I torsdags avslutades i Stockholm en tvärvetenskaplig konferens kring hållbar utveckling med fokus på samhällets och ekosystemens resiliens, det vill säga (enligt en artikel i Newsdesk) ”deras förmåga att undvika farliga tröskeleffekter”. En bättre definition på ekologisk resiliens är kanske ”ett ekosystems förmåga att klara av förändringar och störningar utan att övergå i ett annat tillstånd”. Klimatbluffen hade nyligen ett inlägg om denna konferens.
Forskarnas slutsatser är att klimatförändringen och dess effekter kan bli betydligt allvarligare än vad FN:s klimatpanel framhållit, och att det nu krävs genomgripande förändringar på både internationell och nationell politisk nivå. Bland annat föreslår de att en ny FN panel med fokus på ekosystemens hälsa etableras och att den svenska regeringen inrättar ett superdepartement för ekologisk och ekonomisk utveckling.
Brian Walker, chef för Resilience Alliance säger bland annat att ”vi kan konstatera att hastigheten i klimatförändringen hittills tycks ha underskattats av forskarsamhället. Starkt bidragande är den snabbt växande risken för farliga tröskeleffekter i världens glaciärer, skogar, marker och hav som förstärker klimateffekten. Nu krävs genomgripande sociala, ekologiska och ekonomiska samhällsförändringar.”
Arbetarens klimatblogg med David Jonstad hänger på.
EU, Erland Kjällén, Andreas Carlgren, Climate Action Network, Svenska Naturskyddsföreningen och så vidare – erkänn att IPCC inte är någon bra grund att stå på om vi vill klara klimatkrisen!
I den enda kommentaren till inlägget skriver Aryan Schmitz: ”IPCCs struktur gör ju att den alltid är lite efter den faktiska realiteten och varje gång IPCC kom med en ny rapport har det blivit tydligare hur kritisk situationen är, och det lär väl bli likadant vid nästa rapporten.” Det är svårt att säga om Aryan verkligen läst igenom FAR, SAR etc. I så fall borde han veta att IPCC för varje rapport faktiskt skalat ner sina domedagshot.
Enligt artikeln i Newsdesk ser forskarvärlden för första gången i mänsklighetens historia (!) tecken på att globala miljöförändringar allvarligt hotar välfärden i våra samhällen. Klimatförändring, avskogning, jordförstöring, sinande sötvattentillgång, förlust av biologisk mångfald och utarmning av världens hav samverkar på ett sätt som gör att forskarna inte kan utesluta katastrofala tröskeleffekter som riskerar att i grunden ändra livsförutsättningarna på jorden inom ett antal decennier.
Med tanke på att miljörörelsen växte fram och organiserade sig först under 1970-talet är det kanske att ta i när man väljer att tala om hela mänsklighetens historia. Tack vare teknologisk utveckling är vår miljö dessutom renare och hälsosammare än tidigare. Det är särskilt tydligt i Östeuropa där miljön förbättrades avsevärt efter kommunistregimens fall.
Det är mycket som är bättre nu. Den av vissa så hatade kapitalismen har faktiskt fört med sig mycket gott. Den värsta fattigdomen i västvärlden är utrotad. Människorna mår bättre och lever längre. Barnadödligheten har minskat. Konkurrensen på marknaden har tvingat fram långtgående effektiviseringar och lägre energiförbrukning. Bilen, kylskåpet, tvättmedlet och maten är idag av bättre kvalitet och skadar miljön mindre än motsvarande saker gjorde för tjugo år sen.
Därför känns det verkligen som hål i huvudet att ge sig på marknadsekonomin och konsumtionssamhället och låta finansministeriet styras av ett bakåtsträvande superdepartement. Vår konsumtion bidrar till den ekonomiska tillväxten, leder till effektiviseringar som gynnar miljön och skapar positiv utveckling i Sverige och andra länder. Den tekniska utvecklingen har gjort vårt liv bättre och kommer att göra det ännu bättre i fortsättningen. Förutsatt att den inte styrs och bromsas av ett miljötänk som vill förpassa oss tillbaka in i medeltiden.
Lite nationalekonomi
”Vår konsumtion bidrar till den ekonomiska tillväxten”
Konsumtionen kan inte bidra till den ekonomiska tillväxten. Detta handlar om den felaktiga teorin om att det är konsumtionen som skapar produktionen. Om man försöker öka konsumtionen i ekonomin genom ”keynesiansk” stimulans (en ökning av penningmängden) blir slutresultatet på längre sikt att konsumtionen i stället minskar.
Detta beror på att sparandet i ekonomin minskar och att entreprenörerna i detta fall kommer att spendera mindre pengar på produktionsresurser (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror) jämfört med de pengar som används till konsumtion i ekonomin. Denna situation benämns med begreppet kapitalkonsumtion.
Det är tvärtom produktionen som skapar konsumtionen. Say´s Lag lyder i verkligheten att ”produktionen skapar efterfrågan i ekonomin”. I en ekonomi med byteshandel måste individen först producera för att kunna byta till sig varor som konsumeras. I en ekonomi med pengar måste en individ först producera och få en inkomst i pengar. Därefter används pengarna till köp av andra individers produktion. Om exempelvis en lantbrukare producerar vete, kommer produktionen av vete att skapa lantbrukarens efterfrågan på kläder, inköp av matvaror, inköp av traktorer osv.
Det är sparandet i ekonomin som är förutsättningen för att produktion ska kunna uppkomma i en ekonomi. De individer som sparar (konsumerar mindre än vad de producerar) benämns med begreppet kapitalister. De individer som använder ekonomins sparande till spenderandet på produktionsresurser (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror) benämns med begreppet entreprenörer. Skälet till att sparandet alltid kommer före produktionen, beror på att entreprenörerna alltid betalar kostnaderna innan försäljningsintäkterna kommer in till företaget. Detta innebär att de anställdas löner och inköpen från andra entreprenörer, alltid betalas innan de sålda produkterna ger försäljningsintäkter. Om det därefter ska kunna ske ny produktion måste entreprenörerna spara en större del av försäljningsintäkterna för att kunna spendera på produktionsresurser (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror).
Skälet till att ”keynesiansk” stimulans (en ökning av penningmängden) på längre sikt ger en minskad konsumtionen, beror på att de produktionssteg som är närmast konsumenterna gynnas medan de de produktionssteg som är längst ifrån konsumenterna missgynnas. Det steg som är närmast konsumenterna är försäljning av varor och tjänster till konsumenterna. En ”keynesiansk” stimulans (en ökning av penningmängden) innebär att vinsterna i ekonomin blir som högst i de steg som är närmast konsumenterna. En ökning av penningmängden innebär att försäljningsintäkterna i dessa steg stiger samtidigt har kostnaderna betalats tidigare. De nyskapade pengarna kan enbart höja de framtida kostnaderna. Detta kräver ständigt nya doser av pengar för att bubblan inte ska spricka.
Det finns en tendens att vinsterna blir lika stora i alla produktionssteg. Entreprenörerna minskar sina investeringar i de steg som har lägst vinster och ökar investeringarna i de steg som har har högst vinster. Investeringar överförs från stegen som är längst ifrån konsumenterna till de steg som är närmast konsumenterna. Detta innebär att den tunga industrin kommer att krympa och att verksamheter som exempelvis frisörer och pizzerier ökar. Den totala produktionen blir således lägre och det är produktionen som skapar konsumtionen.
Jag har läst detta förut och det kanske stämmer någonstans någon gång, men är ganska långt från verkligheten i detta århundrade. Det kanske beror på att entreprenörer sällan läser nationalekonomi…
hallå eller Per olof du har inte fattat grunderna i nationalekonomi. Privatkonsumtion är en av delarna i GDP. När den ökar så ökar tillväxten. Det är tom den enda delen som kan driva tillväxt långsiktigt.
Nu går det att få tag i Oxo-bionedbrytbara plastpåsar. Plastmaterialet som bryts ner och försvinner efter ca 3 år utan att släppa metangaser. Om 5-10 år kommer effekten att märkas i mätbara områden. Alla sk vardagspåsar går att få i Oxo-plast. Besök sidan för Vardagsplaster !
/Miljöpåsen (d2w)
bli delaktig http://www.thepetitionsite.com/1/make-plastic-degradable
Per-olof persson
Finns det verklig någon som tror något annat än att produktionen föregår konsumtionen? Det är ju bara i väldigt speciella fall som motsatsen fungerar. Jag tycker du sparkar in öppna dörrar.
Efterfrågan styr däremot produktionen och efterfrågan är konsumtionens förstadie.