Jag brukar ibland skryta med att jag åtminstone sommartid har en liten förbättring av den enklaste väderprognosen – den som säger att det blir samma väder imorgon som idag. Min förbättring är att om det blåser nordlig vind så kan man hoppas på att vädret blir lite bättre imorgon än idag.
Motiveringen är att det mesta vädret kommer västerifrån så det väder vi får imorgon är det som de som bor 50 eller 100 mil västerut har idag. Nu är det ju så att om det blåser norrifrån så är lufttrycket högre väster om oss än österut, det blåser ju medsols runt ett högtryck och motsols runt ett lågtryck. Det innebär helt enkelt att antingen är ett högtryck på väg in eller ett lågtryck på väg bort.
Bortsett ifrån min lilla väderprognos, som enligt vad som sagts mig, är väl känd bland skärgårdsfolk, så tror jag att det mesta av ovanstående är något som ”alla vet”. Med andra ord, det är väl känt att det är så, men vad det beror på är det inte alla som vet.
När man letar efter en förklaring så brukar Coriolis-effekten nämnas, och det som sägs är att ”rörelse på norra halvklotet svänger av åt höger” medan ”rörelse på södra halvklotet svänger av åt vänster”, men någon riktig förklaring till vad ”Coriolis-effekten är” brukar man inte få.
Eftersom jag inte är fysiker så har Coriolis-effekten inte ingått i ”mina yrkeskunskaper”, och jag noterade att man ibland talar om pseudokrafter. Vad det handlar om är hur en rörelse beskrivs i ett roterande system, som en snurrande jord. Ett enkelt tanke-experiment som inte borde vara alltför svårt att faktiskt utföra ser ut på följande sätt.
Vi tänker oss en skivspelare med kontinuerligt variabel rotationshastighet. Istället för en grammofonskiva lägger vi en rund vit kartongskiva på plattan. Vi tänker oss att skivspelaren står i en låg låda så att vi kan lägga en (tillräckligt lång) linjal tvärsöver. Vi drar sedan en penna längs linjalen och får då en rät linje, som en korda i cirkeln tvärs över kartongskivan. Vi gör om samma sak men nu låter vi skivspelaren, och därmed kartongskivan snurra motsols. Vi gör det ett antal gånger med olika varvtal och får olika kurvor ritade över pappret
Vi kan naturligtvis tänka oss att den första kordan kan placeras på olika sätt. Ett intressant fall är när den räta linjen är en diameter, d.v.s. går genom mittpunkten. Vi tänker oss alltså att vi börjar ”längst ner på skivan och rör oss rakt uppåt. Låt oss först anta att skivan snurrar ganska långsamt. Då börjar kurvan på skivan en aning till vänster (den nedre delen av skivan rör sig ju åt höger). Men sedan svänger den av mot höger och passerar genom mittpunkten för att så småningom komma ut ”längst upp”.Men den punkt på skivan där den kommer ut ligger (sett från startpunkten) till höger om ”motpunkten”.
Om vi väljer rotationen sådan att skivan hinner snurra precis ett halvt varv medan pennan passerar över så kommer den ut på samma ställe där den kom in. Det viktiga är hur som helst att den kurva vi får inte är en rät linje och att den svänger åt höger.
För att göra det intressantare så klipper vi ut en rund karta, med nordpolen i centrum, över polarområdet norr om 60-nde breddgraden, och låter den snurra på skivtallriken. Om nu skivan snurrar så långsamt att den vrider sig 4 grader medan pennan dras tvärs över kartan så har vi fått en ungefärlig beskrivning av hur en satellit som passerar Nordpolen skulle röra sig över marken.
Det ovanstående visar hur Coriolis-effekten ”ser ut” ifrån ett omgivande icke-roterande system. Eftersom vårjord faktiskt roterar så är det trots allt praktiskt att förstå effekten inifrån det roterande systemet. Låt oss därför tänka oss en satellit som passerar rakt över Nordpolen (och därmed naturligtvis också över Sydpolen) på ”låg höjd”, vilket innebär att ett varv tar ungefär 90 minuter.
Passagen över polarområdet norr om 60-nde breddgraden är en sjättedel av hela varvet och tar därmed 15 minuter. På den tiden vrider sig jorden ungefär 4 grader, så vår modell ovan stämmer rätt väl. Eftersom Uppsala ligger på 60-nde breddgraden så tänker jag mig en satellit som på väg norrut mot Nordpolen passerar över Uppsala.
När den passerar över Uppsala är dess kurs inte rakt nordlig utan en liten aning västerut. På en sekund flyttar sig satelliten 4 distansminuter eller 7408 meter norrut medan Uppsala på samma tid rört sig 231 meter österut. För att röra sig rakt norrut måste dess riktning, i förhållande till Uppsala, alltså vara riktad (231/7408)x(180/ π) ~ 2 grader väster om norr.
Så att över jorden rör den sig åt nordväst och svänger alltså av åt höger. Eftersom varje förändring av banan är ett slags acceleration och varje acceleration beror av en kraft så kan man fråga sig vad det är för kraft som påverkar satelliten. Naturligtvis påverkas den av gravitationen, d.v.s. jordens dragningskraft vilket gör att den inte flyger ut i rymden men den påverkas också av en kraft som får den att ändra riktning. Den kraften är ”Coriolis-kraften”.
Ett annat exempel på hur vi kan observera Coriolis-kraften är den berömda https://sv.wikipedia.org/wiki/Foucaultpendel, som sågs som ett tidigt ”bevis” för att jorden roterar.
Anledningen till att det blåser motsols runt ett lågtryck är därför att eftersom luften vill röra sig in mot lågtrycket så svänger den av åt höger vilket ger en motsols rörelse runt lågtrycket.
I ett kommande inlägg så kommer jag att skriva om vilka företeelser på jorden som påverkas av Coriolis-effekten och om hur mycket de påverkas.
Eller ett ”luftpaket” som på norra halvklotet rör sig norrut kommer att ha en allt större hastighet åt öster i förhållande till marken (eftersom Jorden roterar från väster mot öster) och kommer därför att vika av mot öster. Rör det sig söderut så kommer det att alltmer ha för låg hastighet mot öster och kommer därför att vika av mot väster. Tvärtom på södra halvklotet.
Förutsättningen är att rörelsen sker över en betydande sträcka i nord-sydlig riktning så att det uppstår en skillnad i hastighet mellan ”luftpaketet” och marken.
Vid rörelse över ekvatorn uppstår ingen sådan hastighetsskillnad och ingen coriolis-effekt.
I t.ex ett badkar är sträckan som vattnet rör sig minimal och ingen coriolis-effekt. Åt vilket håll som vattnet roterar när man tappar ur ett badkar är helt beroende av cirkulationen i vattnet innan man tappade ur.
En intressant effekt av Corioliseffekten är att orkaner är omöjliga nära ekvatorn. Det är nämligen corioliseffekten som ”organiserar” den cirkulära strömningen i en orkan. En orkan kan inte uppstå vid Ekvatorn och dör ut när den kommer för nära ekvatorn.
https://aamboceanservice.blob.core.windows.net/oceanservice-prod/news/historical-hurricanes/hht.jpg
Ett annat intressant fenomen är att flera av de östater i Stilla Havet som nu kräver ”ersättning” av EU och USA för förvärrade orkaner pga CO2-utsläpp ligger i den zon vid ekvatorn där det aldrig blir några orkaner.
# 2 Tty, underbar kommentar!
Sten Kaijser.
Kul tankar, och kul kunskap.
Jag har ofta funderat på hur starkt bunden atmosfärens gaser är bundna vid jordens rotation. Hade gaserna stannat så hade det ju blivit en rejäl storm åt öster runt jordklotet. Samtidigt rör ju sig lufthavet oberoende av rotationen genom stormar och ibland stiltje, nordliga, osttligaoch sydliga vindar osv.
Rätt komplicerat system, verkar det som.
tty # 2
Håller med Ann # 3
Spännande uppgifter. Varför vet inte klimatpanelen IPCC om detta förhållande. Det är ju bedrägeri i öppen dager.
Jag var på Seychellerna som ligger 4 grader under Ekvatorn. Där fick jag veta att de låg utanför orkanbältet. Så det är ganska skyddade från riktiga oväder.
På vår sommar (deras vinter) kommer vindarna från Antarktis och vädret är lite svalare då. På deras sommar kommer varma vindar från indien och vädret är lite hetare.
#5 Bim
”Varför vet inte klimatpanelen IPCC om detta förhållande. Det är ju bedrägeri i öppen dager.” Svaret är enkelt. IPCC driver själva bedrägeri och tycker att det är ok att andra gör likadant. Klimathotsskojare avslöjar inte andra skojare.
Ja, det handlar om atmosfärens dynamik som främst är beroende av jordrotationen och tillförsel av solenergi. Utan rotationen skulle vi bara ha atmosfäriska massrörelser mellan ekvator och polerna. Nu har vi denna konstanta rotation som både påverkar rörelser i vatten och atmosfär. Men det som är fundamentalt som SMHI skriver:
”Det som gör det möjligt för luften att överhuvudtaget röra sig över kontinenterna är förekomsten av starka horisontella tryckkrafter, orsakade av den olikartade uppvärmningen på olika delar av jorden, främst mellan låga och höga breddgrader”.
Alltså utan tryckkrafter orsakade av uppvärmningen, skulle corioliseffekten begränsa horisontella rörelser:
”Genom att leda in varje rörligt föremål i en cirkelbana, kommer corioliskraften att försöka begränsa varje rörelse i atmosfären och i oceanerna”.
Det som är mycket intressant i sammanhanget är just tillförsel av energi till jordplanet. Om den vore konstant över hela jordplanet skulle vi inte heller få några större horisontella rörelser än cirkulära, men nu är inte denna energitillförsel kontant. Vi har natt och dag, oförutsedd molnighet och en variabel sol över dagtid och över längre tidsrymd. Vad händer med solenergin under ett solar grand maximum-minimum och under de variabla 11-årscyklerna?
https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/corioliseffekten-1.4041
Okej Ivar. Då förstår jag.
Klimatskojarna samlar in pengarna för att skydda öar mot orkaner som inte finns, så ger de pengarna till Rockström och det gänget så de kan sprida lögnen vidare så det strömmar in ännu mer pengar så de kan skydda dessa öar ännu bättre så de slutligen kan slå sig för bröstet och säga: ”Kolla, nu finns det inga orkaner där, skicka mer pengar så utrotar vi alla orkaner, precis som vi gjort med ozonhålet, skogsdöden, säldöden, kontanter och vetenskapen.”
Tack Björn.
Nu vet jag en hel del till.
Det där Sten, tycker jag var litet krångliga förklaringar.
Ända sedan jag var barn, det är rätt länge sedan, har jag tänkt så här. I ett högtryck pressas molekylerna ut från centrum av högtrycket. Antag att allt från början står stilla i förhållande till jordytan som roterar. De molekyler som av trycket avlägsnar sig norrut har då en högre hastighet i riktning öster i förhållande till jordytan. Tvärt om med de som far iväg söderut. Det får hela luftmassan att rotera medurs på norra halvklotet.
Ett annat exempel är ett gyro. Om det roterar medurs och man trycker svagt på dess ovansida så vrider det sig med 90 graders förskjutning i förhållande till vad det skulle göra om det ej roterade. Även om det inte är en corioliskraft så är det närbesläktat.
Exemplet med en satellit förstår jag inte. Den påverkas ju inte av jordens rotation och har därför inte någon corioliskraft. Det du beskriver är ett rent geometriskt fenomen. Eftersom jorden roterar åt öster får satelliten en skenbar bana åt väster (om den är på väg mot nordpolen) eftersom vi som betraktare på jordytan far i väg åt öster. Här skiljer sig satelliten från corioliskraften eftersom dess skenbara avdrift är störst vid ekvatorn medan coriolis där är noll.
Ett närbesläktat problem har piloterna på våra internationella flygplan. Antag ett ett flygplan med 1000 km/h skall flyga från Nordpolen till Maldiverna på Ekvatorn E73°. Resan tar 10 timmar. Skall då piloten styra mot Maldiverna som när han kommer fram inte längre finns kvar på den platsen. Jorden vrider sig 360° på 24 timmar således 150° på 10 timmar. Något häpen kanske han då kommer att landa i Quito i Ecuador W78°.
Det jag vill ha sagt är att exemplet flygplan har mycket mer anknytning till coriolis än vad exemplet med satellit har – tror jag.
#1 Sören
”Corioliskraften har ett avgörande inflytande på strömningar i atmosfären och haven genom sin tendens att överföra horisontella rörelser till cirkelrörelser” / Wikipedia.
Jordens hastighet vid ekvatorn är ca 1 700 km/h, något mindre i Sverige. Därför delar jag inte helt din uppfattning att corioliskraften är försumbar i ett badkar. Det där är mycket diskuterat och som du säger behövs det en mycket liten impuls för att starta en virvel. Men om vattnet står stilla då är corioliskraften just den lilla impuls som behövs.
Det finns andra mer hisnande exempel tex varför furor, speciellt i norr, nästan alltid är vridna åt ena hållet. Corioliskraften direkt eller åtminstone indirekt?
Sten K m.fl
Coriolis-kraften har också kallats för skenbar. Exemplet med satelliten, som också Lars tar upp, visar på det.
Coriolis-kraften påverkar knappast satelliten utom skenbart mot den roterande jorden. Nära markytan påminner kraften mera om friktion eller tröghet.
Intressant om jorden roterade utan att luften följde med. Om man gjorde ett hopp som varar en sekund, skulle man flytta sig 231m om man hoppade i Uppsala. Tala om att köra i kaklet. Den ostliga stormen vore också en av dom värsta!
Flygplan, lika väl som fartyg använder sig av storcirkeln, som är kortaste vägen mellan två punkter på jorden.
#11 #12
Satelliter berörs inte av coriolis-effekten, däremot är det annorlunda för en missil som skjuts över Nordpolen från Ryssand till USA (eller tvärtom). När den når Nordpolen har den drivit österut p.g.a av den olikformiga hastigheten hos jordrotationen (därför måste man räkna med det vid avskjutningstillfället).
Flygplan följer en storcirkel mellan två punkter på jordytan, vilket är den närmaste vägen.
Om flygplan är utsatta för coriolis-effekten vet jag inte hur man ska se på. De flyger i atmosfären och är i så fall utsatta för vindavdrift.
Vattnet står aldrig helt stilla i ett kärl med vatten. Det finns alltid pyttesmå virvlar. Förmodligen beroende på kärlens utformning sker rörelsen oftast medsols för vissa och oftast motsols för andra.
Ett tankeexperiment. Om man släpper en sten från en hög byggnad så kommer den p.g.a jordrationen inte att hamna rakt under utsläppspunkten utan kommer att hamna något öster om den.
Ska tillägga att det inte gäller vid Nordpolen (eller Sydpolen). Avvikelsen är störst om experimentet utförs vid ekvatorn.
Sören G # 14
Rotationsriktningen är mot öster så stenen borde väl falla västerom startpunkten. För övrigt faller stenen troligen i en vacker parabolisk båge och träffar en punkt skenbart rakt under startpunkten. Hallå alla fysiker, hur går det?
#16 Guy
Nej, stenen hamnar öster om utsläppspunkten. I en hög byggnad befinner man sig längre från Jordens centrum och har därmed en högre hastighet åt öster än vad marken har.
#14 Sören G
En sten på en hög byggnad har en fart i östlig riktning som är identisk med jordens rotation på den punkten. Om du nu släpper den så kommer den att följa byggnadens rörelse och dimpa ner framför dörren.
Coriolis-effekten får du om du kastar den i nord eller sydlig riktning.
eller?
Sören G #14,
Det där redde reda Galileo ut. Newton kallade det för ”tröghet”. Stenen följer med jordens rotation och faller rakt ned. Det är därför som vi av detta experiment inte kan se att jorden roterar.
#18 #19
Men toppen av en hög byggnad har större hastighet (mot öster) än bottenvåningen. Jmf en karusell. Ju längre från rotationsaxeln man befinner sig, desto högre hastighet. Det här ska inte förväxlas med coriolis-effekten, även om båda beror på den olikformiga rotationen. Skillnad i breddgrad respektive avstånd från Jordens centrum.
#20
Fast grunden i att hastigheten varierar med breddgraden är förstås att man kommer närmare Jordens rotationsaxel när man rör sig mot polerna.
#19 I.N.
Där Ingemar kan du inte ha rätt. Jag håller med Sören #14 och #17.
Stenen har en horisontell vektorfart i östlig riktning 231 m/s i Uppsala. Men vektorfarten är något högre i husets topp än bas. Så när stenen når marken hamnar den något öster om lodräta linjen – som vrider sig! Med 6731 km radie borde det bli 2,3 mm efter en sekund om huset är 67 m högt. Falltiden från 67 m höjd är säkert längre än en sekund så då får man multiplicera med det. Tänker jag rätt?
231 m/s * 67 m / 6731 000 m = 2,3 mm
Stenen accelereras visserligen mot jordens mittpunkt så att fallbanan från en betraktare på månen, inte blir rak. Hur tänkte Galileo och Newton?
”Stenen följer med jordens rotation [ja] och faller rakt ned [nej].”
Om den faller rakt ned, vart tar då vektorimpulsen 231 (m/s) vägen?
#18 Johan M.
Nej, corioliseffekten finns även för vertikala rörelser. Den fallande stenen är ett sådant exempel anser jag. För vertikala rörelser är coriolis störst vid ekvatorn.
För ett moln vid ekvatorn som stiger till 6731 m höjd blir den 1,7 km/h, inte så mycket således.
Redan 1674
https://en.wikipedia.org/wiki/Coriolis_force#/media/File:Dechales-Coriolis-Tower.jpg
”Om flygplan är utsatta för coriolis-effekten vet jag inte hur man ska se på. ”
Det är de i princip, men i praktiken inte, eftersom de rör sig relativt lufthavet och luftkrafterna kommer att dominera helt. Men flygplan (och kryssningsrobotar) påverkas indirekt eftersom luftens rörelse påverkas av Corioliseffekten.
Ballistiska missiler som rör sig i en kastbana ovanför atmosfären påverkas däremot direkt.
Corioliseffekten påverkar också fallande fotbollsspelare. I riktigt snygga och dramatiska fall tenderar dom att börja fallet med en moturs rotation och faller med höger sida först, för att sen i avancerade fall avsluta med några moturs rotationer på gräset.
Lars Cornell [22]; Periferihastigheten påverkar inte stenen som faller med 9.81 m/s2 rakt ned i rät vinkel mot jorden. Stenen och tornet har samma periferihastighet vid släppandet så varför skulle stenen påverkas mer än tornet?
#26 Björn ”Stenen och tornet har samma periferihastighet”
Menar du då toppen på tornet, mitten på tornet eller bottenvåningen på tornet?
Se figuren #23.
I rymdfasta koordinater faller stenen i ellipsformad bana och går inte genom jordens mitt som många tycks tro. Månen skulle kunna vara den ”sten” som vi släpper och som hela tiden faller mot jordens mitt vilken den som bekant inte når.
Lars Cornell 27]; Från den höjd på tornet där stenen släpps naturligtvis.
Hej alla,
som ni kanske noterade kallades inlägget C-effekten — inte C-kraften! Ett intressant faktum är att om man räknar på mitt exempel så får man precis rätt svar på hur banan ser ut.
Om vì har en satellit som ģår över båda polerna så är dess riktning vid Nordpolen rakt sydlig men när den kommer till ekvatorn har jorden rört sig ett 64-dels varv västerut. Norr om ekvatorn svängde idén åt vänster, söder om åt höger. Vid ekvatorn svänger den inte alls. Däremot är dess östliga riktning maximal vid ekvatorn. Men det är inte det som är Coriolis-effekten.
Sören G #20
Kul att du nämner karusell. Tom Tits I Södertälje hade tidigare en sådan med ett bord i mitten där man kunde rulla bollar till varandra. Man lär sig snabbt att man inte träffar sin kamrat på andra sidan bordet genom att sikta rakt emot denne. För mig verkar det också som om vissa fotbollsspelare drabbas hårdare än andra av effekten, för de hittar sällan rätt adress med längre passningar.
Idag har Tom Tits en fontän som tydligare illustrerar hur det fungerar för väder system och havsströmmar.
Länk:
https://www.tomtit.se/experiment/coriolisfontanen
Ibland blir det fel när man tänker för mycket. Jorden rör dig österut och vid ekvatorn rör sig satelliten åt sydväst. Men dem svänger ìnté.
Sten K
Satelliten rör sig i en rund bana (eller svagt elliptisk). Jag tror inte det är rätt att definiera dess bana med jordiska koordinater. Om den går över bägge polerna är det enda säkra att att över nordpolen har den en sydlig riktning och över sydpolen en nordlig riktning. För övrigt borde man kanske beakta att den rör sig i en spiralformig bana. Ingenting med Corioliseffekten att göra.
Vattenfontänen visar kanske inte corioliseffekten. När vatten sprutas ut kommer vattnet i ”kvanta” eller i droppar. Kolla med en trädgårdsslang. För den svepande över en vägg och resultatet blir droppspår på väggen. Syns bättre om den svepande rörelsen är snabb. Syns också på att vattenstrålen verkar vara böjd.
Skrämmande hur många klimatokunniga kommunpolitiker det finns i styrande ställning.
I det här fallet handlar det om Kalmar kommun och ”eventuella” havsnivåhöjningar.
http://thoralf.bloggplatsen.se/2018/06/19/11541871-jag-och-donald-trump/#kommentarer
I själva verket ger satelliter den bästa illustrationen till C—effekten, just för att dess bana inte påverkas av jordens rotation. En satellit rör sig en spiralformad bana nära jorden och runt solen. Den påverkas av gravitationen från främst jorden men också en aning av månen och solen. Men banan beror inte på deras rotation. Det är när banan beskrivs i jorden som ett roterande system som C–effekten ”uppstår”.
#34 Sten. Det där håller jag inte med dig om. Corioliseffekten uppstår som en följd av
1) att föremål (sten/luft) följer med i jordens rotation.
2) att jordens periferihastighet är olika på olika latituder och (torn/moln) höjder.
3) att föremålet förflyttar sig horisontellt eller vertikalt från en plats med en periferihastighet till en annan.
En satellit uppfyller inte villkor 1).
Nu slog corioliseffekten till och Danmark fick 1-0. Dom stackars Australienserna är ju vana vid att bollen skruvar sig medurs och lär aldrig träffa mål.
Vad händer om man lägger ett långt rör i nord-sydlig riktning, som följer jordytan naturligtvis. Gör man det tillräckligt långt så borde skillnader i atmosfärstryck vid respektive ända inte spela så stor roll och luften borde strömma mot ekvatorn. Börjar man vid Nordpolen kan man exportera kyla till Afrika, hett eftertraktad där, och generera lite el också. Jag kanske ska söka nåt bidrag.
#36 H.B. Intressant problem.
Nu anpassar sig jorden efter den centrifugalkraft du vill utnyttja genom att vara ’tillplattad’.
För luften blir det då uppförsbacke på 6 378,1 km – 6 356,8 km dvs 21 km.
Man kan förmoda att den tryckskillnad som en luftpelare på 21 km, dvs ca 1000 mbar, förorsakar balanserar ut centrifugalkraften.
Dessutom är luften i rörets nedre del kallare och vill nog inte så gärna röra sig uppåt.
Men du kan ju alltid försöka hos Energimyndigheten och Vinnova med att söka bidrag. Lägger du in orden klimat och miljövänlig så blir ansökan garanterat beviljad.
Hej Lars C,
om du inte förstår att mitt tanke-experiment ger den absoluta beskrivningen av Coriolis-effekten så kan inte jag hjälpa dig,
#38 Tack Sten. Då får vi kanske hjälpa varandra.
När jag först försökte förstå coriolis var jag 17 år. Jag var uttråkad på realskolans räkneövningar med en lärare som själv inte kunde varken räkna eller tänka. Det var ap-lektioner. Då gick jag hem och en av de böcker jag hittade handlade om coriolis. Det var före Sputnik som kom i omlopp 4:e okt 1957. Då gick jag på teknis med fantastiskt bra lärare. Som alla andra vände jag vid rätt tidpunkt ansiktet mot skyn för att få se den första satelliten snurra där uppe. Jag har fortfarande kristallklar bild av skolgården på kvällen där vi står med stela nackar. Nere i ”radiorummet” (vårt hobbyrum) letade vi efter de pipande signalerna. För coriolis behövde jag inte förvirras av satellitjämförelsen som haltar på flera sätt.
Citat:
– Gaspard-Gustave Coriolis, 1792 – 1843, var intresserad av att beräkna centrifugalkraften på ett föremål som, samtidigt som det deltar i rotationen, också rör sig relativt denna. Han fann att den vanliga centrifugalkraften måste kompletteras med en ”tilläggskraft”, vinkelrät mot rörelsen och proportionell mot hastigheten och rotationen. Den kom så småningom att bära hans namn. / SMHI
[En satellit ’deltar’ inte i rotationen.]
– Corioliseffekten orsakas av jordens rotation och trögheten hos den massa som påverkas. / Wikipedia
[En satellits massa påverkas inte av jordens rotation.]
– Den kan därför bara ändra rörelseriktningen hos en kropp, inte dess hastighet. Den är noll vid ekvatorn och ökar ju närmare polerna vi kommer. / SMHI
– corioliskraften dessutom bara om ett föremål rör sig inom systemet [som roterar]. / SMHI
– Jordrotationen har alltså den oväntade egenskapen att söka driva in all rörelse på jordytan i cirklar. / SMHI
– Om man står med ryggen mot vinden, har man lägsta lufttrycket framför sig och till vänster på norra halvklotet. / Buys Ballot 1857
– En tensoralgebra är en matematisk konstruktion med ett flertal tillämpningar inom områden såsom linjär algebra, algebra och differentialgeometri såväl som inom fysiken. / Wikipedia
– rotation of the Earth should cause a cannonball fired to the north to deflect to the east. / Wikipedia
[En satellit avviker åt det motsatta hållet.]
Slutsats:
En satellits bana beskriver inte fenomenet coriolis.
• Med satellitbilden beskrivs helt riktigt en geometri, men den har inget gemensamt med coriolis. Satelliten snurrar nämligen inte med i jordens rotation. Bättre hade det varit att sätta betraktaren på satelliten och se vad som händer med ett föremål som förflyttar sig på jordytan. Nyttan med satelliten är att vi får ett i rymden fast koordinatsystem utifrån vilket alla acceleration skall utgå. Att satelliten rör sig är bara en förvirrande omständighet eftersom den inte följer jordens rotation, det gör däremot betraktaren.
• Skenbara vinkelavvikelsen för en satellit är som störst vid ekvatorn. Men där är coriolis lika med noll eftersom föremåls förflyttning i N-S riktning där inte innebär ändrad periferihastighet med jordrotationen.
• Coriolis handlar om fenomen med kroppar som följer jordens rotation och förflyttar sig på jordens yta med ändrad periferihastighet som följd. Jämförelsen med satellit missar helt det.
Svenska Wikipedias beskrivning av coriolis är uppenbart skriven av två författare som samverkar till en obegriplig sörja. Det borde revideras eller översättas från den engelska versionen.
Mycket bättre är SMHIs beskrivning och den engelska Wikipedia
https://en.wikipedia.org/wiki/Coriolis_force
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/den-forunderliga-corioliseffekten-1.5612
https://sv.wikipedia.org/wiki/Corioliseffekten
Sammanfattning:
Fenomenet coriolis uppstår som följd av att något med massa rör sig på jordens roterande yta. En satellit gör inte det.
.
OK!
Det är sant att för Coriolis var det jordens rotation han ville förstå. Mitt tanke-experiment handlar om att C-effekten uppstår i varje roterande system.
Ta vilken satellit du vill som inte hela tiden är över ekvatorn. Om du följer dess bana över jorden kommer du att se att den ”svänger österut på väg från ekvatorn och västerut på väg mot ekvatorn.
#40 Nu befinner jag mig inte på ekvatorn, men om jag sluter ögonen kan jag i min tanke ”se” att en kanonkula som skjuts norrut svänger österut på grund av coriolis.
En satellit på väg mot nordpolen har ingen coriolis och svänger tvärt om skenbart mot väster eftersom jag som betraktare följer med jordrotationen åt öster.
Käre Lars,
tänk inte, räkna!
#39 ”Svenska Wikipedias beskrivning av coriolis är uppenbart skriven av två författare som samverkar till en obegriplig sörja. Det borde revideras eller översättas från den engelska versionen.”
Eftersom jag (signaturen Svjo) är en av författarna till artikeln på svenska wiki, har jag lite svårt för frasen ”obegriplig sörja”… Kanske du kan vara något mer precis, t ex nämna något som förefaller obegripligt…
Välkommen svjo !
Jag uppskattar att du dök upp.
Men det är midsommar nu, grillen är varm och skåne kall. Ge mig frist till i morgon.
Det enda felet i artikeln är ”på jorden yta”. Det räcker med ”över jordens ytå”!