Rekordåret 2018

De klimathotstroende gör sitt bästa för att övertyga oss andra om att vädret blir allt mer extremt, att extremväder blir vanligare och värre. Frågan är varför? Har de troende hittat på det för att klimathotet ska verka allvarligt? Om global uppvärmning leder till mindre extremväder, framstår ju hotet och anledningen till klimatåtgärder mindre.

Eller anser de troende att varmare klimat innebär mer energi till att skapa extremväder? De funderar då inte över att den extra energin, energiobalansen, handlar om storleksordningen en procent. Hur mycket mer extremväder skulle det kunna bli med en procent mer energi till vädret?

Denna procent är dessutom beräknad. Den energiobalansen, som eventuellt har blivit följden av en ökande halten av växthusgaser, är för liten för att kunna mätas. Osäkerheterna i mätningarna av olika energiflöden är större.

Vad kan vi vänta oss teoretiskt? Vindar drivs till exempel av temperaturskillnader. Eftersom koldioxid har större påverkan där och när det är kallt, än där och när det är varmt, leder uppvärmning orsakad av växthusgasutsläpp till mindre temperaturskillnader och därmed till mindre vind. Den verkan har koldioxiden eftersom den måste ”slåss” med vattenånga om IR-fotonerna. Ju kallare luften är, desto mindre vattenånga innehåller den. Ju mindre det blåser, desto färre stormar borde det bli. Å andra sidan skulle varmare havsvatten kunna leda till att vissa stormar, och då främst tropiska cykloner, blir lite kraftfullare. Ett resonemang som också finns i IPCC:s rapporter, de där som så många har åsikter om men knappast någon verkar ha läst någonting i.

Varmare hav leder till mer avdunstning. Eftersom det som kommer upp också måste komma ner, leder det till mer nederbörd. Inte överallt, kanske, men i genomsnitt globalt. Det i sin tur, skulle kunna leda till fler skyfall och översvämningar. Å andra sidan kanske nederbörden kommer jämnare och inte som fler skyfall.

Förra året, 2018, var på vissa områden ett rekordår, åtminstone i Sverige. Maj hade de högsta medeltemperaturerna sedan mätningarna började. Samt den största mängden inkommande solstrålning. Vilket ju skulle kunna ha ett samband. Utom då för dem som vill se alla förändringar i väder och klimat som ett resultat av växthusgasutsläpp.

Maj var också början på en lång period av ovanligt lite nederbörd. Vilket sedan ledde till ovanligt små skördar och ovanligt många och stora skogsbränder. Vad gäller sådant, var det kanske inga rekord sedan mätningarna började. När det gäller skogsbränder, förekom de till exempel flitigt fram till mitten av 1800-talet. Skogen ansågs då inte ha mycket värde och nästan ingen brydde sig om att förebygga och bekämpa skogsbränder.

Även i Kalifornien förekom stora och uppmärksammade bränder. Vilket många, inklusive delstatens guvernör, skyllde på klimatförändringar och global uppvärmning (orsakade av växthusgasutsläpp). På världens mest besöka vetenskapsblogg, har dessa påståenden, och USA:s skogsbränder i allmänhet, tagits upp flera gånger. Bland annat här, här och här.

Det är tveksamt om fjolårets bränder i Kalifornien hade något samband med klimatförändringar. Vad gäller bränder i skog och mark i USA, har de visserligen blivit något fler de senaste åren, men är inte i närheten av vad de var i början av 1930-talet. Trenderna där är säkerligen påverkade av människor, men inte av växthusgasutsläpp. För länge sedan, fick det brinna tills det slocknade själv, såvida inte samhällen hotades. Sedan började man försöka släcka alla bränder. På senare tid har den insikten kommit, att bränder är naturligt förekommande, att många arter är beroende av de inträffar, och att alla bränder kanske inte ska släckas. Vilket då gäller både för Sverige, USA och många andra länder.

Vad gäller rekordvärmen, var det faktiskt inte sådan överallt i världen. NASA/GISS har till exempel en webbapplikation för att visa världskartor med temperaturanomalier. Välj där time interval begin och end som 2018 bägge två och jul som mean period. Fram träder då bilden av att det var ovanligt varmt i stora delar av Europa och extremt varmt i norra Skandinavien. Endast ett område på och omkring Antarktiska halvön hade ett liknande värmeöverskott som norra Skandinavien. Resten av världen hade mer normala temperaturer, och vissa områden till och med kallare än normalt.

För den som föredrar temperaturdata från satelliter, gör forskarna bakom UAH månatliga rapporter. En temperaturkarta för juli 2018 återfinns här. Även här ser vi att norra Skandinavien var ovanligt varm och att knappast någon annan del av världen hade så stort värmeöverskott. I dessa data finns det ingen extrem ”värmefläck” vid Antarktiska halvön.

Hettan i Sverige i sommar var alltså något som gällde uppe i norra Europa men knappast någon annanstans i världen. Vilket åtskilliga svenska debattörer och klimathotstroende inte verkar fatta. De tycks tro att hela världen, eller åtminstone hela Norra Halvklotet, hade en extrem värmebölja.

Under tvåårsperioden februari 2016 till februari 2018 sjönk faktiskt den globala medeltemperaturen med ungefär en halv grad. Detta enligt alla de kända temperaturserierna. Den som känner till det, begriper också att om det var en ovanligt varm sommar någonstans, som i Skandinavien, måste det också ha varit ovanligt kallt någon annanstans. Men de klimathotstroende verkar inte känna till just någonting om vad som har hänt och vad som händer med vädret. Vilket antagligen är en viktig förutsättning för att vara just klimathotstroende.

Extremt höga temperaturer är en sorts extremväder. Det finns många andra sorter. En databas som samlar in data om extremväder, naturkatastrofer och olyckor, är EM-DAT, även känd som International Disaster Database. De typer av naturkatastrofer som är, eller kan orsakas av, extremväder, är de som återfinns under kategorierna meteorologiska, hydrologiska och klimatologiska. Jag hämtade data och gjorde ett diagram för några av undertyperna inom dessa kategorier:

Varför börjar då diagrammet 2000? Det är en bedömning jag har gjort. Minst ett av fyra kriterier ska vara uppfyllt för att en händelse ska komma med i EM-DAT. Det torde vara uppenbart att två av dem, det om minst 10 människor döda och minst 100 personer direkt påverkade, blir allt lättare att uppfylla när världens befolkning växer. Förmodligen blir det lättare att uppfylla alla fyra när världen blir alltmer globaliserad och mediebevakningen av naturkatastrofer ökar. Sannolikheten har alltså ökat för att en händelse ska komma med i statistiken. Sannolikheten kan dock inte vara mer än 1, alltså 100 %. Någonstans slår ökningen i taket. Jag bedömer att den slog i taket omkring 2000 och att i stort sett alla naturkatastrofer nu räknas in i statistiken.

Var är då den ökning som de klimathotstroende anser har skett? Ja, inte vet jag. Visserligen ökade förekomsten av konvektiva stormar en tid, men sedan har de minskat igen och är tillbaka på samma nivå som i början av 2000-talet.

Vad är då en konvektiv storm. Ja, tydligen är det ett mer vetenskapligt namn på vad vi vanliga dödliga kallar åskväder. De kan ställa till med den en del skada, och till exempel starta skogsbränder. De kan också bilda tornador, som är en av de mest förstörande formerna av extremväder. Speciellt brukar USA drabbas. Då är det värt att notera att tornadosäsongen i USA i fjol innebar ett rekord. Vilket inte innebar rekordmånga tornados, utan rekordfå. I alla fall när det gäller de två kraftigaste och mest förödande kategorierna. För första gången sedan mätningarna började, noterades inte en enda sådan tornado i USA, vilket WattsUpWithThat också har skrivit om. Som vi alla vet (?), brukar de klimathotstroende skriva om ”sedan mätningarna började” som ”någonsin”. Färre kraftigare tornados än ”någonsin”, alltså.

Mest anmärkningsvärt i diagrammet ovan, tycker jag den ljusblå kurvan är. Den som visar vad som i EM-DAT kallas ”riverine flood”, vilket jag har översatt till vattendragsöversvämning. Det senaste årtiondet har det skett en dramatisk minskning av sådana. Floder och andra vattendrag verkar översvämmas allt mer sällan.

Jag vet inte hur stor fördröjning det är mellan att någonting inträffar och att det hamnar i databasen EM-DAT. I dagens globaliserade värld borde det gå snabbt, tycker jag. Några enstaka händelser från 2018 finns kanske fortfarande inte med i databasen, men det kan knappast handla om mer än någon procent av vad som faktiskt inträffade under 2018.

Vattendrag kan översvämmas av snösmältning och skyfall. Ingendera verkar ha blivit vanligare. Vad gäller snö, så är en av de klimathotstroendes spådomar att den ska minska. Vilket inte är fallet, enligt statistiken från Rutgers University i USA. Det finns ingen minskning av snötäcket på Norra Halvklotet under vintermånaderna. Däremot under vårmånaderna. Det i sin tur beror sannolikt på att snön smälter tidigare. Kanske tar snösmältningen också längre tid på sig, så att översvämningar blir ovanligare?

Det kan finnas en viktig anledning, utöver långsammare snösmältning och färre skyfall, till att vattendrag allt mer sällan översvämmas: Utbyggnaden av dammar för vattenkraft. Med sådana dammar regleras flödena och det behövs mycket mer vatten för att det ska bli en översvämning. Frågan är bara om utbyggnaden av sådana dammar kan förklara hela minskningen på över 100 översvämningar per år, till 2 (!) stycken i fjol?

Det finns åtminstone ytterligare en omfattande statistikdatabas över naturkatastrofer: Den som sköts av Munich Re. Där kan vi till exempel se att det skedde en nästan tredubbling av naturkatastroferna under perioden 1980-2017. Vilket också inkluderar de geofysikaliska händelserna, som vulkanutbrott och jordbävningar. Det har också skett en ökning av kostnaderna för naturkatastrofer.

Vad visar då dessa data egentligen? Munich Re är ett återförsäkringsbolag, alltså ett bolag där andra försäkringsbolag i sin tur försäkrar sina åtaganden till sina kunder. Det som Munich Re räknar, och vet om, är de fall där naturkatastrofer har lett till så stora ersättningskrav att andra försäkringsbolag har tvingats att i sin tur begära ersättning från just Munich Re. Vilket faktiskt är något annat än de naturkatastrofer som faktiskt har inträffat. I takt med att människorna blir allt fler och allt rikare, finns det allt mer att försäkra och sannolikheten ökar för att Munich Re ska bli inblandat.

Allt detta kan tyckas vara självklart, men somliga fattar det tydligen inte. En av dem som inte fattar, är Svenska Dagbladets medarbetare Peter Alestig, som inbillar sig att statistiken från Munich Re handlar om faktiskt inträffade naturkatastrofer.

De klimathotstroende hävdar att extremväder blir vanligare, värre, och kostsammare. Men även data från Munich Re visar (vilket finns med i dokumentet du får om du klickar på download) att de normaliserade förlusterna inte har ökat sedan 1990-talet. Normaliserade förluster innebär förluster korrigerade för inflation och ökande befolkning. Denna brist på trend i normaliserade förluster, är helt i linje med vad Roger Pielke Jr har räknat ut, bland annat med data från just Munich Re. Som andel av världens totala BNP, ökar inte kostnaderna för extremväder. Tvärtom verkar de minska. Vilket är rakt motsatsen mot vad som påstods i den kända Sternrapporten, där kostnaderna för extremväder spåddes stå för en allt större andel av världens BNP.

Förutom en del väderrekord, såg vi kanske också ett annat nytt rekord år 2018? Nämligen rekord i desinformation i klimatfrågor i svenska medier? Expressen körde till exempel sin desinformationskampanj Expressen Klimat. Svenska medier i allmänhet gjorde sitt bästa för att utmåla det svenska sommarvädret och skogsbränderna som ett resultat av klimatförändringar. Dock oftast utan att direkt ljuga genom att hävda att precis så var det.

Någon förhoppning om att det ska bli bättre 2019 har jag inte. I alla fall inte i Sverige I många andra länder verkar däremot klimathotet vara på väg att behandlas som det förtjänar. Alltså som en vetenskaplig hypotes som en gång var en möjlighet men som nu är förkastad av seriös vetenskap. I Frankrike protesterar Gula Västarna mot presidenten. Protester som tändes av föreslagna klimatåtgärder, men också drivs av allmänt missnöje med politikereliten som lever i en annan värld än vanligt folk. Protesterna kanske sprider sig också till andra länder. Men till Sverige kommer de väl inte. Vi svenska knyter händerna i byxfickorna, svär lite, och hoppas förgäves att nästa val ska innebära en förbättring.

I Sverige struntar politiker, medier och de troende helt i vad fakta och vetenskap visar. Här hålls vanföreställningar vid liv. Som att extremväder blir vanligare, värre och kostsammare. För att inte tala om vanföreställningen att klimathotet verkligen finns och att alla som inte tycker det är ”klimatförnekare”. När sakargumenten inte finns, men man vägrar att ändra sina åsikter, är det lätt att ta till förolämpningar. Vilket de klimathotstroende visar gång på gång.

0