SMR i vår närhet

Jag lyssnade på en serie fördrag som den finska satsningen ecoSMR ordande i måndags. Projektet organiseras av VTT och är en satsning för att bygga upp ett ekosystem av företag och tjänster kring små modulära reaktorer i Finland. Det var kanske inte några nyheter som presenterades men här kommer en liten sammanfattning.

ecosmr

Vem tjänar inte på ett klimathot?

Det som blir väldigt klart när man lyssnar på några företrädare för kärnkraftindustrin är att klimathotet är det bästa som har hänt sedan Lise Meitner insåg att urankärnan hade delat på sig. Så gott som alla som presenterade var rörande överens om att om vi skall klara oss från det fruktade klimathotet så är det kärnkraft som gäller. Finns det någon inom kärnkraftindustrin som tvivlar på att koldioxid har en förödande påverkan så är det naturligtvis inget man säger öppet.

Det är iofs trevligt att klimathotet kan få några positiva konsekvenser men vi får se hur det fungerar. De som driver klimathotet av ideologiska skäl vill egentligen inte se en lösning. Det viktiga tycks vara att vi ständigt lever med tagelskjortan på och hur skulle det se ut om vi helt plötsligt hade tillgång till billig energi? Man skall vara försiktig när man smeker fundamentalister medhårs.

Det som är lite oroväckande med att kärnkraftindustrin nu omfamnar klimathotet är att de också börjar räkna med att få bidrag för koldioxidfri produktion mm. Kommer det byggas upp en industri som fokuserar på att öka bidragen istället för att minska kostnaderna så vet jag inte om det är positivt. Vi kan dock släppa den diskussionen för ögonblicket och titta lite på vad talarna hade att komma med.

Jag hade förväntat mig en presentation från finska forskningsinstitutet VTT och tekniska universitetet i Lappeenranta-Lahti (LUT) där de visade hur långt de kommit i sina planer (till exempel för FinReaktor, en 24MWt reaktor uteslutande för fjärrvärme) av detta fanns dock inte utan det tekniska föredraget kom från Rolls-Royce.

Rolls-Royce

Rolls-Royce har verkligen fått upp farten och lanserar en halvstor vattenreaktor. Planen är att tillsammans med andra företag utveckla ett standardiserat kraftverk där allt kan tillverkas i fabrik för att sedan slutmonteras på plats. Rolls-Royce gör en poäng av att själva reaktorn inte är revolutionerande utan bara en vidareutveckling av de reaktorer som företaget tillverkat åt Brittiska flottan is drygt femtio år. Reaktorn är inte heller så liten utan på hela 470 MWe dvs i klass med numera avstängda Oskarshamn 1.

rr smr

Rolls-Royce hoppas få en beställning i Storbritannien på hela 16 kraftverk och de har ett bra utgångsläge. Storbritannien står, i likhet med Sverige, inför det faktum att deras befintliga kraftverk är redo för pension och de inser, till skillnad från Sverige, att vindkraft inte är ett alternativ. De projekt som de har dragit igång ( Hinkley Point C – två stycken fransk EPR under byggnad, Sizewell C – två EPR och Bradwell C – kinesiska HualongOne, de senare i planeringsstadiet) har väl hittills visat på problemen med stora infrastrukturprojekt och Storbritannien hade nog gärna sett en inhemsk leverantör istället för fransmän och kineser. Rolls-Royce kommer som en vit riddare inridande och erbjuder modulbyggda kraftverk som man säger sig kunna bygga med betydligt mindre ekonomisk risk och på utsatt tid. Får de väl en beställning av kraftverk i Storbritannien så hägrar en exportmarknad.

Fermi Energia

Det Estländska kraftföretaget Fermi Energia har skymtat förbi här förut bland inläggen. Fermi Energia gick för några år sedan ut och proklamerade att det vill driva etableringen av en eller flera SMR i Estland. Estland är idag till stor del beroende av inhemsk oljeskiffer för sin elproduktion och vill man ha mer pengar från EU så måste man naturligtvis ha en plan för att bli koldioxidneutral. Fermi Energias VD Kalev Kallemets (som i dagarna blev nominerad till Kärnfulls pris) hade inte silkesvantarna på när han gav sin syn på EU:s strategi att minska på det fossila beroendet och samtidigt avveckla kärnkraften. Tyskland hade han kanske givit upp hoppet om men var fans stödet från Frankrike och Sverige undrade han.

Fermi Energia tittar idag på fyra olika reaktorer,  de var öppna för flera alternativ men Kalev Kallemets gjorde klart att Estonia inte skulle välja en reaktor som inte redan byggts någon annan stans – vi skall inte göra om misstagen deklarerade han och hänvisade till de franska EPR som nu byggs i Olkiluoto och Flamanville. De reaktorer de tittar närmare på är därför tre reaktorer med mer traditionell teknik och en som med svenska ögon är lite annorlunda men alla fyra har goda chanser att bli byggda inom tio år. De fyra är:

  • Rolls-Royce SMR :  som sagt så är det en mer traditionell vatten-vatten reaktor, RR poängterar att de utvecklingskostnader de nu lägger ner inte är på själva reaktorn utan på hur mans kall minska kostnaderna och byggtider.
  • GE-Hitachi BWRX-300 :  även den en vidareutveckling av en lång rad av reaktorer, ingen revolutionerande teknik men allt i ett betydligt mer hanterbart format.
  • NuScale Power Module :  NuScale är en ny spelare på plan men gick i höstas igenom tillståndsprocessen i USA och förhandlar nu med ett konsortium i västra USA om byggandet av det första kraftverket. Själva reaktorn är betydligt mindre, 77 MWe,  så ett kraftverk består av sex till tolv moduler.
  • Ultra Safe Nuclear MMR: här är vi utanför ramarna för traditionella reaktorer och tittar på en gaskyld reaktor på endast 10 MWe  – en microreaktor.

Att tre av de fyra är från Amerikanska företag är ingen tillfällighet. USA har gått ut med att de ger statlig hjälp med finansiering och för Estland så är nog de finansiella aspekterna viktigare än vilken teknik som används.  Även den politiska faktorn spelar säkert in och Estland har där hellre ett samarbete med USA istället för att bjuda in Kina. Hur som haver så är det intressant att se vilka reaktorer de flaggar upp som tänkbara kandidater.

Ultra Safe Nuclear

Ultra Safe Nuclear har vi bara sett skymta förbi här på bloggen i något inlägg om nya reaktortyper men deras reaktor MMR är värda mer än så. MMR är en gaskyld högtemperatursreaktor som använder så kallade TRISO-bränsle. TRISO är en teknik där små korn av klyvbart uran bäddas in i ett  skyddande lager av keramiska material. Dessa små korn (en millimeter i diameter)  packas sen i  klot eller kutsar av kiselkarbid. Kiselkarbiden är mycket temperaturtålig och klarar temperaturer upp emot tvåtusen grader utan att skadas och utgör grunden för ett helt säkert system. Tekniken är inte ny utan användes redan på 50-talet men har ännu inte varit i bruk i någon större skala. TRISO-bränsle är dock ett rätt hett område och det finns idag flera reaktorer som kommer att använda sig av det i en eller annan form.

AGR Figure 1

Det Ultra Safe Nuclear vill bygga i första vändan, och de har lång gångna planer på en reaktor i Kanada, är en liten reaktor på endast 15 MWt (termisk effekt) .  Det är i samma storleksordningen som ett litet kraftvärmeverk i en mindre kommun, värmekraftverken i Stockholm ligger på några hundra MWt och ett större kärnkraftverk på över tretusen MWt. Som en tumregel kan man säga att en tredjedel av den termiska effekten kan omvandlas till elektrisk effekt.

usnc smr

Själva reaktorkärlet byggs och försluts i fabrik och innehåller bränsle som räcker i tjugo år. Efter tjugo år byter man ut behållaren och installerar helt enkelt en ny. Det minimerar arbete för drift och löser kanske även en del farhågor om att bränslet och reaktor skulle kunna användas för någonting annat än energiproduktion.

Jag tror vi kommer att få höra mer om Ultra Safe Nuclear och framför allt om användning av TRISO-bränsle. I Kina laddas nu deras gaskylda högtemperaturreaktor HTR-PM med tusentals TRISO-klot och det finns även utveckling där TRISO-bränsle används för vanliga vattenreaktorer. Vi kommer se mycket hända de närmaste åren.

 

 

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. VTT? LUT? Och Estonia?
    För de av KUs läsare som är insatta är det säkert självklarheter men för oss fåkunniga vore det bra att man första gången man i en text använder förkortningar också skriver ut vad de står för eller förklarar i en fotnot.
    Sedan har vi väl inte döpt om Estland i vårt språkbruk än? Estonia (även om det är esternas eget namn på sitt land) är nog för de flesta i nu levande generationer i Sverige förknippat med något annat.

  2. Jonas

    Jag tillhör dem som anser att kärnkraft är en fantastisk energikälla – säker, miljövänlig och stabil.

    Dock tycker jag diskussionen om SMR blivit lite sned. Hade nära kontakt med utvecklingspersoner på GE/Hitachi för några år sedan. Den bild jag fick är att SMR är ett koncept för energiförsörjning på geografiskt isolerade områden. Det är inte i sig en ny teknik.

    Behovet av mindre reaktorer finns främst hos amerikanska militären. Gruvindustrin är nog också en intressent.

    De amerikanska energiföretagen har vid konferenser uttryckt tveksamhet för deras egen del. Ett skäl är att en reaktor kräver en viss administration / infrastruktur per enhet (QA, säkerhet, inspektioner, m.m.). Det blir alltså lika stor overhead för en lite reaktor som en stor. Eftersom det är en stor del av kostnaden, så är det fördelaktigt att bygga en stor reaktor istället för en liten. Även tekniskt finns ekonomiska fördelar med att bygga större reaktorer.

    Briderreaktorer (Gen 4) är däremot en relativt ny teknik även om det finns anläggningar som körts i många år (t.ex. Super Phoenix i Frankrike). Däremot finns ingen direkt koppling mellan Brider och SMR. Man kan bygga stora briders.

    Det är briderreaktorer som kan använda s.k. utbränt bränsle från lättvattenreaktorer.

    Att använda små reaktorer för fjärrvärmeproduktion (typ Secure) tycker jag är en utmärkt ide, om myndigheterna tillåter mindre administration runt en sådan anläggning. I det fallet fungerar en vanlig lättvattenreaktor alldeles utmärkt.

    Jag tror dock inte det kommer accepteras eftersom många människor är rädda för kärnkraft, och inte vill ha anläggningar i närheten.

  3. #1 Mats

    du har så rätt, jag skall lägga in förklaringar (och självklart Estland 🙂

  4. #2 Jonas

    Begreppen SMR har nog som du säger spårat ur en del, idag så är begreppet så populärt att allt skall klassas som SMR. Vi har RR med en reaktor på hela 470 MWe ner till Oklo med en reaktor på endast 1.5 MWe.

    Man ser en del andra benämningar som MMR micro modular reactor som skulle vara reaktorer på under 10 MWt. Dessa är just för avlägsna orter, militären mm men som för Ultra Safe Nuclear en strategi för att bygga även större kraftverk med låga initiala kostnader.

    Man ser även AMR – Advanced Modular Reactor – ett begrepp som de som utvecklar snabba reaktorer eller smältsaltkylda mm. De vill gärna skilja ut sig från de mer traditionella vatten-vatten reaktorerna.

  5. #2 Jonas

    “.. många människor är rädda för kärnkraft.. ”

    Jag ser detta som det enda egentliga problemet. Vi kan bygga hur säkra reaktorer som helst men så länge folk är rädda – eller rättare sagt så länge en investerar vet att politiken kan förbjuda verksamheten när som helst – så kommer det inte byggas så mycket nytt.

    Microreaktorer kanske kan ändra på inställningen. En burk som är helt förseglad, som ryms i en container och som inte behöver någon aktiv kylning kanske får en helt annan acceptans. Det är väl också så att rädslan ökar ju längre bort reaktorn ligger och får vi flera reaktorer, en per kommun, så kommer flera känna sig trygga.

  6. En annan intressant spelare som också använder TRISO-bränsle, X-energy, utvecklar en microreaktor för amerikanska försvaret på 1-5 MWe :

    https://x-energy.com/reactors/xe-mobile

    och en SMR på 80MWe :

    https://x-energy.com/reactors/xe-100

  7. Eriksbo

    Jag är tveksam till många små reaktorer utspridda överallt. Riskerna ökar oundvikligen om reaktorerna blir allmängods. Och om nån liten reaktor fallerar med radioaktivitet som följd, blir det genast en världsnyhet och en global skrämsel som slår mot kärnkraften i åratal, jfr Tjernobyl och Japan. De stora välövervakade anläggningarna är ju hypersäkra.

  8. Lasse

    Tack Johan
    Fördelen med modulära reaktorer borde väl vara uppenbar för dem som betraktat Finska kärnkraftsutbyggnaden.
    Vi skulle gärna se en sådan reaktor i Värtahamnen i stället för den vedeldade brasa som idag förser oss med värme och el.
    Kanske en flytande pråm?
    Kärnkraften är perfekt för att syna klimatbluffen!
    Samma grupp som lurats tro på CO2 brukar ha en inneboende ovilja till denna kraft.

  9. Christer Eriksson

    #7Eriksbo
    Varför skulle dom mindre reaktorerna ha lägre säkerhet och övervakning?

  10. #7 Eriksbo

    hmm, men å andra sidan så kanske man skulle inse att lite radioaktivitet inte är värre än en vattenläcka. Med små reaktorer så blir även ett sabotage något som får mycket lokala konsekvenser och jämfört med några tusen ton ammoniumnitrat en västanfläkt. Vi kanske behöver flera mindre olyckor så att folk slutar att bry sig – hur många vägrar att flyga?

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Explosionerna_i_Beirut_2020

  11. #8 Lasse

    Håller med om Värtaverket. Hade de lagt miljarderna som de nu skall lägga på CCS på att bygga en liten reaktor för fjärrvärme så hade mycket varit vunnet.

  12. En efterlysning –

    finns det någon som var med om att ta fram ASEA-Atoms reaktorn SECURE? Det är ju lite kul att den reaktor de tog fram på 70-talet är det som idag är ett hett område igen.

  13. Håkan Bergman

    Vad är det för fel på TLA som UFK (universalförkortning)?
    https://en.wikipedia.org/wiki/Three-letter_acronym

  14. Björn

    Vi får inte glömma fusionstekniken, där vi kanske kan få se ett genombrott redan inom fem år. Den negativa kontrasten till kärntekniken är det förnybara, om det får fortsätta, som kommer att uppta stora delar av vårt land med miljöförstörande vindkraftverk. Kärntekniken upptar minimala ytor av vårt land, men är energimässigt hundrafalt mer effektivt.

  15. #14 Björn

    Håller med om att det de närmaste åren blir mycket spännande att se hur långt fussionskraftverk kan komma att bli verklighet. Jag följer Tokamak Energy med spänning, ett privat företag där utvecklingen går lite snabbare än i de stora forskningsprojekten.

    Tokamak Energy kommer om någon månad att växla upp deras experiment och ta upp deras ST-40 till hundramiljoner grader. Det blir en milstolpe för dem.

    https://www.tokamakenergy.co.uk/

  16. Lars M

  17. Adepten

    Kommer E-Cat (Energy Catalyzer) att lösa våra energiproblem? Det är en energiproduktionsenhet som uppfanns av den italiensk-amerikanska uppfinnaren Andrea Rossi som har utvecklats under mer än två decennier. Påstås att det är en uppfinning som anses vara en av den viktigaste tekniska innovationen i vår tid. En E-Cat-anläggning under drift ger en Värmefaktor (COP) på cirka 80 (vilket innebär att 80 gånger mer energi producerades än konsumeras). Är det någon som vet mer om detta? https://www.energinyheter.se/20190802/20001/leonardo-corporation-lanserar-ny-kommersiell-e-cat-energiteknik

  18. Eriksbo

    #9 #10
    Det besvärliga med kärnkraft är den skrämselhysteri som hela tiden lurar bakom. Japan var ett bra exempel. De facto fick man koll på läget, inget verkligt farligt inträffade. Men det fick Tyskland att lägga om hela sin energipolitik ! Så det ligger en businessrisk i smr. Minsta misstag nånstans o det är stopp överallt !

  19. Richard

    #17 Adepten
    Läste lite om det för ett antal år sedan. Med stor sannolikhet bluff och båg.

  20. #16 Lars

    Svenska SEALER från Leadcold (Blykalla) siktar in sig på samma målgrupp som Ultra Safe Nuclear dvs reaktorer upp till ca 30 MWt. De tänker sig även de en sluten burk som innehåller bränsle för 20 år och som sen kan bytas.

    Den tekniska skillnaden mellan Ultra Safe och SEALER är i korthet:

    Ultra Safe: termisk, grafitmodererad, TRISO, gaskyld med helium

    SEALER: snabb reaktor, HALEU-bränlse , blykyld

    HALEU – high assay low enriched uranium : Uran anrikat upp till 20% jämfört med vanliga tryckvattenreaktorer som använder < 5%. Den stora skillnaden är dock hur mycket pengar de har.

  21. #17 Adepten

    Kommer äta upp min hatt om någon annan än Rossi tjänar några pengar i den härvan. Bluff o båg är mitt tips.

  22. Gunnar Strandell

    Eriksbo #7 och #18
    Jag räknar med att en liten reaktor på 1 MWt kan gå att sälja in för tunga fordon. Det går att bygga en sådan som är säkrare än batterier eller tankar för diesel eller gas.

    Och visst är det väl praktiskt att köpa bilen tankad och klar för 20 år framåt?

  23. #22 Gunnar Strandell

    Inte så långt borta som man kanske tror. NASA utvecklar vad de kallar Kilopower, en serie mycket små kärnkraftsmoduler på 1-10 kW elektrisk effekt.

    10kW lär ju inte dra en lastbil och med tanke på att de räknar med att den skulle väga 1500 kg så är det inget man sätter in i en mindre bil.

    Oklo som utvecklar microreaktorer är en utveckling av dessa kilopower-reaktorer. Deras reaktor ligger på 1.5 MW så det skulle räcka för en lastbil. Då får det kanske vara en med släp för själva flaket kommer nog tas upp av reaktorn …. men detta är ju bara början.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Kilopower

    https://pv-magazine-usa.com/2020/09/28/can-20-people-with-25-million-get-oklos-fast-fission-micro-reactor-to-market/

  24. Jonas

    #12 Johan

    Jag arbetade på Asea Atom när man tog fram konceptet Secure. Kan inte påstå att jag var direkt inblandad, men tycker att jag var hyfsat insatt.

    Secure var en kanonbra ide. Fjärrvärme genom kärnkraft ! Skulle vilja påstå att konstruktionen var “idiotsäker”.

    Då jag var på Asea Atom så var det två problem med Secure. Det första var att Sverige inte ville ha kärnkraft. Det andra var att det bara är Sverige, Tjeckien och i viss mån Finland som hade fjärrvärme. Tjeckien var intresserade men hade nog inga pengar.

    När kärnkraft diskuteras offentligt så är “dräparargumentet” avfallet.

    Jag har skrivit det förut. men ändå. Om man bryter uran i en gruva, kör det i en reaktor, stoppar tillbaka det i gruvan – så dröjer det ca 40 år innan radioaktiviteten är tillbaka på den nivå den låg på innan brytning.

    Allt babbel om miljoner år är trams. i så fall måste man slutförvara hela Svenska berggrunden. Den är radioaktiv i flera miljoner år.

  25. Jonas

    #20 Johan

    Sealer är beroende av att man hittar en materiallösning. Idag finns inget material som klarar kraven. Det kanske det kommer göra i framtiden.

    I min tankevärld så är inte Sealer ett realiserbart projekt i dagsläget.

  26. Rolf Mellberg

    #12 Johan

    Här kan du läsa om Asea Atom, Bl mkt annat Secure.
    https://www.hembygd.se/industristaden/mote-med-nagra-kanda-industriman-del2

    Roligast för oss som minns den tiden.

  27. Lars i Huddinge

    LIte OT, men just nu exporterar Sverige mer än 100% av producerad vindkraft (5089 MW) medan Norge bara exporterar 990 MW av producerade 3000 MW. Frågan blir: Varför ska Sverige leverera billig el till övriga Europa med vårt subventionerade kraftnät när det blåser bra och sedan importera dyr kolkraftsel till ett högre pris när det inte blåser?
    Jag fattar inte hur denna handel kan gynna svensk energiproduktion. OSA högeligen.
    \Lars i Huddinge
    PS Jag håller med J Montelius i allt han skriver! DS

  28. Jan

    #27 Lars i Huddinge

    Du skall inte fråga efter logik då det handlar om politik.

  29. Lars i Huddinge

    Ygeman pratar om Sveriges elöverskott i varje intervju men fattar inte ett dugg om vad det handlar om vid höglast. Han har läst en termin kriminologi 1990 och befriats från värnplikt samma år. Vem är han att råda över svenskt energisystem överhuvudtaget?? Jag bara undrar!
    Han har alltså ingen kunskap om elsystemet och dess krav på stabilitet via våra produktionsanläggningar. Gud hjälpe oss: När får vi kompetenta personer inom riksdagens väggar?
    \Lars i Huddinge civ.ing KTH 1976

  30. Lars i Huddinge

    # Jan 28
    Politik ja, Voine, man blir så trött………….

  31. Stefan+Eriksson

    #24 Jonas
    Här lite mer “babbel” om halveringstider för olika “avfall” härstammande från kärnteknisk verksamhet.
    40 år,,, och tillbaka med skrotet i backen, låter lite optimistiskt om man uttrycker sig diplomatiskt.

    Man kunde ju teoretiskt tänka sig att “späda” de isotoper som vi upplever störst problem med, med det material som hamnat på skrothögen i samband med utvinningen. Men det är ett “långskott” som riskerar missa målet.
    https://www.slutforvarforsmark.se/radioaktivtavfall/

  32. Magnus

    Lars i Huddinge #27
    Kollade in på kontrollrummet och reflekterade över samma sak. Norge har vattenkraft och stora möjligheter att bygga vindkraft, större än Sverige, men har inte gjort det. De har vattenkraft så det räcker och blir över. Bygger de vindkraft blir det för att leverera till andra länder. Vi har haft kärnkraft i samma utsträckning. Det handlar egentligen om att MP ska tränga ut kärnkraften i Sverige. Sen har Norge inte behov av att tränga ut kolkraft i Danmark och Tyskland de sköter sitt eget land. MP däremot vill hjälpa Tyskland med deras “Energiewende” och tränga ut kolkraften i andra länder.
    Ska vi vara stolta att vindkraftverk i Sverige byggda av utländska företag, subventionerade av Sverige saboterar hela elmarknaden och elbalansen i Sverige? Och elen används inte i Sverige. Och inkomsterna går till utländska företag. Jag tycker tvärtom. Det är höjden av dumhet.
    MP är dum för de fattar ingenting om nånting. Sossarna är dummare för de hade mycket att förlora och förstår inte att de kommer förlora på samarbetet när det går upp för allmänheten vad som förlorats och sålts ut. Dum & dummare alltså.

  33. #31 Stefan+Eriksson

    Inte alls optimistiskt, det är bara att räkna.

    Det högaktiva avfallet är högaktivt just för att det innehåller flera isotoper med kort halveringstid. Efter 40 år har det mesta av detta redan klingat bort. Det som återstår är inte så radioaktivt (i jämförelse med det ursprungliga) men det är desto mer långlivat.

    Tar man 1 kg utbränt bränsle och säger att det tar 100 000 år innan det har klingat av till nivån av vanlig berggrund ….. hur länge skulle det då ta om vi blandar upp det kilot med ett ton grus?

    Hur mycket utbränt kärnbränsle har vi?

    Hur mycket grus använder vi per år i Sverige?

    Vi skulle mycket väl kunna blanda upp det utbrända bränslet med grus och använda det när vi bygger vägar. Efter tio år skulle vi inte ha något utbränt bränsle kvar.

  34. Magnus

    Finland importerar alltid ett par GW. De måste verkligen förlita sig på att Sverige levererar. De som importerar är beroende av andra. Och gör man det alltid så måste det finnas avtal och att man litar på leverantören.

  35. Jan

    Är inte problemet att kärnkraftsmotståndet och politiska osäkerheter har gjort att kontinuiteten att bygga normalstora reaktorer i 1000 MW klassen har upphört?

    Hade det istället funnits några stora konkurrerande leverantörer som vardera hade producerat och levererat låt oss säga 5 certifierade standardreaktorer per år på en stabil marknad hade processerna med underleverantörer, kvalitetskontroll osv. osv. varit avsevärt mer mogna och därför kostnaderna radikalt mycket lägre per reaktor än idag.

  36. Magnus

    Upplever att allmänna opinionen alltid är flera år efter alternativ media. Sunt förnuft smyger sig sakta in i attityderna. Orsaken är Main Stream Media som inte tillåter debatt. Debatten om klimathotet t.ex. där har de på redaktionerna unisont bestämt att ingen debatt får förekomma. Vetenskapliga debatten är över, vetenskapen har bestämt sig. Alla är överens, eller i varje fall 97 procent. Men det låter inte så vetenskapligt egentligen. Undrar vad de som påstår det har för utbildning och känner till av historien, den ska ju inte upprepa sig heter det. Omdömet och självkritiken hos dessa brister kan man nog säga utan att överdriva.
    Tycker det låter som när kristna falanger försökte tysta andra kristna för 300 år sen. Det låter absolut inte som en upplyst nutid. Det handlar egentligen om mörkermän och kvinnor i modern tappning

  37. #32 Magnus

    “Kollade in på kontrollrummet …”

    och i skrivande stund ligger frekvensen på 50.09, gult, en litet steg till så är vi på rött.

    Någonting är i lite obalans :-0 vi producerar lite för mycket och har svårt att göra oss av med allt!

  38. Magnus

    Nu blev det OT. Ska försöka hålla mig till ämnet.

  39. BD-Nille

    #32 Magnus
    “Norge har vattenkraft så det räcker och blir över”.

    Jag undrar om det stämmer. Norge är känsligt för torrår. Jag tror det var vintern 2002/2003 som det var nära ransonering av el i Norge. Mer än marginell utbyggnad av vattenkraft torde inte ha skett sedan dess. Viss utbyggnad av vindkraft har skett, men inte alls så ohämmat och galet som i Sverige. Men vindkraften hjälper ju som bekant normalt inte vid topplast.

    Hela det nordiska synkronområdet har effektunderskott vid topplast.

    Elförsörjningen vid köldknäpparna den gångna vintern räddades av välfyllda vattenkraftsmagasin, och det blev aldrig riktig kallt i hela landet samtidigt, och det råkade blåsa hyfsat även vid topplast. Plus att alla kvarvarande reaktorer var i drift.

  40. Håkan Bergman

    Johan M. #33
    Snåla inte, blanda in några kilo till så kan vi spara massor med pengar och CO₂ på snöröjning och saltning.

  41. #42 Håkan Bergman

    🙂 och självlysande vägmarkeringar!

  42. Stefan+Eriksson

    #33 Johan
    Jag förstår hur du menar. Visst är kortlivat sönderfall per automatik vanligtvis behäftat med en högre intensitet.
    De mer långlivade isotoperna faller “sönder” till mer kortlivade isotoper och där avges normalt en högre “dos”/ sek. enligt sönderfallserien.
    Men visst,,, sönderfallet pågår runt om oss, och betecknas som naturlig bakgrundtrålning från berggrunden.
    Att späda 1/1000 är förmodat inte tillräckligt, men å andra sidan kanske vi kan slippa vägsaltet om vi gör så. (skämt åsido).
    Men, var är “haken”? Är det bara känslostyrda argument som gäller i detta fall också?
    Annars skulle det väl redan ha gjorts menar jag.
    Mvh.

  43. För de som inte följer Second Opinion – här är en sammanfattning av vår energisituation.

    https://second-opinion.se/sakerhetsmarginalen-i-sodra-sverige-nu-nara-noll/

  44. #42 Stefan+Eriksson

    1:1000 räcker inte för att göra bränslet ofarligt när man plockar det ur reaktor. Den första dagen, veckan och året är intensiteten så hög att man inte ens plockar det ur reaktorpoolen.

    Efter ett år har det klingat av så mycket att det i Sverige transporteras till ett mellanlager i bassänger i Oskarshamn.

    https://www.skb.se/anlaggningar-i-drift/mellanlagret-clab/

    I USA så paketerar man det helt enkelt i en betongkasun och ställer det på baksidan av kärnkraftverket.

    Efter trettio år är intensiteten nere på sådan nivåer att det är dags för nästa steg. Strålningen fortsätter visserligen att gå ner men efter trettio år är det i huvudsak det långlivade isotoperna som är problemet.

    Plutonium har en halveringstid på 24 tusen år så efter 100 tusen år är det bara 1/16 kvar.

    Hur radioaktiv är det om vi blandar upp det? Ja inte mycket mer än vad man finner i bergrunden på platser med högre bakgrundsstrålning än Sverige. Är det jämförbart med blåbetong som man byggt hus av?

    Man skulle mycket väl kunna använda det i vägbyggen – dessvärre skulle vi fortfarande behöva ploga 🙁

    Vi har ca 7300 ton kärnbränsle i Clab.

    Vi använder ca 100 miljoner ton grus om året.

  45. #42 Stefan+Eriksson

    “Men, var är “haken”? Är det bara känslostyrda argument som gäller i detta fall också?”

    Visst blir man lite fundersam 🙂

  46. Stefan+Eriksson

    # 44 Johan
    Jag bor inte så långt från Billingen i Västergötland så där har uranförekomsten i berggrunden föranlett en del extra intresse.
    I sönderfallskedjan för U238 återfinns ett stycke längre ned ; Radon 220.
    Radon 220 har en halveringstid på 5,56 sek.
    Den avger alfastrålning kan isoleras med en plastfolie om man så vill .

    Men, om vi tänker i banor om att “smeta ut” det vi vill bli av med i större volymer, varför dumpar vi det då ej i djupa hav med oändligt stora volymer.?

  47. Lars Cornell

    Tack Johan för utmärkt information.
    Man bör ju lära av erfarenheterna.
    Vad var det som gick snett med reaktorbygget i Finland och som fick kostnaderna där att skena?

  48. Rolf Mellberg

    Det finns på jorden ett antal depressioner i torra klimat där man under miljoner år aldrig haft något vattenflöde som nått havet. T ex döda havet eller Lop nor. på sluttningen av en sådan mycket torr sänka kan kärnavfallet förvaras med enkla metoder.
    Att denna fråga betraktas som nationell är helt hål i huvudet.

  49. Håkan Bergman

    Lars C. #47
    Siffrorna för Olkilouto-3 blir ju inte bättre om man låter fan själv göra beräkningarna.
    https://second-opinion.se/bloombergs-siffror-saknar-relevans/#comment-158063

  50. #46 Stefan+Eriksson

    Man kan väl gissa att det är en svårsåld lösning i media 🙂

    Vi har ju sedan Hiroshima matats med historien att allt radioaktivt är livsfarlig – att plutonium skulle vara världens farligaste ämne mm. Att då försöka sälja in att vi kan dumpa det i havet är lite av en uppförsbacke. Vem skulle vilja driva den uppförsbacken:

    ett företag – helt meningslöst, det skulle kosta miljarder att ändra folks uppfattning och man kan inte tjäna miljarder på att ta 7 300 ton sten och köra ut det i Atlanten.

    politiker – varför? Politikers främsta uppgift är inte att göra rätt utan att bli omvalda så om folk tror att utbränt kärnbränsle är livsfarligt så är det det som gäller.

    Svensk Kärnbränslehantering – hmm, men vilken organisation proklamerar att de egentligen inte behövs och att verksamheten är onödig, bättre då att förstärka tron på att kärnbränslet måste slutförvaras i hundratusen år ( till och med Svenska Akademin skulle bli avundsjuka på ett kontrakt som gav inkomster i hundratusen år 🙂

    Vi sitter lite där vi sitter där det finns många fördelar med att måla upp detta som ett jätteproblem. Inget problem – inga pengar, jätteproblem – mycket pengar.

  51. #47 Lars Cornell

    Vad får stora nationella infrastrukturprojekt i västvärlden att haverera? Finns det någon gemensam nämnare i projekt som Nya Karolinska, Förbifart Stockholm, Hallandstunneln, …

    Vi kan gå tillbaks till Stadshuset i Stockholm, jag tror det kostade tre gånger ursprungliga budgeten (men det blev ju rätt fint).

    Problemet är kanske inte så mycket tekniken utan storleken och mängden glada konsulter som tjänar pengar utan att själva stå för risken. Det är därför jag ser att SMR har en fördel, det är inte så mycket teknik som att skalan på projekten blir hanterbara.

  52. Stefan+Eriksson

    #50 Johan
    Jag hoppas innerligt att slutförvarsplanerna i nuvarande tappning skrinläggs, till gagn för ett upparbetat mox-bränsle för fjärde generationens fissionsreaktorer.
    Detta bränsle är helt ointressant för vapenutvecklingen, och kan möjligtvis användas av terrorister som ett kemivapen, eller en smutsig bomb som det kallas ibland.
    Det är inte annat än ren idioti att inte “ta vara” på den kvarvarande energin i det “utbrända” bränslet.
    97% återstår att “återvinna”.

  53. Håkan Bergman

    För dom riktigt stora projekten är risken liten att den som förespråkar det också är den som avslutar det. Även om man under resans gång börjar ana att slutkostnaden blir avsevärt högre än projekterat krävs det politiskt mod att avbryta projektet. Hallandsåstunneln var väl en form av tunnelseende, hade man lyft blicken skulle man insett att det hade gått att fortsätta köra över åsen, lite uträtningar och genomskärningar och framförallt rejäl dragkraft för godstågen hade blivit betydligt billigare. Kolla in vad LKAB kör med på Malmbanan.

  54. Stefan+Eriksson

  55. Gunnar Strandell

    SKB har en skrift om val av metod för kärnavfallet, där jag hittar nedanstående.

    Havsdumpning, deponering i djuphavssediment och deponering under inlandsis strider alla mot internationella överenskommelser.

    Utskjutning i rymden är resurskrävande, kostsamt och har risker vid uppskjutning. Det förutsätter troligen upparbetning.

    Övervakad lagring överlåter ansvar på kommande generationer och uppfyller inte säkerhets- och strålskyddskraven på lång sikt.

    Upparbetning med återföring av uran och plutonium ger bättre hushållning med resurser, natururanet används effektivare om återfört uran och plutonium används för produktion av el. Avfall måste tas om hand på liknande sätt som använt kärnbränsle och använt MOX-bränsle måste direktdeponeras. Är dyrare än direktdeponering och ger ökad risk för att plutonium kan komma i orätta händer.

    Upparbetning, separation och transmutation ger bättre hushållning med resurser, natururanet används effektivare om återfört uran och plutonium används för produktion av el. Avfall måste tas om hand på liknande sätt som använt kärnbränsle och omfattande forskning behövs. Kräver ett avancerat kärntekniskt system inklusive nya reaktorer som måste vara i drift i över 100 år.

    Geologisk deponering kan uppfylla alla krav och genomföras idag samtidigt som framtida generationer har möjlighet att återta avfallet.

    En blandning av politik och vetenskap där den aktuella frågan i Sverige idag handlar om korrosion i kopparkapslar. Miljöpartiet, Naturskyddsföreningen och kopplade organisationer agerar för att de i grunden vill ta bort möjligheten för kommande generationer att återta avfallet.

    Länk (sid. 10):
    https://skb.se/upload/publications/pdf/R-10-25.pdf

  56. #55 Gunnar Strandell

    Notera att de skriver av havsdumpning enbart för att det strider mot internationella regler (vilket efter ha fått tonvis med ammunition och senapsgas dumpat utanför vår egen kust vi nog skall vara tacksamma för att de finns).

    Ser man det rent strålningsmässigt så är det inte något problem och sätter man bara en gräns för koncentrationen så är det en bra lösning.

    I Fukushima så blev det i höstas klart att de kan dumpa allt vatten som de hittils har lagrat i tankar. Vattnet har använts för att kyla den havererade reaktorn och är svagt radioaktivt. Nu blandar man bar upp det 1:40 och släpper ut allt under 30 år.

    https://www.bbc.com/news/world-asia-54566978

    Utbränt kärnbränsle består till 96% av uran, samma uran som man en gång utvann ur uranmalm. Hur mycket uran finns det i uranmalm? Här är lite siffror från SGU:

    Uranhalten i alunskiffer i olika delar av Sverige:
    Område Uranhalt g per ton
    Närke 150
    Östergötland 100
    Öland 70
    Skåne 50
    Billingen 200
    Billingen, uranrik del 300
    Jämtland, södra Storsjöområdet 245

    “De äldsta uranfyndigheterna i urberget är mer än 1,9 miljarder år gamla. Många av dem ligger i Sveriges nordligare delar. I dessa fyndigheter är uranhalterna högre än i alunskiffrarna ofta cirka 1000 g/ton, men deras storlek är mer begränsad.”

    Hmm, så tar man 300 g och blandar upp med ett ton grus så är det rätt likt vad man en gång bröt ( vilket man inte gjorde) i Billingen. Hmm, de resterande 4% består till tre fjärdedelar av relativt kortlivade isotoper och en fjärdedel av plutonium.

    Vill man så skulle man alltså kunna ta vårt utbrända bränsle och blanda ut det med de krossmassor de en gång utvanns från och stoppa tillbaks det i gruvan ….. frågan är varför.

    Varför överhuvudtaget ta “utbränt” bränsle och begrava det. Bränslet består till 96% av Uran, 95% är Uran-238 och 1% Uran-235. När bränslet var nytt så bestod det av 3-4% Uran-235 och det är det som nu förbrukats. Att kasta bor det är naturligtvis slöseri, varför inte ta hand om det. Även den procent Plutonium som finns är värdefull för även den bidrar till kärnreaktionen och blir energi.

    Man kan naturligtvis upparbeta bränslet dvs plock abort de isotoper som inte bidrar (och flera har en rent negativ effekt). Det sker idag på ett flertal ställen men av politiska skäl inte i Sverige.

    Så när man hör “avfallsproblemet är inte löst” så skall man verkligen fråga – vad är problemet?

  57. Stefan+Eriksson

    #56 Johan
    “Problemet” att finna lösning på är vad jag förstår kopplat till “spänningsserien” (ädel-oädel) där snabba reaktorer ej kan modereras med vatten.
    På “planen” finns bly, natrium, och helium (som jag tror skall hållas flytande).
    Pb och Na som moderator i ett inneslutet system med rör och pumpar medför en starkt korrosiv verkan på anläggningens vitala delar.
    Det forskas och testas på ett antal legeringar som skulle kunna “stå pall” för de högt ställda kraven på materialets hållfastighet.
    Vet Ni om där görs några signifikanta framsteg?

    Och för all del,, gräv inte ned “klyvbara” ämnen så att vi inte kommer åt det igen. Det är slöseri med resurser, värdefulla sådana.

  58. #57 Stefan+Eriksson

    Det händer en hel del men den enda anledningen till att vi idag inte har så många snabba reaktorer är nog att 1/ uran är så billigt att det inte krävs 2/ att “ta hand” om det använda bränslet genom att bara låta det stå är billigt.

    Det finns inte så många ekonomiska incitament att driva snabba reaktorer.

    Huruvida man bygger en snabb eller termisk reaktor har inverkan på vilket kylmedium man kan använda men det är inte hugget i sten. Det finns till exempel gaskylda snabba reaktorer så väl som termiska reaktorer (gasen, koldioxid eller helium är i gasform, ca 30-40 bar dvs hälften av trycket i en tryckvattenreaktor).

    Jag skrev en serie inlägg för drygt ett år sedan då jag gick igenom lite var vi ligger och vilken utveckling jag såg.

    https://klimatupplysningen.se/karnkraften-startgroparna/

    https://klimatupplysningen.se/karnkraften-far-upp-angan/

    https://klimatupplysningen.se/karnkraften-sluter-cirkeln/

    https://klimatupplysningen.se/karnkraften-och-torium/

  59. Stefan+Eriksson

    # 58 Johan.
    Tack Johan för ditt sätt att dela med dig av “kunskapsläget”. Alltid intressant och pedagogiskt så att till och med jag tror mig att förstå delar av fysiken som härskar bland nukliderna.
    Annars håller jag på och “klyver” materia för mitt energi-lager, visserligen inte atomkärnor, utan kärnved för kommande kallare vintrar.
    Tack igen!
    Mvh.

  60. Henrik

    Några tusen år för det använda bränslet att komma ner till uranmalmsnivån. Men inte 100 000. Samtidigt så har aktiviteten sjunkit kraftigt redan efter några årtionden precis som ni säger.
    https://physics.stackexchange.com/questions/489408/how-long-is-spent-nuclear-fuel-radioactive (se diagram)