Linjära temperaturtrender har blivit något av en stridsfråga i klimatdebatten. När det visar sig att en viss tidsperiod, såsom den nuvarande uppvärmningspausen, får en låg beräknad linjär temperaturtrend utan statistisk signifikans så hettar klimatdebatten till, inte sällan med okvädinsord och personangrepp. Ett favoritargument från vissa håll är att temperaturtrenderna blir låga på grund av att de tidsperioder man gör beräkningen för är för korta. Jag har gjort en en skeptisk analys av detta argument och fann att det inte är välgrundat. Analysen gav också överraskande resultat om hur uppvärmningspausens linjära temperaturtrender varierar med tiden, nämligen ett linjärt avtagande.
Som vi ofta har framhållit här på Klimatupplysningen så är uppvärmningspausen (hiatus på engelska) ett vedertaget vetenskapligt begrepp som diskuteras i FNs klimatpanels (IPCC = Intergovernmental Panel on Climate Change) senaste vetenskapliga rapport från 2013, The Physical Science Basis. Jag anser att vi därmed har en fast vetenskaplig grund att stå på för att diskutera uppvärmningspausen och dess betydelse.
Läs mer: Uppvärmningspausen och IPCC. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2013-10-04.
Läs mer: Uppvärmningspausens orsak och verkan enligt IPCC. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2013-10-11.
Men uppvärmningspausen är inte populär bland vissa som, av skäl som man bara kan gissa sig till, tydligen gärna skulle se att den inte fanns. Därför ser man olika argument i klimatdebatten där det hävdas att den bara är något som skeptiker påstår finns. Genom att den beräknade temperaturtrenden för den senaste 18-årsperioden är så liten är den inte statistiskt signifikant.
Läs mer: Signifikans hos uppmätt uppvärmning och uppmätt hjärtdöd. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2015-01-16.
De som ogillar uppvärmningspausen menar då att detta bara är en följd av att skeptiker använder en för kort tidsperiod, i detta fall 18 år, för att beräkna temperaturtrenden.
Men detta argument är felaktigt. Det är nämligen vanligt att temperaturtrender för 18-årsperioder är statistiskt signifikanta. Längden på tidsperioden är inte avgörande för signifikans i detta fall. Att den senaste 18-årsperioden inte visar en statistiskt signifikant uppvärmning är en följd av att temperaturtrendens värde för 18-årsperioder har fallit under flera föregående år.
Det är för övrigt anmärkningsvärt att de heta diskussionerna om uppvärmningspausen vart efter har handlat om allt längre tidsperioder. Först var det tio år eller till och med kortare perioder som diskuterades. När FNs klimatpanel diskuterar saken i sin senaste vetenskapliga rapport är det femtonårsperioder de analyserar. Och nu är vi alltså uppe i artonårsperioder.
Här följer två olika beräkningar med hjälp av en trendkalkylator som finns på nätet. Jag har gjort beräkningar för tidsperioder av två olika längder, 18 år och 17 år. I varje beräkningsfall har den linjära temperaturtrenden beräknats för sju olika slutdatum för perioder av den valda längden. Det senaste slutdatumet är årsskiftet 2014/2015 som betecknas 2015 och motsvarande perioder på 18 år respektive 17 år är 1997-2015 respektive 1998-2015 (1997 står för årsskiftet 1996/1997 etc.).
Kalkylatorn ger ett värde på temperaturtrenden för den valda perioden med felgränser som avser ett konfidensintervall med konfidensgraden cirka 95%. Man kan välja olika temperaturserier. Jag har valt HadCRUT4. Man kan naturligtvis själv lätt göra om beräkningarna med den temperaturserie som man föredrar.
Beräkning 1: Tidsperioder på 18 år
1991-2009: 0.205 ±0.117 °C/decade (2σ)
1992-2010: 0.209 ±0.116 °C/decade (2σ)
1993-2011: 0.186 ±0.111 °C/decade (2σ)
1994-2012: 0.139 ±0.111 °C/decade (2σ)
1995-2013: 0.106 ±0.111 °C/decade (2σ)
1996-2014: 0.096 ±0.109 °C/decade (2σ)
1997-2015: 0.064 ±0.103 °C/decade (2σ)
Ovanstående resultat för perioder på 18 år har plottats i följande diagram:
Beräkning 2: Tidsperioder på 17 år
1992-2009: 0.220 ±0.129 °C/decade (2σ)
1993-2010: 0.188 ±0.123 °C/decade (2σ)
1994-2011: 0.165 ±0.120 °C/decade (2σ)
1995-2012: 0.118 ±0.120 °C/decade (2σ)
1996-2013: 0.102 ±0.121 °C/decade (2σ)
1997-2014: 0.059 ±0.113 °C/decade (2σ)
1998-2015: 0.059 ±0.113 °C/decade (2σ)
Ovanstående resultat för perioder på 17 år har plottats i följande diagram:
För 18-årsperioder fram till en tidsperiod omkring 1994-2012 (enligt första beräkningen) har temperaturtrenderna varit statistiskt signifikanta (dvs. värdet noll finns inte inom konfidensintervallet). Från tidsperioden 1991-2009 har dessa trender stadigt sjunkit från värden över 0,2 grader per decennium till mindre än en tredjedel av detta för den senaste perioden. För 17-årsperioder ser vi precis samma mönster med endast små skillnader i trendvärdena jämfört med 18-årsperioder.
Denna stadigt sjunkande temperaturtrend illustreras av de två diagrammen, där de blå punkterna är mittvärdet och de två andra punkterna visar övre och undre gräns för konfidensintervallet. Märkligt nog avtar temperaturtrenden enligt en linjär trend (trendernas trend med andra ord) som går över i negativa temperaturtrender om ett par år.
Övergång från statistiskt signifikanta konfidensintervall till icke-signifikanta markeras av att den gula linjen för den undre gränsen skär nollaxeln. Dessförinnan innehåller konfidensintervallen inte noll och är alltså signifikanta, därefter innehåller de noll och är alltså icke-signifikanta.
Ett lurigt sätt att beräkna trenderna är att med 2015 som slutdatum gå allt längre bakåt i tiden. Då blir naturligtvis konfidensintervallen för de kortaste tidsperioderna icke-signifikanta medan när dessa blir tillräckligt långa, säg 20-25 år, så får man signifikans. Då drar man slutsatsen att18-årsperiodens konfidensintervall är icke-signifikant därför att tidsperioden är för kort.
Här har jag visat att detta är ett felaktigt resonemang genom att i stället beräkna konfidensintervall för 18-årsperioder allt längre bak i tiden. De intervall som ligger en bit bak i tiden blev signifikanta eftersom temperaturtrenden då var större än nu under den fullt utvecklade uppvärmningspausen. Temperaturtrenden har nu sjunkit såpass att konfidensintervallet blivit icke-signifikant och om temperaturtrenden fortsätter att sjunka, som den räta linjen i diagrammet antyder, så kommer detta även de närmaste åren att fortsätta att vara icke-signifikant.
Det ovannämnda felaktiga resonemanget leder fel därför att man varierar både tidsperiodens längd och var tidsperiodens mittpunkt befinner sig på tidslinjen. Man har gjort några få beräkningar på ett osystematiskt sätt och tror sig se något. Men detta blir fel eftersom man inte har tagit reda på den mer fullständiga bild som framträder om fler beräkningar görs. För att få en sådan fullständigare bild måste man variera tidsperiodens längd respektive mittpunkt systematiskt som vi har gjort i denna analys. Vi finner att det är viktigare var tidsperiodens mittpunkt är förlagd på tidslinjen än hur lång perioden är när tidsperioderna är i aktuellt längdintervall på 17-18 år.
Som vi sett i tidigare blogginlägg om uppvärmningspausen så har FNs klimatpanel i sin prognos för perioden 2016-2035 räknat med som lägsta möjliga uppvärmning att en uppvärmningspaus kan fortsätta till 2035.
Läs mer: Signifikans hos uppmätt uppvärmning och uppmätt hjärtdöd. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2015-01-16.
Om vi får en så lång uppvärmningspaus skulle vi förmodligen se samma fenomen med mycket längre tidsperioder än arton år. När vi går in i en uppvärmningspaus på till exempel 30 år så är temperaturtrendens konfidensintervall för trettioårsperioden först statistiskt signifikant. Men temperaturtrendens värde avtar med tiden. Även för en sådan period blir därför konfidensintervallet icke-signifikant när temperaturtrenden avtagit tillräckligt mycket och vi har uppnått den fullt utvecklade 30-åriga uppvärmningspausen. Men hur det blir med den saken får framtiden utvisa. Vi vet ju inte hur lång den här uppvärmningspausen kommer att bli, den kan lika gärna stanna vid arton år som att bli betydligt längre. Klimatvetenskapen har ingen möjlighet att svara på hur länge en pågående uppvärmningspaus kommer att fortsätta.
Till slut kan vi konstatera att uppvärmningspausen är verklig och att den kan komma att få, och kanske redan har, stor betydelse för riskbedömningen av klimatförändringarna. Hur lång och betydelsefull den blir är oavgjort och endast framtiden kan utvisa hur det blir.
Uppdatering 2015-01-23
Olle R har i kommentar #14 gjort beräkningar med perioder på 60 år. Tack Olle! Hans resultat tycker jag är så intressanta så att jag ger dem här också i denna uppdatering:
Beräkning 3: Tidsperioder på 60 år
1940-2000: 0.052 ±0.023 °C/decade (2σ)
1941-2001: 0.057 ±0.023 °C/decade (2σ)
1942-2002: 0.063 ±0.023 °C/decade (2σ)
1943-2003: 0.069 ±0.024 °C/decade (2σ)
1944-2004: 0.076 ±0.024 °C/decade (2σ)
1945-2005: 0.084 ±0.023°C/decade (2σ)
1946-2006: 0.091 ±0.023 °C/decade (2σ)
1947-2007: 0.096 ±0.023 °C/decade (2σ)
1948-2008: 0.101 ±0.023 °C/decade (2σ)
1949-2009: 0.103 ±0.023 °C/decade (2σ)
1950-2010: 0.107 ±0.023 °C/decade (2σ)
1951-2011: 0.110 ±0.023 °C/decade (2σ)
1952-2012: 0.112 ±0.022 °C/decade (2σ)
1953-2013: 0.116 ±0.022 °C/decade (2σ)
1954-2014: 0.121 ±0.021 °C/decade (2σ)
1955-2015: 0.123 ±0.021 °C/decade (2σ)
Här följer dessa resultat plottade på samma sätt som förut. Jag har inte lagt in någon trendlinje i diagrammet eftersom kurvan inte är linjär.
Mitt förslag till en förenklad tolkning av kurvans form bygger på följande diagram från mitt blogginlägg Inte så hett: En trend mot lägre klimatkänslighet.
Om vi antar att den sextioåriga trenden bestäms av växthusgasernas strålningseffekt så skall den förklaras av den blå kurvan i diagrammet. Denna kurva är den underliggande trenden när man eliminerat de antagna sextioåriga oscillationerna. Sextioårstrender skall inte påverkas av dessa oscillationer utan endast av den blåa kurvan.
Eftersom den blåa kurvan i Bengtsson-Schwartzdiagrammet har en platå efter 1940 och därefter böjer av uppåt till en maximal lutning onkring 1980 så blir sextioårstrenden för 1940-2000 låg. Därefter stiger denna med tiden, snabbare i början fram till slutdatum 2008.
Men den blå kurvan i Bengtsson-Schwartzdiagrammet böjer sedan av nedåt för att sedan öka rätlinjigt från 1990 och framåt. Detta avspeglar sig i sextioårstrenderna så att de börjar öka långsammare. Om den rätlinjiga avslutande delen av den blå kurvan i Bengtsson-Schwartzdiagrammet fortsätter i framtiden så bör sextioårstrenderna stabilisera sig strax över värdet för slutdatum 2015. Alltså det vi ser är i så fall en asymptotisk insvängning mot detta värde.
Om detta värde är säg 0,14 grad C per decennium så blir den underliggande temperaturstegringen (borträknat sextioårsoscillationen) år 2100 lika med 1,2 C, vilket klarar tvågradersmålet. Men för att vi skall få en linjärt ökad växthusgasforcing så måste växthusgashalterna (räknade som ekvivalenta koldioxidhalter) stiga exponentiellt. Ett sådant resonemang får inte mig att uppleva att risken för klimatkatastrof är överhängande, vilket jag tycker är den syn som också genomsyrar samtalet mellan de två klimatprofessorena John Christy och Kerry Emanuel:
Läs mer: Samtal mellan klimatprofessorerna John Christy och Kerry Emanuel. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2014-04-11.
Läs mer:Samtal mellan klimatprofessorerna John Christy och Kerry Emanuel, del 2. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2014-06-06.
Pehr B! Nu är du så där pedagogisk återigen !
Fråga Olle H om han möjligtvis känner igen koefficienterna från sinuskurvor … konstigt nog så stämmer de inte alls med mängden CO2 kontra GMT i atmosfären …. vad säger matematiken om detta förhållande ?? 🙂
Vi ser ut att gå mot kallare tider !!
Bra Pehr.
Jag har brottats med samma problem när det gäller en mätserie av vattenståndet för Stockholm.
Hur kan man på ett oantastligt sätt visa att en till synes slumpartad serie inte uppvisar en ökande trend-som somliga hävdar?
Jag skall försöka med det luriga sättet att beräkna med 2014 som fast punkt och därefter gå allt längre bakåt i tiden. Nån som vill hjälpa till?
Felet med begreppet ”uppvärmningspaus”, är att det är modellernas prediktivitet som bestämmer tron på fortsatt global uppvärmning. Man får snarare föreställningen att det är fel på verkligheten, än tvärtom, fel på modellerna. Med tillräckligt stor spridning av modellernas utfall, ryms både negativa och positiva trender inom utfallsstruten, under kortare tidsperioder. Men om vi skall förlita oss på UAH och RSS, är vi snart på väg ut ur modellernas utfallsstrut. Som sagt, är det terrängen eller kartan som gäller?
”snabbare än man tidigare trott.” Känns orden igen?
277 kubikkilometer is försvinner varje år från Grönland berättar SVT
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/rekordsmaltning-av-gronlandsisen
Vad finns det för kommentarer till det?
”Det här en av anledningarna till att det är så svårt att förutsäga isens reaktion på den globala uppvärmningen.”
Vilken global uppvärmning?
Lars #4
Ca 0,1 promille av isen mao. Det gäller att ha is i magen inför sådana siffror. :o)
https://www.klimatupplysningen.se/2014/08/23/konsten-att-skrammas-med-stora-siffror-utan-sinne-proportioner/
Mycket intressant! Skulle vara spännande att se dessa beräkningar för hela 1900-talet. Gissar på att en trend för de senaste 6 åren inte slår högt i klimatforskningssammanhang?
Trender eller sk. epoker?
http://jo.nova.s3.amazonaws.com/graph/temp/global/2014/2014-global-error-bars.jpg
Visst finns det skäl att uppfatta
2000-nutid som en ”uppvärmningspaus” eller möjligen som en ”svag uppgång” liksom
1880-1910 som en ”kraftig” nedgång” och
1940-1970 som en ”mindre kraftig nedgång”
1910-1940 och
1970-2000 var båda ”mycket kraftiga uppgångar”
Det är troligt att
nutid-2030 fortsätter som 2000-nutid
2030-2060 blir en ny mycket kraftig uppgång
2060-2090 blir en mindre kraftig uppgång och därefter bara
fortsatt mycket kraftig uppgång
dvs om hypotesen om en 60-årig cyklisk påverkan visar sig riktig. Hypotesen som osannolikt väl återger de senaste 100 årens temperaturutveckling och dessutom visar på mycket god korrelation med ökad atmosfärisk CO2-koncentration. Men som också visar att ”plattformen” bara utgör en del i en allt snabbare temperaturutveckling och där det i grunden är likgiltigt om den är en ”svag nedgång”, ”plattform” eller ”svag uppgång”.
Vad som är bra är att vi inom 20 år får hypotesen prövad. Kanske tidigare.
Pehr m fl
jag vill inte alls säga att det inte är intressant och viktigt – tvärtom! Den där pooängen med att beakta intervallens mittpunkter snarare än deras ändpunkter är tungviktig!
Litegrann vill jag dock agera slav på triumfvagnen och påminna om att fixeringen vid linjära trendvärden är att tvinga på en kostym som som inte passar. Det finns inget som säger att temperaturen skall förändras linjärt från år till år. Jag påminner om Keenans PM: http://www.informath.org/AR5stat.pdf
Samtidigt inser jag att det är AGW-anhängarna som är värst fixerade vid linjäranpassningar, så Pehr tvingas möta dem på deras planhalva.
/C-G
När det gäller 18-årsperioderna så kan alla perioder ha en temperaturökning i intervallet 0,093-0,167 grader per decennium.
Bara för att den uppmätta globala uppvärmningen under senare år inte är statsitiskt signifikant så behöver det inte innebära att den upphört. Det är heller inte statistiskt signifikant att uppvärmningen går långsammare. Det är den huvudskliga kritiken mot de som påstår att globala uppvärmningen upphört. Om det vore så att det är statistiskt signifikant att globala uppvärmningen upphört eller är mycket långsammre så hade nog kritken uteblivit.
Tack för intressanta kommentarer. Jag återkommer senare idag med mina funderingar om en del av de tankar som tagits upp.
Kära Brandingenjören,
det spelar ingen roll om uppvärmningen tagit en paus, upphört eller fortsätter fast så långsamt så att klimatmodellernas trovärdighet blir allt mindre.
Det räcker med att ”pausen” är ett stort bekymmer för IPCC.
#11 Jag försökte mig på denna typ bakåtgående analys av Stockholms årliga medelvattenstånd från 2013. Om man tar bort landhöjningen på 5,2 mm/år blir långtidsförändringen med hela mätperioden från slutet av 1800 talet 1,5 mm /år.
Detta värde behålls
Som du påpekar är närtidsvärdena rätt svajiga pga slumpen.
Det är bra jobbat Pehr, din analys visar klart att 18-årstrenden är i avtagande. Vi är ju dock halvvägs inne i en 30-årig kall fas i de 60-åriga cykler som tycks prägla de globala temperaturserierna, så det är ju något man borde förvänta sig.
Om man vill studera den långsiktiga utvecklingen, utan störande inslag av en 60-årig naturlig klimatcykel, rekommenderar jag att tidsperspektivet utökas från 18 till 60 år.
Jag har därför gjort en liknande analys som din, baserad på HADCRUT4-data, men med längden 60 år och 16 trendlinjer förskjutna ett år i taget. (Inte så mycket extrajobb för jag har redan gjort det tidigare)
Resultatet är lite oroväckande, temperaturtrenden ökar hela tiden, i genomsnitt 0,0047 grader per år..
1940-2000: 0.052 ±0.023 °C/decade (2σ)
1941-2001: 0.057 ±0.023 °C/decade (2σ)
1942-2002: 0.063 ±0.023 °C/decade (2σ)
1943-2003: 0.069 ±0.024 °C/decade (2σ)
1944-2004: 0.076 ±0.024 °C/decade (2σ)
1945-2005: 0.084 ±0.023°C/decade (2σ)
1946-2006: 0.091 ±0.023 °C/decade (2σ)
1947-2007: 0.096 ±0.023 °C/decade (2σ)
1948-2008: 0.101 ±0.023 °C/decade (2σ)
1949-2009: 0.103 ±0.023 °C/decade (2σ)
1950-2010: 0.107 ±0.023 °C/decade (2σ)
1951-2011: 0.110 ±0.023 °C/decade (2σ)
1952-2012: 0.112 ±0.022 °C/decade (2σ)
1953-2013: 0.116 ±0.022 °C/decade (2σ)
1954-2014: 0.121 ±0.021 °C/decade (2σ)
1955-2015: 0.123 ±0.021 °C/decade (2σ)
#10
Det märkligaste i de olika spådomarna om framtidens världsmedeltemperaturer är att fr o m 1988 så är möjligheten att värmetrenden vänder till sin motsats helt utesluten. Det finns således numera bara två möjligheter:
1.) Det blir varmare och varmare
2.) Världsmedeltemperaturen kan möjligen stå stilla något år, fast egentligen höjs den (som nu med 0,02ºC för år 2014)
Så ska man vara noga finns det bara ett och ett halvt alternativ.
Det tredje alternativet: Att jorden blir kallare existerar inte längre.
Förr lurade denna fara alltid bakom hörnet! När skördar och välstånd pga behagliga temperaturer sågs som det normala tillståndet så VIPS dök den upp igen, den bittra kölden med svält, elände och massdöd i släptåg.
Numera behäver vi inte alls vara rädda för något sådant, ty temperaturen kan från och med 1988, då IPCC bildades, enbart stiga, möjligen ligga nästan still några fåtal år, men det sista är nog mest inbillning.
Bygger vi tillräckligt många vindkraftverk och höjer priset på energi så att bara milliardärer och miljömuppar har råd med sådan lyxvara kommer temperaturökningen att avstanna på direkten. Så enkelt är det!
Hahahaha……crazy
Sorry tryckte för tidigt på skicka!
#11 Jag försökte mig på denna typ bakåtgående analys av Stockholms årliga medelvattenstånd från 2013. Om man tar bort landhöjningen på 5,2 mm/år blir långtidsförändringen med hela mätperioden från slutet av 1800 talet 1,5 mm /år.
Detta värde ökar till 2,0 för perioden 1943-2013
Går sen ner till 1,5 igen för 1954-2013
Upp till 2,6 för 1976-2013
Ner till 1,1 för 1988-2013
Upp till 3,1 för 1999-2013
Ner till 0 med start 2008-2013-sen blir det svajigt pga den korta tiden.
SMHI har sagt att en trend på 3 mm/år finns i siffrorna-vilket stämmer under en kort period 1998-2000.
Vi får väl se en uppdatering när/om de upptäcker avvikelsen i trenden!
Det blev ett snyggt diagram i alla fall!
Sten Kaijser #12
Jag har inte uppfattat det som att klimatforskarna anser att det är ett bekymmer att mätdata under en ganska kort period visar lite långsammare uppvärmningstakt.
Om man skall påstå att globala uppvärmningen upphört, så är väl det minsta man kan begära att de blå punkterna i Pehr Björnboms diagram hamnar på eller under 0.
Javisst LBt. Det är alltid bra då vi får en hypotes prövad! Det håller jag med om.
En hypotetisk tanke slog mig då jag hittade denna graf med temperaturer för en stor del av norden beräknade utgående från islossningstidpunkt i Torne älv. Grafen är ända från 1690-talet, och antagligen bekant för många.
http://www.metla.fi/uutiskirje/mil/2012-01/uutinen-1.html
Intressant att uppvärmningen började redan under 1700-talet och pågått/pågår ännu.
Visserligen börjar serien vid tiden för den stora hungersnöden på 1690 talet
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/topelius/bovl/157hunge.htm
vilket tyder på körsbärsplockning ;). Ännu en klimatkatastrof inträffade sedan under 1860 talet http://sv.wikipedia.org/wiki/Missv%C3%A4xt%C3%A5ren_1867%E2%80%931869
som även den syns på grafen som en tydlig dipp.
Att vi länge i tiden (sedan 1690- och 1860-) avlägsnat oss från klimatkatastrofer är således empiriskt fastställt.
Vart vi är på väg får vi se om vi lever.
Om jag fattat rätt så fanns det en snabb uppvärmning under tidigare årtionden än nu, vilket märkligt nog sammanfaller med uppgraderingen av mätstationerna från glastermometrar till elektrisk/elektronisk mätutrustning med resistansmätning.
Det finns ett par problem med att använda elektrisk resistansmätning kontra glastermometrar med kvicksilver eller sprit.
En resistansmätare reagerar snabbt på en kortvarig temperaturförändring jämfört med glastermometrar som har en inbyggd tröghet eftersom de måste kyla/värma en viss mängd massa innan de reagerar, enl. WMO så kalibreras en glastermometer med att man stoppar ner termometern i ett vattenbad tillsammans med en kalibrerad termometer under en längre tid.
Sida 49: http://www.wmo.int/pages/prog/gcos/documents/gruanmanuals/CIMO/CIMO_Guide-7th_Edition-2008.pdf
Ovanstående länk visar oxå vilka felkällor som finns i en glastermometer och på sida 56 kan man läsa om felkällor på elektriska termometrar.
En resistansmätare får en bias mot lite varmare temperatur eftersom de bygger på att man mäter det elektriska flödet genom resistanspunkten/mätpunkten, problemet är att om omgivningen blir varmare så kommer även alla ledningar, lödningar, m.m. få en ökad resistans vilket påverkar det elektriska flödet till resistanspunkten/mätpunkten.
http://notrickszone.com/2015/01/13/weather-instrumentation-debacle-analysis-shows-0-9c-of-germanys-warming-may-be-due-to-transition-to-electronic-measurement/#sthash.6pfRf3Rt.dpbs
http://notrickszone.com/2015/01/22/alice-springs-automatic-weather-station-inflated-temperature-by-4-5c-producing-false-record-high/#sthash.84HjBfel.dpbs
Min slutsats är att när man gick över till automatiska stationer med resistansmätare som reagerar snabbare än glastermometrar samt att dessa har en egenförstärkning av varmare temperatur p.g.a. utrustningen så fick vi en snabb uppvärmningstrend från 60-talet och framåt, nu när praktiskt taget all mätutrustning är elektrisk så börjar den trenden plana ut.
Egentligen så borde man dra en linje i tiden mellan den gamla mätmetoden med glasstermometrar och den nya mätmetoden med automatisk elektrisk utrustning.
Nu har en längre kommentar jag gjort om skillnaden mellan gammal och ny mätutrustning hamnat i moderering !
Kort sammanfattning, från 60-talet och framåt så har antalet automatiska stationer med elektrisk mätning ökat och är dominerande i dag, eftersom de reagerar snabbare på variationer och kan ha en viss egenförstärkning vid högre temperaturer så har vi sett en ökande trend, i dag är de dominerande och då börjar den trenden plana ut.
En skiljelinje bör dras mellan gamla och nya mätutrustningar i tiden.
Lite OT
Dräpande artikel av James Dellingpole om att 2014 var det varmaste året hittills.
http://www.breitbart.com/london/2015/01/23/2014-was-not-the-hottest-year-on-record-so-why-did-nasa-claim-it-was/
OT i denna tråd men är riktigt bäst om man funderar på Thorium reaktorer:
https://www.youtube.com/watch?v=_2iK9TP4Alg
Olle R #14,
Tack Olle! Det var en mycket intressant kommentar som jag därför börjar med. Jag tyckte den var så intressant att jag till och med har gjort en längre uppdatering av mitt blogginlägg. Där finns också mina synpunkter på dina beräkningsresultat som jag också plottade i ett diagram.
Se alltså uppdateringen!
Slabadang #1,
Man tackar ödmjukast! 🙂
Gustav #6,
Det har du nog rätt i! Sexårstrender varierar mycket och växlar ofta mellan positiva och negativa. Än slinker de hit, än slinker de dit, fast i diket kan de inte hamna.
Lbt #8,
Jag har som du vet också en stark dragning till hypotesen om sextioårsoscillationerna och ser därför din tolkning som i grunden densamma som min egen. Detta framgår väl också av mitt blogginlägg och uppdateringen som inspirerades av Olle Rs beräkningsresultat.
Hypotesen om dessa oscillationer innebär att avkylningen 1940-1980 kan förklaras utan att ta till aerosolernas kylande effekt. Detta innebär att den totala forcingen ökar mer än man tidigare trott och vilket leder till att klimatkänsligheten blir lägre för att passa till observerade temperaturdata.
Om hypotesen är sann bör alltså klimatkänsligheten ha ett lägre värde än man tidigare beräknat.
C-G #9,
Tack! Jo, att temperaturen skulle följa en rät linje finns inget stöd för. Den underliggande temperaturutvecklingen som beror på långsiktigt verkande strålningseffekter från växthusgaser är ju inte linjär, jämför Bengtsson-Schwartzdiagrammet i uppdateringen av mitt blogginlägg.
Man skulle dock kunna se den linjära trenden som en grov approximation av derivatan av temperaturutvecklingen för lagom långa tidsperioder. Kanske kan man då säga att 60-årsperioder ger ett grovt värde på derivatan vid mittpunkten för den underliggande temperaturutvecklingen medan säg 18-årsperioder mera motsvarar derivatan när man även har med den 60-åriga oscillationen.
Pehr B #26,
tycker du kanske att det kan finnas skäl att medvetet begränsa våra utsläpp så långt att vi inte riskerar fortsatt tillväxt och utveckling? Och naturligtvis bara så länge inte kunskapsläget anger något annat.
Brandingenjör #10,
Resonemanget när det gäller statistiskt signifikant uppvärmning är följande. Vi har fått ett konfidensintervall på positiva sidan som inte innehåller värdet noll på temperaturtrenden. Vi kan då förkasta en nollhypotes att temperaturtrenden är noll med mindre sannolikhet att vi har fel, att det trots det inte finns någon uppvämning, än signifikansnivån, som i detta fall är cirka 5% (100%-konfidensgraden som är cirka 95%). I så fall har vi fått stöd för mothypotesen att det finns en uppvärmning.
Om konfidensintervallet innehåller noll kan vi däremot inte förkasta nollhypotesen och då ger detta konnfidensintervall inte heller något stöd för att det sker en uppvärmning.
I detta fall ser vi att vi under de första fyra tidsperioderna på 18 år får stöd för mothypotesen att det finns en uppvärmning. För de tre sista tidsperioderna får vi däremot ingen signifikans eftersom konfidensintervallen innehåller noll. Då kan vi inte förkasta nollhypotesen och får inget stöd för att det finns någon uppvärmning.
Om man skulle resonera som du så skulle den statistiska beräkningen vara meningslös. Det är ju just att låta skillnaden mellan statistisk signifikans och icke-signifikans vara avgörande som är själva den centrala idén med denna statistiska hypotestestningsmetod.
Dessutom bör man se resultaten av statistiska beräkningar i sitt sammanhang. Här ser vi hur temperaturtrenden för perioder på 18 och 17 år stadigt sjunker för att gå från statistisk signifikans till icke-signifikans. Detta är precis vad man kan förvänta sig när temperaturkurvan går in i uppvärmningspauser som är minst så långa.
Vidare visar temperaturkurvan långa uppvärmningspauser tidigare, se andra figuren enligt Bengtsson-Schwartz i uppdateringen. Man kan förklara dessa uppvärmningspauser med en hypotes om cirka 60-åriga naturliga oscillationer i temperaturkurvan som är överlagrade den underliggande strålningseffekten från växthusgaserna.
Ytterligare stöd för detta synsätt visar de temperaturtrender för perioder på 60 år som Olle R beräknat och som jag diskuterat i uppdateringen.
Climate 4 you har ett diagram ”Cyclic air temperature changes” med 50-års linjära trender sedan år 1900.
De bildar en förhållandevis fin sinuskurva. År 2015 verkar vara just på toppen.
Lbt #28,
Jo, detta tycker jag är en mycket rimlig åsikt om vad som bör göras. Jag lutar nog också åt att en noggrann vägning av olika risker mot varandra leder mot något sådant. Jag har hört liknande tankar från till exempel Lennart Bengtsson och Kerry Emanuel. Från första blogginlägget om samtalet mellan John Christy och honom, se länk ovan, har jag saxat följande som belyser hans resonemang om riskerna och ett par av mina kommentarer:
Kerry Emanuel:
Jo , jag håller faktiskt med om det. Jag tycker det är ett misstag att göra något som ökar fattigdomen i världen. Historien är mycket tydlig om detta. Ekonomiska framsteg är särskilt i utvecklingsländerna till stor del mycket starkt knutna till förbrukningen av energi. Så vi måste vara smarta med hur vi angriper risken. Och jag tillhör inte det lägret som säger, vi ska gå cold turkey på fossila bränslen. Vi kan inte göra det. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle föreslå att vi gör det. Men vi bör försöka närma oss denna risk som intelligenta människor genom att utforska alla möjliga alternativ. Experterna jag pratar med, och jag är verkligen inte någon själv, säger att det är en fråga om att göra en massa små saker som tillsammans blir en stor sak, som att bygga mer energieffektiva byggnader. Även i utvecklingsländer . Det betyder faktiskt att spara människors pengar eftersom de inte förbrukar så mycket energi. Energi kommer fortfarande att kosta något. Där det är praktiskt kan man gå bort från fossila bränslen mot förnybara. Det finns vissa delar av världen, bland annat Afrika där det faktiskt är vettigt att få ett extra tillskott. Man kan inte göra allt med solenergi, eller kanske vind. Jag är en stor förespråkare, jag får en hel del problem med mina kollegor för detta, men, liksom John, är jag en stor förespråkare av kärnkraft. Jag är så trött på att höra att vi inte kan göra det. Frankrike gick från nästan ingen kärnkraft till 80 % kärnkraftsandel på 15 år . … Det finns en annan teknik som skulle göra det möjligt för oss att bränna åtminstone naturgas så mycket som vi vill, om vi bara kunde komma dit, vilket är att fånga koldioxiden … och binda den. Och jag tror att det är mycket vettigt att lägga en del pengar, utan att äventyra ekonomin, men en del forsknings- och utvecklingspengar, på att försöka utveckla denna teknik till den punkt där det en dag kan vara ekonomiskt fördelaktigt att göra det. Vi är inte så långt från att kunna göra det ens i dag. Detta är vettiga saker. Vi behöver inte belåna huset. Vi gör helt enkelt bara det som är vettigt.
Min kommentar: Skillnaden i uppfattning mellan John Christy och Kerry Emanuel när det gäller klimat- och energipolitik förefaller inte vara stor. Båda förespråkar kärnkraft, båda varnar för att det blir problem om man drastiskt försöker avbryta användningen av fossila bränslen. Trots att Christy klart skiljer sig från Emanuel ur klimatvetenskaplig synpunkt genom att till synes helt avfärda risken för allvarliga klimatstörningar så verkar de inte skilja mycket på vad som är lämplig klimat- och energipolitik.
::::::
Slutord
Det sistnämnda meningsutbytet avser det som verkar vara den punkt där John Christy och Kerry Emanuel verkligen skiljer sig åt i sina uppfattningar. I övrigt visade de anmärkningsvärt likartade åsikter. En annan intressant sak är att de åtgärder som diskuterades till stor del är sådant som är eftersatt i USA men inte i Sverige, till exempel energieffektivisering av byggnader och kärnkraft. Vi har ju redan en praktiskt taget fossilfri elproduktion i Sverige och tilläggsisolering av hus kan väl nästan ses som en folkrörelse. John Christy skräms inte med klimatet, det visste vi redan, men nu kan vi se att inte heller Kerry Emanuel vill skrämmas, han visar ju i stället tillförsikt att problemen kan lösas med rationella riskbedömningar.
Perh B.
Jag anser att delar av den uppvärmningen som finns från 60-talet och framåt ligger i utbytet av utrustningen i mätstationerna från manuellt avlästa glastermometrar till automatiska resistans-mätningar.
Det är ett välkänt fenomen inom el- och elektroniklära att högre yttemperatur ökar resistansen i ledningar och allehanda kopplingar m.m. vilket påverkar mätvärdena om man mäter resistans.
Se min kommentar
https://www.klimatupplysningen.se/2015/01/23/skeptisk-analys-av-uppvarmningspausens-linjara-temperaturtrender/#comment-394690
När man använder el och resistans för att mäta temperaturen finns det massvis med problem om man inte kompenserar för avvikelser med kalibrering av varje enhet som monteras eller repareras mot en termometer som är exakt.
Byt ut en ledning eller löd om den så har ni nog ändrat resistansen mellan mätpunkten och elektronikenheten.
Det finns än mer felkällor än ovannämnda
All el och elektronik lider av problemet med resistans och yttre temperatur, om en elledning blir varm p.g.a. yttertemperaturen stiger så kommer den få ett ökande resistansvärde vilket gör att den blir varmare vilket gör att den ökar sin resistans tills den balanserar sin temperaturökning mot omgivning och kan avge värmeöverskottet till omgivningen.
Kör ni el genom en ledning så kommer ni värma den ledningen, finns det motstånd så kommer det bli än varmare och blir ledningen varm så kommer motståndet öka vilket påverkar elflödet om man mäter temperaturen.
Mina poänger.
Pehr, kul att du fattade intresse för 60-årstrendernas förändring. Intressant med figuren från Bengtsson & Schwartz (2013) eftersom de är inne på 60-årstänket. Prova att lägga in 720 månaders (60 år) moving average i HADCRUT4-serie. Då kommer du att få ganska jämn uppåtböjd kurva som är mycket lik den blå kurvan i Bengtsson & Schwartz under perioden 1880 till 1985.
I övrigt kan jag bara hålla med, trenden för temperaturutvecklingen ligger, även med 60-årsutjämning, i den lägre kanten av det 90-procentiga konfidensintervall som anges av IPCCs klimatmodeller. Vad som sker framöver är dock osäkert, beror den svagare temperaturutvecklingen på svaveldis från vulkaner eller fossila bränslen i Kina? Vad händer med utsläppen av växthusgaser framöver? Blir de allt varmare haven en sämre sänka för CO2?Finns risken att metanutsläpp från en tinande tundra och arktiska havsbottnar ökar på ett drastiskt vis?
60-årstrendens utveckling när den successivt flyttas framåt kommer att ge svar på detta. Vi får ta ett år i sänder och se vartåt det bär hän..
Jag tycker att det är klokt med en försiktighetsprincip och att i lagom takt anpassa samhället till fossilfria energiformer.
Lite till från mig.
Det går aldrig att jämföra manuellt avlästa temperaturer med automatiskt avlästa.
Att säga 2014 är 0,15 grader varmare än 1934 är bullsh*t i Sverige !
Likadant med den Globala temperaturen eftersom de inte har täckning för större delen av Världen.
Pehr B #31,
har tacksamt noterat ditt svar.
Olle R #33
När tror du att nästa lilla istid som på 1600- och 1800-talen kommer?
Nu är det ju ganska vanskligt att göra linjära trender på något som oscillerar. För er som vill gnugga geniknölarna så har jag satt samman ett litet exempel för att visa hur fel ”trenden” kan visa om man har en sinusvåg med perioden 60år (Octave/Matlab-script inkluderat):
https://drive.google.com/folderview?id=0B4TrJIjkwdYzUDhLZTVYMTJ1X1k&usp=sharing
Syftet när man tittar på trender med en rät linje är att det inom ett kort tidsområde inte sker några förändringar. Allting blir så att säga rakt om man bara tittar på tillräckligt litet tidsintervall. Specifikt, om man förstår sig på graferna jag visade så inser man att trendlinjen för 18års och 60års intervallerna visar olika saker om man har en underliggande temperatur-oscillation på 60 år.
Pehr #26,
”Hypotesen om dessa oscillationer innebär att avkylningen 1940-1980 kan förklaras utan att ta till aerosolernas kylande effekt. Detta innebär att den totala forcingen ökar mer än man tidigare trott och vilket leder till att klimatkänsligheten blir lägre för att passa till observerade temperaturdata.
Om hypotesen är sann bör alltså klimatkänsligheten ha ett lägre värde än man tidigare beräknat.”
Detta resonemang håller jag helt med om. Eventuella 60-årscykler har ju diskuterats i ganska många år nu, men är det verkligen 60-årscykler? Jag menar, finns de även bakåt i tiden före förra sekelskiftet? Är det inte klokare att kalla det havsströmmar, som ibland kan samverka i 60-årscykler men ibland på kortare tid. Rimligtvis så måste dessa olika havsströmmar växelverka som en ganska ”kaotisk” process, lika svårberäknelig på lång sikt som exempelvis en dubbelpendel?
En annan fundering som jag har är att även om klimatforskarna inte verkar ha något vidare koll på aerosoler, så betyder det ju inte att de har noll inverkan. Vi vet väl ganska säkert att t.ex. kraftiga vulkanutbrott påverkar det globala klimatet några år efteråt.
#38 Ingemar
Jag håller med dig. Det är mycket snack här numera om ”60-årscykler” som om de vore matematiskt perfekta, regelbundna sinusvågor som fortsätter obegränsat både framåt och bakåt på tidsskalan. Men den enda helt regelbundna 60-årscykel jag känner till är denna :-; :
http://www.travelchinaguide.com/intro/astrology/60year-cycle.htm
Vore i och för sig kul om de ivrigaste förespråkarna för hur perfekt allt blir när dessa ideala 60-cykler subtraheras från temperaturrekonstruktioner länkade till en graf där de gjort detta. Nu känns det mest som om denna hypotes är en grov visuell mental höftning för att bekräfta en förutfattad mening om accelerande uppvärmning (något märkligt i sig då extra CO2-uppvärmning bör vara logaritmiskt avtagande).
Jag tror för min del vi mycket liten aning om hur de närmaste årtiondena (och längre) kommer att se ut, alltså även om det inte funnits antropogen påverkan alls. Naturen är full av överraskningar, och vi vet ganska lite.
Att diverse interna variationer såsom oceancykler stör vår förmåga att försöka mäta en global medeltemperatur är ju inget nytt, åtminstone inte i skeptiska kretsar. De ”tusentals eniga forskarna” i klimatpanelen har ju dock misslyckats rätt ordentligt med profetiorna. De fnyste rätt ordentligt tidigare åt naturliga cykler , solpåverkan mm, men när de nu behövs för att försöka rädda hypotesen låter det lite annorlunda.
Temperaturekonstruktionen för de senaste 150 åren är ju rätt skakig i sig själv med bristfälliga, UHI, teknikskiften mm. Om vi hade kunnat mäta medeltemperatur på ett riktigt vis borde ju kanske inte heller några 60-årscykler synas alls. För det är ju inte så att de gör jorden varmare eller kallare som det slentrianmässigt sägs här, utan de bara omfördelar värme där vi har svårt att mäta den. Eller inte, för kanske är värmen gömd i havet ett önsketänkande och variationen i atmosfären beror på annat. Där står vi.
Ska man leka korrelationsleken kanske hela uppvärmningen egentligen beror på frimärkspriset… 😉
http://jonova.s3.amazonaws.com/graphs/temp-co2/us_post_causes_global_warming.gif
#36 Lars, jag har känslan av att vi kom snabbt ur den senaste lilla istiden och slipper nästa (om vi antar en 1000-1500-årig cykel bakom dylika episoder) på grund av AGW.
Annars, jag har kikat lite i Bengtsson och Schwartz 2013. Den blå kurvan i deras figur 2 (som Pehr använder sig av ovan) är ingen utjämnad kurva för den faktiska temperaturutvecklingen, utan en anpassad kurva för de antropogena växthusgasernas ”radiative forcing” under perioden. (Formen på kurvan liknar dock mycket väl kurvan för löpande 60-årsmedelvärden för temperaturen)
Bengtsson och Schwartz uträkningar är delvis baserade på en uppskattad förändring i oceanernas värmeinnehåll på 0,48×10^22 J/år under perioden 1970-2008. Det oroväckande är att ökningen i värmeinnehållet verkar accelera. Under perioden 2000-2012 var den (baserat på femårs-medelvärden) drygt 0,9×10^22 J/år, och de senaste två åren hela 2×10^22 J/år (det korta intervallet ger förstås stor osäkerhet)
Här finns data på oceanernas värmeinnehåll ( figur 2, 0-2000 m djup)
http://www.nodc.noaa.gov/OC5/3M_HEAT_CONTENT/
Olle #40: Jo, John Cook med vänner var ju fullständigt lyriska över den där grafen på Twitter härom dagen. Om man tittar på det trendbrott som sker runt 1990 så har vi en ökning om ca 20*10^22 J, vilket motsvarar utspritt över hela jordytan ca 0.5W/m^2.
Men sedan finns det en viss farhåga om att mätkvalitén inte är den bästa. I förra veckan fanns det ett inlägg om pH-värdet i havet och vi kollade på hur _antalet_ mätningar rasat samman runt 1990. Det finns risk att misstänka att det samma gäller för temperaturmätningarna.
”Om detta värde är säg 0,14 grad C per decennium så blir den underliggande temperaturstegringen (borträknat sextioårsoscillationen) år 2100 lika med 1,2 C, vilket klarar tvågradersmålet.”
Visst 2100 men 2110?
Men inte behöver den 60-åriga cykeln vara permanent eller sinusformad med konstant amplitud. Den kan vara tillfällig, ha drivande periodicitet, varierande amplitud och variera cykliskt på annat sätt. Jag kan lätt föreställa mig vilken korrelation mot växande atmosfärisk CO2-korrelation som skulle gå att uppnå genom att utnyttja detta men det behövs inte redan en enkel sinusvåg med fast amplitud och period ger ett förvånande resultat. Det är anmärkningsvärt att denna enkla modell räcker för att förklara uppgången 1910-40, nedgången 1940-70 och plattån 2000-nutid alla avvikelser som ”skeptiker” med rätta påtalat.
Tyvärr vet jag inte hur jag skall infoga mitt excelark här men de som deltar i meningsutbytet borde själva klara av att återskapa det, underlaget har jag lämnat.
LBt,
Du kan exportera din graf från Excel som en bitmapp (lämpligen jpg eller png) och lägga den på en site som visar bilder på nätet gratis. Tex ladda-upp.se eller bilddump.se
Du får där en länk till bilden som du kopierar och klistrar in i en postning här.
Trevligt vore att se temperaturkurvan före beräkningen, den 60-årscykel som subtraheras och så givetvis det färdiga resultatet.
Christopher E,
jag upprepar
GISS månadsmedelvärden DEC-NOV från 1880
Sinusfuntion med amplituden 0,1 C och perioden 60 år samt
naxvärden 1880, 1940 och 2000
Du kan gärna pröva vad du kan åstadkomma med variabel amplitud och period.
pekke #32,
Detta är givetvis av stort intresse att utreda men om det har en stor eller liten effekt på de beräknade globala medeltemperaturvärdena vet jag inte.
Det kan knappast ta timmar för en glastermometer att komma i termisk jämvikt med omgivnigen. Dessutom krävs det också tid för en termoresistor att komma i termisk jämvikt, den har ju också en viss massa precis som vätskan i glastermometern. Så här ser första bästa ut enligt googling:
http://www.alibaba.com/product-detail/thermo-resistor_472554796.html
Jag funderade på figure 2 här:
http://notrickszone.com/2015/01/13/weather-instrumentation-debacle-analysis-shows-0-9c-of-germanys-warming-may-be-due-to-transition-to-electronic-measurement/#sthash.6pfRf3Rt.YQWpJOSN.dpbs
Jag skulle hålla det för troligare att en stora skillnaden man ser under dagtid inte har med skillnaden mellan glastermometer och termoresistor att göra. Jag tycker att en bättre förklaring vore att de två mätstationerna inte är likvärdigt utformade och placerade så att i mätstationen med termoresistor har den direkta solstrålningens effekt inte eliminerats tillräckligt bra. Men detta är bara min gissning naturligtvis.
#44 LBt
Som om jag inte hade bättre saker att göra när vinden lagt sig och solen för en gångs skull skiner från en molnfri söndagshimmel… 🙂
Men jag gjorde det ändå… varsågod, du får gärna låna den i din argumentation.
http://www.ladda-upp.se/bilder/mkdrycpgcdbkz/
Observera: jag valde dock årsmedelvärden J-D från GISS för att få med även 1880 som annars saknar data. Vet inte varför N-D skulle vara bättre. 60-årscykel enligt din specifikation. Som en riktig bonus till dig lade jag även CO2-värden från NOAA 1880-2011 som jag hittade. 🙂
Disclaimer: Jag gjorde detta för att ärligt se vad ni 60-årscykelentusiaster menar. Jag är lite milt förvånad över att ni inte själva velat visa konkreta data om detta är något ni tror på. Jag har använt de data som nämnts, men det betyder inte att jag skriver under på GISS starkt manipulerade dataserie och även CO2-datat före Mauna Loa är inte särskilt säkert. Jag köper inte att oceanoscillationer verkligen bildar en perfekt sinuskurva på detta vis (de är i själva verket flera olika svängningar av varierande period). Datat för dem när vi går bak i tiden är också skakigt. Ej heller är det klarlagt att dessa oscillationer verkligen gömmer undan atmosfärisk värme på det vis som är centralt för 60-årscykelhypotesen.
NicklasE #37,
Detta var en mycket intressant kommentar och jag har nu gått igenom dina diagram:
https://drive.google.com/folderview?id=0B4TrJIjkwdYzUDhLZTVYMTJ1X1k&usp=sharing
När det gäller 18-årstrenderna så uppför sig de ungefär som jag tänkt mig. Men i fråga om 60-årstrenderna så har jag förbisett att trenden över en hel period kan skilja sig från noll som ditt diagram för sådana trender visar.
Jag gjorde följande diagram med sinuskurvor i kalkylblad (inte så snyggt, det är ett hastverk). De två diagrammen där jag lagt in trendlinjer illustrerar situationen när vi som nu går in i en uppvärmningspaus. Trenden för en hel period på grund av oscillationen är inte alls noll som jag trodde utan i stället positiv och dessutom ökar den vartefter vi kommer längre in i uppvärmningspausen.
https://www.klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2015/01/60-trender-oscillation.jpg
Detta borde betyda att de 60-årstrender som Olle har beräknat har ett tillskott från den naturliga oscillationen som delvis förklarar att trenden ökar med tiden. Om 60-årstrenden nu ligger på 0,12 C per decennium bör alltså den underliggande trenden på grund av växthusgaser och annat vara mindre än 0,12 C per tio år.
Du har förstärkt min skepticism, Nicklas!
Ingemar #38,
Du har helt rätt i att 60-åriga cykler är en av flera liknande hypoteser. Jag föredrar att använda ordet oscillationer eftersom klimatsystemet är komplicerat och det sannolikt kan vara fråga om kopplade oscillationer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Oscillation#Coupled_oscillations
Vad man kan se från temperaturkurvorna som är uppmätta med termometrar antyder i alla fall en oscillation med en period på cirka 60 år men vi kan inte veta om denna oscillation och period är långsiktig eller bara gäller de senaste 150 åren. Detta kan ju ändra sig om det är fråga om komplicerade kopplade oscillationer.
Den så kallade klimatskifteshypotesen bygger på kopplade oscillationer. Jag har diskuterat den här:
https://www.klimatupplysningen.se/2012/10/05/klimatskifteshypotesen-uppvarmningspausen-forklaras-med-ett-natverk-av-oscillerande-klimatsystem/
Andra hypoteser som kan förklara uppvärmningspausen har diskuerats av Judith Curry:
http://judithcurry.com/2011/01/04/scenarios-2010-2040-part-iii-climate-shifts/
Jag har diskuterat olika hypoteser i detta blogginlägg:
https://www.klimatupplysningen.se/2012/02/17/uppvarmningspausen-inbjuder-till-alternativa-hypoteser/
När det gäller aerosoler så har klimatvetenskapen en förståelse för inverkan av de aerosoler som stora vulkanutbrott, till exempel Pinatubo är 1991, kastar upp i stratosfären och som ligger kvar där i flera år och minskar solinstrålningen med minskad global temperatur som följd.
Däremot har man stora problem med aerosolerna i troposfären. Det verkar inte som man riktigt förstår hur dessa inverkar men hypotesen att de var orsaken till uppvärmningspausen/avkylningen 19440-1980 tycker jag verkar ha undergrävts av senare tiders forskning till förmån för hypoteserna som bygger på klimatskiften.
Olle #40, Nicklas #41,
Bengtsson och Schwartz (2013) har antagit att uppvärmningen av oceanen är linjär från 1970 och framåt. Se Fig. 5 och diskussionen av denna i deras artikel:
http://www.tellusb.net/index.php/tellusb/article/view/21533
De har hämtat data från Levitus et al. (2012), Figure 1:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1029/2012GL051106/full
Figure 1 ser ut så här om man klickar på den:
http://onlinelibrary.wiley.com/store/10.1029/2012GL051106/asset/image_n/grl29030-fig-0001.png?v=1&t=i5ce2bx5&s=1bf6c6caa093f03283b59d875adb0e0edbf4aeab
Osäkerhetsintervallen är alltså stora, så att anta linjär ökning från 1970 är fullt rimligt.
Att djuphavet, och därmed i stort sett havet som helhet, värms upp med konstant hastighet under de senaste 40 åren är inte konstigt utan kan lätt förstås ur fysikalisk synpunkt. Den globala medeltemperaturen som mäts upp med termometrar representerar temperaturändringen i troposfären och framförallt havets ytskikt som är 50-100 m djupt. I längden styr havets ytskikt mer temperaturen i troposfären än tvärtom beroende på att troposfären har mycket lägre värmekapacitet än havets ytskikt.
Men när havets ytskikt har värmts upp jämfört med djuphavet kommer värme att överföras från ytskiktet till djuphavet till dess skillnaden i temperatur mellan ytskikt och djuphav har återställts. Tiden för denna återställning är oerhört lång, det kan ta upp till tusen år innan detta är klart.
I och med att den globala medeltemperaturen nu har ökat cirka en grad så kommer djuphavet att ständigt värmas upp under många hundra år i framtiden om inte den globala medeltemperaturen återigen minskar. Så detta är vad vi har att vänta oss oavsett om den globala uppvärmningen är liten eller stor, är problemfri eller kan leda till katastrof.
Detta med uppvärmningspausen har alltså ingenting att göra med om havet som helhet värms upp eller inte. Uppvärmningspauser är intressanta och relevanta eftersom de ger indikationer på hur snabbt uppvärmningen sker. De som skräms med att havet värms upp och sätter detta emot uppvärmningspausen har helt enkelt för dålig förståelse av klimatsystemets elementära fysikaliska värmeöverföringsprocesser.
Christopher E #46,
bra jobbat. Dina kurvor kan vara värda att studera för många.
För min del konstaterar jag bara att 60-årshypotesen är den bästa förklaring vi än så länge har till de avvikelser temperaturkurvan visar upp de senaste 100-150 åren samt att denna förklaring därtill pekar på temperaturutvecklingens nära samband med växande CO2-koncentration.
Jadu LBt, du hade alltså inte ens själv gjort det jobbet, alltså plottat graferna, som du så gärna (men felaktigt) vill kalla ’förklaring’ ..
Vem är förvånad?
Christopher E #43,
verkar rimligt att gå i land med även för en gammal man med trötta ögon. Skall försöka någon gång, det kan ju dyka upp nya cykler.
Tack för beskrivningen.
#48 Pehr, NOOA:s data för ”ocean heat content” är en kontinuerligt uppdaterad version av Levitus et al. 2012
http://www.nodc.noaa.gov/OC5/3M_HEAT_CONTENT/ (figur 2, 0-2000 m djup)
Innan Argo-projektet kom igång i storskalig drift 2005 var data över oceanernas värmeinnehåll så grova och knapphändiga att man bara beräknade femårsmedelvärden. Efter 2005 har Argo gett en helt annan, enhetlighet, kvalitet och kvantitet på data, vilket märks på att NOAA:s figur 2 innehåller grafer med 3-månadervärden (röda) och löpande 12-månadersvärden (svarta).
Bengtsson och Schwartz 2013 uppskattade ökningen i oceanernas värmeinnehåll under perioden 1970-2008 till 0,48×10^22 J per år
Trenden under Argo-epoken 2005-2015 är ungefär dubbelt så stor, min snabba analys gav 0,96×10^22 J per år.
Bengtsson och Schwarts 2013 lägre gräns för klimatkänslighet kan därför ha hamnat lite väl lågt, pga glesa och knapphändiga oceandata. Med tiden, när Argoserierna blir längre, kommer kunskapen om oceanernas faktiska värmeupptag att bli mer precis, så också beräkningar av klimatsensitiviteten som bygger på dessa data ..