I ett tidigare inlägg diskuterade vi hur man på bästa sätt hjälper utvecklingsländerna ut ur fattigdomen. De flesta kommentatorer röstade på frihandel och jag håller naturligtvis med. Bort med tullar, export/importhinder och subventioner till inhemska verksamheter som inte klarar av att vara konkurrenskraftiga. Men det är naturligtvis önsketänkande.
Klimatfrågan riskerar att ytterligare försämra läget för de fattiga länderna, skriver The Star Online. De rika länderna talar nämligen om att de ska beskatta produkter vars produktion genererar mycket koldioxidutsläpp. Denna typ av beskattning missgynnar naturligtvis utvecklingsländerna.
”The most frank statement on such an intention had been made by French President Nicolas Sarkozy last October. He indicated that when France takes over the presidency of the European Union (it did so in July), he would advocate the use of higher duties on imports that contain higher carbon content.”
Det är lite Moment 22 över det hela. För att utvecklingsländerna ska ha råd att anamma ny, mer miljövänlig teknik måste de ha resurser. Resurser som skapas genom handel med de utvecklade länderna. Men hur i hela världen ska fattiga länder någonsin ha råd med teknikinvesteringar om vi som bor i den rika delen av världen ser till att ingen europé eller amerikan vill köpa varor från Afrika och Asien?
Ni som inte ser frihandel som en bra lösning, hur skulle ni lösa detta problem?
De ska konkurera med lägre skatter lägre arbetskostnader lägre markkostnader…
I övrigt borde vår u-hjälp vara mer inriktad på energiproduktion i fattiga, stabila länder som respekterar våra deffinitioner av männskliga rättigheter och saknar en korrumperad nomenklatura…
Kanske blir det då bara enstaka mottagarländer kvar vilket kommer resultera i att alla andra vill kvalifisera in, då de ser utvecklingen.
Jag har blivit varse om att man inte ska blanda ihop jordbrukssubventioner med handelstullar, eftersom de slår helt olika mot fattiga länder.
http://ekonomistas.se/2008/07/09/ska-jordbruket-avregleras/