Detta anser Billy Larsson i en debattartikel på SvD Brännpunkt. Billy Larsson är initiativtagare till nätuppropet Radikalisera klimatpolitiken nu. Jag ifrågasätter denna åsikt eftersom enligt min uppfattning utgår klimatdebattörer över lag från liknande värderingar om framtida generationer som Billy Larson.
Skillnaden mellan olika klimatdebattörer, som också avspeglas i åsiktsskillnader mellan olika klimatforskare, har att göra med hur man bedömer risken för framtida farliga klimatproblem på grund av växthusgasutsläpp. Skeptiskt inriktade debattörer och forskare befarar att klimathotet är överdrivet och att föreslagna klimatpolitiska åtgärder i framtiden innebär en större risk för otrygg och osäker energiförsörjning och samhällsekonomi.
Vi ser alltså att skeptikerna tänker lika mycket på barnbarnen som deras meningsmotståndare. ”Den etiska frågan om ansvar gentemot kommande generationer” som Billy Larsson betonar är lika mycket närvarande för skeptikerna. Detta framgår till exempel tydligt från samtalet mellan de två klimatprofessorerna John Christy, som är skeptiker, och Kerry Emanuel, som ligger något närmare Billy Larssons riskvärdering.
Läs mer: Samtal mellan klimatprofessorerna John Christy och Kerry Emanuel. .
John Christy betonar att det vi sett av klimatförändringar hittills inte är oroande. Han är mer oroad av riskerna med åtgärderna på grund av att man överdriver klimathotet:
Risken att något dåligt händer genom att göra energi dyr är verklig. Folk kommer att drabbas om energipriserna går upp; Vi vet redan att, det finns helt enkelt ingen tvekan om det – och som sagt, efter att ha bott i Afrika, jag vet vad energifattigdom innebär – det dödar människor.
Jag skulle i stället vilja betona en annan aspekt som är förknippad med etiken, hur man när en fråga blivit av så stor samhällsekonomisk betydelse som klimatfrågan (ur ett flertal aspekter såsom affärsmöjligheter och forskningsfinansiering) förhåller sig till särintressen på ett adekvat sätt.
Läs mer: Domedagsklockan och den livskraftiga hydran. Ann Löfving-Henriksson, Klimatupplysningen 2014-01-01.
Läs mer: Mellandagsrepris – Allas vår Mann. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2013-12-27.
Läs mer: ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”. Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård, Marian Radetzki, DN Debatt 2013-12-02.
Särintressen har diskuterats i samband med klimatfrågan men på ett ensidigt sätt, alla som följer klimatdebatten känner till de skruvade argumenten om Big Oil och tobaksindustrin som har riktats mot skeptiker. Det borde vara dags för en mer allsidig debatt om särintressena som tar tag i dessa över hela linjen, som inte har skygglappar i fråga om de gröna särintressena.
Visst är klimathotandet en etisk fråga eftersom klimathoteriet är en religion, inspirerad av bl a kristendomen, muhammedismen och scientologin.
Scientologins grundare Ron Hubbard sade innan han satte i gång att ”fan vad jag är trött på att sitta här och skriva science fiction för 1 cent ordet.! De stora pengarna ligger ju i religionen. Tänk om man kunde hitta på en sån!”
Sagt och gjort, han hittade på sin eländiga scientologt och blev rik och mäktig och på sin ålders höst servad av ett otal tjusiga 17-åringar på en av sina otaliga eget ägandes lustjakter.
Watch out! För så går det till här i världen!
Vi som aldrig kommer att bli rika och mäktiga och som, oberoende av kön, därmed inte kommer att attrahera några större mängder av fräscha 17-åringar måste förstå att all denna underbara rikedom som vissa kommit i besittning av till exempel Hubbard eller varför inte Gore eller prins Philip eller Maurice Strong, en av klimathotsreligionens uppfinnare kommer någonstans ifrån.
Deras rikedom kommer från oss om vi i ordet ”oss” inbegriper alla de som inte låter önskedrömmar om all makt och alla pengar och om otaliga tonåringars sexuella tjänster bli drivkraften i sina dagliga gärningar, helt enkelt för att de inte var över sig intresserade av ett sådant liv eller för att de insett att för att nå ett sådant mål måste de överge ett slags nedärvd uppfattning om vad som är anständigt. ”You have to learn how to smile when you kill” som John Lennon uttryckte det.
Människor har behov av förklaringar över allt det som inte låter sig förklaras, visst är det så. Detta är utgångspunkten för smarta och tillräckligt fräcka människor som insett att det i detta allmänmänskliga behov finns oanade möjligheter till makt och förmögenhet. Hubbard var en sådan och eliten av klimathotare, t ex Strong, Holdren, Obama, Erlich och vår egen lilla strömRock likaledes.
Vi, som inte hittar på religioner måste ständigt vara ytterst vaksamma så att vi inte faller offer för sådana nytillkomna oerhört påhittiga och smarta religionsstiftare. De villnämligen beröva oss allt för att i likhet med Hubbard berika sig själva!
Nåväl, på Hans Ivar Bratts blogg frågade en kommentator om inte Hans Iwan liksom kommentatorn tyckte att klimathoteriet började likna en religion.
http://hansiwanbratt.wordpress.com/2014/03/16/svenskarna-mest-skramda-av-klimatforandringarna/
Jag lämnade en kanske lite tendilös replik som jag nu även återger på denna blogg. Det är ju fredag, ni kan väl ta det som fredagsroligt:
”Visst!
Klimathoteriet är utformat som en religion, lanserat som en religion, erbjuder tusensidiga heliga skrifter som, p g a sitt svårgenomträngliga omfång, förmedlas till de som inte äger fullständig insikt i teologin som katekeser i form av ”summary for policymakers”, spm.
Syndafallet är med (industrialismen) och med den arvssynden som kan lindras genom uppoffringar, syndaförlåtelser, avlater som kan köpas (t ex utsläppsrätter) eller tvingas på oss, som tionden (kvicksilverlampor, vindkraftverk och etanolsubventioner).
Armageddon finns också (tipping point, klimatet skenar) och naturligtvis finns djävulen, den onda anden, CO2, och detta andeväsens underhuggare The Big Oil, vilken sorgligt nog tillbeds av alla dessa som sprider tvivel på den enda rätta tron, klimathoteritron.
Dessa hädare är ett stort problem för religionens spridning. Åtgärderna för att straffa dessa förrädare sträcker sig än så länge från hån, förakt, uteslutning från gemenskap till yrkesförbud.
Detta tycks, egendomligt nog, inte räcka, varför det allt emellanåt publiceras statligt understödda utredningar av psykologer, där det bevisas att sådana hädare utan tvivel är konspirationsdårar, mentalt efterblivna, kriminella och i största allmänhet i dumma i huvet.
Det har framkastats många förslag om hur man bäst bestraffar alla dessa idioter som inte tror rätt. En av profeterna, James Hansen har föreslagit massrättegångar typ Nürnberg för att komma tillrätta med problemet.
På t ex Grazuniversitetes hemsida publicerades härom året en uppsats som menade att dödsstraff för tvivlare på den nya religionen var det enda rätta. Skribenten. en professor i musikteori, beskrev sig som en ivrig motståndare till dödsstraffet, men han måste i rättvisans namn göra undantag för de som hädade och skändade klimathotstron. Här ett utdrag:
”At the end of that process, some GW deniers would never admit their mistake and as a result they would be executed. Perhaps that would be the only way to stop the rest of them.”
En klimathotsförsamling i England producerade med frikostig ekonomisk hjälp av engelska staten och generös sponsring från storföretag (Sony t ex) en välproducerad och dyr propagandafilm där barn i tioårsåldern njutningsfullt avrättades så blod och hjärnplasma stänkte på väggar och tak och barnen i bänkarna intill. De slaktades för sina tvivel på klimatreligionen av sin gulliga och hela tiden glatt leende lärarinna. Filmen ansågs av sina producenter och församlingsmedlemmarna vara vääldigt kul. Det tyckte inte de som varit med om förintelsen.
http://www.youtube.com/watch?v=-OCr9cJpccY
Så nog är klimathoteriet en religion alltid. Den som visar styrka i tron skall sannerligen bliva rikligen belönad, men den som tvivlar däruppå borde bli av med allt, till och med livet om denne inte besinnar sig och återvänder till den enda sanna tron om klimathotet. (Fast det är nog bäst att göra sig av med den fan i alla fall så dom andra idioterna lär sig, som den gode dödstraffsmotståndaren till musikteoriprofessorn Richard Parncrutt skrev.)
Medeltidens tokreligiösa nit med häxförföljelse, inkvisition och allt har således återuppstått!
På 2000-talet!
Det trodde ni inte!
Inte jag heller. Ack vad jag bedrog mig.”
Ibland ramlar man på saker:
I ett gammalt telegram från USA:s ambassad i Australien till president Carter skriver ambassadören där:
”…FOR THE UNITED STATES, WHICH HAS REPEATEDLY SAID IT CONSIDERS AUSTRALIA TO BE ONE OF ITS CLOSEST FRIENDS AND PARTNERS, A TREATY ALLY WITH WHOM WE HAVE FOUGHT FOUR WARS (INCLUDING KOREA AND VIETNAM), HIGHLY IMPORTANT TO YOUR EFFORTS TO AVOID A PREMATURE PLUNGE INTO A WORLD PLUTONIUM ECONOMY,…”
Källa Wikileaks: https://wikileaks.org/plusd/cables/1977CANBER07290_c.html#efmBJWBON
Notera beteckningen ”WORLD PLUTONIUM ECONOMY”.
En blogg om ”plutonium economy”
http://atomicinsights.com/hydrocarbon-fueled-establishment-hates-idea-plutonium-economy/
Där skribenten skriver : ”Hydrocarbon-fueled establishment hates idea of plutonium economy”
”That fleet of thousands of 600 MW (thermal) waste-to-energy plants will need to run for hundreds of years just to get rid of the material that we have already stockpiled as either depleted uranium or as used nuclear fuel. ”
”the only people who have anything to worry about from such a scenario are the people who are very comfortable and well-established within the power structure that arose as a result of controlling petroleum resources and markets for those resources in the existing hydrocarbon based economy.”
Samtidigt pekar nu IPCC på kärnkraft som lösningen för att minska beroendet av fossila bränslen.
Hmm. Vad är det för politiskt spel som pågår i kulisserna egentligen?
Valde USA bort kärnkraften för att hindra en plutonium ekonomi?
Var det ordet plutonium eller ekonomi som var mest skrämmande i det beslutet?
Petroleum eller plutonium ekonomi har alltså varit en politisk stridslinje som verkar återkomma när nu IPCC pekar på kärnkraft som lösningen på petroleums ekonomins utsläpp. Men handlar det verkligen om utsläpp, eller är det pengarna som styr? Vem lobbar för vad i denna fråga?
Börje S. #1 ”Morgonstund har guld i mund”
Visst är klimathotet en etisk fråga.
Någon påstår att vår livsstil är oförenlig med en framtid på jorden för framtida generationer.
Det om något är väl en fråga för etik!
Därför ger påståendet lusten att granska vad som ligger bakom detta domedagstänkande.
Finns det substans , kan vi påverka utfallet, är läget så illa.
Det håller mig engagerad!
Håller med till 100% att den etiska dimensionen är viktig i debatten och att den hittills varit väldigt ensidig, dvs helt utgått från en sidas beskrivning. Det borde vara uppenbart vid det här laget att det inte är självklart att de föreslagna åtgärderna är de mest etiska när boten riskerar att vida överstiga sjukdomen i mänskliga termer.
Bara ifall vi kan enas om att mänskligheten i sig är ett ont, att all inverkan på ekosystemen utom de mest insignifikanta måste undvikas, så blir det otvivelaktigt etiskt riktigt att aktivt arbeta för att snabbt minska antalet människor genom att ta bort 80% av energibasen. Notera att vi i det läget inte kan ersätta energibasen med nåt ekologiskt hållbart eftersom skalan i energibehovet leder till stora ingrepp i ekologin även om det är förnybart.
I den verkliga världen förslår ingen utom extremister något sådant, så kvar står en fråga om riskbedömningar – är hotet mot planeten så stort stort att risken för ekonomiskt och mänskligt självmord är värt att ta?
För min del anser jag att det säkraste alternativet är att så länge som den ekonomiska utvecklingen fortsätter, inte göra nånting och låta de resurser som byggs upp bli försvaret mot framtida negativa konsekvenser av klimatförändringarna.
Som Lasse resonerar i # 4 är det många som gör inom talibanrörelserna MP, V, WWF och Greenpiss för att ta några exempel.
Att överlämna en värld efter sig i fattigdom och svält där bara den starke har chans att överleva är den största kärleksförklaring man kan ge framtida generationer enligt deras sätt att resonera.
Etikbegreppet kan också vändas emot dem som ser klimathotet som en fråga där vi kan påverka genom vårt beteende.
Om inte så.. är ett sätt att koppla beteende till ett utfall.
Inom alternativmedicinindustrin finns det regler för vad du kan få lova. Detta borde gälla för Klimatindustrin oxå 😉
OT. Både SVT och SR rapporterar idag om att korallreven, trots allt kan överleva! Sakta men säkert får alarmisterna retirera och förhoppningsvis återtar allt sina rätta proportioner inom en snar framtid.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/korallreven-kan-overleva
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5845408
#8 Astrid
Mer om korallerna finns på WUWT sidan.
bla att korallreven i atoller anpassas till vattennivån-något som är rätt självklart !
http://wattsupwiththat.com/2014/04/23/alarmists-are-just-now-discovering-dynamic-atolls/
Om man ser klimatfrågan som etisk så är det god etik att inte tiga när alarmen är fel eller överdrivna!
Att blanda in moral och etik i olika frågor är just nu på största mode i Godhetens Sverige !
Problemet är att vad som är moraliskt och etiskt rätt i en viss fråga bara fungerar om alla i omgivningen har samma synsätt.
Resten av Världen har inte samma syn på moral och etik som svenskar, inte ens danskar, norrmän eller finnar.
Moral och etik fungerar bara i en krets med synliga gränser, hamnar man utanför den gränsen med sin syn på moral och etik så blir det ett hinder i stället och saker å ting kan gå väldigt fel.
Min poäng är att både skeptiker och alarmister ser klimatfrågan som en etisk fråga. Därför ger Billy Larsson en skev bild av debatten när han betonar detta som argument för en radikalisering av klimatpolitiken.
Min poäng stöds av vad John Christy i samtalet med Kerry Emanuel säger i sin första mening i inledningsanförandet:
”I grunden är frågan här en moralisk fråga, inte en vetenskaplig fråga.”
John Christy ser det alltså som en moralisk skyldighet att varna för risken för att vi dömer framtida generationer till energifattigdom genom åtgärder som motiveras av ett överdrivet klimathot.
Gasbilar blev med ens bra mycket dyrare. Ursäkta, är inte min vana att sparka på redan liggande, men ser det som återigen bevis på att de gröna inte tänker längre än näsan räcker? Glödlampor byts mot mer kvicksilverutsläpp, odlade bränslen ödelägger den sista vildmarken och ökar hungersnöden, vindkraftverk ödelägger skog och slaktar örnar, fladdermöss och stör fiskreproduktion, solpanelstillverkningen släpper ut helt nya kraftfull växthusgaser, kärnkraftsverk läggs ner så att brunkolskraftverk måste byggas, krav på att alla mackar ska ha biobränslen gör att glesbygdsbor får åka längre för att tanka osv osv
http://www.teknikensvarld.se/2014/04/25/47891/manga-fina-gasbilar-riskerar-att-skrotas/
#8 Astrid Å
Det har i och för sig även tidigare studier påtalat, och ingen forskare tror att vi kommer att få surt hav, mindre basiskt kanske men inte surt.
På P1 länken står det ”Studien säger dock ingenting om korallerna även kan anpassa sig till surare vatten, vilket också är en konsekvens av en ökande koldioxidhalt i atmosfären.” Hur är det egentligen, varmare hav avger ju koldioxid, borde det inte havet bli mer basiskt? Eller tar den ökande värmen ut effekten? Någon som kan förklara?
Helge #13 ” Hur är det egentligen, varmare hav avger ju koldioxid, borde det inte havet bli mer basiskt?”
Givet att mängden CO2 i atmosfären är konstant avger varmare hav CO2, men nu har vi höjd halten i atmosfären dramatiskt och då tar haven istället upp CO2 och blir surare.
Enligt Klotet i P1 är forskarna chockade över isbjörnarnas situation.
#15 Lyssnade lite förstrött till klotet för att höra vad de säger om Arktis isläge och björnarna.
De påtalade att isen blivit tunnare och att antalet isbjörnshonor blivit färre runt Svalbard.
Därav kan man konstatera att ytan är normal och antalet björnar oxå 😉
Men människan påverkade ändå miljön däruppe-antalet besökare gjorde skada! Rapporteras från Svalbard!
i vet att när alarmen tystnar så är det god utveckling på gång, som havsvattenståndet:
http://judithcurry.com/2014/04/24/slowing-sea-level-rise/
Etisk fråga! Larma-rädda liv-larma av! Allt ingår i ett etiskt beteende!
Korallerna klarar sig nog även om koldioxid-halten stiger, de är väl utvecklade när nivåerna var bra mycket högre än nu och även temperaturerna var högre.
http://en.wikipedia.org/wiki/Coral#Evolutionary_history
Sören G.
Över att de ökat eller att de faktiskt klarar sig själva om vi inte jagar dem till döds !??
Thomas P #14
”Givet att mängden CO2 i atmosfären är konstant avger varmare hav CO2, men nu har vi höjd halten i atmosfären dramatiskt och då tar haven istället upp CO2 och blir surare.”
Så egentligen uppstår det ett läge där miljön försöker uppnå en ny balans utifrån värme i respektive element och koncentration, som så många ggr förr i historien. Och livet har inte visat några större problem till den anpassningen.
Sen, är det verkligen korrekt att prata om att det blir surare när det egentligen fortsatt är basiskt? Borde man inte skriva att det blir mindre basiskt, eller att pH sjunker? Havet är ju trots allt inte surt i något läge, idag runt 8,15 och enligt SMHI tror man det kan sjunka med 0,2 enheter om 100 år. Det är t.ex betydligt mer basiskt än kommunalt kranvatten (7,2), detta även om hundra år. Blodet har ett PH-värde på 7,38 –7,42, även här är havet mer basiskt nu och om hundra år.
Havets pH kommer inom överskådlig tid aldrig bli surt.
Helge #18 ” Och livet har inte visat några större problem till den anpassningen.”
Livet som övergripande fenomen klarar sig nog, men många arter lär få det svårare. ”anpassning” består ofta av att de som inte klarar förändringen dör ut, ibland en i taget i bland i stora massutrotningar om förändringarna går för fort.
”Sen, är det verkligen korrekt att prata om att det blir surare när det egentligen fortsatt är basiskt? ”
Ja, det är korrekt att tala om att det blir surare. Spelar det ens någon roll vad du kallar fenomenet?
” Det är t.ex betydligt mer basiskt än kommunalt kranvatten (7,2), detta även om hundra år. ”
Och hur är det relevant? Brukar det växa koraller i kranvatten, tror du?
Billy Larsson är en fegis som vill skuldbelägga grupper i samhället. Dessutom vet vi inte i vilken grad AGW eller naturliga fenomen driver klimatet. Han kanske borde vara mer insatt i klimatfrågan innan han strör skuldbeläggande kring sig. Han hävdar också att vi måste ta hänsyn till framtida generationer, utan att tänka på vad forskning och teknikutveckling egentligen innebär och har inneburit. Innovatörer har alltid haft människans bästa för ögonen och vars metoder och artefakter har betytt mindre slit och släp och lidande under historiens gång.
#17 pekke
Som vanligt är det väl MSM som tolkar allt i alarmistisk riktning.
Enligt en Australiensisk havs forskare (glömt vad han heter återkommer) så beror blekningen och död av korallerna på stora barriärrevet på ett allt kallare hav.. samt på grund utav mängden CO2 i havet (har för mig förti gånger mera än i atmosfären) så kommer havet ej att påverkas på mycket länge av den atmosfäriska CO2 så glöm det miljö muppar …
Det här med isbjörnar är intressant.Det lär visst va så att isbjörnsjakt är tillåtet i alla ”isbjörnsländer”förutom Norge(Svalbard)Jag har läst att Kanada ger jägarna en kvot på 500 djur/år
Stämmer det här bör väl WWF rikta sin kulsprutor mot regeringen i Ottawa.
Klimathysterin gränser tycks vara obefintliga!
Det måste låta som idealsamhälle för Thomas P och övriga som anser sig ha ett totalansvar för minst, halva universum!
”Att ruinera miljön bör bli kriminellt
Spelreglerna för jordens resurser måste ändras. Det krävs ny internationell lagstiftning som gör livsmiljöförstörelse, eller ecocide, till ett potentiellt brott. Det skriver MP-politikerna Isabella Lövin och Bodil Ceballos tillsammans med Niklas Bruce.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-ruinera-miljon-bor-bli-kriminellt_3498356.svd
BjörnS det är sällan jag sparar något, men det här tog jag. Klockren jämförelse!
ThomasP #14, 19
”Givet att mängden CO2 i atmosfären är konstant avger varmare hav CO2, men nu har vi höjd halten i atmosfären dramatiskt och då tar haven istället upp CO2 och blir surare.”
Jag tycker mig ha hört att havets förmåga att ta upp CO2 beror på tempen i havet inte på förhållandet mellan atmosfär och hav?? Hur är det på riktigt??
”Och hur är det relevant? Brukar det växa koraller i kranvatten, tror du?”
Hur känsliga är korallerna för PH värdet? Det verkar mera som korallerna skulle vara kaänsliga för kyla. Var det inte två år sedan som korallerna utanför Florida dog av kyla. Så de största hotet är inte värme det är kyla.
Å andra sidan, om vi får det varmare här i norden kanse vi får koraller också 🙂 Någonting att se fram emot kanske.
#23 Miljöpartister vill kriminalisera alla olyckor med miljön som offer?
Intressant vem som inte skrivit under-Miljöjuristen i partiet-Åsa Romson!
Någon isbjörns kunnig som orkar bemöta struntpratet .
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.557941/isbjornsforskare-chockade-efter-expedition-till-svalbard
– Generellt kommer isbjörnar att försvinna i många områden. I Ryssland finns ställen där de kan överleva på att äta valross om somrarna och på Svalbard kommer en del klara sig på sälar som finns på glaciärerna. Men prognosen är att över 60 procent av isbjörnspopulationen kommer att försvinna till år 2040.
Man blir mörkrädd när man läser miljöpartisterna som vill kriminalisera miljöbrott(kopplade till utsläpp av koldioxid),väntar bara att dom ska förbjuda privatbilismen. Kanske tom att man måste begränsa arrangemang typ vasaloppet,med tanke på så mycket utsläpp av växthusgaser som blir följden av ett sånt lopp. Tiden är ur led,på sina håll världen(Colorado tex) så legaliserar man nyttjandet av vissa cannabis och marijuana. Snart kommer man att kriminalisera bruket av livsgasen koldioxid,som till skillnad från droger inte är ett gift. Dessutom är ju drogerna förknippade med enormt mycket brottslighet av den värsta sorten. Gud bevare oss för miljöpartister.
Thomas P #19
Din vana trogen så svarar du inte på kärnfrågan jag ställer utan likt en politiker glider du undan med att hoppa på bisatserna. Nämnde kranvattnet mest för att jag inte vet hur pass kunnig du är runt detta med pH och ville ge dig lite referenser, detsamma runt blodet. En person som säger att det blir surare när vi pratar om mindre basiskt kanske inte vet så mycket om vad som styr om en vätska är sur eller basisk. T.ex finns de de som hävdar att kalkdjur kommer att frätas bort inom 100 år, vet inte om du också hävdar det. Inget kalk fräts bort vid pH väden runt 8
”Livet som övergripande fenomen klarar sig nog, men många arter lär få det svårare. ”anpassning” består ofta av att de som inte klarar förändringen dör ut, ibland en i taget i bland i stora massutrotningar om förändringarna går för fort.”
Klimatförändringar har ofta gått fort, just nu står det nästan stilla jmf med många andra perioder historiskt. Globalt klimat finns ju inte, utan enbart regionalt. Anpassningar är det normala.
Massutrotningar har förekommit men då pratar vi verkligen stora förändringar som ofta skett över mycket kort tid, typ dagar, månader eller några år, de är relativt sällsynta. Men du menar kanske att vi just nu råkar ha ett perfekt klimat i hela världen, och att det bästa vore om det aldrig ändrades. I så fall får du nog vara beredd på att bli besviken, klimatet kommer att ändras även framöver, oftast relativt snabbt om mönstret från tidigare perioder följs.
Lars Karlsson
Det här kanske låter lite bättre.
” “During the Franz Josef Land Expedition, National Geographic Explorer-in-Residence Dr. Enric Sala and his team experienced very profound encounters with Polar Bears and were able to confirm that the greatest terrestrial predator on earth is still abundantly populating this remote arctic ecosystem.” [my bold] ”
http://polarbearscience.com/2014/04/14/polar-bears-move-around-as-sea-ice-habitat-changes-this-is-what-resilience-looks-like/
Isbjörnar rör nog på sig lite mer än andra rovdjur.
Fast kraftig tjock is är inte alltid bra det heller.
http://polarbearscience.com/2014/04/18/current-ice-conditions-dont-bode-well-for-beaufort-sea-polar-bears/
Guy # 24
Det finns koraller i Norden också. Kallvattenkoraller.
http://www.havet.nu/dokument/HU20063koraller.pdf
http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/ekosystem/svenskakorallrev.1030.html
Trålning och övergödning är det som hotar.
http://www.science.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/sveriges-enda-riktiga-korallrev-riskerar-att-do.cid1097877
Helge #28 ”Din vana trogen så svarar du inte på kärnfrågan jag ställer”
Vilken var då denna kärnfråga jag inte besvarade?
” En person som säger att det blir surare när vi pratar om mindre basiskt kanske inte vet så mycket om vad som styr om en vätska är sur eller basisk. ”
”Surare” innebär fler H+ joner. Även ämnen med pH över 7 har sådana och de blir fler när pH sjunker, dvs ämnet blir surare. Vet du själv vad som är speciellt med pH 7?
”T.ex finns de de som hävdar att kalkdjur kommer att frätas bort inom 100 år, vet inte om du också hävdar det. ”
Det handlar inte om solida stycken rent kalk utan om levande organismer och i vilken mån de kemiska processerna som driver deras skalbildning klarar att fortsätta med det när pH sjunker i och med att den kemiska jämvikten drivs mot att lösta kalciumjoner är mer stabila. Ta och fråga en person som har koraller i ett saltvattenakvarium hur bra det fungerar med kranvattens pH. De vet att man måste höja pH för att få levande koraller.
”Klimatförändringar har ofta gått fort, just nu står det nästan stilla jmf med många andra perioder historiskt. ”
Det har varit snabba klimatförändringar i förhistorisk tid, men då fanns det inte en stor bofast, mänsklig befolkning som inte bara har svårt att flytta själv utan också byggt en massa barriärer och fragmenterat naturområden så organismer har mycket svårare att migrera till nya platser. Detta handlar dessutom om temperatur, inte pH i havet som var det vi diskuterade. Där finns inga belägg för att det ändrats så fort som nu.
”Massutrotningar har förekommit men då pratar vi verkligen stora förändringar som ofta skett över mycket kort tid, typ dagar, månader eller några år,”
Det låter som en ren gissning från din sida. Ta och bläddra runt lite bland olika massutrotningar och läs på om teorier om vad som orsakat dem:
http://en.wikipedia.org/wiki/Extinction_event
Guy #24 ”Jag tycker mig ha hört att havets förmåga att ta upp CO2 beror på tempen i havet inte på förhållandet mellan atmosfär och hav?? Hur är det på riktigt??”
Allt du hör är inte sant. Vi *vet* att haven tar upp en massa CO2.
”Hur känsliga är korallerna för PH värdet? ”
Tittar man på en sådan här sida för saltvattensakvarier anger de 8.0 till 8.4
http://saltaquarium.about.com/od/aboutphalkalinity/a/Ph-Control-For-Dummies.htm
Rätt känsliga med andra ord.
Ocean Acidification of Corals (Laboratory Studies) — Summary
Over the years, a number of researchers have postulated that many of Earth’s corals are destined to die, with some species even facing extinction, because of the hypothesized connection between the ongoing rise in the air’s CO2 content and reduced rates of coral calcification (Buddemeier, 1994; Buddemeier and Fautin, 1996a,b; Gattuso et al., 1998; Buddemeier, 2001). Kleypas et al. (1999), for example, calculated calcification rates of tropical corals should already have declined by 6 to 11% or more since 1880, as a result of the concomitant increase in atmospheric CO2 concentration; and they predict reductions could reach 17 to 35% by 2100, as a result of expected increases in the air’s CO2 content over the coming century. Likewise, Langdon et al. (2000) calculated a decrease in coral calcification rate of up to 40% between 1880 and 2065.
The IPCC has extensively opined about the threat of ocean acidification on corals, claiming in its most recent assessment report that:
Elevated temperature along with ocean acidification reduces the calcification rate of corals (high confidence), and may tip the calcium carbonate balance of reef frameworks towards dissolution (medium evidence and agreement). (p. 67 of the Technical Summary, Working Group II, IPCC Fifth Assessment Report, dated March 28, 2013)
Ocean acidification will cause a decrease of calcification of corals, which will cause not only a reduction in the coral’s ability to grow its skeleton, but also in its contribution to reef building (high confidence). (p. 73 of the Technical Summary, Working Group II, IPCC Fifth Assessment Report, dated March 28, 2013)
Ocean warming and acidification expected under RCP 8.5 will reduce calcification, elevate coral mortality and enhance sediment dissolution (high confidence; Manzello et al., 2008). Coral reefs may stop growing and start dissolving when atmospheric CO2 reaches 560 ppm due to the combined effects of both drivers (medium evidence). (p. 19 of Chapter 5. Coastal Systems and Low-Lying Areas, Working Group II, IPCC Fifth Assessment Report, dated March 28, 2013)
In contrast to the dire assessment of the IPCC, the material presented in this summary reveals such predictions are tenuous at best, and at worst may be wholly incorrect. As Idso et al. (2000) have noted, coral calcification is more than a physical-chemical process described by a set of well-defined equations. It is a biologically-driven physical-chemical process that may not be amenable to explicit mathematical description. They state, for example, ”photosynthetic activity of zooxanthellae is the chief source of energy for the energetically-expensive process of calcification,” and much evidence suggests ”long-term reef calcification rates generally rise in direct proportion to increases in rates of reef primary production.” They also note ”the calcium carbonate saturation state of seawater actually rises with an increase in temperature, significantly countering the direct adverse oceanic chemistry consequences of an increase in atmospheric and/or hydrospheric CO2 concentration.” These simple facts led them to conclude ”the negative predictions of today could well be replaced by positive predictions tomorrow.”
And indeed those negative predictions are being replaced (just not quite yet by the IPCC). As revealed in the material below, the results of numerous scientific studies now point toward a much more optimistic view of the future for the planet’s corals. This summary examines what researchers have learned about the topic from several laboratory-based studies.
Suwa et al. (2010) employed controlled infusions of pure CO2 to create mean pH values of 8.03, 7.64 and 7.31 in filtered seawater that flowed continuously through three sets of multiple tanks into which they had introduced the gametes of two Acropora coral species (A. digitifera and A. tenuis) they had collected during a natural spawning event, after which (seven days later) they determined their percent survival. Then, after ten more days, they documented the size of the developing polyps; and after 14 days they documented the percentage of polyps that had acquired zooxanthellae that the researchers had collected from the giant clam T. crocea and released into the several treatment tanks.
Results indicated that ”A. digitifera larval survival rate did not differ significantly among pH treatments,” and the graphs of their data indicate that survivorship in A. tenuis was actually about 18.5% greater in the lowest pH (highest CO2) treatment than in the ambient seawater treatment. At the end of the subsequent ten-day study, however, polyp size was reduced in the lowest pH treatment, but by only about 14%, which is not too bad for an atmospheric CO2 concentration reported by the authors to be in the range of 2115-3585 ppm. And in the A. tenuis coral, this reduction in individual size was more than compensated by the even greater percentage increase in survivorship. In addition, after only four days of being exposed to the zooxanthellae derived from giant clams, all polyps in all treatments had acquired a full complement of the symbiotic zooxanthella.
In discussing their findings, the seven scientists say they indicate that ”the survival of coral larvae may not be strongly affected by pH change,” or ”in other words,” as they continue, ”coral larvae may be able to tolerate ambient pH decreases of at least 0.7 pH units,” which, in fact, is something that will likely never occur, as it implies atmospheric CO2 concentrations in the range of 2115 to 3585 ppm. In addition, if such high concentrations ever were to occur, they would be a long, long time in coming, giving corals far more than sufficient time to acclimate — and even evolve (Idso and Idso, 2009) — to adequately cope with the slowly developing situation.
Also studying the effects of ocean acidification on an Acropora species was Takahashi and Kurihara (2013), who set out to measure the rates of calcification, respiration and photosynthesis of the tropical coral Acropora digitifera – along with the coral’s zooxanthellae density – under near-natural summertime temperature and sunlight conditions for a period of five weeks. Results of their analysis revealed that these ”key physiological parameters” were not affected by either predicted mid-range CO2 concentrations (pCO2 = 744 ppm, pH = 7.97, Ωarag = 2.6) or by high CO2 concentrations (pCO2 = 2,142 ppm, pH = 7.56, Ωarag = 1.1) over the 35-day period of their experiment. In addition, they state that there was ”no significant correlation between calcification rate and seawater aragonite saturation (Ωarag)” and ”no evidence of CO2 impact on bleaching.”
Kreif et al. (2010) collected two colonies of massive Porites corals (which form large multi-century-old colonies and calcify relatively slowly) and four colonies of the branching Stylophora pistillata coral (which is short-lived and deposits its skeleton rather rapidly) from a reef adjacent to the Interuniversity Institute for Marine Science in Eilat (Israel) at the northern tip of the Red Sea; and they grew fragments of these corals in 1000-liter tanks through which they pumped Gulf of Eilat seawater that they adjusted to be in equilibrium with air of three different CO2 concentrations (385, 1904 and 3970 ppm), which led to corresponding pH values of 8.09, 7.49 and 7.19 and corresponding aragonite saturation state (Ωarag) values of 3.99, 1.25 and 0.65. Then, after an incubation period of six months for S. pistillata and seven months for the Porites corals, several fragments were sampled and analyzed for a number of different coral properties; and fourteen months from the start of the experiment, fragments of each coral species from each CO2 treatment were analyzed for zooxanthellae cell density, chlorophyll a concentration, and host protein concentration.
The results of the study revealed that ”following 14 months incubation under reduced pH conditions, all coral fragments survived and added new skeletal calcium carbonate, despite Ωarag values as low as 1.25 and 0.65.” This was done, however, at a reduced rate of calcification compared to fragments growing in the normal pH treatment with a Ωarag value of 3.99. Yet in spite of this reduction in skeletal growth, they report that ”tissue biomass (measured by protein concentration) was found to be higher in both species after 14 months of growth under increased CO2.” And they further note that the same phenomenon had been seen by Fine and Tchernov (2007), who, as they describe it, ”reported a dramatic increase (orders of magnitude larger than the present study) in protein concentration following incubation of scleractinian Mediterranean corals (Oculina patagonica and Madracis pharencis) under reduced pH,” stating that ”these findings imply tissue thickening in response to exposure to high CO2.” Also, in a somewhat analogous situation, Krief et al. report that ”a decrease in zooxanthellae cell density with decreasing pH was recorded in both species,” but that ”this trend was accompanied by an increase in chlorophyll concentration per cell at the highest CO2 level.”
In discussing their intriguing findings, the Israeli, French and UK researchers say ”the inverse response of skeleton deposition and tissue biomass to changing CO2 conditions is consistent with the hypothesis that calcification stimulates zooxanthellae photosynthesis by enhancing CO2 concentration within the coelenteron (McConnaughey and Whelan, 1997),” and they write that ”since calcification is an energy-consuming process … a coral polyp that spends less energy on skeletal growth can instead allocate the energy to tissue biomass,” citing Anthony et al. (2002) and Houlbreque et al. (2004). Thus, they suggest that ”while reduced calcification rates have traditionally been investigated as a proxy of coral response to environmental stresses, tissue thickness and protein concentrations are a more sensitive indicator of the health of a colony,” citing Houlbreque et al. (2004) in this regard as well.
In concluding their paper, Krief et al. say ”the long acclimation time of this study allowed the coral colonies to reach a steady state in terms of their physiological responses to elevated CO2,” and that ”the deposition of skeleton in seawater with Ωarag < 1 demonstrates the ability of both species to calcify by modifying internal pH toward more alkaline conditions." As a result, they further state that "the physiological response to higher CO2/lower pH conditions was significant, but less extreme than reported in previous experiments," suggesting that "scleractinian coral species will be able to acclimate to a high CO2 ocean even if changes in seawater pH are faster and more dramatic than predicted."
Working with branches of Lophelia pertusa – which they collected from reefs off the coast of Norway, and which they describe as "the most common reef framework-forming and ecosystem engineering cold-water coral with a cosmopolitan distribution (Zibrowius, 1980; Cairns, 1994; Freiwald et al., 2004) – Form and Riebesell (2012) conducted a short-term (8-day) experiment and a long-term (178-day) experiment, wherein they employed different atmospheric CO2 treatments to create a range of water pH treatments that ranged from 8.029 to 7.768 in the 8-day study and from 7.944 to 7.755 in the 178-day study, and over which time intervals they measured the corals' growth rates. The findings revealed that "short-term (1-week) high CO2 exposure resulted in a decline of calcification by 26-29% for a pH decrease of 0.1 unit and net dissolution of calcium carbonate." In contrast, however, they discovered that "L. pertusa was capable to acclimate to acidified conditions in long-term (6 months) incubations, leading to even slightly enhanced rates of calcification." And they add that in the long-term low-pH treatment, "net growth is sustained even in waters sub-saturated with respect to aragonite."
Nash et al. (2012) write that "coral reef ecosystems develop best in high-flow environments," but that "their fragile frameworks are also vulnerable to high wave energy." And that is likely why they say that the wave-resistant algal rims, which surround many shallow coral reefs and are predominantly made of crustose coralline algae (CCA), are critical structural elements for the survival of such coral reefs. On the other hand, they also indicate that "concerns have been growing about the susceptibility of CCA to ocean acidification, because CCA Mg-calcite skeletons are more susceptible to dissolution under low pH conditions than are coral aragonite skeletons." But they further state, in this regard, that the recent discovery by Nash et al. (2011) of the stable carbonate known as dolomite in the CCA Porolithon onkodes necessitates a reappraisal of the impacts of ocean acidification on it and other CCAs, such as P. pachydermum.
Taking their own advice, the eleven researchers "carried out dissolution experiments on fragments of CCA that were collected fresh, but then dried, from the Heron Island reef front (Great Barrier Reef, Australia), after which they were exposed to ambient sea water as a control and an enriched CO2 treatment, where "pH ranged from 7.85 to 8.55 (control) and 7.69-8.44 (treatment), tracking natural diurnal changes measured in the lagoon water." From this, Nash et al. (2012) were able to determine that "dried dolomite-rich CCA have 6-10 times lower rates of dissolution than predominantly Mg-calcite CCA in both high-CO2 (~700 ppm) and control (~380 ppm) environments." And they say that they found this stabilizing mechanism to be due to "a combination of reduced porosity due to dolomite infilling and selective dissolution of other carbonate minerals." In commenting on the significance of their finding, due to the fact, as they put it, that "the prevailing theories that Mg-calcites with higher Mg content will undergo greatest dissolution, we were surprised to find a trend in the opposite direction." And since dolomite-rich CCA frameworks are common in shallow coral reefs globally, they conclude "it is likely that they will continue to provide protection and stability for coral reef frameworks as CO2 rises."
Ries et al. (2010) "investigated the impact of CO2-induced ocean acidification on the temperate scleractinian coral Oculina arbuscula by rearing colonies for 60 days in experimental seawaters bubbled with air-CO2 gas mixtures of 409, 606, 903 and 2,856 ppm CO2, yielding average aragonite saturation states (ΩA) of 2.6, 2.3, 1.6 and 0.8." In doing so the authors observed that "following the initial acclimation phase, survivorship in each experimental treatment was 100%," while last of all, in regard to the corals' rates of calcification and linear extension, they say that "no significant difference was detected relative to the control treatment (ΩA = 2.6) for corals reared under ΩA of 2.3 and 1.6," which latter values correspond to pH reductions from current conditions of 0.08 and 0.26, respectively. Based on these findings Ries et al. "propose that the apparent insensitivity of calcification and linear extension within O. arbuscula to reductions in ΩA from 2.6 to 1.6 reflects the corals' ability to manipulate the carbonate chemistry at their site of calcification."
Herfort et al. (2008) note that an increase in atmospheric CO2 will cause an increase in the abundance of HCO3- (bicarbonate) ions and dissolved CO2, and they also report that several studies on marine plants have observed "increased photosynthesis with higher than ambient DIC [dissolved inorganic carbon] concentrations," citing the works of Gao et al. (1993), Weis (1993), Beer and Rehnberg (1997), Marubini and Thake (1998), Mercado et al. (2001, 2003), Herfort et al. (2002), and Zou et al. (2003). In further exploration of the subject, and to see what it might imply for coral calcification, the three researchers employed a wide range of bicarbonate concentrations "to monitor the kinetics of bicarbonate use in both photosynthesis and calcification in two reef-building corals, Porites porites and Acropora sp." This work revealed that additions of HCO3- to synthetic seawater continued to increase the calcification rate of Porites porites until the bicarbonate concentration exceeded three times that of seawater, while photosynthetic rates of the coral's symbiotic algae were stimulated by HCO3- addition until they became saturated at twice the normal HCO3- concentration of seawater.
Similar experiments conducted on Indo-Pacific Acropora sp. showed that calcification and photosynthetic rates in these corals were enhanced to an even greater extent, with calcification continuing to increase above a quadrupling of the HCO3- concentration and photosynthesis saturating at triple the concentration of seawater. In addition, they monitored calcification rates of the Acropora sp. in the dark, and, in their words, "although these were lower than in the light for a given HCO3- concentration, they still increased dramatically with HCO3- addition, showing that calcification in this coral is light stimulated but not light dependent."
In discussing the significance of their findings, Herfort et al. suggest that "hermatypic corals incubated in the light achieve high rates of calcification by the synergistic action of photosynthesis," which, as they have shown, is enhanced by elevated concentrations of HCO3- ions that come courtesy of the ongoing rise in the air's CO2 content. As for the real-world implications of their work, the three researchers note that over the next century the predicted increase in atmospheric CO2 concentration "will result in about a 15% increase in oceanic HCO3-," and they say that this development "could stimulate photosynthesis and calcification in a wide variety of hermatypic corals," a conclusion that stands in stark contrast to the contention of the IPCC.
Another paper focusing on the importance of bicarbonate ions was published two years later by Jury et al. (2010), whose work also provides some thinking as to why some corals show positive responses to ocean acidification in laboratory studies while others do not.
Writing as background for their work, Jury et al. say that "physiological data and models of coral calcification indicate that corals utilize a combination of seawater bicarbonate and (mainly) respiratory CO2 for calcification, not seawater carbonate," but that "a number of investigators are attributing observed negative effects of experimental seawater acidification by CO2 or hydrochloric acid additions to a reduction in seawater carbonate ion concentration and thus aragonite saturation state." Thus, they state there is "a discrepancy between the physiological and geochemical views of coral biomineralization." In addition, they report that "not all calcifying organisms respond negatively to decreased pH or saturation state," and they say that "together, these discrepancies suggest that other physiological mechanisms, such as a direct effect of reduced pH on calcium or bicarbonate ion transport and/or variable ability to regulate internal pH, are responsible for the variability in reported experimental effects of acidification on calcification."
In an effort to shed more light on this conundrum, Jury et al. performed incubations with the coral Madracis auretenra (= Madracis mirabilis sensu Wells, 1973) in modified seawater chemistries, where, as they describe it, "carbonate parameters were manipulated to isolate the effects of each parameter more effectively than in previous studies, with a total of six different chemistries." Results indicated that among-treatment differences "were highly significant," and that "the corals responded strongly to variation in bicarbonate concentration, but not consistently to carbonate concentration, aragonite saturation state or pH." They found, for example, that "corals calcified at normal or elevated rates under low pH (7.6-7.8) when the sea water bicarbonate concentrations were above 1800 µM," and, conversely, that "corals incubated at normal pH had low calcification rates if the bicarbonate concentration was lowered."
Jury et al. conclude that "coral responses to ocean acidification are more diverse than currently thought," and they question "the reliability of using carbonate concentration or aragonite saturation state as the sole predictor of the effects of ocean acidification on coral calcification," stating that "if we truly wish to decipher the response of coral calcification to ocean acidification, a firmer grasp of the biological component of biomineralization is paramount."
Also focusing on the question of how ocean acidification impacts the physiological mechanisms that drive calcification, was Venn et al. (2013), which knowledge is needed to predict how corals and other marine calcifiers will respond and potentially acclimate to ocean acidification. According to the authors, in corals, the capacity to regulate pH in the fluid at the tissue-skeleton interface [subcalicoblastic medium (SCM)] and in the calcifying cells [calicoblastic epithelium (CE)] "has been widely proposed to be important in shaping calcification responses to ocean acidification," and they therefore decided to analyze the impact of seawater acidification on pHSCM and pHCE in the coral Stylophora pistillata, "using in vivo imaging of pH in corals exposed to reduced seawater pH and elevated pCO2 in the laboratory for [both] long and short durations," which work included "exposures to levels of acidification and elevated pCO2 many times greater than those predicted to occur at the end of this century."
In discussing their findings, Venn et al. say they "observed calcification (measured by growth of skeletal crystals and whole colonies) in all our treatments, including treatment pH 7.2, where aragonite was undersaturated." And they say that "this finding agrees with previous work with S. pistillata conducted elsewhere, where net calcification was also observed over a similar range of pH and pCO2 (Krief et al., 2010)." Such findings suggest, in their words, that "S. pistillata may have a high tolerance to decreases in seawater pH and changes in seawater chemistry," which leads them to conclude that "maintenance of elevated pHSCM relative to the surrounding seawater may explain how several coral species continue to calcify even in low pH seawater, which is undersaturated with respect to aragonite (this study and Rodolfo-Metalpa et al. (2011) and Cohen et al., (2009))." Last of all, Venn et al. report that "reductions in calcification rate, both at the level of crystals and whole colonies, were only observed in our lowest pH treatment [pH 7.2] when pH was significantly depressed in the calcifying cells in addition to the SCM." Nevertheless, and "overall," they say their findings suggest that "reef corals may mitigate the effects of seawater acidification by regulating pH in the SCM," which is something they clearly have the capacity to do.
Gabay et al. (2013) write that octocorals possess "an internal calcium carbonate skeleton comprised of microscopic sclerites embedded in their tissue," citing Fabricius and Alderslade (2001), Jeng et al. (2011) and Tentori and Ofwegen (2011). They also note that they are "the second most important faunistic component in many reefs, often occupying 50% or more of the available substrate." And in light of these facts, they say "it is important to predict their response to a scenario of increased pCO2." Against this backdrop, Gabay et al. studied three species of octocorals from two families found in the Gulf of Aqaba at Eilat, including the zooxanthellate Ovabunda macrospiculata and Heteroxenia fuscens (family Xeniidae) and Sarcophyton sp. (family Alcyoniidae), which they maintained for five months under normal (8.2) and reduced (7.6 and 7.3) pH conditions, while they assessed their pulsation rate, protein concentration, polyp weight, density of zooxanthellae and chlorophyll concentration per cell.
According to the three Israeli scientists, their results indicated "no statistically significant difference between the octocorals exposed to reduced pH values compared to the control." Quoting Gabay et al., "these findings indicate that octocorals may possess certain protective mechanisms against rising levels of pCO2," and in this regard they suggest that "their fleshy tissues act as a barrier, maintaining a stable internal environment and avoiding the adverse effects of the ambient elevated pCO2," in line with the similar thinking of Rodolfo-Metalpa et al. (2011), while noting that "this suggestion is further supported by our finding that the ultrastructural features of O. macroscipulata sclerites are not affected by increased ambient seawater acidity." And so it is that they ultimately conclude that "octocorals might be able to acclimate and withstand rising levels of ocean acidification, even under conditions that are far beyond what is expected to occur by the end of the present century (pH 7.9)."
Mass et al. (2013) write that "despite the broad interest in coral calcification and the potential for climate-driven adverse effects, the molecules and biophysical mechanism responsible for the precipitation of carbonates are poorly understood." Indeed, they say that "to date, we lack both a characterization of molecules involved in calcification and a mechanistic understanding of processes that lead to and control calcification," which "lack of knowledge limits our ability to predict the response of corals to increasing atmospheric CO2." Against this backdrop, the seven scientists "for the first time," identified, cloned, determined the amino acid sequence, and characterized four highly acidic proteins that they derived from the expression of genes obtained from the common stony coral, Stylophora pistillata, each of which proteins can spontaneously catalyze the precipitation of calcium carbonate in vitro.
Results of the analysis demonstrated "that coral acid-rich proteins (CARPs) not only bind Ca2+ stoichiometrically but also precipitate aragonite in vitro in seawater at pH 8.2 and 7.6 via an electrostatic interaction with protons on bicarbonate anions." In light of this observation, as they write in the closing sentence of their paper's abstract, the seven U.S. researchers say that "based purely on thermodynamic grounds, the predicted change in surface ocean pH in the next decades would appear to have minimal effect on the capacity of these acid-rich proteins to precipitate carbonates." And as they write in the final sentence of their paper's conclusion section, they say their findings "strongly suggest that these proteins will continue to catalyze calcification reactions at ocean pH values projected in the coming century."
Given all of the above, it is clear that there is much more than meets the eye when it comes to understanding and projecting the potential effects of ocean acidification on corals. As ever more pertinent evidence accumulates, the IPCC's narrative of mass coral harm in consequence of a slight decline in oceanic pH appears further and further off the mark.
References
Anthony, K.R., Connolly, S.R. and Willis, B.L. 2002. Comparative analysis of energy allocation to tissue and skeletal growth in corals. Limnology and Oceanography 47: 1417-1429.
Beer, S. and Rehnberg, J. 1997. The acquisition of inorganic carbon by the sea grass Zostera marina. Aquatic Botany 56: 277-283.
Buddemeier, R.W. 1994. Symbiosis, calcification, and environmental interactions. Bulletin Institut Oceanographique, Monaco 13: 119-131.
Buddemeier, R.W. 2001. Is it time to give up? Bulletin of Marine Science 69: 317-326.
Buddemeier, R.W. and Fautin, D.G. 1996a. Saturation state and the evolution and biogeography of symbiotic calcification. Bulletin Institut Oceanographique, Monaco 14: 23-32.
Buddemeier, R.W. and Fautin, D.G. 1996b. Global CO2 and evolution among the Scleractinia. Bulletin Institut Oceanographique, Monaco 14: 33-38.
Cairns, S.D. 1994. Scleractinia of the temperate north Pacific. Smithsonian Contributions to Zoology 557: 1-150.
Cohen, A.L., McCorkle, D.C., De Putron, S., Gaetani, G.A. and Rose, K.A. 2009. Morphological and compositional changes in the skeletons of new coral recruits reared in acidified seawater: Insights into the biomineralization response to ocean acidification. Geochemistry, Geophysics, Geosystems 10: 1-12.
Fabricius, K.E. and Alderslade, P. 2001. Soft Corals and Sea Fans: A Comprehensive Guide to the Tropical Shallow Water Genera of the Central-West Pacific, the Indian Ocean and the Red Sea. Australian Institute of Marine Science, Townsville, Australia, and New Litho, Melbourne, Australia.
Fine, M. and Tchernov, D. 2007. Scleractinian coral species survive and recover from decalcification. Science 315: 10.1126/science.1137094.
Form, A.U. and Riebesell, U. 2012. Acclimation to ocean acidification during long-term CO2 exposure in the cold-water coral Lophelia pertusa. Global Change Biology 18: 843-853.
Freiwald, A., Fossa, J.H., Grehan, A., Koslow, T. and Roberts, J.M. 2004. Cold-Water Coral Reefs. UNEP-WCMC, Cambridge, United Kingdom.
Gabay, Y., Benayahu, Y. and Fine, M. 2013. Does elevated pCO2 affect reef octocorals? Ecology and Evolution 3: 465-473.
Gao, K., Aruga, Y., Asada, K., Ishihara, T., Akano, T. and Kiyohara, M. 1993. Calcification in the articulated coralline alga Corallina pilulifera, with special reference to the effect of elevated CO2 concentration. Marine Biology 117: 129-132.
Gattuso, J.-P., Frankignoulle, M., Bourge, I., Romaine, S. and Buddemeier, R.W. 1998. Effect of calcium carbonate saturation of seawater on coral calcification. Global and Planetary Change 18: 37-46.
Herfort, L., Thake, B. and Roberts, J. 2002. Acquisition and use of bicarbonate by Emiliania huxleyi. New Phytologist 156: 427-36.
Herfort, L., Thake, B. and Taubner, I. 2008. Bicarbonate stimulation of calcification and photosynthesis in two hermatypic corals. Journal of Phycology 44: 91-98.
Houlbreque, F., Tambutte, E., Allemand, D. and Ferrier-Pages, C. 2004. Interactions between zooplankton feeding, photosynthesis and skeletal growth in the scleractinian coral Stylophora pistillata. Journal of Experimental Biology 207: 1461-1469.
Idso, C.D. and Idso, S.B. 2009. CO2, Global Warming and Species Extinctions: Prospects for the Future. Vales Lake Publishing, LLC, Pueblo West, Colorado, USA, 132 p.
Idso, S.B., Idso, C.D. and Idso, K.E. 2000. CO2, global warming and coral reefs: Prospects for the future. Technology 7S: 71-94.
Jeng, M.S., Huang, H.D., Dai, C.F., Hsiao, Y.C. and Benayahu, Y. 2011. Sclerite calcification and reef-building in the fleshy octocoral genus Sinularia (Octocorallia: Alcyonacea). Coral Reefs 30: 925-933.
Jury, C.P., Whitehead, R.F. and Szmant, A.M. 2010. Effects of variations in carbonate chemistry on the calcification rates of Madracis auretenra (= Madracis mirabilis sensu Wells, 1973): bicarbonate concentrations best predict calcification rates. Global Change Biology 16: 1632-1644/.
Kleypas, J.A., Buddemeier, R.W., Archer, D., Gattuso, J-P., Langdon, C. and Opdyke, B.N. 1999. Geochemical consequences of increased atmospheric carbon dioxide on coral reefs. Science 284: 118-120.
Krief, S., Hendy, E.J., Fine, M., Yam, R., Meibom, A., Foster, G.L. and Shemesh, A. 2010. Physiological and isotopic responses of scleractinian corals to ocean acidification. Geochimica et Cosmochimica Acta 74: 4988-5001.
Langdon, C., Takahashi, T., Sweeney, C., Chipman, D., Goddard, J., Marubini, F., Aceves, H., Barnett, H. and Atkinson, M.J. 2000. Effect of calcium carbonate saturation state on the calcification rate of an experimental coral reef. Global Biogeochemical Cycles 14: 639-654.
Marubini, F. and Thake, B. 1998. Coral calcification and photosynthesis: evidence for carbon limitation. In: International Society for Reef Studies (ISRS), European Meeting, Perpignan, September 1-4, 1998, p. 119.
Mass, T., Drake, J.L., Haramaty, L., Kim, J.D., Zelzion. E., Bhattacharya, D. and Falkowski, P.G. 2013. Cloning and characterization of four novel coral acid-rich proteins that precipitate carbonates in vitro. Current Biology 23: 1126-1131.
McConnaughey, T. and Whelan, J.F. 1997. Calcification generates protons for nutrient and bicarbonate uptake. Earth Science Reviews 42: 95-117.
Mercado, J.M., Niell, F.X. and Gil-Rodriguez, M.C. 2001. Photosynthesis might be limited by light, not inorganic carbon availability, in three intertidal Gelidiales species. New Phytologist 149: 431-439.
Mercado, J.M., Niell, F.X., Silva, J. and Santos, R. 2003. Use of light and inorganic carbon acquisition by two morphotypes of Zostera noltii Hornem. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 297: 71-84.
Nash, M.C., Opdyke, B.N., Troitzsch, U., Russell, B.D., Adey, W.H., Kato, A., Diaz-Pulido, G., Brent, C., Gardner, M., Prichard, J. and Kline, D.I. 2012. Dolomite-rich coralline algae in reefs resist dissolution in acidified conditions. Nature Climate Change 3: 268-272.
Nash, M.C., Troitzsch, U., Opdyke, B.N., Trafford, J.M., Russell, B.D. and Kline, D.I. 2011. First discovery of dolomite and magnesite in living coralline algae and its geobiological implications. Biogeosciences 8: 3331-3340.
Ries, J.B., Cohen, A.L. and McCorkle, D.C. 2010. A nonlinear calcification response to CO2-induced ocean acidification by the coral Oculina arbuscula. Coral Reefs 29: 661-674.
Rodolfo-Metalpa, R., Houlbreque, F., Tambutte, E., Boisson, F., Baggini, C., Patti, F.P., Jeffree, R., Fine, M., Foggo, A., Gattuso, J.P. and Hall-Spencer, J.M. 2011. Coral and mollusk resistance to ocean acidification adversely affected by warming. Nature Climate Change 1: 308-312.
Suwa, R., Nakamura, M., Morita, M., Shimada, K., Iguchi, A., Sakai, K. and Suzuki, A. 2010. Effects of acidified seawater on early life stages of scleractinian corals (Genus Acropora). Fisheries Science 76: 93-99.
Takahashi, A. and Kurihara, H. 2013. Ocean acidification does not affect the physiology of the tropical coral Acropora digitifera during a 5-week experiment. Coral Reefs 32: 305-314.
Tentori, E. and van Ofwegen, L.P. 2011. Patterns of distribution of calcite crystals in soft corals sclerites. Journal of Morphology 272: 614-628.
Venn, A.A., Tambutte, E., Holcomb, M., Laurent, J., Allemand, D. and Tambutte, S. 2013. Impact of seawater acidification on pH at the tissue-skeleton interface and calcification in reef corals. Proceedings of the National Academy of Sciences USA 110: 1634-1639.
Weis, V.M. 1993. Effect of dissolved inorganic carbon concentration on the photosynthesis of the symbiotic sea anemone Aiptasia pulchella Carlgren: role of carbonic anhydrase. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 174: 209-225.
Zibrowius, H. 1980. Les Scleractiniaires de la Mediterranee et de l'Atlantique nord-oriental. Memoires de l'Institut Oceanographique. Monaco 11: 1-284.
Zou, D.H., Gao, K.S. and Xia, J.R. 2003. Photosynthetic utilization of inorganic carbon in the economic brown alga, Hizikia fusiforme (Sargassaceae) from the South China Sea. Journal of Phycology 39: 1095-1100.
Last updated 23 April 2014
Printer Friendly Version
Copyright © 2014. Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change. All Rights Reserved.
#33
Tack för detta citat. Som alltid när någon kollar upp IPCCs vilda utsagor så avslöjas de med brallorna runt anklarna. Sanningskärleken åsidosätts till förmån för the Cause varenda j***a gång. (och i kulissen hör vi TPs högljudda doande)! 🙂
Thomas P #31
Jag har läst mycket om koraller, jag läser inte lika selektivt som du tycks göra. Finns många rapporter, både äldre och nyare, som visat att koraller kan anpassa sig till betydande sänkningar av pH, även sådana som går förhållandevis snabbt. Likaså att de återhämtar sig snabbt efter t.ex tillfälligt varmare vatten. Koraller har funnits på jorden länge och klarat betydande förändringar förut.
Att det går åt mer energi vid att ”tillverka” skal är inte detsamma som att de fräts bort. Djuren anpassar sig som de alltid gjort.
Vad har antalet människor att göra med om naturen klarar snabba klimatförändringar att göra? Människan är väldigt anpassningsbar och kreativ, så vi klarar detta också, oavsett orsaken till förändringen.
När det gäller Massutdöenden beror det på vad vi pratar om, Chicxulub gav t.ex en mycket snabb förändring och massdöd. Stora klimatförändringar har tagit längre tid, men arterna börjar försvinna redan i början av förändringsperioden, alla dör inte ut sista dagen under händelseförloppet. Så det beror lite på hur man räknar och vad man avser. Att arter kommer och går är en naturlig del av förändringar i naturen och inget ”ont” i sig. Efter alla katastrofer har artantalet exploderat. Själv är jag mer bekymrad över hur det industriella jordbruket begränsar sig till allt färre produkter och odlar stora monokulturer på enorma områden. Områden vars ekosystem helt slås ut.
Jag förstår inte allt det här dillandet om havsförsurning.
Haven håller 50 ggr mer CO2 än atmosfären. Atmosfärens femtiondel får ett tillskott på några få procent (på den där femtiondedelen) från människans fossilförbränning. Att dessa få procent av atmosfärens i förhållande till haven blygsamma CO2-innehåll skulle förhindra kalkproducerande organismer att fortsätta som förut verkar överdrivet. Lokalt varierar PH väldeliga vilket inte tycks störa kalkorganismerna.
Under istiderna minskar CO2 i atmosfären och kryper ned till för växtligheten hotfullt låg halt. Vart tog då all denna CO2 vägen? Ner i haven förstås! Dessa måste ha fått sitt PH minskat långt, långt mer än människans pyttelilla bidrag under nuvarande interglacial någonsin skulle kunna åstadkomma. Även om den stösta delen ansamlats där det ytvattnet varis som kallast måste väl ändå en hel del ha transporterats dit där de tropiska korallreven finns. Från Wikipedia om Stora barriärrevet:
”According to the GBRMPA, the current, living reef structure is believed to have begun growing on the older platform about 20,000 years ago.[24] The Australian Institute of Marine Science agrees, placing the beginning of the growth of the current reef at the time of the Last Glacial Maximum. At around that time, sea level was 120 metres (390 ft) lower than it is today.[22]”
(Jag slog lite på korallrev och ålder och fann att åsikterna om detta går isär väldeliga t ex: mellan 3500 år till 176.000 år för Eniwetik Atoll vid Marshallöarna! (Där kan IPCC:s klimatkänslighetsangivelsedifferens mellan 1,5º till 4,5º ta sig i brasan.)
I alla fall så tycks korallerna kunnat leva och bilda sin kalk även vid lågt PH, som jag förmodar var fallet för 20.000 år sedan. Och havsnivåhöjningar mångdubbelt större än de nuvarande hann de också med utan att drunkna!
Det sistnämnda har även klimatalarmisterna, bara 179 år efter Darwins korrekta beskrivning, fått reda på i dagarna, varför de med sorg i sinnet funnit sig tvungna att dra ner litegrann på ”Hjälp, hjälp korallreven drunknar”-alarmen. Men de finner strax på något annat att larma om, var så säker, på det viset är de ju väldigt pålitliga.
Roy Spencer har listat 10 klimathotsskeptiska argument som enligt hans uppfattning inte håller.
http://www.drroyspencer.com/2014/04/skeptical-arguments-that-dont-hold-water/
Tillsammans med kommentarerna väldigt intressant.
Efter läsningen avstår jag nu från att, som jag gjort, i mina tankar bearbeta en av dessa, den om CO2:s mättnad kring 16my. Jag skriver ”i tankarna”, ty p g a min skrala bildning går jag inte in på tekniska detaljer som jag inte har täckning för att fullt förstå när jag argumenterar mot klimathotarna, men det hindrar inte att jag tänker på dem. En annan sak där jag p g a nämnda obildning inte vågat ta ställning för Håkan Sjöbergs envisa propåer om att marktemperaturen beror på trycket från atmosfärgaserna, och bara i ytterst liten grad från den infraröda emissonen hos gaser som CO2 och H2O och CH4. Det får andra ta hand om.
Mitt ställningstagande mot klimathoteriet grundar sig på HUR proponenterna framför sin sak. Om DE hade full täckning för sin ”sak” hade de inte behövt ljuga, fuska med data, överdriva så våldsamt det går med det som stöder, samtidigt som de totalmörkar det som talar emot.
Aktuellt exempel: Miljöpartiet har som valaffisch gjort en dubbelkopiering på en lekplats med gungor, sandlåda och spann med spade över ett vattenfotografi, så intrycket blir att lekplatsen ligger under havsnivån. Miljöpartiet utnyttjar då fullkomligt hänsynslöst den omsorg om barnens framtid som varje förälder värd namnet känner. Miljöpartiet skiter fullkomligt i att inga existerande data överhuvudtaget stöder en galopperande havsnivåhöjning. De bortser också från att landhöjningen i våra trakter överflyglarr den helt normala havsnivåhöjningen i världen på mellan 1 och 3 mm/år som pågått i åtminstone 175 år.
Miljöpartiet LJUGER således allt vad de orkar och åker med sina infama lögner snålskjuts på föräldrars kärlek till och oro för sina barn på ett minst sagt oanständigt sätt. För att behålla sina mandat är de uppenbarligen beredda att ljuga sig fördärvade, vilket jag, efter att ha studerat deras valaffisch nu är säker på att de också är. Miljöpartiet och dess ljugande medlemmar med sitt grovt felaktiga klimathotskänslopjunk är värda allt det förakt som någonsin kan uppbådas.
Precis som allt det blåljugande om döda korallrev, 6-meters havsnivåförhöjningar, tipping points, halvkilometer tjock glaciäris belägen på höjder med ständig frost som ska smälta bort på två decennier, lögner om ökenspridning, lögner om minskade skördar, lögner om isutbredningen vid polerna, falsarier om medeltemperaturen vid tropikerna på hög höjd, vidhållandet av att temperaturen galopperar trots att statistiken visar motsatsen…och när ett falsklarm tjänat ut sin roll och blivit alldeles ohållbart hoppar dessa klimathotspropagandister glatt över till nästa påhittade hot.
”Flytta målstolparna” är en fantastisk metafor för detta samvetslösa, destruktiva och ständigt pågående ”Vargen kommer”- ylande som den blåljugande klimathotsprofiterande hopen. Från den ena överdriften/lögnen till den andra lika ansvars och tanklöst som en fjäril fladdrar från blomma till blomma.
Det som upprör mest är att klimathotsprofitörernas blåljugande propaganda ätit sig in i våra skolor, de har till och med snikit sig in på förskolorna för att fullt medvetet skrämma vettet ur ungarna. Att så indoktrinera det växande släktet har vi sett förr, men då i diktaturers skräckvälde. Nu agerar WWF, Greenpeace OCH lärare som inte ids ta reda på sakförhållandena helt i enlighet med traditioner som de hämtat från sådana avskyvärda statsbildningar. De saboterar ungarnas framtidsoptimism och skapar hopplöshet och förmodligen svåra depressioner hös våra efterkommande.
Klimathotsljugeriverksamheten är det mest avskyvärda som händer i vårt, just det, i VÅRT samhälle i dag.
Ofattbart men tyvärr sant.
HUR i hela friden kunde det gå så galet?
…””Vargen kommer”- ylande som den blåljugande klimathotsprofiterande hopen” lyckats baxa in dagligen i radio/TV och andra totalt skrupelfria media som t ex DN, SvD osv.
ska det vara. Men det förstod ni förstås.
Helge #35 ”Koraller har funnits på jorden länge och klarat betydande förändringar förut. ”
Det är dock olika koraller. De har drabbats av massutrotningar de också och nya organismer har så småningom tagit över samma nisch. Själva koralldjuren klarar också betydligt mer än korallrev, blir förhållandena för dåliga kan de överleva isolerade på gynnsamma fläckar på bottnarna. Det hjälper dock inte alla andra organismer som är beroende av korallrev. Bl a drabbas fiskar hårt, inte bara rena revfiskar utan många andra arter har reven som barnkammare.
Utrotning får vi sedan först när sista individerna av en art dör, och det är sådant vi har lätt att se i fossila lager. En temporär minskning med 90% och en långsam återhämtning märks knappt geologiskt, men om det råkar handla om viktiga arter för ekosystemet kan jag garantera dig att det märks för de som lever just då. En nedgång för globalt fiske är inte bra för världens matförsörjning.
”Finns många rapporter, både äldre och nyare, som visat att koraller kan anpassa sig till betydande sänkningar av pH, även sådana som går förhållandevis snabbt. ”
Det finns också många rapporter som visar på motsatsen, även om t ex Idso i #33 sin vana trogen bara tar upp (och ofta vinklar) studier som stödjer hans agenda.
”Att det går åt mer energi vid att ”tillverka” skal är inte detsamma som att de fräts bort. ”
De *behöver* inte frätas bort, det är en halmdocka från din sida. Allt som behövs är att tillväxten begränsas, Krävs mer energi än djuren har att tillgå dör de. Försvagas de blir de offer för rovdjur och parasiter.
”Att arter kommer och går är en naturlig del av förändringar i naturen och inget ”ont” i sig.”
Nu handlar det dock om att människan utrotar arter, inte om att de dör ut av några naturliga förändringar, dvs vi har ett direkt ansvar. Det ser jag som något ont. Att människor dör är också naturligt, men håller inte som försvar i en mordrättegång.
”Efter alla katastrofer har artantalet exploderat. ”
Visst, försvinner människan har säkert jorden återhämtat sig på något tiotals miljoner år. Vore det inte bättre om vi undvek katastrofen så jorden slapp denna återhämtning? Om inte annat är det trevligare för oss att leva på en jord som inte härjas av en sådan katastrof.
”Själv är jag mer bekymrad över hur det industriella jordbruket begränsar sig till allt färre produkter och odlar stora monokulturer på enorma områden. ”
Det är ett annat stort problem, men det påverkar också hur sårbar naturen är för klimatförändringar eftersom vilda arter hopklämda i små, isolerade områden har mycket svårare att klara klimatförändringar: det finns ingenstans för dem att flytta.
Börje #37 Det är intressant att se hur många av alla dessa felaktiga argument som regelbundet förs fram på detta forum, även av dess välutbildade medlemmar.
Börje S., #36:
”Jag förstår inte allt det här dillandet om havsförsurning.
Haven håller 50 ggr mer CO2 än atmosfären. Atmosfärens femtiondel får ett tillskott på några få procent (på den där femtiondedelen) från människans fossilförbränning. Att dessa få procent av atmosfärens i förhållande till haven blygsamma CO2-innehåll skulle förhindra kalkproducerande organismer att fortsätta som förut verkar överdrivet. Lokalt varierar PH väldeliga vilket inte tycks störa kalkorganismerna.”
Du talar här om mängder men det intressanta är väl koncentrationer? Atmosfären (den del där CO2 har högst koncentration) är ju en liten mängd jämfört med haven, alltså borde en ökning i atmosfären kunna påverka haven på ett relevant sätt.
Jag tycker du är rolig Börje S! Det var du som en gång fick mig att hamna på denna sida efter en kul kommentar på StällOm. Gillar att du tänker själv även om jag inte ägnar mig särskilt mycket åt det gällande klimatfrågan, det blir för komplext och tar för mycket tid för att det ska kännas värt.
Om det verkligt oetiska.
Tanken att föra in etiska och moraliska begrepp i klimatdebatten är i grunden meningslöst då detta förutsätter att man vet hur man bäst skall handla. Detta är inte fallet vilket har inneburit att ett flertal beslut och aktioner som har gjorts som man säger ”för klimatets skull” har fått motsatt effekt än vad som avsetts samt inneburit väldiga kostnader utan någon påtaglig positiv effekt. Besluten att producera stora mängder etanol från jordbruksprodukter har negativt påverkat matpriserna, produktion av palmolja har inneburit ödeläggande av tropiska skogar och vindkraftsanläggningar har redan haft förödande effekter på natur och fågelliv. Dessa uppenbart oetiska handlingar har gjorts för att bevara den globala miljön och som det sägs ”skydda klimatet”.
Det är helt enkelt omöjligt att applicera etiska begrepp på ofullständigt kända processer som inte kan förutsägas och där man helt enkelt inte vet i förväg om en handling är etisk eller oetisk. Att rusa iväg och fatta huvudstupa beslut i etikens namn kan man förvisso göra när det gäller uppenbara brott eller överträdelser som mot tio Guds bud eller liknande men inte i vad Billy Larsson har i tankarna. Detta leder oftast till helt felaktiga beslut som när man ville bygga bort bostadsbristen på 1960-talet med ett olyckligt miljonprogram eller i en mera trivial skala historien om de europeiska glödlamporna, via det förhastade EU-beslutet med de olycksaliga kvicksilverlamporna till dagens LED- lampor som vi får hoppas skall fungera för en längre tid.
Grunden till vår tids olika miljöproblem hänger direkt samman med den snabba befolkningsökningen och man kan väl knappast anse det oetiskt att jordens befolkning ökat? Vad vi nu har är i många avseenden en storstilad anpassning till ett globalt samhälle med en kvasikonstant befolkning där det är frågan om en gradvis anpassning med hjälp av vetenskapliga och tekniska framsteg och där det är helt förfelat att börja tillämpa etiska principer som i detta fall till sin natur mer eller mindre är emot vetenskapliga och tekniska framsteg vilka faktiskt är nödvändiga för att världen skall klara alla utmaningar. Det verkligt oetiska är faktiskt att bekämpa sådant som genetisk odling och modern kärnkraft vilka är förutsättningar för att vi skall klara framtidens mat och energiförsörjning. Och det är ännu mer oetiskt att förespråka primitiva metoder från tidigare sekel och intala samhället att detta skall visst klara framtidens försörjningskrav på mat och energi.
LennartB
Thomas #40
””De *behöver* inte frätas bort, det är en halmdocka från din sida. Allt som behövs är att tillväxten begränsas, Krävs mer energi än djuren har att tillgå dör de. Försvagas de blir de offer för rovdjur och parasiter.”
Det är ingen halmdocka från min sida, jag ställde frågan om du tillhör dem som tror skaldjuren fräter bort inom 100 år. Ser tämligen ofta detta påstående på facebookgrupper bloggar och miljöwebbsidor. Har tom ett mejl från en riksdagsman, som har miljö som huvudintresse, som påstår detta är ett av de reella hoten. Har även ett svagt minne av att det framförts i något program från SVT, minns inte vilket. Denna typen av desinformation är ett vanligt och känt PR-trick. Även om det är lögn kletar det sig fast hos människor med låga naturvetenskapliga kunskaper som en ”pusselbit” bland många. Pusselbitar som sen används för att dra slutsatser ur otillräcklig data. Som tur är fungerar det även omvänt, dvs när tillräckligt många pusselbitar så småningom visar sig vara fel, avfärdar man snart hela korthusbygget som lögn.
Tror Gustav är lika tjock i huvudet som Tomas att ni inte bildar klubb …. å f*n förlåt ni har redan gjort det.. MP
då får jag beklaga sorgen…
Helge #44 ”Det är ingen halmdocka från min sida, jag ställde frågan om du tillhör dem som tror skaldjuren fräter bort inom 100 år. ”
Om du hade brytt dig om att läsa vad jag skrev i #32 hade du redan vetat vad jag avsåg, men du tycker visst det är roligare att argumentera som om jag är mindre vetande och inte ens vet vad pH är för något. Rent praktiskt spelar det ju heller ingen roll om skalen fräts bort eller om de bara slutar växa till. Resultatet blir detsamma.
Du föredrar att istället för att diskutera relevanta frågor ge dig in på semantik, typ om man bör kalla havens sjunkande pH för försurning, eller petitesser som exakt hur djur med kalkskal dör. Det är den vanliga desinformationen om att försöka sprida osäkerhet och att därifrån gå till att det nog inte är något att oroa sig för.
Kenneth #45 Halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan du inte annat än beklaga oss utomstående.
Thomas P #47
Jag ställde frågan i #29, så hade knappast kunna läsa ditt svar i #32 innan jag ställde frågan.
”Rent praktiskt spelar det ju heller ingen roll om skalen fräts bort eller om de bara slutar växa till. Resultatet blir detsamma.” Tycker korrekta fakta är viktigt.
De slutar inte växa, bara marginellt långsammare. Resultatet blir inte detsamma.
Jag lämnar detta nu. Diskussioner med dig ger aldrig något annat än frustration över misslyckad kommunikation.
OT, nja fast inte långt borta… Kolla in ’NotLewandowskys Fury’, länk:
https://www.youtube.com/watch?v=bL_QWRgj_-k&feature=player_embedded
Mvh/TJ
40 Thomas P 2014/04/26 kl. 07:13
”Koraller har funnits på jorden länge och klarat betydande förändringar förut. ”
”Det är dock olika koraller. De har drabbats av massutrotningar de också och nya organismer har så småningom tagit över samma nisch.”
Skulle denna evolution vara annorlunda för just koraller?
Men du ligger kvar i din frustration på magen och fäktar med armar o ben!
Återkommer dagligen med det du, anser vara viktigt, personpåhopp och förnedring.
Det fanns perioder med vissa tendenser till en förmåga att kunna sakligt argumentera. Men den förmågan lyser nu enbart svagt och övertagits att fäkta med bindel för ögonen!
Du är en person saknad av ingen!