I gårdagens pappersversion av SvD fanns en mycket läsvärd krönika av Peter Sylwan. Idag kan man även läsa den på nätet.
”Kan vi lita på forskare?”, undrar Sylwan. ”De är ju aldrig överens.” Han menar att olika forskare gör helt olika bedömningar av samma risker. Jag skulle vilja lägga till att olika personer uppfattar olika situationer som mer eller mindre riskfyllda. En risk blir ju till först när människan uppfattar en situation som farlig. Och vår känslighetströskel vad gäller risktagande är ju individuell.
Peter Sylwan anknyter sedan till osäkerheterna inom klimatforskningen.
Vissa klimatmodeller visar en mycket större känslighet, andra visar en mycket lägre känslighet. Vi har en genuin osäkerhet i hur stor den här känsligheten är, sa Erland Källén, medlem av IPCC, i Vetenskapsradion häromveckan (15/9).
”Hur många har hört talas om att det faktiskt råder en genuin osäkerhet i modellerna om hur stark kopplingen är mellan våra utsläpp av växthusgaser och deras klimatpåverkan?”, undrar Peter Sylwan. Inte många skulle jag tro. Gemene man tror det som står i tidningen och det som sägs på teve. Och medias sensationsrubriker är ofta betydligt mer alarmistiska än innehållet i forskningsrapporterna. Mig veterligen förekommer ingenstans i IPCC:s senaste rapport ordet ”katastrof”. Däremot används ordet ”osäker” väldigt ofta.
Hur vore det om journalister och reportrar rapporterade sanningsenligt? Är de rädda för att ingen skulle läsa deras alster?
Och vad händer om temperaturen fortsätter att stå stilla eller sjunka trots ökade CO2-halter, undrar Sylwan.
”Vad händer med vår tillit till vetenskapen om den modell forskarmajoriteten har valt att investera sin prestige och yrkesheder i visar sig vara fel? För vetenskapens skull är det nog bäst att forskarna är mer angelägna om att tala om vad de inte vet än vad de vet. För oss andra är det alltid bäst att gardera med kryss och lära oss att politiska beslut mår bäst av att stå helt på egna ben och räkna med att vetenskapen alltid kommer med ny och bättre kunskap.”
Mycket klokt av Peter Sylwan. En sak som vi kan vara säkra på att morgondagens vetande skiljer sig från det vi vet idag (bildligt talat).
Mitt favorit svar, från en vetenskapsman till sensations journalister är:
-Jag känner mig som ett barn plockandes snäckor på stranden till
kunskapens hav.
Frågan löd:
-Hur känns det att kunna allt?
Efter killens publisering om den allmänna relativitetsteorin, ville många av dåtidens journalister tro att all kunskap fanns och svar på alla fysikaliska problem var funna.
Håhåjaja
Hur skulle Sverige vara om ingen fick arbeta som journalist utan motsvarande teknisk fysik, i grundkompetens?
Den av sossar vänsterorienterade journalsithögskolan, skapar få bra.
Notera att de främsta journalisterna utbildat sig utanför Sverige eller i vart fall inte gått på övervintrade 68:ors högskola.
vad med Zaremba?
Kanske Polen kan öka sin journalist överföring?
Andra orsaken till svensk politisk likriktning, är lärarhögskolan.
Jag har lett en förhållandevis stor ombyggnad där och fick en god insyn i den politiska indoktrineringen.
Den ultimata nyheten vore väl om forskarna verkligen vore eniga om något!!!
Vore jag forskare så skulle också jag ständigt framhålla osäkerheten i vad som förutsägs – även om jag själv trodde på mina modeller.
För på spel står en hel fakultets trovärdighet, inte bara de forskares som sysslar med klimatologi. Konsekvenserna av att experter inte är experter lämnar oss i händerna på enbart politiker, och det känns väldigt svajigt.
Vi har exemplen där ”Summary” av IPCC skrivs av en blandning av experter och politiker, där Naturvårdsverket propagerar på sin fakta-site och där forskare plockar bland de politiskt korrekta resultaten.
För er som kommer ihåg ”Galna Ko-sjukan” i England fick högsta medicinledningens försäkran om att Creutz-Jacobs inte kunde ”hoppa” till människan den senare konsekvensen att samma medicinledning inte kan övertyga engelsmännen om att de bör trippelvaccinera sina barn…
I nuvarande klimat-hype krävs att jorden blir varmare snart, för ju mer man har eldat på i opinionen desto viktigare blir det att verkligheten bekräftar. Om nu 2008 blir kallare igen, så tvingas alltfler forskare att framhålla osäkerheten i modellerna. Det kommer inte att räcka med att säga ”tillfällig svacka”. Och varje bräcka i den tidigare ”säkerheten” blir förödande för trovärdigheten.
Sverige är neutralt. Sverige var neutralt.
Å f-n, var vi inte?