Jag är ju sedan ett par år pensionerad professor (emeritus) vid KTH, men har fortsatt viss verksamhet på gång inom mina tidigare fält, liksom fortsatt daglig kontakt med kollegor runt om i världen.
Det är rätt skönt att slippa mycket elände inom den värld där tillvaron på 60-70-talet var paradisliknande jämfört med dagens. Och vad jag hör har det bara blivit än värre.
De sista decennierna innan pensioneringen var tyvärr följande ”obevekliga trender” redan alltför tydliga inom Universitets- och Högskolevärlden:
- Ökad administrationsbörda på forskare och lärare, och allt större kansliverksamhet (på 60-talet var det kanske en halv tjänst på hela nuvarande ”kemiskolan” på KTH – nu är det bortåt 25 personer bara på Kemikansliet vid KTH)
- Starkt minskad direktfinansiering via lärosätets statsbudget och införande av ett system där man till och med betalar för lokalerna. ”Allt ska bära sina egna kostnader” – tyvärr i ett system där verksamhetens utgifter inte erhåller någon samtidig tillförsel av medel – och där man i styrändan gladeligen kan osthyvla, utan att ta hänsyn till de logistiska konsekvenserna
- Flerdubbling av antalet professurer, nästan uteslutande via internrekrytering på lärosätet
- För den enskilda forskargruppen enormt mycket mer kostnadskrävande doktorandfinansiering
- Brant ökad tidsåtgång för skrivande av forskningsmedelsansökningar och avrapportering av pågående projekt
- Grovt sänkta ”ribbor” för arbetsinsats och betygsnivåkrav i grundutbildningen, liksom urvattning av de centrala ämnesområdena via minskat kursinnehåll och införande av nya kurser av typ ”Teknik, Människa, Samhälle” (TMS) och språk. Införande av fikonspråk som ”certifiering”, ”uppföljning”, ”kunskapsmål” etc.
- Överslussning av medel från svenska forskningsråd till organ under direktbyråkratisk och politiskt-ideologiskt styrd EU-kontroll – ex detta
- Ideologisk framväxt av områden som ”genus”, ”hållbarhet” och liknande
- Orientering mot politiskt korrekta områden och projektinriktningar blir allt mer en förutsättning för utdelning vid forskningsprojektansökningar
- Internt hyllande (exempelvis i personaltidningar) av personer som lever upp till de nya strömningarna, och har ”de rätta åsikterna och visionerna” – internkritiker ”försvinner” samtidigt på något märkligt sätt och förvandlas till ”grå skuggor”
Liksom för opinionsbildning inom ”klimatalarmismen” är det ju en mängd olika mekanismer och ideologier som verkar i bakgrunden, men som i stort strävar i samma riktning.
Några kan man ju delvis förstå, i form av missförstånd.
Det mest uppenbara är ekonomistyrningen, där man söker driva verksamheten på samma sätt som i ett tillverkningsföretag, trots att ”produktens” värde – eller värdelöshet – inte framkommer förrän gradvis efter år och decennier, och det inte förekommer denna typ av direkta kassaflöden och lönsamhetskoncept.
Den politiska styrningen framkommer kanske mest tydligt i de nya ”inneområden” som har uppstått – liksom mitten av 1970-talet är ett av dessa ”energi” – nu i varianten ”hållbar energi”. På alla de sätt söker man få ”bekräftelse” för politiska visioner, genom selektiv styrning av forskningsmedel (klicka för bättre läsbarhet, eller läs i länken).
Varför säger inte forskarna själva ifrån? Jag vad ska man göra, när varje ifrågasättande är att såga av den gren man själv sitter på?
För ett antal decennier sedan hade begreppet ”professor” en stor prestige, men har allt mer urvattnats i och med att antalet professorer växt explosionsartat, då det under utbildningsminister Carl Tham ett system med ”befordran” till professor från lägre tjänster blev verklighet.
Tyvärr sker det också via ”internrekrytering”, vilket i princip är olyckligt för innovativ synergism, även om nu många befordrade är mycket väl värda sin professur.
För bara några decennier sedan kunde man få vänta 10-30 år innan en professur inom ens ämnesområde i landet överhuvudtaget blev ledig för ansökan…
När jag fick min ca 1985 (en s.k. fullmaktsprofessur) var det i konkurrens med 20 andra sökande och baserat på beslut från Utbildningsdepartementet, som allokerade medel ur statskassan för verksamheten (lokaler, personal, basmedel etc) fram till pensionen. Bara något decennium senare var sagda medel ”internförskingrade” och utsmetade över hela KTH.
Ja, vad har nu allt detta med ”klimat”, ”energi” och ”miljö” att göra? Ja, ju mer politiskt korrekt projektbeskrivning man presenterar i en ansökan och ju mer ”aktuellt” eller ”viktigt” området kan uppfattas, ju mer växer givetvis chansen att få generös forskningsfinansiering.
Eftersom så många utomstående inte förstår de nuvarande villkoren och styrningsmekanismerna inom högskolesystemet är istället en uppfattning om forskarsamhällets objektivitet och ofelbarhet ganska utbredd. Kanske de egentliga spelreglerna för 2000-talets villkor i universitetsvärlden framstår något klarare av det ovan skrivna.
Sverige är inte på något sätt ensamt, men ligger väl i framkant. I länder med stor statlig finansiering ser man som kontrast med avund på exempelvis Schweiz eller Singapore, där naturvetenskapens förutsättningar är helt väsensskilda från Sveriges. I andra länder är det främst ”rika” Universitet (via nutida eller historiska donationer av exempelvis mark och fastigheter) som klarar sig bra.
Men politikerna söker givetvis hålla skenet uppe om att man minsann satsar på förutsättningslös grundforskning. Ett praktexempel på detta är den s.k. ESS-anläggningen som enligt planerna ska byggas i Lund och vara en global resurs, främst för Europa.
Jaha – ansökan om att Sverige skulle bli värd för den genomdrevs av Allan Larsson (som började som nyhetsuppläsare i TV) och Jan Björklund. Säkert lever de i god tro om att de gjorde något bra för svenska naturvetenskapliga forskarvärlden, trots att till och med ledningen för Kungliga Vetenskapsakademin ställde sig ytterligt tveksam till det hela, speciellt pga kostnadsaspekten och att kompetensen inom ESS-relaterad metodik var låg i landet.
Motiveringarna till vad man vetenskapligt skulle kunna göra med anläggningen var redan då något parodiska (det mesta av det som drogs fram i media kan uppenbart göras mycket bättre och billigare med annan metodik, speciellt via mitt eget område kärnmagnetisk resonans (NMR)), och situationen är fortsatt så.
Läs exempelvis följande beskrivning ”Bara fantasin sätter gränser för ESS”, skriven av den tillträdande huvudsekreteraren för naturvetenskap och teknikvetenskap vid Vetenskapsrådet (det krystade är kanske inte helt uppenbart om man inte är kemist/fysiker själv).
- …”Till exempel kan forskare inom områden som kemi och livsvetenskap studera hur molekyler sitter, rör sig och interagerar med andra molekyler. Fysiker kan göra experiment för att bättre förstå magnetism och supraledning. Miljöforskare kan dra nytta av att det går att se väteatomen, exempelvis i utvecklingen av bränsleceller. Med hjälp av neutronstrålning kan de se hur vätet rör sig i cellen”…
De som redan vid tidpunkten för ansökan befarade att det smala ESS kommer att bli en ”gökunge” eller ett ”svart hål” för Sveriges övriga forskarvärld tycks ha fått alltför rätt. Många närliggande grenar kommer helt klart att degenerera eller dö ut. Detta har redan klargjorts i intern information på olika lärosäten. De två alternativ som återstår är att inrikta sig mot att forska inom ESS-konceptet, eller syssla med datormodellering eller kvantkemiska beräkningar på en billig egen dator – eller på de superdatorer som hittills avlöst varann som prestigeobjekt på olika lärosäten.
- De medel för relativt fri forskning som finns inom mitt eget område kanaliseras i Sverige via Vetenskapsrådet (VR). Situationen där är närmast absurd – endast cirka 10 miljoner per år delas ut till ett forskningsfält som innefattar 50+ professorer i Sverige varav (i) en stor del inte har full finansiering ens av sin lön och kontorshyra och (ii) de absolut flesta inte längre har någon fakultetsfinansiering för varken doktorander eller tekniker eller forskningsinfrastruktur, eller inte ens enkla kemikalier och (iii) ca 35 % av medlen försvinner direkt i intern overhead…
Ja, är det någon som fortsatt undrar över varför forskarsamhället är så tystlåtet om olika sakförhållanden – och tyvärr dansar efter politikernas pipa?
Kanske några välgörande ord från en av förra seklets stora fysiker kan platsa som avrundning på ovanstående, som högst troligen fått en eller annan av läsarna att annars gå och lägga sig igen?
- I believe that ideas such as absolute certitude, absolute exactness, final truth, etc. are figments(*) of the imagination which should not be admissible in any field of science. On the other hand, any assertion of probability is either right or wrong from the standpoint of the theory on which it is based. This loosening of thinking (Lockerung des Denkens) seems to me to be the greatest blessing which modern science has given to us. For the belief in a single truth and in being the possessor thereof is the root cause of all evil in the world
(*) ordet figments står för detta: ”a thing that someone believes to be real but that exists only in their imagination”
Tillägg, kl 13: Jag glömde ta upp skapandet av s.k. ”adjungerade professurer”, där något icke-akademiskt organ kan köpa en professorstitel till någon egen anställd, oftast med huvudsyftet att ge den egna verksamheten en högre status. Normalt löper en sådan tjänst på max 6 år och avser 25% anställning (lön som alltså betalas av ”intressenten”, liksom visst övrigt bidrag för verksamheten). Kända f.d. adjungerade professorer inom KU’s område är Johan Rockström (SEI, SRC) och Markku Rummukainen (SMHI)
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Det långsiktiga syftet med klimathotet, förändringar vid högskolor etc är att marknadsekonomin ska avvecklas. Om marknadsekonomin ersätts med en global planekonomi eller av olika landsplanekonomier, får framtiden utvisa. Om kanske 100 år har vi omskolningsläger eller ett gulag i landet. Oliktänkande kommer att behandlas på mentalsjukhus.
Lite OT.
Tänk vad Global Warming/Climate Change kan ställa till med…
Nytt snöoväder i nordöstra USA.
http://www.nbcnews.com/news/weather/wind-whipped-snowstorm-slams-boston-again-n306561
Som en Bostonbo säger i videon: ”This is the worst Winter by far”
Bra Peter!
jag minns när jag i början av 60-talet, eller kanske redan i slutet v 50-talet fick syn på en bok skriven av en något obskyr engelsk professor i Singapore.
Han hette C. Northcote Parkinson.
forts 2
Climate Ready Boston!
http://issuu.com/ees_boston/docs/final_report_29oct13
sid 11…
Milder Winters will likely mean more freeze-thaw cycles, LESS PERCIPATION FALLING AS SNOW and instead as rain and freezing rain.
Mindre nederbörd i form av snö ?? = NOT
Varför klaga på likformigheten och den förlorade bredden och höjden på vetenskapen.
Mann kan ju halka in på en banan och därefter viga sitt liv åt den uppburen av sina supportrar:
http://wattsupwiththat.com/2015/02/15/mann-tries-to-revive-his-dead-hockey-stick-with-a-press-release/
Efter en vecka vid Reading University kan jag bara bekräfta en liknande utveckling där. Solid forskning ersättes med flum och med ändlösa kommunikatörer ( mestadels energiska människor av rätt genus) säger och skriver det alla vill höra. Min gamla professor Bergeron ( född 1891) som jag kände väl pratade ofta om vetenskapens ( i vårt fall atmosfärvetenskapen) uppgång och fall. Han hade haft turen att leva vid en tid då derivatan var positiv( framväxten av den traditionella meteorologin baserat på Vilhelm Bjerknes idéer) och jag själv likaledes under en tid av lång framgång av ”numerical weather prediction” vilket möjliggjort veckolånga väderprognoser på global skala ( också baserade på Vilhelm Bjerknes strategiska tänkande och von Neumanns computerdesign).
Tyvärr är vi nu åter igen på ett sluttande plan inom atmosfärvetenskap som säkert kommer att finnas i flera decennier. Skulden ligger hos politiker och ett litet fåtal vetenskapsmän som sålt sig/offrat sig för den goda sakens skull. Tyvärr är det endast dramatiska händelser som bryter ett dylikt intellektuellt förfall. Låt oss hoppas det skall gå utan ett förödande krig.
Idag rapporterade SR vetenskapsradion från den pågående vetenskapskonferensen AAAS om att man kanske inte kommer att kunna försörja världens befolkning med mat år 2050? Växtfysiologer, klimatforskare och agronomer var ense om att man fram till år 2050, måste fördubbla matproduktionen om alla ska kunna äta sig mätta. Klimatförändringen hotar matproduktionen genom torka i flera av de områden i världen som producerar mest spannmål. Lösningen är att sluta äta kött.
Klart alarmistiskt budskap av den typ som tidigare visat sig vara falska. Varför ska vi t ex fördubbla matproduktionen om befolkningen ökar med 30-35 %, som man räknar med till 2050? Och Vetenskapsradion hade ingen ambition att förklara detta eller att granska de pessimistiska spådomarna.
Säger forskarna detta för att motivera sina fortsatta anslag? Finns det inga kritiska röster representerade på en sådan konferens?
Fredman #7 – AAAS årliga möten är en favorit hos SVT och SR – där finns alltid något alarmistiskt att haka på. Vetenskapen verkar trots namnet vara sekundär i sammanhanget
Fredman
Alltid samma undergångsvisa. Enligt Georg Borgström som jag läste som ung student i slutet på 50-talet skulle vi alla gått under redan för ca 30 år sedan. Trots detta lever jag och många andra på denna planet i välmåga inte minst sådär en halv miljard kineser som t om kan åka på semester till Sverige och shoppa på Västerlånggatan i Gamla Stan! Det enda som behövdes var att göra sig av med Maoismen som var så beundransvärt i Sverige för så där 50 år sedan. Numera när det går bra i Kina är de inte längre något att se upp till! Jag väntar bara på när det svenska vänsteretablissemanget skall börja beundra den Islamska Staten eller om inte skylla allt de ställer till med på USA. Jag har t ex inte hört en enda ord av kritik från Gudrun Schyman och hennes alla systrar mot de kvinnor som våldtas och förslavas. .
Undergångsvisorna är bara ett sätt att väcka uppmärksamhet utan att ha något konstruktivt att komma med.
Lennart
Peter: Jag håller med om mycket av vad Du skriver efter min egen erfarenhet på Chalmers och KTH. Däremot är upphöjandet av Born till ledstjärna enligt min mening olyckligt: Om det finns någonting som förstört fysiken efter Born är det tesen att atomens värld styrs av tärningskast. Einstein, som hade många konstiga ideer, förstod dock det helt tokiga med en sådan vetenskap. Men ingen brydde sig om det, bara hans konstigheter. Problemet med atomer styrda av tärningar är att är irrationellt och med orsak-verkan satt ur spel, och med denna grundläggande irrationalitet kan hart när vilka teorier som helst frodas, tex att koldioxid styr klimatet.
Tack Peter och Lennart
Jag har ju själv läst Borgström och blivit oroad men i efterhand kunnat konstatera att han hade fel på nästan alla punkter. Men varför vidarebefordrar SR reservationslöst liknande trams idag?
Bra skriv Peter! Tack 🙂 !
Det är detta det [klimatreligionen] handlar om. F.ö. finns det mesta att läsa i Agenda21. Från JoNova, länk:
http://joannenova.com.au/2015/02/the-quickening-for-paris-has-started-gravy-train-begins-pr-avalanche/
How big are those UNFCCC aims?
What’s ultimately up for grabs in Paris is a global bureaucracy that can control carbon emissions (meaning energy) worldwide. It is one of the largest and most ambitious political and scientific ambit claims ever, and it is hidden in plain view (but don’t hold your breathe waiting for the media to point it out). “
“This is probably the most difficult task we have ever given ourselves, which is to intentionally transform the economic development model, for the first time in human history”, Ms Figueres stated at a press conference in Brussels.” – Christiana Figueres, the Executive Secretary of UNFCCC 3 Feb, 2015
’Uppsnacket’ inför Paris i december är i full gång… Suck 🙁
Mvh/TJ
On Topic:
http://www.thegwpf.com/unwilling-to-debate-scientists-face-crisis-of-trust/
Till Peters inledande schema tycker jag att man kan lägga ett citat från vetenskapsteoretikern Karl Popper: ”…men de vetenskapliga myterna är så olika de religiösa….. De förändras, och de förändras i riktning mot att ge en bättre och bättre beskrivning av världen – av de ting vi kan observera. Och de utmanar oss också att observera sådant som vi inte skulle ha observerat utan dessa teorier eller myter.” Jag tycker det är uppmuntrande att Karl Popper använder ordet myter även om vetenskapen. Det lämnar öppet för hjärnforskarna att kanske i framtiden tala om en förklarings/förstående-modul i hjärnan. Liknande den ”grammatikmodul” vi anar hos småbarn, som gör och tillämpar en grammatisk regel utifrån enstaka exempel.
Minsta studium av religionshistorien visar att också religionerna befinner sig i ständig förändring, men kanske vanligare som fraktioner än i någon tydlig riktning. Enligt islamologen Jan Hjärpe hör t.ex. unga män med skägg och kvinnor med hijab till islam i 1950-talets Egypten.
Jag menar som förut att det finns fog för ordet vetenskapstro, som i vetenskapshistorien har visat sig vara en mycket svår tro. Man ska ha sin tillit till den vetenskapliga metoden, men de sanningar som kommer ut av den är man skyldig att överge om det kommer några bättre. Vetenskapstron saknar trygghet. Det räcker med exemplet av årets nobelpristagare i fysik, som motarbetats och trakasserats av en äldre, till och med dubbel, nobelpristagare. Det minsta man kan kräva av de vetenskapstroende är att de tror på sin egen tro. För att nu göra en parafras på Hedenius från 50-talet: ”Det minsta man kan kräva av biskoparna är att de tror på sin egen tro.”
”Grovt sänkta ”ribbor” för arbetsinsats och betygsnivåkrav i grundutbildningen,”
Kvalitet på en kurs eller program stavas sedan många år ”genomströmning” – att studenter kör på tentamen är naturligtvis med den ledstjärnan ett tecken på dålig kvalitet. Kurser eller program med dålig kvalitet skall naturligtvis förbättras och vad är enklare än att införa gruppredovisningar, inlämningsuppgifter eller små projekt. Med de rätta pedagogiska greppen kan man med lätthet skruva upp genomströmningen till 90% och hålla de flesta kritiska röster borta.
– Skulle du verkligen våga sätta dig i ett flygplan som de nyexaminerade hade skruvat ihop?
– Utan tvekan, skulle vara helt lugn – det skulle aldrig lämna terminalen.
Mer On Topic:
http://wattsupwiththat.com/2015/02/16/from-aaas-why-some-many-scientists-tend-to-hype-their-findings/
https://www.lifesitenews.com/opinion/politicized-science-the-lessons-of-the-galileo-affair-for-global-warming-va
Michael W #17,
Den var rolig 🙂
”Sometime in grammar school, we all learned the rules of the scientific method, right? You remember how they go:
1. First, form a hypothesis.
2. Next, devise an experiment to test the hypothesis.
3. If the experiment seems to confirm the hypothesis, launch a public-relations campaign to ridicule anyone who questions it, and call for an end to government funding of any scientists who disagree.”