För inte så länge sen vann en svensk fembarnsfamilj från Saltsjöbaden 135 miljoner på Lotto. Det är en hel del pengar. Inget jämfört med Ingvar Kamprads påstådda förmögenhet på 400 miljarder kronor, men ändå ett tillskott i plånboken.
Vad skulle du själv göra med 135 miljoner kronor? Eller 400 miljarder för den delen. Säg att du av ren filantropi valde att satsa detta kapital på något välgörande ändamål. Vad skulle du välja? Vad är viktigast? Bekämpa malaria, HIV, undernäring, klimatförändringarna?
Det är frågan som deltagarna i Copenhagen Consensus har ställts inför. En panel av åtta ekonomer, varav fem Nobelpristagare, fick lyssna på drygt 30 specialistpresentationer och med ledning därav sätta samman riktlinjer för hur världens ekonomiska resurser bäst bör användas. Mötet organiserades av Björn Lomborg, författaren till bl.a. The Skeptical Environmentalist.
Slutsatsen? Strunta i att försöka stoppa klimatförändringarna. Satsa på att åtgärda svält och undernäring.
The provision of supplements of vitamin A and zinc to children in developing countries, to prevent avoidable deficiencies that affect hundreds of millions of children, is the most cost-effective way of making the world a better place, the Copenhagen Consensus initiative has found.
For just $60m a year, it would be possible to provide capsules of both micronutrients to 80 per cent of undernourished children in sub-Saharan Africa and South Asia, with benefits worth more than $1bn. “Each dollar does more than $17 worth of good,” Dr Lomborg said.
Efforts to control global warming by cutting greenhouse gas emissions, however, were rated at the bottom of the league table, as the economists considered the high costs of such action were not justified by the payoffs.
Critics of Dr Lomborg’s position and the two Copenhagen verdicts, say he undervalues the impact of rising temperatures on biodiversity and ecology, which are hard to quantify in financial terms. Others say the economists’ calculations take too little account of the potential for catastrophic effects of global warming, and the threat posed by rising sea levels to whole societies, such as low-lying islands and countries like Bangladesh and the Netherlands.
Dr Lomborg, however, said mitigation alone offered poor value for money. “Spending a dollar would get back less than one dollar of good,” he said.
Motbjudande att ställa dessa saker mot varandra, maggie.
Den enklaste lösningen är att man ställer in den där semesterresan till Thailand och skickar pengarna till att bekämpa malaria. Det minskar både koldioxidutsläpp och malaria.
ErikS
Nu förbereder ju våra politiker just detta, enormt ökade finansiella insatser just för att reducera CO2-utsläpp. Inte ökade insatser för att reducera svält, undernäring och AIDS.
Våra politiker har därmed redan satt sin proritering mellan dessa frågor.
Varför är det då motbjudande att påtala att ett antal ledande ekonomer utifrån sina värdegrunder gör en helt annan prioritering av hur finansiella medel borde fördelas ?
För att de är just ekonomer och därmed uppenbart inte förstår klimatfaran ?
Med samma logik så konstaterar vi att klimatforskare uppenbart inte förstår ekonomifaran…..
Jag vet inte i vilken ände jag skulle börja, utbildning kanske, men ”klimathotet” finns inte ens med på listan. Däremot vattenvård så att vi bevarar tillgång på rent vatten för både människor, växt- och djurliv. När det gäller att bekämpa fattigdom tror jag det är viktigare att skapa sysselsättning, som t ex Kamprad gör, än att skänka pengar som försvinner i korrumperade ledares fickor.
Att våra politiker tar klimatförändringar som ursäkt att öka skatteintäkterna är bara skamligt.
ErikS: Det är faktiskt inte jag som valt att ställa dessa problem mot varandra, utan deltagarna på mötet i Köpenhamn.
Jag vet inte varför det känns motbjudande för dig. Jag tycker att Copenhagen Consensus gör helt rätt i att prioritera verkliga problem istället för datamodellerade och illa underbyggda prognoser.
Fram med fiolen och näsduken. Ingenting väcker högerns omtanke om de fattiga som risken för att tvingas göra egna uppoffringar.
Czech President Vaclav Klaus said Tuesday he is ready to debate Al Gore about global warming, as he presented the English version of his latest book that argues environmentalism poses a threat to basic human freedoms. ”I many times tried to talk to have a public exchange of views with him, and he’s not too much willing to make such a conversation,” Klaus said. ”So I’m ready to do it.”
Klaus was speaking at the National Press Building in Washington to present his new book, Blue Planet in Green Shackles – What Is Endangered: Climate or Freedom?, before meeting with Vice President Dick Cheney Wednesday.
”My answer is it is our freedom and, I might add, and our prosperity,” he said. Gore a former US vice president who has become a leading international voice in the cause against global warming, was co-winner of this year’s Nobel Peace Prize. Gore’s effort was highlighted by his Oscar winning documentary film An Inconvienent Truth.
Klaus, an economist, said he opposed the ”climate alarmism” perpetuated by environmentalism trying to impose their ideals, comparing it to the decades of communist rule he experienced growing up in Soviet-dominated Czechoslovakia. ”Like their (communist) predecessors, they will be certain that they have the right to sacrifice man and his freedom to make their idea reality,” he said. ”In the past, it was in the name of the Marxists or of the proletariat – this time, in the name of the planet,” he added.
Klaus said a free market should be used to address environmental concerns and said he oppposed as unrealistic regulations or greenhouse gas capping systems designed to reduce the impact of climate change. ”It could be even true that we are now at a stage where mere facts, reason and truths are powerless in the face of the global warming propaganda,” he said. Klaus alleged that the global warming was being championed by scientists and other environmentalists whose careers and funding requires selling the public on global warming. ”It is in the hands of climatologists and other related scientists who are highly motivated to look in one direction only,” Klaus said.
Maggie, det var inte deltagarna i Köpenhamn utan arrangören Lomborg som bestämde reglerna. Det har senare hörts kritik från flear av deltagarna att resultatet var riggat genom de villkor och det bakgrundsmaterial Lomborg tillhandahöll.
Anon 1:
Vet du vad, om du engagerar dig för att minska undernäring och HIV har du mitt fulla stöd. En idé vore att öronmärka en viss andel av koldioxidskatten till bekämpning av undernäring/HIV. Är du med?
”Motbjudande att ställa dessa saker mot varandra, maggie.”
Ett sant påstående är att allting som kräver resurser ställs mot varandra. Skälet till detta är att alla resurser är knappa. Om inte resurserna var knappa skulle konsumtionen vara oändligt stor och det skulle således inte existera fattigdom i världen.
Nationalekonomi som bygger på formell logik utgår ifrån detta sanna påstående. En individ har tillgång till en viss mängd knappa resurser. Individen använder sina resurser för att uppnå sina högst värderade mål. Individen väljer att uppnå sitt för tillfället högst värderade mål. Individen måste ekonomisera eftersom alla mål inte går att uppnå.
Vilka mål som individen väljer är ingen fråga för nationalekonomin. Individen kan således välja mellan att skänka pengar till Röda Korset eller att köpa en lyxbil. Men ett samhälle (samhället är individerna) måste alltid välja hur de knappa resurserna ska användas. Det blir alltid en fråga att välja mellan olika mål som exempelvis att satsa mer på sjukvården eller att öka U-landsbiståndet. Det går inte välja att satsa på allt samtidigt.
Erik S , så fungerar det i verkligheten. I utopia har man inga problem alls. Det finns inte oöndligt med pengar att spendera. All typ av konumstion är ett aktivt val mot något annat.
Thomas blaj blj från dig som vanligt, varför tror du det heter Copenhagen Consensus. För att folk är med mot sin vilja som på ipccs author lists…………
Eriks S de pengarna finns inte, problemet är att skatterna tvingar fram onödigt dyra lösningar typ etanol mm. Det är inte så käckt att CO2 skatter bara ackumulerar pengar någon annan stans.
maggie, POP, olle w:
För att citera den stora tänkaren Linda Bengtzing: Hur svårt kan det va?
Om ni tycker att det spenderas för lite pengar på bekämpandet av marari/svält/HIV etc. ska ni engagera er i att försöka fixa mer pengar dit. Inte gnälla över att en del resurser går till att bekämpa klimatförändringarna. Det finns nämligen inget som säger att de pengar som snålas in går till de ändamål ni uppskattar.
”Inte gnälla över att en del resurser går till att bekämpa klimatförändringarna.”
Problemet är att de knappa resurserna kan minska kraftigt om man exempelvis tiodubblar priserna på energi. Energiintensiva verksamheter som exempelvis stålverk och pappersbruk får kanke lägga ner verksamheten. Underleverantörer till dessa verksamheter drabbas även av nedragningar. Underleverantörer till underleverantörerna drabbas också av neddragningar osv.
Arbetslösheten ökar och de knappa resurserna blir ännu mer knappa. Detta betyder att de högst värderade målen tilldelas färre resurser. Den offentliga sektorn kommer att tilldela mindre resurser till exempelvis sjukvård, skolor och pensioner.
Skälet till att miljön sammantaget har blivit bättre i Sverige sedan 1970 är att en del av de knappa resurserna inte använts till konsumtion. Dessa resurser har i stället använts till miljöförbättrande investeringar. Detta kräver dock att resurserna först skapas och att människor har råd med en minskning av konsumtionen. Har människor inte råd med en minskning av konsumtionen kommer människor i ren desperation att ta resurser från naturen. Exempelvis att hugga ner skogarna utan att plantera ny skog och jaga slut på all vilda djur.
ErikS: Det du skriver får mig att tänka på vad en verkställande styrelseordförande i en välgörenhetsorganisation sade till mig när han lade fram sin nya verksamhetsstrategi:
”Vi ska ta från de andra. Barncancerfonden behöver inga pengar. De har bara 6000 fall per år. De har alla pengar de behöver.”
I fallet Klimat kör man in miljoner eller till och med miljarder i projekt med extremt liten return-on-investment. För en ekonom är detta förstås ofattbart. Varför använder man inte de resurser som finns där de gör mest nytta och ger mest?
”Vet du vad, om du engagerar dig för att minska undernäring och HIV har du mitt fulla stöd. En idé vore att öronmärka en viss andel av koldioxidskatten till bekämpning av undernäring/HIV. Är du med?”
Jag är redan där, är du ?
Aktivt engagemang och en sambo som arbetar heltid inom genren.
Betalar lyckligt mina 300′ per år i skatt och accepterar ett ökat tryck om bara fördelning & effektivitet är den rätta.
Typ 99-1 (Folkhälsa, sociala- och MR-frågor först)
”Den enklaste lösningen är att man ställer in den där semesterresan till Thailand och skickar pengarna till att bekämpa malaria. Det minskar både koldioxidutsläpp och malaria.”
… och förstöra uppehället för de mer än 2 miljonerna thailändarna i turistsektorn (om alla följer detta råd). Så älskvärt.
Varför inte istället ta lite av de 100-tals miljoner Carlgren använder för att subventionera att mat eldas upp i våra bilmotorer, eller en liten del av de miljarder som subventionerar alla våra olönsamma vindsnurror istället. Då kan vi stoppa mycket malaria och desutom fortsätta vårt u-landsbistånd genom våra turistresor. Nytta och nöje i kombination. Fast roliga saker är förstås tabu i den nya asketiska enviromentalismen, så den idén faller nog.
Ett påpekande:
Kamprads förmögenhet (värdera till ~400 mdr) ÄR IKEA.
Det gör öht inte att göra något annat med IKEA annat än att forsätta sköta det väl! Det gör uttryckligen inte att bekämpa HIV, plantera träd, eller delea ut matpaket för IKEA (eller delar av det).
Det är tyvärr en väldigt sprid vanföreställning, alltså att börsvärde är reda pengar (och dessutom stora belopp) som ’man skulle kunna hjäpa så många och göra så mycket bra saker för’ …
Men resonemanget är alltså fullständigt nonsens!
Nedanstående skriver jag utan en tanke på klimatet.
Jag tycker dock att makthavarna både i EU och Sverige är på väg åt rätt håll. Att satsa på elbilar är den enda vettiga lösningen. Vi måste förr eller senare gå över från olja till annat, oljan tar inte slut, det kommer den aldrig att göra men den kommer bara att bli allt dyrare, produktionskostnaderna kommer att bli allt högre.
Även om politikerna ägnar sig åt att spela Svarte Petter om dagarna så kommer omställningen och det blir industrin och marknaden som driver den och det blir när alternativen blir billigare, dvs med början nu. Att fortsätta på fossil spåret även om det inte har någon inverkan på klimatet är vansinnigt.
Det är bråttom, det enda politikerna kan göra är att påverka tidpunkten en aning. Förr eller senare så kör verkligheten över både dem och oss alla. Till alla som oroar sig för bensinpriset, när samhället hotas så sänks skatterna. Garanterat. Sverige fungerar inte en dag utan bilen. Elbilar drar ström och framtidens energisystem måste bygga på el och närbesläktade energi typ vätgas som kan framställas med hjälp av el. Elda kottar hör hemma på medeltiden. Etanol ska vi inte ens tänka på mer än som en mycket liten kortvarig nisch där den inte hotar livsmedelspriserna.
Christopher har naturligtvis en alldeles utmärkt poäng:
Det bästa man kan göra mot miljön är att vara varsam med resurserna. Och det är man genom att välja det mest ekonomiska alternativet. Offentligt slöseri, eller statligt påbjuden konsumtion tex vindkraftsel, eller etanolbilar är inget annat än symbolhandlingar. Och dessutom skadliga för miljön som helhet.
Att åstadkomma en nyttighet (tex en transport) för 200 kr med politiskt korrekta drivmedel jfrt med att familjen tar bilen och betalar 100 kr för bensinen är direkt skadligt för miljön! (*)
Och det är är det eftersom man måste jobba ihop dubbelt så mycket andra värden för att ha råd med precis samma nyttighet. Och att skapa mervärden i sig är en miljöbelastning som förbrukar resurser, enerig mm. Tex om man förädlar något till en total kostnad av 900 kr som går att sälja för 1000, så får man precis denne extra hundring. Men då har där förbrukats saker motsv 900 kr, och allt detta belastar också. och oftast mycket mer än skillnaden (*) man vill stoltsera med från början!
Därför är mottot ’dyrare men snällt mot miljön’ oftast totalt nys …
Björn Lomborg har naturligtvis helt rätt i att vi måste prioritera de problem som vi faktiskt kan göra något åt. Hela idén att vi kan lösa samtliga globala problem genom att fokusera på en enda faktor (koldioxid) är komplett vansinne. Som om det vore en knapp att trycka på så blir allting bra.
Att det uteslutande är välmående västerlänningar som oroas mest över klimatförändringar är verkligen en paradox. Vi har alla bekvämligheter som finns för att klara en temperaturhöjning på otroliga 0,5 grader… Fattiga länder, som hotas med handelsbojkotter från rika länder om de bekämpar malaria med DDT, gynnas ju verkligen av vårat vurmande för miljön.
De som verkar oroas minst för klimatförändringar är amerikaner och kinseser, dvs de som släpper ut mest koldioxid.