Vi blir ju dagligen matade med olika påstånden via media och vetenskapliga artiklar, som snart glöms bort. En gemensam nämnare är att alla klimatförändringar är av ondo – även om jag personligen fruktar en global avkylning, så skulle jag välkomna en varmare värld.
I en sådan har det ju ofta påståtts att det skulle bli mer stormar (säkert fel – eftersom i alla fall påverkan av exempelvis koldioxid på strålningsbalansen bör leda till mindre temperaturskillnader mellan poler och ekvator, och därmed svagare drivkrafter för hård vind).
Mer regn? Verkar rimligt i och med att avdunstningen från haven bör öka.
Men hur är det då med ”värmeböljor”? I senaste Physics Today fanns ett läsarinlägg om olika sätt att presentera sannolikheter för extremvärme i en varmare värld. Artikeln verkar fritt läsbar och kan laddas ner som PDF.
Man utgår från detta dataset, och menar implicit att den röda linjen motsvarar ”global uppvärmning” i Durham, North Carolina 😉 och att den blå är ett avtrendat medelvärde utan ”global uppvärmning”.
Sen är frågan hur man bäst ska rubriksätta en medial beskrivning av detta:
Författaren baserar sitt val på ett antagande att temperaturdata är normalfördelade och bara förskjuts. Jovisst – i svansen blir det en dramatisk förändring i en Gausskurva – och alternativet C blir då faktiskt korrekt, med författarens sätt att se. Han tycker dock inte om alternativ B, även om det är tekniskt lika rätt, men accepterar alternativ A.
Vad tycker KU-läsarna? Vad våra medias ”klimatrapportörer” skulle välja om de fick är väl ganska så klart. Visst måste det vara lockande att skriva att ”Vetenskaparna är överens om att värmeböljor nu blir 22 gånger vanligare”?
Men vem kan påstå att det bara blir en förskjutning av en Gausskurva? Jag tror det inte, och vill erinra om ett inlägg jag skrev för några år sedan här och har tagit upp senare också. Idéerna ovan avser ett fall med ”slumpmässigt klimat”. I verkligheten är det kaotiskt, via flera växelverkande faktorer utan direkt särskiljbarhet mellan orsak och verkan.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Alarmisterna skulle säkert välja C men optimisterna välja alternativ B.
Realisten (http://realclimatescience.com/2016/10/the-six-hottest-julys-in-the-us/ ) säger inget utan plockar fram egen fakta.
Här i södra Sverige påstods det att det skulle bli betydligt blötare då avdunstningen från Atlanten skulle öka och föra med sig mer regn! Detta påstående fastslogs som en absolut sanning av klimatalarmisterna för ca 10 år sedan! Vad har hänt i verkligheten? Tja, torka, sinande brunnar, vattenbrist, sjöar som har otroligt lågt vattenstånd m.m. Så gick det alltså med den ”förutsägelsen” men klimatdårarna har givetvis redan hittat på att denna torka häpnadsväckande nog också är ett resultat av uppvärmningen. Med sådan ”vetenskap” är vi på väg mot undergången med stormsteg…
Uppvärmningen i Sverige är för liten. Många svenskar åker gärna söderut till ett varmare och soligare väder även mitt i högsommaren. Då är det ingen som tänker på koldioxidutsläpp eller global uppvärmning.
Värmeböljor hänger väl samman med högtrycksbetonat och klart väder med ökad solinstrålning. Vad skulle det finnas för samband mellan koldioxid och klart väder?
Om däremot ett varmare klimat beror på ökad solinstrålning, d.v.s mer klart väder så är det logiskt att det finns ett samband mellan varmare klimat och värmeböljor.
Utgångspunkten är observationer 1900-2013.
Dessa komprimeras till anomalier – och alla variationer i denna röda anomalikurva antas bero på ”Global Warming”. Somliga definierar detta uttryck som enbart beroende av mänsklig påverkan.
Så, med det postulatet att det av människan opåverkade jordklotet inte uppvisar några som helst temperaturanomalivariationer på en period om 113 år och samtidigt det ostyrkta påståendet att väderhändelser är normalfördelade (Gauss) så kan vissa slutsater om sannolikhet och ”chanser” dras.
Så – hela diskussionen om sannolikheten för ”heat waves” vilar på lösan sand.
Tack Peter,
För blotta ögat ser det ut som om variationerna i temperaturväxlingar snarast har blivit mindre (det ”blå” diagrammet) sedan 70-talet. Och om så är fallet blir det ju helt fel att tala om ökade odds och ökad frekvens av extremvärden. Så alternativ B och C är inte bara missledande utan direkt felaktiga.
Inte direkt värmeböljor , men IPCC säger I femte rapporten w1 kap 12 sid 78 ang torkperioder ”low confidence in changes of frequency or duration for megadroughts” de säger även i samma tabell att det är ”exceptionally unlikely” att West Antarktis inlandsis skulle kolapsa,de har i samma tabell tror det var ”very unlikely” för katastrofalt metanfrigörande från klatrater.
Man kan lugnt fastställa två saker:
1. Klimatiska tidsserier är i princip alltid autokorrelerade
2. Klimatdata är ofta inte normalfördelade
Så, nej, man kan inte bara flytta en normalfördelning i sidled och troligen är en Hurst-Kolmogorovprocess en klart bättre beskrivning av klimatet. Hurst-koefficienten utvecklades f ö ursprungligen just för att karaktärisera en klimatisk process (vattenflödet i Nilen).
Skeptiskt förhållningssätt är nödvändig.
http://www.thegwpf.com/science-is-in-deep-trouble-new-paper-shows/
Modellstudier av det slag som den av dig kritiserade författaren genomfört bygger på alltför många subjektiva antaganden för att ge någon tillförlitlig information. Den finns beprövade objektiva statistiska metoder att studera sambandet mellan 1900-talets globala uppvärmning och frekvensen av värmeböljor. Det har genomförts en uppsjö av sådana studier de senaste trettio åren. I inget fall har man kunnat påvisa att uppvärmningen lett till någon statistiskt signifikant ökning av värmeböljornas frekvens, vilket även erkänns av IPCC.