Ola Skinnarmo, äventyraren som följer i Nordenskiölds kölvatten, är lite illa ute. Hans fartyg, Explorer of Sweden, har nått Kap Tjeljuskin och är halvvägs till målet Berings sund. Men en osedvanligt kall vinter och sen vår i Arktis riskerar nu att sätta stopp för Skinnarmos expedition. Redan innan Ola seglade iväg i juni varnade ryska forskare att chansen för att kunna ta sig igenom Nordostpassagen med fartyg bara vara 50 procent.
”En paradox eftersom expeditionen delvis görs för att uppmärksamma den globala uppvärmningen och smältande isberg”, skriver GT. Men Ola vidhåller att den globala uppvärmningen märks ändå. Fram tills nu hade besättningen inte sett mycket is. ”Naturen har verkligen förändrats”, säger Skinnarmo. I artikeln anges dock inte när och hur många gånger Ola Skinnarmo tidigare besökt Arktis. Det hade annars varit trevligt att veta vad han jämför med.
Nordenskjöld kom fram till Kap Tjeljuskin med Vega den 19 augusti 1878. Alltså två dagar senare. Inte någon imponerande förändring på 131 år.
Sedan hann han inte riktigt fram till Berings sund före isläggningen, utan fick lov att övervintra vid Pitlekaj. Skinnarmo får väl lägga på ett kol extra…
Meteorologisk institutt Norge trodde i torsdags att passagen söder om Bolsjevik-ön skulle bli fri nu på onsdag. Idag tror de att den blir fri först på lördag.
http://retro.met.no/kyst_og_hav/northern_anim.html
Just nu (kl 20 lokal tid) är det +3º vid Gmo IM.E.K. Fedorova, den meteorologiska stationen ute på Tajmyr-udden. Lätt regn, svag vind från S/SV. Man förutser ett par plusgrader resten av veckan, även nattetid, och mest västlig vind. Lördag +6º, söndag 9ºC.
http://www.wunderground.com/global/stations/20292.html
Har just tagit en snabb koll i ”Vegas färd kring Asien och Europa” och konstaterat att Nordenskjöld överhuvud taget inte råkade ut för några ishinder på vägen till Kap Tjeljuskin. Han nämner spridd och rutten is runt Beli Ostrov och längs Tajmyrkusten öster om Dikson, men säger att den aldrig var till något hinder. Det verkar alltså på det hela taget att isförhållandena i Karahavet var bätter 1878 än 2009.
Han kommer aldri helskinnad genom i ett äggskal. I somras var jag på Frammuseet och påmindes om att Amundsen och Nordenskiöld var folk som visste va de sysslade med.
Jag som trodde att han riskerar att drunkna i vatten från smältande isar.
Tege
Jag blir så trött på dessa äventyrare som ”ser” klimatförändringen…
Skeptikern: De kanske menar att de ser vädret förändras. 😉
Nordenskiöld nådde 1875, som den förste, ända fram till Jenisej (dvs idag orten Dikson vid mynningen, uppkallad efter köpmannen Oscar Dickson i Göteborg. 1878-79 genomförde han som sagt Nordostpassagen. Men flera expeditioner därefter misslyckades — isarna var för svåra.
Härom Nordisk Familjebok ”Ugglan”, band 21 (1915), ”Polarexpeditioner” — fr.o.m. spalt 1164 (nederst) ff.
http://runeberg.org/nfca/0634.html
Ett reportage i P1 med Ola Skinnarmo om klimatsmart mat ombord på båten.
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_menymedzazzi_090625110156.mp3
Kenneth, det är alltid lika förbryllande hur dessa förståsigpåare tycker att vi ska lägga ner all vår tid på att införskaffa, odla och laga denna i deras tycke klimatsmarta mat. Ska vi susa runt med vår SUV bland närbelägna gårdar eller ska vi driva eget lantbruk och hur ska vi få tid att försörja oss i övrigt?
Eller ska vi ha pigor och en husa som hjälper till i köket? Det enda dom åstadkommer med sina goda råd är att ge oss vanliga dödliga dåligt samvete för att vi inte bakar och odlar och rensar landen dagarna i ända. Ungefär som TV-Ernst som sprudlar av smaklösa inredningsidéer som ska göra oss lyckliga.
Mest klimatsmart tror jag är att lägga sig i en hängmatta och studera moln…
Den enda sanna glädjen är skadeglädjen.
Såg ett program i kväll om nedhuggningen av skogarna i Brasilien. Det tjatades hela tiden om global uppvärmning och klimatförändringarna medan man duckade för det faktum att skogarna där växer i stort sett lika fort på annat håll som de huggs ner.
http://www.treehugger.com/files/2009/02/some-rainforests-are-regrowing-should-we-care-about-deforestation-anymore.php
På kartan ser det ut som om han lyckades bryta igenom och nå längre österut igårkväll.
Beställning av meddelandebevakning
Åke R: Fixat!
Åke Rullgard
Tack för dagens toppeninsändare i VLT „Dag satt avslöja koldioxidbluffen“
http://vlt.se/asikter/insandare/1.536772
Mycket bra är även att du ger VLT en eloge ” som har det goda omdömet att publicera Håkan Sjögrens tidigare insändare” Som du ser Maggie så sköter dina bloggare sig väl att sprida budskapet ”för dig som hellre tänker själv”
Ja det ser ut som Skinnarmo & Co har hittat mer öppet vatten.
Tack Rullgård och VLT, det är på tiden att prata klarspråk!
Steve:
Skulle du vilja räkna upp de misslyckade nordostpassageexpeditionerna? Nästa expedition som försökte var såvitt jag vet Vilkitskij 1913, och han lyckades (dock med isbrytare).
Den näste som rundade Kap Tjeljuskin efter Nordenskjöld var såvitt jag vet Nansen med Fram 1893. 1890-talet var ju mycket kallt, och han kom inte förbi Tjeljuskin förrän 10.9, och hade bara en smal remsa med öppet vatten längs kusten.
Nordenskjöld var som han själv säger den förste som *från Atlanten* seglade till Jenisejs mynning 1875. Den förste som sjövägen kom till Jenisejs mynning var faktiskt Owzyn 1737, vilket Nordenskjöld var helt medveten om (se sid 186-187 i volym 2 av ”Vegas Färd…”) men han startade från norra Ryssland. Nu var ju 1720-30-talen ovanligt varma, åtminstone i Nordeuropa, vilket kanske spelade in.
Nordenskjölds viktigaste insats var att han insåg att man för att komma igenom nordostpassagen måste vänta till augusti-september, en tidpunkt då de flesta tidigare expeditioner redan hade vänt om för att inte frysa inne.
I den senaste bloggen skriver Skinnarmo att han läser om hur Nordenskjöld hade det. ”Så lika men ändå så olika…”. Syftar han möjligen på att Nordenskjöld hade helt isfritt runt Kap Tjeljuskin?
Har inte hunnit in och läst på Skinnarmos blogg, men när jag var på väg att lämna jobbet, så hörde jag i förbifarten nyheterna på radion. Där dom sa att han och hans expedition hade frusit fast. Hade tyvärr inte tid för att lyssna färdigt.
Efter en snabbtitt på SRs hemsida fann jag dock att det var i nyjournalistisk (sensationslysten) anda överdrivet.
http://www.sr.se/cgi-bin/blekinge/nyheter/artikel.asp?artikel=3036411 (från 17/8…)
Snygg avslutning på nyhetsnotisen :
”
Kommenteringen är stängd”
undrar just varför…
Ola Skinnarmo’s karta visar att allt gått väl vid Kap Tjeljuskin, och att han nu kan styra mer söderut. Ut på Laptehavet, eller Nordenskiölds hav, enligt min atlas.
http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0SnRud2qPTB7Qdtr9qL7ojClisLdd8aR0
Replik tty # 18:
http://runeberg.org/nfca/0636.html Spalt 1167:
De försök, som efter Nordenskiöld gjorts att tränga fram på denna väg, ha däremot krönts med mindre framgång. Synnerligen olycklig var en amerikansk expedition, som under G. W. De Long på fartyget ”Jeannette” sökte framtränga väster ut från Berings sund. Fartyget inneslöts i sept. 1879 af isen i närheten af Wrangels land och blef efter ett långvarigt kringdrifvande 13 juni 1881 öfvergifvet af besättningen vid 77° 13′ n. br. … De Long själf och en stor del af hans besättning omkommo af hunger och köld …
…
Nysibiriska öarna undersöktes 1885-86 samt 1893 af ryssarna A. Bunge och E. von Toll. 1900 for den sistnämnde ut på en ny stor polarexpedition på fartyget ”Sarja”, afsedd dels för studiet af de asiatiska ishafsöarna, dels för nordostpassagens förnyande. Första vintern tillbragtes i Tajmyrviken, den andra vid Koteljnyjön i Nya Sibirien. Därifrån bröt Toll i maj 1902 upp med 3 följeslagare för att undersöka det dittills nästan okända Bennet land. … Toll hördes icke af på hösten, och då 1903 en undsättningsexpedition afsändes till Bennetön, fann man där endast en kvarlämnad rapport, som meddelade, att han 8 nov. anträdt återmarschen, under hvilken han och hans följeslagare torde ha omkommit, innan Nysibiriska öarna uppnåddes.
…
Och detta:
Redan Middendorf hade uppmärksammat, att drif-ved från Asiens skogar, som flutit utför Sibiriens floder, med hafsströmmen förts öfver till Grönlands-hafvet; den tyska polarfärden under Koldewey hade hemfört från Sibirien härstammande drifved från Grönlands östkust, och reliker från ”Jeannette” träffades tre år efter fartygets förlisning utanför Julianehaab i Syd-Grönland. Nansen drog af dessa fynd och af flera andra omständigheter den slutsatsen, att en långsam hafsström från det sibiriska ishafvet går n. om Frans Josefs land och Spetsbergen till Grönlands östkust och vidare mot s.
Sorry, Runeberg-länken fungerar inte. Man får inte ha text, inte ens som här flera blanksteg, efter själva länken. Kopiera, och kapa allt efter html.
Steve
De Long var ute efter att komma till polen, inte att segla genom nordostpassagen. Von Toll var ute för att utforska den sibiriska kusten och de Nysibiriska Öarna, inte segla igenom nordostpassagen.
Nordisk Familjebok är litet väl storsvensk ibland.