Den globala maktens politiska verktyg – GLOBE International

Hur går det till när politiska beslut genomförs och förankras i EU? Vilka intressen företräder egentligen de vi väljer in i EU-parlamentet och vem tjänar på besluten? EU är en komplext uppbyggd organisation och det är mycket svårt att snabbt få en överblick. Mängder med lobbyorganisationer och ickestatliga aktörer opererar i bakgrunden.

När jag analyserade EU-politik gjorde jag oväntade upptäckter om hur det politiska spelet egentligen fungerar på denna nivå. En var hur miljö- och medborgarorganisationer fullständigt inlemmats i den politiska apparaten och i stort sett bara ger ekon av det som EU-kommissionen själva önskar genomdriva. Detta genom finansieringsmekanismer där organisationerna helt saknar självständighet och åtar sig att följa kommissionens målsättningar för att få bidrag. Detta har resulterat i att en flora av professionella påtryckargrupper har uppstått medan andra har övergett sina tidigare mer behjärtansvärda uppdrag för att istället söka de problemområden som kan ge störst ekonomiskt tillskott till dem själva. De grupper som på riktigt vill stå upp för sitt oberoende och gå sin egen väg blir istället marginaliserade.

”GLOBE EUs medlemmar har spelat en framträdande roll i alla de ärenden som ingår i paketet, de representerade Europaparlamentet som rapportörer eller skuggföredragande i förhandlingarna med rådet och kommissionen.” (GLOBE EU and Climate Change 2005/2009)

En annan snillrik konstruktion för att genomföra en önskad politik är fenomen som den tvärpolitiska organisationen GLOBE International. Dessa har haft ett stort inflytande över EU:s energi- och miljöpolitik genom att deras medlemmar (inom underavdelningen GLOBE EU) stått som ansvariga i parlamentet för ett antal direktiv inom dessa områden.

En betydande andel av de EU-parlamentariker som varit inriktade på miljö- och energifrågor har dessutom varit medlemmar av GLOBE. På detta sätt har organisationen och dess uppdragsgivare haft ett stort inflytande på EUs energi- och klimatpolitik. GLOBE var djupt involverade i EUs stora klimat- och energipaket. GLOBE propagerade bland annat för ett förbud mot den gamla glödlampan (som kom att ersättas med produkter som i vissa fall var rent kontraproduktiva miljömässigt). Detta var något som dessutom stöddes av miljöorganisationer som Greenpeace. Deras arbetsgrupp om biodrivmedel utarbetade de hållbarhetskriterier som ingick i EU:s förnybarhetsdirektiv. Detta underlättades genom att två av medlemmarna var direkt ansvariga för direktivet i parlamentet.

Förutom att GLOBE är representerade i EU-parlamentet har de också förgreningar till en rad med parlament världen över. Däribland det svenska, ryska, kinesiska och indiska. Organisationen är till skillnad från andra liknande organisationer inte registrerad som en tvärpolitisk grupp i EU. I GLOBE samsas politiker som utåt sätt representerar ett antal olika politiska partier och ideologier. Genom GLOBE arbetar dock liberaler, socialister, konservativa och gröna för samma agenda och en berättigad fråga är hur nära de står de väljare som har röstat in dem i parlamentet? Utvecklingen har dock skapat en politikerklass som trots olika partitillhörighet står närmare varandra än den väljarbas de ska representera.

Så vem och vilka intressen står då egentligen bakom GLOBE?

I januari 2013 sjösattes GLOBE Internationals Climate Legislation Initiative som syftar till att stödja lagstiftare världen över mellan 2013 till 2015. Processen sammanfaller med de internationella klimatförhandlingarna som kulminerar med det slutgiltiga klimatmötet i Paris 2015. Mötet samlade 100 delegater från hela världen och ägde rum på Storbritanniens utrikes- och samväldesministerium. På mötet fanns också chefen för FN:s klimatkonvention (UNFCCC). Evenemanget var sanktionerat av den brittiska regeringen och underlaget hade tagits fram av Grantham Research Institute vid London School of Economics. Finansiering hade sedan kommit från Zennström Philantropies (stiftelsen skapades av Skypes grundare Niklas Zennström).

Organisationen, Global Legislators for a Balanced Environment, bildades enligt GLOBEs hemsida, 1989 ”av lagstiftare från den amerikanska kongressen, Europaparlamentet, japanska parlamentet och den ryska statsduman med uppdrag att svara på akuta miljöutmaningar genom utveckling och främjande av lagstiftningen”. Initiativet handlade om att genomföra målen i Brundtlandkommissionens ”Our Common Future”. Detta avsåg globala miljöproblem som ansågs kräva globala lösningar. Bland annat gällde detta klimat, ozon, surt regn och avfallshantering. Det propagerades även för befolkningskontroll.

Från en början samlades 28 parlamentariker från tre regioner i världen. Däribland de amerikanerna senatorerna Al Gore, John Heinz, John Kerry och holländska socialisten Hemmo Muntingh. En viktig organisatör i detta tidiga skede var även engelsmannen Edward Seymour-Rouse. Även om det utåt sett var ett amerikanskt initiativ spelade britterna från början en nyckelroll genom Seymour-Rouse och hans mäktigare uppdragsgivare i London. Det visade sig också senare genom att högkvarteret sedan 2004 ligger i London och står under brittiskt ledarskap. Chef är idag Lord Hunt of Chesterton (Labour) och styrelseordförande är Graham Stuart (Conservatives).

GLOBE är i grunden ett angloamerikanskt projekt och företräder politiska och ekonomiska intressen i främst Storbritannien, USA och Nederländerna. I bakgrunden finns också den brittiska socialistiska tankesmedjan Fabian Society från vars högkvarter GLOBE under en tid opererade.

GLOBE får också ekonomiskt stöd från EU-kommissionen, regeringarna i Norge, Danmark och Tyskland, flera FN-organ som FNs miljöprogram (UNEP), Global Environmental Facility och Världsbanken. Här finns också ett tätt samarbete med media (genom Com+) och London School of Economics. Detta gör GLOBE till en mäktig sammanslutning med vänner på höga positioner.

Organisationen är även närstående till Romklubben med flera av dess medlemmar i sitt led och har sedan G8-mötet i Gleneagles 2005 bjudits in till de globala toppmötena. Detta gjordes samtidigt som klimatet kom upp på den internationella agendan genom Tony Blair. Romklubbens nuvarande ordförande Anders Wijkman var under sin tid som EU-parlamentariker för Kristdemokraterna ordförande för GLOBE EU. Han var tillsammans med sin kollega från GLOBE, Claude Turmes (Greens), rapportör för förnybarhetsdirektivet.

Vad är då organisationens ursprung och agenda?

Grunden till GLOBE kommer från futurologiskt håll. Det hela började som ett projekt som var underställt den amerikanska tankesmedjan ”Congressional Institute for the Future”. Denna tankesmedja bildades av futurologen och New Age gurun Barbara Marx Hubbard 1979 tillsammans med senatorerna Al Gore, Newt Gingrich och John Heinz. Tankegodset vilade på att kunna förutsäga händelser i framtiden och utifrån detta kunna erbjuda åtgärdsprogram och policylösningar. Målet var sedan att kunna skapa den utveckling och framtid som önskades. Idéerna hämtades från World Future Society och futurologer som Alvin Toffler. Ett antal konferenser arrangerades av Hubbard under 70-talet där detta behandlades. Det hela syftade till att genomföra ett globalt skifte från ett industriellt till ett post-industriellt samhälle sammanlänkat till ett globalt medvetande genom informationsteknologi (Internet). Framtiden ansågs av tänkare som Toffler kräva nya politiska lösningar och ett avskaffande av nationalstaterna. Dessa skulle sönderdelas och istället skulle internationella organisationer som EU och FN börja ta över. Toffler benämnde detta ”The third wave”. Idéer av detta slag hade tidigt propagerats av bland annat H.G. Wells (Fabian Society) och jesuitprästen Pierre Teilhard de Chardin. Det var en dröm om ett globalt utopiskt samhälle som enligt Teilhard de Chardin var en del av den gudomliga planen. Detta avspeglas förutom i GLOBE i närstående Romklubbens ideologiska grund (vilket jag kommer att återkomma till i kommande inlägg).

GLOBE-projektet handlade också om att söka marknadslösningar på de miljöproblem som identifierades. Bland annat föreslogs tidigt en internationell handel med växthusgaser. Detta var något som GLOBE:s första ordförande Al Gore därefter kunde slå mynt av. Han kom att både varna för problemet och leverera lösningen.

GLOBEs organisation var tänkt att utgöra en internationell grogrund för informationsutbyte och lagstiftning för miljöexperiment som simultant kunde införas i flera länder och regioner. Grundfilosofin handlade inte om att GLOBE skulle blir ännu en tankesmedja. Det handlade om att skapa ett konkret handlingsinstrument där aktionsplanen verkligen genomfördes.

“The Bee Group is a forum for MEPs on the one hand and business and industry partners on the other, whose aim is to propose alternatives inspired by innovation and a long-term vision. Its purpose is not to defend any specific interests in the short-term, but to think about the future.”

Ett exempel på detta är tankesmedjan The Bee Group som sedan 2010 samlar marknadsintressena i EU under GLOBE:s överseende. Här har GLOBE samarbetat och fått finansiering från stora företag som Unilever, Holcim, Michelin och Dow. Dessa har kunnat presentera sina problemområden, föreslå policyåtgärder samt hur frågan kan väckas politiskt. I det utökade nätverket har sedan miljöorganisationer finansierats och aktiverats för att väcka opinion och stöd till ett genomförande av policyförslagen. Detta följer också logikerna och rekommendationerna från Pieter Winsemius bok “A Thousand Shades of Green: Sustainable Strategies for Competitive Advantage” samt Nederländska statens omställningsexperiment (Transition Governance).

Först bestäms agendan och det som ska genomföras mellan de centrala aktörerna, därefter påverkas väljarbasen genom media, ickestatliga organisationer och aktivistaktioner, politikerna svarar på den opinion som växer fram och genomför sedan de mål som fastställdes i början. Det är en medveten kontroll av hela processen där aktörerna är sammankopplade. Det är närbesläktat med systemteoritankar och cybernetik. Ett system för politisk kontroll. Problemet är att detta går emot en ordning där politikerna på riktigt lyssnar på folkets röst och vad dessa önskar genomföra politiskt. Istället används olika tekniker för att manipulera fram den opinion som svarar till överhetens intressen.

Storföretagen, som är inblandade, beställer en policy som skapar marknadsfördelar för dem. Antingen genom regleringar som missgynnar konkurrenterna eller genom att de ligger i framkant med ”miljövänlig” ersättningsteknologi. Detta görs med löften om att rädda miljön och jorden från undergång och samlar en opinion som till varje pris vill undvika ett sådant domedagsscenario. Det är en ideal konstruktion som utåt andas godhet och omsorg för planeten. Kritik mot detta tolkas sedan som att vara emot planetens välmående. Vem kan vara emot en hållbar utveckling? Vad som är hållbart skiljer sig dock åt beroende på vem aktören är. Politikerna som är medlemmar i GLOBE är för det mesta bara verktyg i ett större spel där de blir ombud för agendan om att skapa det ”globala drömriket” och samtidigt arbeta för de storföretag som levererar policylösningar på identifierade miljöproblem. Frågan är om någon av de personer som röstat in dem i parlamentet är medvetna om vems intressen parlamentarikerna egentligen arbetar för.

EU har på detta sätt kommit att styras av intressen som arbetar utanför det rent partipolitiska för att genomföra sina mål. I EU-parlamentet spelar dessutom partigrupperingarna inte samma roll som i de nationella parlamenten. GLOBE International kan sägas representera ett framväxande system för Global Governance där främst brittiska, amerikanska och nederländska intressen gör sig gällande. Detta gäller dessa länders finansiella och politiska elit. Men här finns också elit från andra länder representerade. Det är en samling av aktörer med gemensamma intressen. Inflytandet är precis som namnet antyder globalt och de opererar i alla världsdelar. Gränserna är i det politiska globala spelet alltmer upplösta.

Grunden är futurologisk med ett beslutsfattande som görs utifrån scenarier om en önskad framtid. Den stora Utopin. De aktuella frågorna sammanställs centralt från London i samarbete med institutioner som London School of Economics. Detta görs delvis utifrån storföretagsintressen men också utifrån de visioner som finns om ett postindustriellt samhälle utan nationalstater. EU-kommissionen som är med och stödjer får genom konstruktionen lydiga parlamentariker som arbetar med att få igenom direktivsförslagen i parlamentet (det går också att tillägga att stora delar av klimat- och energipaketet från början utreddes på brittiska elittankesmedjan Chatham House på uppdrag av kommissionen). Trots sitt uppenbart stora inflytande är GLOBE i stort sett okänt bland allmänheten och det hela ställer frågor om makt och legitimitet. Hur skulle reaktionen bli om en organisation liknande denna opererade från ett högkvarter i Kina, Iran, Nordkorea eller Ryssland för att utöva påverkan på parlamenten i väst?

http://www.globelegislators.org/

liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:572917/FULLTEXT01.pdf sid. 63-67

0