Det var en tidig vårdag 2005. Jag stod vid en busshållplats utanför Campus Valla, Linköpings Universitet. Jag läste halvtid på universitetet samtidigt som jag arbetade som informatör på ett fastighetsbolag. Urbana Studier hette kursen som behandlade olika aspekter av den byggda miljön. Det var ett stort intresse sedan barnsben. Geografiska frågor. Städer. Jag samtalade med en kurskamrat om en artikel jag hade läst i morgontidningen samma dag. – Nu är det avgjort sa jag. Människan bär skulden till den globala uppvärmningen. Forskarna är eniga. Min kamrat som var frispråkig och orädd ifrågasatte detta och frågade mig: – Hur kan du veta det så säkert? Hans ord fastnade någonstans i bakhuvudet. Hur kunde jag egentligen veta att detta var sant. Jag som var utbildad inom mediaområdet förstod ju hur bedrägliga tidningarnas budskap kunde vara. Att det sällan gjordes någon rigorös faktakontroll. Att nyheter speglade vad etablissemanget ansåg var rätt och riktigt snarare än att representera vad som var sant. Jag skulle snart få anledning att återkomma till detta.
Jag var vid denna tidpunkt mer intresserad av olja och energi. Året innan hade jag ställt mig frågan om hur länge oljan skulle räcka. Jag författade en debattartikel om att externa köpcentrum bidrog till att utarma och förstöra levande innerstäder. Jag behövde lite faktaunderlag. Detta gjorde att jag blev bekant med begreppet Peak Oil. Jag blev snabbt alarmerad över budskapet som bland annat levererades av Kjell Alekletts ASPO och en mängd andra källor. Jag funderade över varför det var så tyst om detta. Det hela verkade mycket skrämmande och jag funderade över vad som skulle hända med samhället om det hela var sant. De största domedagsprofeterna talade om en återgång till skrala 1800-talsförhållanden eller rent av en stenålderstillvaro. Det var en av anledningarna till att jag började studera på universitetet igen. Jag ville verkligen utreda det hela ordentligt. Kunde detta verkligen stämma? Detta gällde både pessimisternas och optimisternas antaganden. Samtidigt hade jag en stark tilltro till universiteten och forskningens auktoritet. Snart skulle jag få omvärdera detta.
Jag började skärskåda samhället med oljeglasögon. När jag skulle skriva uppsats i Geografi under våren 2006 fick jag vetskap om att Göran Persson tillsatt en utredning om förutsättningarna för att byta ut oljan mot svenskproducerat biodrivmedel i transportsektorn. Jag tyckte det verkade som en dålig lösning. Det var lätt att räkna ut orimligheterna. Något jag gjorde med en rigorös saklighet. När det därefter började lobbas för att istället exploatera tropikerna gick jag vidare med att undersöka potentialen i dessa regioner till min kandidatuppsats – Med brödfödan som drivkraft. Jag gjorde då en större undersökning av bakgrunden till varför biodrivmedel hade kommit upp på agendan. EU hade nu börjat skissa på storslagna mål. Projekt 2020. Själv hade jag mitt Peak Oil-perspektiv men det som användes som argument var nästan helt och hållet det allenarådande klimathotet. Jag litade inte på något auktoritetsargument utan var noga med att studera flera sidor och teorier. Detta både angående klimat och olja. Under geografistudierna hade vi dessutom gått igenom flera klimatteorier och detta utan att peka ut någon teori som den enda sanna sanningen. Jag var ändå påverkad av det rådande ”klimatet” och antog att det pågick en uppvärmning som kunde ha med människan att göra. Jag hade dock alltid undrat vad det var jag skulle vara rädd för. Vad var faran med några grader varmare klimat? Det kändes löjligt. För mig fanns andra saker som var långt mer skrämmande. Just då var det oljan som spökade för mig. Hur skulle vår civilisation se ut utan den?
När jag skrev kapitlet om klimatet återkom min kamrats ifrågasättande. Det var ögonöppnande att gå bakom mediernas och politikernas uppskruvade språk för att se vad som verkligen fanns där. Jag blev förfärad över det jag upptäckte. Å ena sidan att teoribygget inte var så gediget som proponenterna gav sken av. Å andra sidan det hätska språket mot dem som ifrågasatte. Med Ad Hominem-angrepp och hot om att tillintetgöra alla avvikande uppfattningar och likställa dem med förintelseförnekare och oljebolagslakejer. Det var långt ifrån en normal och sund vetenskaplig debatt mellan olika teoretiska skolor. Det var istället djupt otrevligt. Jag tog upp dessa synpunkter i min uppsats och skrev dessutom att det fanns en spännvidd med uppfattningar och teorier angående klimatet.
Jag reagerade också på att det fanns individer (som Richard Heinberg) inom Peak Oil-rörelsen som omfamnade klimathotet och samtidigt varnade för en förestående Mad Max-tillvaro. Jag förstod inte logiken men började ana de politiska dimensionerna. Här fanns människor som såg möjligheter att bygga ett annat samhällssystem. Att de båda hotbilderna inte gick ihop var inget bekymmer för dessa. De brann istället för idén. Detta förstärktes när jag på allvar började studera Romklubben. För mig påbörjades en gradvis reträtt från min tidigare uppfattning om Peak Oil. I detta läge funderade jag dock på om att uppmärksamheten som lades på klimathotet egentligen var ett sätt att dölja en förestående energikris. Samma åtgärder var tvungna att implementeras.
Trots att jag faktiskt tog upp kritik och inte höll mig i fållan blev uppsatsen prisbelönad av den gröna tankesmedjan Cogito. Jag nämnde till och med min kritik mot klimathotsretoriken i mitt tacktal. Jag landade dock i att satsningen på biodrivmedel var rent kontraproduktiv miljömässigt. Detta låg rätt hos den gröna rörelsen vid denna tidpunkt. Själv var jag sedan flera år aktiv i Miljöpartiet (satt med i stadsplaneringsnämnden i Norrköping) men hoppade av politiken i början av 2008. Partiet blev allt mer främmande för mig när de övergav sin EU-kritiska linje och gjorde klimathotet till en politisk doktrin. Jag ansåg att de satsade allt på fel häst och att andra miljöfrågor var långt viktigare än ett vagt klimathot. Främst hade jag dock varit engagerad i stadsplaneringsfrågor där galenskaper i klimatets namn nu började göra sig påminda. En kollega hade helt övertygats om Al Gores överdrivna påståenden om att polarisarna skulle smälta, översvämma hela världen och därmed påverka Norrköpings stadsplanering. Jag försökte få in någon form av sansade bedömningar men insåg att det var i stort sett lönlöst. Erfarenheten av att ha tagit del av det politiska spelet var dock mycket värdefullt. Jag påbörjade nu min forskarutbildning och skrev om hur biodrivmedel blev en prioritet för EU. Det blev naturligt för mig att ge mig in och närmare analysera klimathotet.
Jag skrev ett längre bakgrundskapitel som dock inte hittade in i avhandlingen där jag synade både klimatet och Peak Oil. Jag gick igenom de beskyllningar som fanns om att kritiska forskare var avlönade av oljebolag för att misskreditera AGW men fann att detta i de flesta fall var substanslöst. Jag såg istället ett antal forskare som faktiskt stod upp för ett vetenskapligt förhållningssätt. Som inte lät sig köpas av politiska trender och feta forskningsanslag. Istället gick det att se hur oljebolag faktiskt pumpade in pengar på projekt som istället omhuldade Al Gores domedagsbudskap. Det var omvända världen och svårbegripligt. Jag ställde mig frågan varifrån klimathotet egentligen kom ifrån. När startade det hela? Jag fick dock inga svar. Det fanns ingen på universitetet som visste. Det var många som forskade om klimatrelaterade frågor utan att ha den blekaste aning om ursprunget till sitt uppdrag. Men hade FN deklarerat det som en ödesfråga för mänskligheten måste det vara sant verkade de resonera. ”Alla tycker ju så”. Alltid gjordes det hänvisningar till FN:s klimatpanel. Jag önskade dock svar. När inte någon annan kunde ge mig det fick jag själv göra undersökningen.
Jag fann underlag i en bok utgiven av Royal Institute of International Affairs där klimatfrågans utveckling hastigt beskrevs. I boken stolpades ett par nyckelhändelser upp som jag utgick ifrån. Dessa var det Internationella Geofysiska Året 1957-58, en klimatkonferens som Conservation Foundation arrangerade 1963, FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 och konferenserna i Villach under första hälften av 1980-talet. Jag tog reda på vilka aktörer som var inblandade, vilket underlag de använde, vilka som finansierade och vilka policyförslag de kom med för att lösa det påstådda klimatproblemet. Jag hade först tänkt skriva fem sidor men det landade på nära 50. Resultatet var överraskande och en aning chockerande. Det fanns ett tydligt mönster. Jag förstod att det skulle vara kontroversiellt att föra ut dessa uppgifter. Det omkullkastade påståenden som de troende predikade. Speciellt avsåg detta att ett antal amerikanska oljemiljardärer tidigt engagerade sig och att de förordade ett fördjupat överstatligt samarbete för att möta problemet. De landade ofta i neomalthusianska uppfattningar om att den stigande världsbefolkningen inte kunde mättas med jordens tillgängliga resurser. Det krävdes kontroll av resurser och människor. Det var ett synsätt som även kom att anammas av delar av den miljörörelse som jag en gång ingått i. Människan som syndaren. Ekofascistiska och misantropiska tendenser. Extremism. Det var det som jag såg som det stora hotet när jag analyserade Peak Oil och dess konsekvenser.
Jag reagerade när jag såg att Laurance Rockefellers Conservation Foundation arrangerade den första internationella klimatkonferensen som var helt inriktad på hur människans utsläpp av koldioxid skulle kunna ge upphov till allvarliga klimatförändringar i slutet av seklet. En ”vakthund” efterlystes. Koldioxidhotet letade sig därefter in i en presidentrapport om miljön till Lyndon Johnson. Därefter påbörjades ett sjösättande och stöd till en mängd med mer radikala miljöorganisationer som bidrog till att popularisera miljöagendan inför Stockholmskonferensen 1972. Oljemiljardären Robert O. Anderson (ARCO) gav exempelvis startkapital till Friends of the Earth (historien om Anderson finns i den något schizofrena monografin Robert O Anderson; Oil Man/Environmentalist and His Leading Role in the International Environmentalist Movement). Han blev sedan en tidig röst som varnade för ”koldioxidmonstret”. Redan 1961 hade Shell Oil lagt grundplåten till den mer allmänt respekterade Världnaturfonden. Samtidigt var gamla oljemogulerna Rockefellers stiftelser ytterst generösa. Ett antal av domedagsprofeterna stod på deras lönelista.
Hur var det nu med de där onda oljebolagen som finansierade alla hemska ”klimatförnekare”?
Det skulle dock dröja 20 år innan klimatet blev en viktig fråga för den groende miljörörelsen. Jag vill också betona att delar av miljörörelsen på ett mer sunt sätt var inriktade på att lösa reella miljöproblem som verkligen behövde åtgärdas.
Jag drog i kapitlet slutsatsen att klimatet var ett av många områden som exploaterades för att uppnå strävanden om transnationellt samarbete och globala styrelseformer. Detta utan en egentlig genuin oro för problemet i sig. Detta gällde inte minst hur EU hanterade frågan. Men många andra hakade förstås också på för att saluföra sina egna medikament. Lösningar söker ofta upp de problem som står högt på den politiska dagordningen.
Precis när jag hade skrivit klart mitt kapitel (Thoughts leading to Action) och gett ut det som ett arbetsnotat briserade Climategate. Köpenhamnsmötets misslyckande stod för dörren. Det blev turbulent. Klimatet för mig själv blev nu allt kallare. Det gick i samklang med den vargavinter som rådde vintern 2009/2010. Det räckte med att göra en historisk beskrivning av en frågas uppkomst för att förses med en kättarstämpel. VOF pejlade snabbt in mig på sin fienderadar efter att Maggie hade uppmärksammat mig på denna blogg. Jag hade börjat röra om i grytan. En tuff tid väntade. Jag hade gett mig ut på en obekväm resa…
Så väl att det ändå finns rakryggade personer som Du, Jacob. En verklig ljusglimt bland alla dagliga hycklare och lögnare. Jag minns väl något preprint från Dig för ca 5 år sedan – jag blev djupt imponerad, och samtidigt lite förvånad att någon vågade ifrågasätta och klä av dogmer på det sättet.
Trevlig text Jacob.
En annan som gått från övertygad till tvekande är Judit Curry som deltagit i förhör:
http://judithcurry.com/2015/04/15/hearing-presidents-un-climate-pledge/#more-18358
Mycket bra!
Ser fram, med spänning, på fortsättningen.
Skall länka detta till så många jag kan. Tack
Vilken fantastisk historia Jacob! Vi har väldigt många likheter i vår bakgrund och det skulle verkligen vara intressant att träffa dig! En fråga: Nu i efterhand, har du någonsin ångrat att du öppet ställt dig på kättarsidan i debatten? Har det varit värt det?
Undrar en som fortfarande bor i garderoben 😀
Gustav
Jag har funderat över det hela. Det fanns de som avrådde mig för att titta på klimatfrågan ur ett kritiskt perspektiv eftersom det var ett så känsligt ämne. Jag kände dock inte att jag hade något val när jag väl fick nya insikter i frågan. Jag skulle inte kunna leva med mig själv och se mig i spegeln om jag hade gått tillbaka in i ledet. Då hade jag verkligen levt i lögnen. Säkerligen hade det varit ett smartare karriärval och givit mig en tryggare tillvaro på universitetet som resultat. Jag går dock under övertygelsen att när galenskaperna en dag tar slut så kommer jag att ha dragit vinstlotten. Då får man ta att resan dit är obekväm…
Vi bör ses någon dag.
Jacob.
Du är uppsatt på min ”Hjälte-lista”
🙂
Det värsta med att läsa vad du kommit fram till via idog forskning är att det besannar mina värsta farhågor.
5
Jacob Nordangård
Man kan tycka att dygder som sanning och ärlighet inte borde kosta men det gör det.
För egen del ryktes jag aldrig med i klimathotståget. Det fanns fler orsaker till det. Jag levde inte inte i den världen. jag hade inte bindningar till klimatet. Jag levde i min IT bubbla. Men det berodde nog också på min nyfikenhet. Jag var redan bekant med begrepp som nordatlantiska oscillationen, 400-t års is serien och NWO för den delen. Al Gore gjorde inte direkt ett djupt intryck på mig. Däremot stod jag nog med gapande och häpen mun när jag såg det som hände runtomkring mig. För mig försvann vett och sans. Jag försökte debattera ett tag men folk befann sig under någon form av förtrollning. Det var omöjligt. Så jag backade och tog en paus i diskussionerna. Först på senare tid har en debatt varit möjligt igen även om den befinner sig på den medial bakgården.
Det som jag inte får kläm på är, du skriver oljebranschen, men jag skulle vilja kalla den ’den informella makteliten, använder sig av miljörörelsen för att nå sina mål. vad det nu kan vara. Mera makt är väl inte fel att tänka. En mer illojal och rörlig grupp får man nog leta efter. Min starka känsla är att de har tappat greppet om utvecklingen just nu. Andra utanför ’kretsen’ har tagit över för tillfället. Det är the puppet show just nu istf the puppeters. Men det är bara en tidsfråga innan det hela imploderar. Det brukar vara så. och sedan börjar det om igen. Det är nästan som om det är något organiskt.
Men du har ställt dig på rätt sida och du kommer befinna dig på den vinnande sidan när det gäller klimathotet. Var vaksam på nästa skam bara. min gissning är UFO.
Men bra jobbat och grattis till att du hade modet att ta det blå pillret.
Mats G
2015/04/16 kl. 10:48
Din kommentar inväntar granskning.
Tack Jacob för ett väldigt intressant alster. Fortsätt på samma sätt.
Gillar Din strävan efter att få fram rätt information.
Mats G
Naturligtvis rör det sig snarare om en informell maktelit än oljebranschen som sådan. Det är bara att makteliten av förklarliga skäl kontrollerar stora delar av den branschen. Det hela punkterar dock de beskyllningar som många inom det klimatalarmistiska lägret kastar över de forskare som inte ropar att vargen kommer.
Jag håller med om det där organiska förloppet. Black Sabbaths ”Heaven and Hell” förklarar det ganska bra:
https://www.youtube.com/watch?v=VUjUIP2ugG4
Sing me a song, you’re a singer
Do me a wrong, you’re a bringer of evil
The devil is never a maker
The less that you give, you’re a taker
So it’s on and on and on, it’s heaven and hell
Oh well
The lover of life’s not a sinner
The ending is just a beginner
The closer you get to the meaning
The sooner you’ll know that you’re dreaming
So it’s on and on and on, oh it’s on and on and on
It goes on and on and on, Heaven and Hell
I can tell
Fool, fool
Oh uh
Yeah, yeah, yeah
Well if it seems to be real, it’s illusion
For every moment of truth, there’s confusion in life
Love can be seen as the answer, but nobody bleeds for the dancer
And it’s on and on, on and on and on and on and on and on and on
They say that life’s a carousel
Spinning fast, you’ve got to ride it well
The world is full of kings and queens
Who blind your eyes and steal your dreams
It’s heaven and hell, oh well
And they’ll tell you black is really white
The moon is just the sun at night
And when you walk in golden halls
You get to keep the gold that falls
It’s heaven and hell, oh no
Fool, fool
You’ve got to bleed for the dancer
Fool, fool
Look for the answer
Fool, fool, fool
Miljörörelsen i USA lever på bidrag från mångmiljonärer och skadar de små.
http://ecofascism.com/review38.html
Mats G
Min väg hit påminner mycket om din väg.
Nästa scam tror jag är farorna med internet. Flödet av information och desinformation. Makten skule inget hellre önska än att få sin ”sanning” sprid på nätet. Tidigare satt makten i pappersdrakarna men internet har en effekt som är flere gånger större och snabbare.
UFO:n har sin egen stadiga fanklubb. Det måste hända någonting spektakulärt för att liva upp den.
Lite OT,
Fortum bygger ju ett nytt biobränslekraftverk i Värtan som ska ersätta det koleldade värmekraftverket man byggde i början på 90-talet, som säkert hade kunnat köras i flera decennier framöver.
I Fortums informationsmaterial säger man följande:
”Med bygget av Europas största biobränsleeldade kraftvärmeverk i Värtan tar Fortum Värme nästa steg mot Stockholms stads mål att göra den svenska huvudstaden fossilbränslefri. När det nya verket tas i drift i januari 2016 produceras värme och el samtidigt. Den förnybara el som produceras kommer att leda till positiva globala klimateffekter genom att den ersätter el som annars produceras med fossila bränslen i Norden och Europa. Det betyder att Fortum Värmes biokraftvärmeverk ensamt minskar Europas koldioxidutsläpp med hela 650 000 ton per år.”
Och på annan plats säger man att den lokala minskningen blir 160 000 ton CO2 per år.
Man räknar alltså med att exportera el till Europa. Det är alltså skillnad på koldioxid och koldioxid, men det visste vi ju redan 🙂 Låter som glädjekalkyler…
Jacob! Jag hoppas att Du förstår hur viktigt Du och Din forskning är för oss som försöker förstå vad som händer i klimathotet kulisser. Margot Wallströms uttalande om att frågan ytterst handlar om det som jag vill kalla sustainable development dvs överföring av resurser från de gamla i-länderna till despoterna i u-länderna gjorde att jag vågade närma mig klimathotet. Det gällde inte i första hand avancerad matte-fysik som går långt utöver min utbildning och förmåga, frågan gäller just det som även Christiana Figueres så tydligt klargjorde nyligen. Din forskning har lagt många, många pusselbitar till mitt eget klimathotspussel och STORT TACK för det.
Jag hoppas att Darwalls nya bok fångar upp insikterna från Din forskning. Jag läser ofta kommentarer till artiklar på WUWT mm och ännu har jag inte sett några tecken på att Dina insikter nått utanför det fåtal som läst och förstått Dina ord på svenska, men de kommer förhoppningsvis snart att nå ut över hela globen.
Jacob. Känner igen det mesta du beskriver. Var ointresserad av klimatfrågan tills jag av en händelse kom att diskutera frågan med en man som är professor i ett inte helt oviktigt ämne. Han hävdade att klimatfrågan är en bluff eller kraftigt överdriven. Tagen av den överväldiga propagandan tänkte jag att han är ju konstig och det kan ju inte vara så. Men jag började undersöka saken och fann att han hade helt rätt. Jag fann b.l.a. Inga Dogmer med flera intressanta platser på nätet. Inga Dogmer döptes 2008 om till The Climate Scam. Dessa två är föregångare till denna denna sida.
Så bra att det fortfarande finns forskare som sätter fakta före politisk korrekthet. Och så dåligt att den inställningen innebär att det blir väldigt svårt att göra akademisk karriär.
Ann lh.
Apropos nya böcker.Läser just en Kindle.
”Fossil Fuel Improve the Planet” av Alex J. Epstein och Erik M. Dennis
Det här är ju hur spännande som helst! Ser väldigt mycket fram emot del 2.
Ingvar #17, visst är det skönt med postiva tankar och insikter.
Jag ser också fram mot den spännande fortsättningen. Du skrev bland annat:
”Å ena sidan att teoribygget inte var så gediget som proponenterna gav sken av. Å andra sidan det hätska språket mot dem som ifrågasatte.”
Det var precis så jag upplevde det också när jag började intressera mig för klimatfrågan när jag blev pensionär. Diskussionen om klimatvetenskapliga frågor var helt väsensskild från andra vetenskapliga diskussioner som jag deltagit i under ett helt yrkesliv som forskare. Tog man upp en fullständigt rimlig kritisk invändning i debatten så kunde man få egendomliga motargument ofta baserade på personangrepp av en karaktär som annars inte förekommer i vetenskaplig debatt.
Personangrepp förstör ju vetenskaplig diskussion, detta är välkänt sedan länge, men här visade det sig vara vanligt. Jag upplevde detta som en pågående degenerering av klimatvetenskapen och såg en fara i att detta skulle kunna sprida sig till andra delar av naturvetenskapen.
Pehr #20
…såg en fara i att detta skulle kunna sprida sig till andra delar av naturvetenskapen.
Ja det är väl befogat.
Mycket intressant läsning, Jacob. Ser fram mot fortsättningen.
Popkulturell referens, samma upphovsmän som i din kommentar #10:
Dehumanizer, Buried Alive:
Join the congregation
Everybody’s got to get in line and
We never justify
The choir sings a never-ending lie…
OT: RJD R.I.P
Niklas L
Dio var en textförfattare av rang och bar på mycket visdom. Det kan även sägas om Sabbaths Geezer Butler.
Mycket bra!
Vad man än tycker så har jag märkt att det stora problemet alltid är att få tag på information som inte är färgad till fördel åt någon part. Att samla på information från så många olika perspektiv är det enda som ger mig något just nu. Jag har slitits mellan olika uppfattningar som har verkat sannorlika men de puzzelbitar som man får tag på passar ganska dåligt. Det kan i och för sig vara bra, då märker man att bitarna är filade för att passa någon annans puzzel. Det här inlägget visar tydligt att bitarna inte passar. Det är precis det här jag letar efter. Men även om klimathotet inte är välgrundat så är ju miljöförstörelse helt verklig hur man än vänder på det. På vissa platser mer påtaglit än på andra. Där har miljörörelsen mycket att göra. Peak oil har påverkat mig mycket och kopplingen till ekonomin. Som jag ser det så är vårt sätt att leva helt kopplat till den billiga energi som finns i världen. När vi inte längre kan få tag på lika billig energi det är då förändringar kommer att ske. Politiskt tror jag inte vi kommer att se annat än pajkastning tills det börjar brinna i knutarna på riktigt.
Tack så mycket och kämpa på!
Michael
På desinformation kan den hugade diskutera också klimat just nu, efter denna kommentar:
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=74&t=39083&start=60#p713941
på historieforumet Skalman.nu; för den som inte vet är det ett ovanligt städat ställe – det är jag som är Elyson där. Relativt få vet något om klimat. och där är inga skyttegravar grävda heller på ena eller andra sidan. Faktiskt kunde Skalman ha en riktigt bra egen klimattråd, under kategorin Förhistoria mm, eftersom koppling sol-historisk klimatskala just nu är klimatområdets mest centrala kan jag tycka.
”På området desinformation”, skulle det ha stått, första meningen.
Ja, faktiskt kunde klimat ju komma in under skalmankategori Världen efter kalla kriget också, och då särskilt Jacobs område, dvs hela klimatkriget som fenomen.
Mycket intressant läsning Jacob !
Att det du skriver är politiskt neutralt är en enorm styrka.
Jag hade en parallell resa på 1970- och -80 talen. Peak oil javisst, men framför allt kärnkraftfrågan. Då föreslog jag skatt på koldioxid. Inte för klimatets skull, det bekymrade mig inte varken då eller nu, utan som mothåll på Birgitta Dahls tankeförbud.
Att en politiker i hennes ställning kunde ge sig till att förbjuda tankeverksamhet, det skrämde mig verkligen. Det är samma art av tankeförtryck då som inom miljörörelsen nu. Lyckligtvis avskaffades den lagen för några år sedan.
Jacob, jag vet inte om jag var den orädde och frispråkige kurskamraten på Urbana studier 2005, men du och jag samtalade ofta i på busshållplatsen och i bussen efter kurstillfällena. Trevligt!
På bloggen ”Everykindofpeople” gör en skribent vid namn Berit en kort sammanfattning av boken ”Rapport från Iron Mountain”. Jag förmodar att Jacob och även andra här känner till den. För mig är det en ny bekantskap. Boken handlar om vad som avhandlades 1963 under en rad sammankomster med 15 speciellt utvalda amerikanska vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Temat verkar i stort sett vara krig = fred. Slutgiltig ”fred” kan uppnås om hela mänskligheten sluter upp gentemot ett hot, helst verkligt men om inget sådant finns till hands så duger även ett påhittat.
Tydligen var redan då tanken att använda ett allvarligt miljöhot, verkligt eller påhittat, som medel att avskaffa nationsgränser och upprätta en global maktordning där en arme istället för att bekriga andra nationer istället ska bekriga dissedenter som så att säga hotar den allmänna tron på Det Stora Hotet. Ja, ni tänker väl samma sak som jag. Här är länken:
http://everykindapeople.blogspot.se/2014/11/miljororelsen-som-ett-politiskt-vapen.html
Claes-Olof
Kul att du hittade det här inlägget! Det stämmer att du låg bakom ifrågasättandet den där vårdagen 2005. Tänk att det är tio år sedan. Och tack!
Börje S.
Naturligtvis är jag bekant med ”Report from Iron Mountain”. En rapport som förstås är omtvistad. Det intressanta är dock händelseutvecklingen och vad som skrivits i andra mer officiella sammanhang. Tankegångarna går bland annat i samklang med Romklubbens ”The First Global Revolution” (speciellt kapitlet ”The Vacuum”). Dessutom var Robert McNamara (som sammankopplas med rapporten) en viktig aktör inför organiserandet av Stockholmskonferensen 1972.
Nelson Rockefeller uttalade sig även tidigt om att miljön kunde bli ett område som motiverade överstatligt samarbete. Jag vill också referera till World Future Society och deras konferens ”The Next 25 Years – Crisis and Opportunities” som hölls 1975 med Nelson (då som vicepresident) som inledande talare. Där diskuterades det stora projektet som kunde ena mänskligheten samtidigt som det refereras öppet till ett framtida samhälle med en världsregering.
http://books.google.se/books/about/The_Next_25_years.html?id=P_MhAAAAMAAJ&redir_esc=y
http://www.geoengineeringwatch.org/documents/TheFirstGlobalRevolution_text.pdf
Utomordentligt intressant läsning, stort tack Jacob! 🙂
Ser fram emot fortsättningen.
Som bekant kommer det lite ljus av-och-till från Oz och nu senast har JoNova uppmärksammat därstädes regerings uppmaning, officiella!, att delta/medverka med förslag (’submissions’) till kommande COP21 i Paris senare i år. Länken lyder:
http://joannenova.com.au/2015/04/last-half-hour-to-add-your-opinion-for-australian-contribution-to-paris-unfccc/
Direktlänk till sidan för ’submission’ är:
http://www.dpmc.gov.au/forms/unfccc-submissions
Tanken slog mig hur det skulle vara ifall Löfvén/Romson etCons. skulle ’våga’ sig på något liknande… Hade vatt rätt intressant.
Försöker dela inlägget på FB.
Mvh/TJ
Och apropos Oz så har ju Björn Lomborg fått möjlighet att utveckla sig/sina aktiviteter där. Detta har ju naturligtvis retat en/annan, t.ex. ’Flim-Flam’, länk:
http://joannenova.com.au/2015/04/nothing-is-more-scary-than-funding-a-skeptic-flannery-over-reacts-shoots-himself-in-the-foot/
Mvh/TJ