsansvarig på Greenpeace nordiska huvudkontor, i en tegelröd länga på söder i Stockholm, med massor av växter och valar och skogar på väggarna. Kanske hade man hoppats på att Pleijel skulle gräva lite på Greenpeacekontoret avseende pressens okritiska granskning av de gröna lobbyorganisationerna, men istället fick Liveröd vittna om hur svårt det är att hitta en miljöreporter som ”förstod frågan”, det fanns inte längre någon lista på var man skulle vända sig med sina ”nyheter”, citat:
”Det finns ingen miljöjournalist som är spcialiserad på kärnkraft eller på ää…på, på miljögifter liksom, det finns inga sådana lister längre”
I programmet intervjuades även Gunnar Nygren som är forskare på Södertörns högskola. Han ansåg att ”ju ytligare kunskaperna är på redaktionerna ju mer riskerar de att bli megafoner till särintressen”. Pleijel underströk att ”detta menar alltså professorn i journalistik vid Södertörns högskola och vände sig åter till Liveröd på Greenpeace som berättade att:
”det har hänt att pressmedelanden från oss publiceras helt eller delvis rakt av, som en nyhet, liksom”
Detta skulle kunna vara ett scoop, ett direkt bevis för att just detta sker. En undersökande journalist borde dra ören åt sig, och det kom en fråga från Pleijel om inte Greenpeace ” på något sätt skulle kunna tjäna på detta”
Liveröd insåg efter ett tag att detta ”erkännande” kanske kunde vändas emot organisationen och försökte med följande virriga resonemang vända situationen till att citat:
”Det ligger oss i fatet också, … eftersom bristen på granskning av våra nyheter ….våra nyheter, vågar jag säga, vågar jag påstå, pål.. tål en vetenskaplig granskning liksom, men å andra sidan så börjar jag fundera på hur andra nyheter, hur andra intressen, med helt.. som t.ex. med vinstintressen förmedlar nyheter, sker det lika okritiskt?
Jag rekommenderar dagens avsnitt av medierna – journalisterna på SR är antagligen så ingrodda i Greenpeace och MP att det inte upprörs att en odemokratisk toppstyrd lobby-organisation som Greenpeace kan få igenom sina ”nyheter” i oklippt skick rakt in i dagspressen. Problemet är att det kan finnas andra intressen, med vinstintressen (läs svenska företag) som slipper igenom nätet utan kritisk granskning. Han behöver inte oroa sig. SVT, SR, SvD och DN är megafoner för särintresset Greenpeace och har ett fin-maskigt nät för att sila bort avvikande åsikter.
Däremot får vi veta att SVT går emot strömmen, ekoredaktion där ökar andelen specialreportrar så att 8 av 10 är just specialreportrar, något som skett i samband med omorganistation förra året. Detta berättade Ulf Johansson programchef på SVT nyheter. De ska driva egen journalistik och inte följa nyhetsflödet.
Jag kan inte säga att vi ännu sett så mycket av detta.
Bra belysning av dagens mediesituation Lars!
Det blir för varje dag allt mera svårt att lyssna på Sveriges Radio.
Är inte programmen starkt propagandistiskt vinklade, så är de i stället utslätade och intelligensbefriade som om de främst riktade sig till förskolebarn.
(Det kanske de faktiskt är.
Snart drar de väl licensavgiften från barnbidraget.)
Nu skulle jag vilja rikta en annan uppmaning till er:
Sluta kalla Greenpeace en ”organisation”. Det låter så fint.
Greenpeace är ett företag, punkt slut!
Greenpeace har aldrig haft några medlemmar.
Man har kunnat donera pengar för att stödja dess verksamhet,
men medlem blir man inte, och någon röst på årsmöten får man aldrig.
Greenpeace är ett företag som McDonalds eller Hemglass!
Företaget tar inte mot dig som medlem.
Till skillnad från till exempel (bland många andra)
http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/medlem/
Vad värre är kommer det lagförslag som i princip bara är kopior av ett förslag från en lobbygrupp. Det är lättare att se i USA där samma förslag kan dyka upp i flera delstater samtidigt efter att det skickats ut av någon grupp.
Pelle #1 ”Greenpeace har aldrig haft några medlemmar.”
Jo, Bjarne Lomborg var faktiskt medlem 🙂
Lars Jonsson: Läget är på flera sätt ofta värre än det du refererar. 1) Det material som kommer från klassiska nyhetsbyråer, typ Reuters, och som förväntas ha en status av ’neutrala nyheter’ är ofta kontaminerat med overifierade påståenden av Greenpeace och andra intresseorganisationer. 2) Vissa redaktörer väljer mycket medvetet att utgå från pressmaterial som kommer från Greenpeace – av ideologiska skäl eller för att Greenpeace är ett säkert kort när det gäller att spetsa till påståenden.
En intressant undersökning (som antagligen någon redan har gjort) skulle vara vem media låter komma till tals i fråga om ’miljöhot’. Min erfarenhet är att man schablonmässigt prioriterar kommentarer från tre håll: 1) representant för den som gjort rapporten, 2) representant för någon myndighet med ett ansvar för området, 3) representant för Greenpeace eller motsvarande.
Nr 1 ska helst beskriva hotet så skrämmande som möjligt (”ny forskning visar…”), nr 2 ska gärna svamla och stappla på orden (för att ge ansvarslösheten ett ansikte), nr 3 ska indignerat och moraliskt anklagande bekräfta hur hemskt det här hotet är. Normalt tilläggs att det är akut viktigt med fördjupad forskning på området.
Slutsatser om normaljournalisten: Denne frågar alltför lite efter syftet hos dem som larmar. Denne är ovillig (eller oförmögen) att beskriva proportionaliteten i hotet. Denne frågar inte efter en second opinion av andra forskare (utan vänder sig till Greenpeace).
Just detta sista förvånar mig kanske allra mest. Varför söker larmande journalister så sällan kommentarer i de forskarkretsar som verkligen kan området i fråga? Varför söker man auktoriteten hos Greenpeace?
Pelle, du har alldeles rätt, Greenpeace är ingen organisation utan ett företag som säljer miljöhot. Det saknas insyn om vart pengarna går eller vem som har betalt. Det är faktiskt skrämmande att de lyckas få ett sådant inflytande.
Svenolof Karlsson #3
Eftersom en viss majoritet inom svensk press, radio och TV – enligt en tidigare genomförd undersökning sympatiserar med MP resp. grön vänster, så är det kanske inte så överraskande att man inhämtar och söker få bekräftat sin information i klimatfrågor där man kan räkna med bekräftelse av den egna uppfattningen.
Påståendet om journalistisk opartiskhet och ”publik service” kan vi väl bara konstatera som en beklaglig osanning.
Iven #5 Jag kan tyvärr bara hålla med. Det jag inte begriper är att man inte begriper det själv i nämnda public servicebolag. Gör man det, så är det ju lika illa: medveten felaktig marknadsföring.
Axess TV sände faktiskt en intressant intevju med ambasadören Peter Jay som menar att makten inte ligger i Bryssel utan i Paris och Tysklands Merkel är ett lätt byte.
Jag vet inte om programmet går i repris men ni som är duktiga här, kolla om det går att hitta det.
Han är mycket orolig för vad som är på gång i EU
Avsnitt 20 av 29 i programserie om Europa. I ett krigsdrabbat Europa kidnappade EU idén om en fredlig kontinent – och använde den som ursäkt för helt andra projekt. Det menar journalisten och ambassadören Peter Jay, här i samtal med Thomas Gür.
Numera pensionerade Peter Jay har en mångskiftande yrkeskarriär bakom sig – som ekonomisk redaktör på The Times och BBC, Storbritanniens ambassadör i USA, nyhetsankare, grundare av kanalen TV-am och borgmästare i Woodstock, där han har bott sedan 1994.
Greenpeace, Södertörns högskola? Mp, SR, försöker ni få mig att spy? Det var nära att det lyckades.
Sven Olof K !
Nu är du inne på min turf och det är omöjligt att bevaka samtlilga journalisters lojaliteter och ageranden. Jag/ vi har punktmarkerat SR/SVT gröna khmerers agerande och det är glasklart att det inte existerar någon som helst kvalitetskriterium för vad de tvångsmatar tittarna med och bevisen skall användas i ett större sammanhang och med en högre målsättning än att bara brännmärka och slänga ut ett gäng partiska fanatiker från public service. Det är ju någon som placerat dem på sina positioner fullständigt medvetna om hur de är programmerade och någon tilldelat dem makten och uppgifterna och det är här det blir intressant. De vi ser göra bort sig är bara brickor, jag tar fram dem som för spelet!
Thomas P #2
Jag trodde också en gång i tiden att jag var ”medlem” i G.
Men de ville ju bara ha mina pengar.
Fram med fakta nu. Som de säger på det förhatliga nätet:
Källa på det 🙂
Slabadang #9 Du har så rätt om urvalet. Bara på SVT.s ”vetenskapsredaktion” finns det ju två uttalade vänsterextremister (Ergon & Brohult), och säkert fler – resten verkar vara troende miljöpartister. Ingen har mig veterligen någon naturvetenskaplig utbildning. De är rekryterade på andra grunder.
Pelle #10 Källa på vad? Att Lomborg var med i Greenpeace? Det var, om du inte förstod det, ironi. Han skrev i förordet på sin ”The Sceptical Environmentalist” att han varit medlem i Greenpeace eftersom han tyckte han måst ha något sorts argument för att kalla sig ”environmentalist”. Nu visade det sig att han inte ens fanns med i Greenpeaces listor över stödmedlemmar.
Å andra sidan måste man nog ha i åtanke att MSM-media hela tiden minskar i betydelse. dvs. genomslaget och antalet läsare/tittare på MSM-media minskar hela tiden.
Detta har alltså effekten att ju mer specialiserat/särintressestyrt utbudet blir desto sämre ekonomi får MSM. Detta har sedan motverkats genom ekonomiskt förslavning av MSM. Vill man ta DN som exempel så är omkring 80% av DN:s intäkter direkta skattemedel genom bidrag och statliga uppköp av tidningar, artiklar och reklamutrymme. Därutöver är Bonnierkoncernen som helhet djupt skuldsatt och kan försättas i konkurs av sina lånegivaren vilken dag som helst.
Så stora delar av MSM är helt och totalt kontrollerad av både statliga och mer uppenbart världsliga intressen.
Studerar man svt så har de samma problem som tidningarna dvs. ständigt sjunkande tittarsiffror (de har mätfuskat rejält de senaste tio åren, det är bara särskilt utvalda som får mätbox..) och detta kristalliseras sedan i förslag som att skatteavgiftsbelägga laptops mm. gud bevare den turist som kommer till Sverige med sin laptop eller Iphone, denne är lagligen skyldig att betala licensskatten på <2000kr……
Vad gäller journalistiken så finns det en bugg i tillgång & efterfrågan. Dvs. att tillgången på journalister med notisnyhetsproduktion som arbete vida överstiger efterfrågan. Detta medför tex. att den som producerar notiser i ständig ström på ett reliabelt vis får en stor fördel eftersom den matar den lågproduktiva journalistiken.
Därutöver kan man ju tycka att det är underligt att tex. M tillåter svt att hålla på som de gör, dock så verkar partiet vara av uppfattningen att den gröna propagandan helt enkelt håller deras opinionssiffror höga….. eftersom ingen vettig människa skulle låta dessa stollar regera så länge det fanns ett någorlunda rekorderligt alternativ.
Ett annat alternativ vore ju förstås att privatisera SVT2 och därigenom sänka licensavgiften med en tredjedel…. fast det lovades ju att de skulle vara snälla mot staten när valet vanns men det innebär ju inte omvänd híerarki i nuhetsförmedlingen.
Greenpeace använder sig av kriminella metoder när de tex tar sig in på företag och/eller hindrar besökare och anställda. Det är väl anledning nog att motarbeta dom?
Intressant att så många vänster-terrorister har kommit så långt i Sverige. Gör man brottsliga saker på vänsterkanten då får man visst sin belöning på svenska medier bland annat!
Jag kliar mig i huve’t över talet om ”objektiva” journalister. Antag att alla verkligen var ”objektiva” och de som icke var ”objektiva” fick sparken. Då hade det räckt med en tidning! Men vem bestämmer då vad som är ”objektivt”?
Poängen med att ha flera tidningar är ju att ge olika politiska eller religiösa ideologier eller ekonomiska intressen en möjlighet att främja sin verksamhet.
En vanlig laborationsövning i journalistutbildningen är att skicka en elev till en bensinstation för en dag och sedan komma tillbaka med tre reportage: en som neutralt beskriver arbetet, en som berättar hur spännande och kul det är, en tredje som berättar hur trist det är. Ingen av reportagen ljuger, men deras ”objektivitet” kan ifrågasättas.
I modern journalistik möter vi kan läsa hur vi i en del länder stödjer ”heroiska upprorsmän emot en diktator”, i andra stödjer ”den laglige presidenten emot fanatiska islamska terrorister”. Inte lögn, men objektivt?
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16218969.ab
Typexempel på dolt MP vinklat budskap. På något märkligt sätt får man det till att det är positivt att åka kollektivt (alla andra betalar för dig) mot att åka bil (du betalar själv plus för andra).
Ännu mer vinklat där man inte ens drar sig för att påstå att kommunerna begår brott när man vill förhandla om sk bygdepeng för att inte använda det kommunala vetot för att stoppa vindkraftsprojekt. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1316
Radioprogrammet Kaliber satte ett svårslaget rekord i naivitet och aningslöshet med ”Veto med en prislapp”. En utmärkt illustration till den diskussion som förs här. Helt okritiskt ställer sig reportrarna på vindkraftindustrins sida mot kommunernas vetorätt mot exploatering av mark i kommunen. Visst är det både oetiskt och osmart av kommunerna att förse vindbranschen med argument mot vetot. Men vill Kaliberredaktionen vara något annat än megafon åt, jag frestas dra till med ”duktiga idioter” åt vindindustrin, så är detta närmast en icke-fråga. Saklighet och opartiskhet har blivt omodernt i public service känns det som.
Citat från Linköpings Universitets miljöblogg angående ett inslag i P1 om Greenpeace aktivister som tagit sig in på flera kärnkraftverk i Sverige, och tagit med sig cyklar
”De är underbara! Ni minns väl rapporten nyligen där Greenpeace konstaterar att alla svenska kärnkraftverk borde stängas, av säkerhetsskäl. Härmed bekräftat.”
http://blog.liu.se/miljobloggen/page/6/
Att en anställd på universitetets hemsida beskriver aktivisters utomparlamentariska aktioner mot svenska kärnkraftverk som underbara tycker jag passerat gränsen till tjänstefel.
Jag tycker det är sååååå befriande och såååå stärkande!!
Det finns en mycket stor majoritet bland svenska folket som inser att vi måste göra något åt vår tredje stadsmakt. Den tjänar sig själv makten och inte medborgarna i alldeles för stor utsträckning. Den klarar inte av att reglera sig själv och det demokratiska underskottet är enormt. Det finns fler parallella utvecklingar inom den sinande och allt mer isolerade tillvaro den tredje stadsmaktens aktörer befinner sig i som skadar dess existensberättigande. När den totalt skiter i sina kunder så får det till slut sina konsekvenser och vi befinner oss nu i en tydlig brytningstid där kundernas makt växer och utövas på olika sätt där nätet blivit deras främsta verktyg för att dels rösta med fötterna och dels skapa egen samhällsdebatt utan avbrott och restriktioner och begränsningar införda av medverkande journalister. Vi har allt mer tagit makten över problemformuleringarna och allt fler lockas att delta i en debatt på egna och inte journalisternas villkor.
Att journalister hatar nätet är inte så konstigt där finns ju det folk de inte längre representerar. KARMA!!
Vad är poängen med massmedia om massmedia inte ställer de rätta frågorna? En konspirationsteoretiker måste svara: Desinformation.
Den åsiktsdrivna skribenten väljer fakta som stödjer hans/hennes uppfattningar och gör i allmänhet oförsvarliga förenklingar av skeenden och politiska frågor. Delvis av tids- och platsbrist, men det är ingen ursäkt år efter år.
Istället för att gräva och kritisera Sveriges reella makthavare sätter man ofta fokus och tummen på någon liten sverigedemokrat i valfri avkrok. Det är feg journalistik. Schablonjournalistik. Mallat och klart.
Personligen anser jag att journalister förtjänar sitt låga förtroende. Förenklande och fördummande journalistik är vad de saluför, och har gjort så i årtionden .
En taktik som jag sett hur SVT(r) använder i propagandan är hur man vinklar statistik. Exempelvis: I två olika frågor är resultatet från en undersökning
40% positiva
10 % Negativa
50% Ej svarat/ingen åsikt
I frågor som SVT avskyr (tex högre anslag till förvaret) så är slutsatsen: Mindre än hälften av de tillfrågade är positiva
I en fråga som SVT vurmar för (tex högre anslag till vindkraften). 80% av de tillfrågade är positiva.
Ett annan intressant inlägg i debatten:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/02/okritisk-public-service-hyllande.html