Dagens repris illustrerar hur klimatdebatten har förändrats på senaste tiden i takt med att den globala temperaturökningen har gått allt saktare och kanske, enligt vissa klimatforskare, går mot en långvarig stagnation. Detta har ackompanjerats av en serie klimatvetenskapliga studier som tyder på låg klimatkänslighet.
Jag såg ett nytt tecken på detta nyligen i form av en kommentar på en blogg av en känd mainstream klimatforskare, nämligen Julia Hargreaves. Hon och klimatforskaren James Annan är ett par och de driver bloggen James Empty Blog tillsammans och det var där jag fann kommentaren. Julia Hargreaves är vidare ”chief executive editor” för den vetenskapliga tidskriften Geoscientific Model Development.
I kommentaren på bloggen svarade Julia Hargreaves (jules) på en fråga:
varför har, trots överväldigande vetenskapliga bevis för de katastrofala antropogena klimatförändringarna, det mänskliga samhället beslutat att ignorera hotet?
Julia Hargreaves reaktion blev att frågan är felställd. Det finns inga sådana överväldigande bevis på katastrofala antropogena klimatförändringar som frågeställaren förutsätter. Hon fortsätter:
Det är därför folk inte reagerar som om det skulle finnas sådana bevis. Det problematiska ordet är ”katastrofal”.
Med hjälp av ett resonemang, som hon stöder på Sternrapporten och hur tsunamin 2011 påverkade Japan, kommer hon fram till följande slutsats:
Utan en verkligt överhängande katastrof, kommer ingen att rösta för den massiva minskningen av levnadsstandard som nu krävs för att åstadkomma den ändrade livsstil som behövs för minskade koldioxidemissioner.
Julia Hargreaves uttrycker sig självklart diplomatiskt (en livsnödvändighet för klimatforskare) men för mig leder detta tanken till Susanna Birgerssons karakterisering av ytterligheterna inom klimatdebatten i en ledarartikel i DN i våras:
… de som inte bryr sig om hur det går med klimatet och de som vigt sitt liv åt att predika självspäkelse.
Här följer nu reprisen.
Klimatförändringar i klimatdebatten
2014/05/09 av Pehr Björnbom.
Under senare tid har det skett anmärkningsvärda saker i klimatdebatten. Det ser ut som åsiktsinriktningar baserade på grön ideologi börjar tappa mark. Bilden av ett överhängande klimathot ersätts av en mer klimatskeptisk framställning som betonar att klimathotet är en långsiktig risk och att problemen utvecklas långsamt vilket klimatpolitiken bör ta hänsyn till.
Det har sedan tidigare funnits en lång lista med forskare som har framhållit klimatskeptiska åsikter ofta i uttalad opposition mot IPCCs (IPCC=Intergovernmental Panel on Climate Change=FNs klimatpanel) konsensusuppfattningar, med olika variationer. Vi återfinner på denna lista till exempel Freeman Dyson, Richard Lindzen, Ole Humlum, Wibjörn Karlén, John Christy och Roy Spencer. Nu kan denna lista utökas med flera mycket respektabla namn.
Vi har här på Klimatupplysningen många gånger uppmärksammat Judith Curry för hennes kritik av IPCCs konsensusuppfattningar. Det som utmärker Judith Curry är hennes engagemang och vetenskapligt publicerade studier av hur svårt det är att hantera osäkerheter i klimatvetenskapen samt att hon menar att IPCC-processen konstruerar en onaturlig politiserad konsensus bland klimatforskare som inte motsvarar konsensusbildningen i andra vetenskapsgrenar.
En annan mycket framstående forskare som redan för ett par år sedan har ändrat åsikt från en radikal alarmism till en närmast klimatskeptisk inställning är James Lovelock, Gaiateorins fader. Han har bland annat noterat likheterna mellan grön ideologi och religion. I en intervju 2012 sade han till Toronto Sun:
”Det råkar vara så att den gröna religionen nu tar över från den kristna religionen,” observerar Lovelock. ”Jag tror inte att folk har märkt det, men den har fått alla slags termer som religioner använder … De gröna använder skuld. Det visar bara hur religiösa de gröna är. Du kan inte vinna människor genom att säga att de har skuld för att de släpper ut (koldioxid) i luften. ”
Läs mer: Green ‘drivel’ exposed; The godfather of global warming lowers the boom on climate change hysteria. Lorrie Goldstein, Toronto Sun 2012-06-23.
James Lovelock kom med ett uttalande dagarna innan IPCC släppte den tredje delen av sin femte sammanfattningsrapport AR5 (Asessment Report #5) för någon månad sedan. Enligt The Guardian:
Han sade till Guardian i en intervju, inför FN: s klimatrapport på måndagen om effekterna av klimatförändringarna om varningarna för klimatkatastrof i sin bok 2006, Revenge of Gaia Lovelock: ”Jag var lite för säker i boken. Du kan bara inte säga vad som kommer att hända.”
”Den [påverkan från klimatförändringarna] skulle kunna vara fruktansvärd om några år, även om det är mycket osannolikt, eller det kan ta hundratals år innan klimatet blir outhärdligt”, sade han.
Lovelock vidhåller sin uppfattning om att miljörörelsen har blivit religiös:
På tal om miljörörelsen, säger Lovelock: ”Det har blivit en religion, och religioner bryr sig inte så mycket om fakta.” Den pensionerade vetenskapsmannen, som arbetade vid the Medical Research Council, beskriver sig själv som en ”gammaldags grön.”
Han rekommenderar skiffergas som en lösning för Storbritannien:
”Regeringen är för rädd för att använda kärnkraft, förnybara energikällor kommer inte att fungera eftersom vi inte har tillräckligt med sol – och vi kan inte bränna kol eftersom det ger så mycket CO2, så det som återstår är skiffergas. Den producerar bara en bråkdel av den mängd CO2 som kol gör, och kommer att göra Storbritannien tryggt med energi under ganska många år. Vi har inte mycket val, ”sade han.
Läs mer: James Lovelock: environmentalism has become a religion. Adam Vaughan, The Guardian 2014-03-30.
Jag har ju själv lagt märke till religiösa tendenser i samband med klimatfrågan men med en lite annan vinkling. Jag har i tidigare blogginlägg pekat på att religiösa särintressen kan ha påverkat IPCCs arbete mot en mer alarmistisk framställning.
Läs mer: Mellandagsrepris – Allas vår Mann. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2013-12-27.
En sak som jag fäst mig vid är att dessa nya vindar i klimatdebatten också bland åtminstone vissa klimatforskare inneburit en vänligare attityd mot klimatskepticismen. Inom klimatforskarsamhället har det varit vanligt att ha en kärv och avvisande attityd mot de klimatskeptiska forskarna. Därför ser jag det podcastsända samtal som genomfördes mellan John Christy och Kerry Emanuel som ett tecken på en förändring. Faktum är att Kerry Emanuel gjorde sig besväret att resa 160 mil från Boston i Massachusetts till Huntsville i Alabama för detta samtal.
Det visade sig att John Christy och Kerry Emanuel i många frågor hade liknande åsikter. Den stora skillnaden är i bedömningen av risken för allvarliga klimatproblem där Christy anser att det överhuvudtaget är en liten risk medan Emanuel betonar att det är en liten sannolikhet för en stor katastrof vilket innebär att risken inte är liten. Christy anser att risken med energifattigdom är större men menar ändå att åtgärder kan vara motiverade och rekommenderar då satsning på kärnkraft. Där har Christy och Emanuel funnit varandra, båda ser kärnkraft som viktig i detta sammanhang.
Läs mer: Samtal mellan klimatprofessorerna John Christy och Kerry Emanuel. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2014-04-11.
Den stora överraskningen för oss i klimatdebatten kom första maj och var naturligtvis att Lennart Bengtsson blev rådgivare till GWPF (Global Warming Policy Foundation). Av tidningsrubriken i Spiegel Online kan vi förstå att detta kan ses som att Lennart övergår till det klimatskeptiska lägret. Men som han betonar i intervjuerna så är varje riktig vetenskaplig forskare per definition skeptiskt inställd, detta är grundläggande inom naturvetenskapen. Kan man kanske säga att den bedömning som Lennart gör av klimatvetenskapen ligger någonstans inom triangeln John Christy, Kerry Emanuel och Judith Curry? Han bedömer energifrågorna på liknande sätt som James Lovelock, Kerry Emanuel och John Christy.
Läs mer: Lennart Bengtsson rådgivare till GWPF. Ingemar Nordin, Klimatupplysningen 2014-05-01.
Läs mer: Interview with Lennart Bengtsson. Hans von Storch, Die Klimazwibel 2014-05-03.
Läs mer: Dispute over global warming: respected meteorologist joins climate sceptics. Axel Bojanowski (Translation Philipp Mueller), Spiegel Online 2014-05-05.
Läs mer: Lennart Bengtsson: He knows how little we know. Hans Jörg Müller (Translation Philipp Mueller), Basler Zeitung 2014-05-07.
Mot denna bakgrund är det intressant vad Bjørn Lomborg skriver i SvD och Anders Wijkmans kommentar till detta.
Bjørn Lomborg pekar på att de åtgärder som IPCCs förslag enligt den nyligen publicerade tredje sammanfattningsrapporten blir dyrare än vad klimatförändringarna skulle kunna kosta. Han menar att sådana förslag inte är klok politik:
Det är därför vi behöver klokare politik. I stället för att subventionera dagens ineffektiva gröna teknik för att bekämpa klimatförändringen bör vi göra om och göra rätt, koncentrera oss på de största miljöproblemen samtidigt som vi forskar fram förnybara energikällor som kan konkurrera med fossila bränslen och därmed lösa klimatförändringen.
Anders Wijkman opponerar sig mot Bjørn Lomborgs bild och försöker motsäga att klimathotet är av långsiktig karaktär och ger en alarmerande bild av att uppmärksammade extremväder (orkaner, torka, översvämningar) orsakats av människan. Men hans argumentering står vetenskapligt inte på en fast grund utan motsägs inte bara av de framstående klimatforskare som vi har berört ovan utan även av IPCCs senaste rapporter. Wijkman är ordförande i Romklubben och ingår i många av den gröna miljörörelsens nätverk.
Läs mer: Med begränsade resurser måste vi prioritera. Bjørn Lomborg, SvD Opinion, Op-Ed 2014-05-04.
Läs mer: Kommentar från Anders Wijkman om Bjørn Lomborgs artikel. SvD Opinion, Ledarblogg 2014-05-06.
Ytterligare ett tecken anser jag den intervju med den danske finansmannen och gröne energiinvesteraren Per Wimmer i senaste numret av Ny Teknik är. Per Wimmer framför åsikter som stämmer bra med både vad ovannämnda klimatforskare och vad Bjørn Lomborg framhåller. Rubriken på artikeln “Dra in subvention för grön teknik” är anmärkningsvärd.
Per Wimmer är aktuell med en ny bok: Den gröna bubblan : Hur goda intentioner blev till svindlande spekulation där han varnar för att göra om samma misstag som vid IT-bubblan och bostadsbubblan i USA, dvs. att genom obetänksamma statliga finansiella stöd skapa en ny grön bubbla.
Han säger i intervjun:
I dag är många miljöteknikföretag beroende av skattepengar. Det gör att vi låser upp skattepengar till bolag som skulle tvingas i konkurs om subventionerna togs bort. Eftersom det finns grön teknik som är långsiktig borde subventionerna gå dit i stället.
Wimmer ger som exempel Solyndra i USA som tillverkade solpaneler med 500 miljoner dollar i stöd från offentliga medel. Solyndra gick i konkurs och skattepengarna förlorades. Men jag gissar att de särintressen som låg bakom företaget såg till att säkra goda förtjänster på sina egna investeringar. Min reflektion är att detta är ett exempel på hur den gröna motsvarigheten till Big Oil, nämligen Big Green, kan agera.
Per Wimmer säger i intervjun att han egentligen inte har något emot sol- och vindkraft. Han säger:
Jag önskar bara att staten väntar med att subventionera dem tills de är ekonomiskt gångbara. Låt universiteten utveckla den typen av teknik. De har tid och råd att studera saker som inte är färdiga.
Per Wimmer är också positiv till vatten- och kärnkraft och anser att Sverige sedan länge är ett föregångsland som i mycket är på rätt väg:
Att ha både kärnkraft och vattenkraft är en mycket bra grund. Kärnkraftens problem med avfallet går att lösa.
Läs mer: “Dra in subvention för grön teknik”. Ville Vestman, Ny Teknik 2014-05-08.
I klimatdebatten har begreppet Big Oil blivit mycket spritt som symbol för särintressen som missgynnas av åtgärder mot klimathotet. Det vi ser i klimatdebattens klimatförändring är inte minst en ny skepticism mot de särintressen som gynnas av klimathotet, det som skulle kunna kallas Big Green. Uppenbarligen har Big Green en annan struktur med andra nätverk än Big Oil men de ekonsomiska intressenas omfattning och betydelse borde inte vara att förakta. Den skepticism som vi ser hos ovannämnda debattörer är fullt rimlig. Per Wimmers bok ser av titeln ut att passa bra ihop med Domedagsklockan.
Läs mer: Domedagsklockan och den livskraftiga hydran. Ann Löfving-Henriksson, Klimatupplysningen 2014-01-01.
Läs mer: ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”. Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård, Marian Radetzki, DN Debatt 2013-12-02.
Ja, det var mycket på en gång. Även om jag inte delar din uppfattning om att klimathotet är negligerbart, så fruktar jag att mänskligheten saknar förmågan att anpassa sig på det vis som krävs.
Förklaringen är Ayn Randsk, för om man ska generalisera är det tyvärr så att var och en har sig själv närmast. Kanske kan det sammanfattas av följande nyckelfraser ( kanske ligger ett sådant tänkande i tiden), skrivna av den köttälskande nyliberale bloggaren som dessutom gillar att flyga långt:
” Solidaritet är ett förlegat begrepp”
”Även om de lögner som FN sprider (via IPCC och FAO), skulle vara sanna, så är människors väl och ve på andra sidan jorden och i framtiden alldeles för abstrakt för att vanligt folk ska behöva bry sig…”
Allt detta kan ju också beskrivas som ett klassiskt ” tragedy of the commons”- scenario, en vinner alla förlorar lite grand.
Klimathotet handlar om att bedöma framtida risker och att oegennyttigt förebygga och avvärja dem.
Blotta misstanken av oegennytta får dock många att reagera som Karl-Bertil Jonssons far ”Va, har jag närt en kommunist vid min barm?”.
Med ett reaktionärt fördunklat sinnelag målas det upp konspiratoriska sammansvärjningar: ”hållbarhetsivrande ekosocialister som vill begränsa våra personliga friheter och ta oss tillbaka till stenåldern, och som har kidnappat och förfuskat forskningen”.
Nu är det dock så att sju av åtta riksdagspartier ställer upp på det riskscenario som vetenskapssamfundet beskriver, och åtminstone i teorin är redo att genomföra de åtgärder som föreslås. I praktiken fegar de dock ur, det gäller ju att inte förlora väljarstöd i nästa val. Detta i bjär kontrast till Rajendra Pachauris ” I framtiden krävs det modiga politiker som vågar komma med kärva budskap”.
Avslutningsvis en hjärtefråga till alla, om man nu betraktar den ekosocialistiska sammansvärjningen som det största hotet, den viktigaste politiska frågan, hur ska man då rösta i nästa val? Som redan nämnts, 7 av 8 partier har ju anammat de kätterska idéerna om klimathot….
Jag personligen tycker att det största problemet med”consensus politisk” driven forskning är att den är så egoistisk, arrogant och att den döljer annan forskning som ej faller in i ledet.
ponera nu att de som ser ett Maunder minimum eller liknande har rätt.. (som jag tror) och att det är solen som styr det mesta av vädret här på jorla.. sitter då inte vi med skägget fast i brevlådan då ..
Sen när alla förväntar sig att späkning ska lösa alla våra problem och vi drabbas av matbrist pga kallare väder? och när den consensus drivna forskningen hjälpt till att nedrusta samhället samt förhindrat och försenat en respons på klimatet vad gör vi då??
Tror inte det är så lång bort i wärla att vi får se mat kravaller här i eu land.
sen att vi haft de flesta oroliga tider vid kallare klimat gör ju inte saken bättre.
Vi som är skeptiska till klimathotet behöver inte ha rätt, det räcker med att larmen är fel. Och än så länge kan jag inte komma på något larm som visat sig vara rätt..?
Ta detta exempel:
http://joannenova.com.au/2014/12/nature-admits-peer-review-filters-out-controversial-champion-papers/
Olle R.
Du har tydligen totalt missat Ayn Rand’s inställning
#4 den Nature-artikel som det hänvisas till handlar om medicinsk vetenskap.
I och för sig kan slutsatserna ha allmän bäring, om man ser till svårigheterna att rucka på gällande paradigm inom forskningen. AGW-teorin fick ju kämpa i motvind en lång period, mot det rådande vetenskapliga paradigmet att jorden är så stor så stor att vi människor omöjligt kan påverka den, samt de politiska och kommersiella intressen som kände sig hotade av budskapet.
Nu är ju de flesta eniga om att antropogena klimatförändringar sker, med sannolikhet gränsande till visshet, det enda som det tvistas om är storleken på förändringarna, och om det är värt kostnaden att förebygga riskerna.
apropå, peer-review, i dagens informationssamhälle behöver ingen känna sig hotad av benhårda paradigm. Har man en välgjord studie så är det
bara att publicera den på internet, så kan den peer-reviewas av hela världen…
Höru Olle du glömde säga Hallelujah..
Olle R,
Du kan läsa följande så blir du lite gladare så här i slutet av året då mänskligheten har haft det som bäst: http://www.telegraph.co.uk/history/11310456/Goodbye-to-one-of-the-best-years-in-history.html
Det kan ju vara så att det kapitalistiska systemet fungerar rimligt bra och fördelar förmögenheter jämnast av alla system. Det är lustigt att något som inte styrs särdeles hårt fungerar så pass som det fungerar.
#1 Olle R
Problemet är nog inte att folk är egoistiska, tvärt om så är nog problemet att folk till varje pris vill göra en insats. Och vill man väldigt mycket är det inte så noga med logiken i den insats man gör. Att lura en hel befolkning att man räddar världen genom att sortera det ena, spara på det andra, lägga skatt på det tredje och subventionera det fjärde är hur lätt som helst och det behövs inte ens någon konspiration för att att få det att rulla på. De som driver på är själva övertygade om de gör en god gärning så det hela blir till slut ett självspelande piano där den ena vettlösheten efter den andra spelas upp.
”så fruktar jag att mänskligheten saknar förmågan att anpassa sig på det vis som krävs”
Året är 2014 och det råder sen flera år inbördeskrig i Mellanöstern, diktaturer driver nationer i fördärvet och organiserad brottslighet tar kontroll över hela länder. HIV och malaria skördar fortfarande miljoner offer i Afrika och rent vatten är på många platser någonting som bara finns på flaska. Det är inte svårt att räkna upp saker som vi skall oroa oss för men att den globala medeltemperaturen stiger men en grad eller två på hundra år är inte ett av dem – lite perspektiv skadar inte.
Olle R # 1
Jag vill ha realistiska politiker som vågar ifrågasätta konsensus, utan att för den skull förneka ev, problem, alltså röstar jag på det 8:e partiet.
Tage Danielsson hade nog en alltför romantisk syn på kommunismen, är jag rädd.
http://nyheteridag.se/darfor-ar-karl-bertil-jonsson-ingen-socialist-och-julen-ar-liberalkonservativ/
Lyssna på reportaget om Stefan Hell, nobelpristagare i fysik. Man får en liten inblick i hur svårt det är att trotsa rådande konsensus i ”forskarvärlden”. Eller Anders Göranssons erfarenheter från skogsdöden. Om det är någonting man skall oroa sig för så är det kanske att vi har ett forskarsamhälle som inte fungerar.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=406
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=2413772
SMHI skrev tidigare under rubrik”klimat i förändring” att glob.medeltemp.stigit 0, 6 grader under 1900-talet. Nu står det 0, 85 grader sen 1880.Misstänker att 0, 6 lät för klent, men det ger dock 0, 25 upp bara mellan 1880-1900.?Uppgången under 20-30 talen på 0, 3 grader var knappast ej heller antropogena. SMHI har blivit ruskigt pk…
Apropå Solyndra: ”The U.S. government expects to earn $5 billion to $6 billion from the renewable-energy loan program that funded flops including Solyndra LLC, supporting President Barack Obama’s decision to back low-carbon technologies.”
http://www.bloomberg.com/news/2014-11-12/u-s-expects-5-billion-from-program-that-funded-solyndra.html
Den som investerat i startupföretag vet att en del går i konkurs, det hör till spelets regler. I fallet med Solyndra var det inte så mycket att deras egen teknik misslyckades som att priserna på konventionella solceller rasade mycket snabbare än väntat.
Alla ni som är pk och har gått på sagorna.Är nu slutgiltigt övertygad om att co2 ökningen 3 molekyler av 10000 till 4 av 10000 inte nämnvärt påverkar klimatet. Har fått det förklarat av atmosfärsfysiker, lägg därtill att det under de geologiska tidsåldrarna jura och krita var co2 uppe i 5000-10000 ppm med ett frodigt växt och djurliv
Problemet med suventionerade företag är att respekten för de som stått för fiolerna saknas…
är det privata plaserare som satsat pengar så finns det namn på vart pengarna kommer från..
By the way Olle om du nu är så övertygad om de 97% så är de sen länge överkörda..
http://www.petitionproject.org/index.php
Astrid Å# 10
Jag känner inte till något land där alla är lyckliga med ett kommunistiskt styre.
Jag känner inte heller till något land där alla är lyckliga med ett kapitalistiskt styre.
Men av två avarter är det kapitalistiska systemet överlägset bäst att göra flest människor lyckliga.
Felet med socialism och kommunism är precis som med klimattramset att konsensus råder om vad som är bäst och den som inte gillar läget ligger risigt till.
Ett demokratiskt kapitalistiskt styre ger människor en morot att skapa sin egen framtid byggd på sina egna kunskaper och intressen vilket ger den mångfald som genom det utbyte av tjänster som skapar välstånd åt de flesta.
Socialism fordrar diktatur.
Man kan inte konfiskera människors tillgångar eller styra människors åsikter utan protester som då måste slås ner med våld.
Klimatpolitiken liknar väldigt mycket kommunismen där man lovar att skydda människor från det onda bara man överlämnar tänkandet till de som anser sig veta bättre. Då duger lögner lika bra som sanningar.Det är liksom ingen skillnad.
Man kan säga att moral har upphört att existera.
God Fortsättning alla glada Klimatskribenter, en vacker dag slutar konsensus begreppet inom klimatvetenskapen att existera och vi kan återgå till mer jordnära problem att lösa.
Med all osäkerhet som kännetecknar klimatfrågan råder det naturligtvis ingen vetenskaplig konsensus.
Däremot råder det i vissa kretsar ideologisk konsensus med målet om Global Governance och att via klimatskatter och diverse fonder ta från ” de en gång rika” och åtminstone delvis ge till ”de en gång fattiga”. För att nå detta mål om The Green Global Government krävs att ländernas gränser och självbestämmande utplånas.
Hur intressant var veckans uttalande från vår fd statsminister om våra gränser egentligen?
Det är inte mänskligheten som framkallar klimatförändringar, utan det är naturens egna fysiska fenomen som orsakar dessa påtagliga symtom i form av förändrade väder och atmosfärssvängningar. Det är en orimlighet att tänka sig att vi skall gå mot en ökad global temperatur om jordens primära energikälla som är solen, håller på att minska sitt utflöde av både elektromagnetisk strålning och därmed också en minskad solvind. Minskad solvind innebär att inflödet av kosmisk strålning ökar och därmed ökar en skärmande molnighet. Hur kan vi då tro att det skall bli varmare? Det är dags att skrota AGW-hypotesen och börja om från början med en ny bärande teori om klimatsystemet.
Grinpiss orsakar irreparabla skador på världsarvslistans Nazcar!
Äggen flyger i lyften när indianerna i Peru lackar ur på miljöförstörelserörelsens vandaler!
https://www.youtube.com/watch?v=kEwboT3xV-U
Olle R #1,
Tack för intressanta synpunkter som är väl värda att diskutera!
Angående mina grundläggande värderingar så kan du läsa här:
https://www.klimatupplysningen.se/2013/12/13/klimatfragan-mina-allmanpolitiska-varderingar/
Jag anser inte att jag negligerar klimathotet. Om man gör en skala från noll till nio så kan man enligt Susanna Birgerssons synsätt sätta noll på de som inte bryr sig och nio på de som predikar självspäkning. Var jag hamnar på en sådan skala beror på hur jag uppfattar vad klimatvetenskapen säger, vilket varierar precis som klimatet.
För närvarande placerar jag in mig i intervallet 1-2 på en sådan skala. Jag anser, grundat på vad jag vet om klimatvetenskapen, att klimathotet överdrivs som en följd av diverse gröna särintressen av politisk, ekonomisk, religiös och annan art.
Jag ansluter mig till den syn på klimatvetenskapen ungefär som jag uppfattar att klimatforskare som Lennart Bengtsson och Kerry Emanuel med flera har. Kerry Emanuels syn framgår av samtalet mellan honom och John Christy:
https://www.klimatupplysningen.se/2014/04/11/samtal-klimatprofessorerna-john-christy-kerry-emanuel/
Detta innebär att jag anser att vi praktisk taget inte vet hur stor uppvärmning vi kan vänta oss på grund av växthusgasutsläpp, det finns en mycket liten sannolikhet för att vi skall få katastrofala problem, men alltså ändå en viss risk för detta. Risken för att vi får hanterbara problem med klimatet är naturligtvis större. Men dessa risker måste vägas mot andra risker, de risker som är förknippade med samhällets funktion på annat sätt, när det gäller energiförsörjning och annat som påverkar människornas välfärd.
Vi har sett en långsam uppvärmning hittills som dessutom har saktat ned på ett tydligen av klimatforskarna inte helt väntat sätt. Vi måste var vaksamma på hur klimatet kommer att fortsätta att utveckla sig men det är inte i nuläget motiverat med att vända upp och ner på samhället och inleda omfattande självspäkningsprogram. Det är motiverat att genomföra rimliga åtgärder för att förebygga att vi står tomhänta om klimatuppvärmningen skulle ta fart men i Sverige har vi redan gjort mycket med höga koldioxidskatter, energieffektivisering såsom tilläggsisolering av hus, fossilfri elproduktion och mycket annat.
Ändå så är det inte Sverige som kommer att drabbas av klimatförändringarna, snarare kommer vi att gynnas om det inte är väldigt mycket värre än vad klimatvetenskapen tror. För oss har klimatfrågan blivit ett utrikespolitiskt problem, vi bör vara uppmärksamma på hur de länder som anses verkligen kunna drabbas agerar, detta borde ju vara ett mått på hur man ute i världen värderar hur pass realistiskt klimathotet faktiskt är. Så länge dessa länder inte gör lika mycket som Sverige så har vi verkligen anledning att fråga oss varför.
De flesta skribenter och kommentatorer här på KU bekymrar sig mycket för klimatfrågan och tar den på allvar. Det är enligt min mening något av en ödesfråga. Den klimatpolitik som förespråkas av de gröna organisationerna, de politiska rådgivarna i många västländer och ledningen av FN är ett hot inte bara mot miljön utan mot den mänskliga civilisationen.
James Lovelock är ju en av de stora ikonerna inom den gröna rörelsen. Ja, en av skaparna av den religion som han nu kritiserar. Gaia-begreppet var kanske inte bokstavligt menat, men åtskilliga har tagit det till sina hjärtan och tillber planeten som ett levande väsen.
Han kan inte vara omedveten om sin roll i detta. Och då tycker jag att det låter som en ganska lam ursäkt att ”jag var lite för säker i boken” efter att ha skrivit en inflytelserik alarmistbok som kanske mer än något annat har spätt på den religion där han själv fungerat som en apostel. Det är lite som alla de s.k. ”intellektuella” som under 30-, och sedan 70-talet, spred budskapet om kommunismens välsignelser, reste på pilgrimsfärder till Sovjet, Kina och Kuba och som nu tycker att de ”kanske gick för långt” i sin fanatism.
Ok, ok, jag kanske inte tillhör den förlåtande typen … 🙂
Mycket läsvärt på denna sida..
http://www.climatechangedispatch.com/
Efter alla dessa vackra ord har jag svårt att förstå varför inte ”medvetna utsläppsbegränsningar inom ramen för vad utveckling och tillväxt tål och till dess vi vet bättre” kan vinna erkännande här.
Beträffande frågan om vi påverkar klimatet råder koncensus, beträffande med hur mycket knappast. Beträffande vad vår påverkan kan leda till inte heller. Debatten skulle tjäna på om vi kunde hålla dessa saker isär, erkänna vår påverkan, fokusera på med hur mycket och därifrån försöka bedöma konsekvenserna. Lyckas man hålla tråden i detta kan man kanske tom börja särskilja regioner och vad dessa kan tänkas råka ut för. Förödande för debatten är ytterligheterna – att vi kan ignorera konsekvenserna av våra utsläpp respektive att värden är på väg mot en snar katastrof. Det förstnämnda driver dessutom människor över till katastrofalternativet då de inte hittar något vettigt alternativ på vägen som tex att göra vad som går att göra utan att påverka utveckling och tillväxt.
Romson och Fridolins energipolitik?
Kärnkraften skall ersättas med flyktingström?
Är det mig Slabadang syftar på?
Alla som finns här regelbundet vet att kärnkraft är något jag förespråkar just därför att det är det enda kända effektiva sättet att begränsa utsläppen. Den gröna rörelsens grövsta misstag är att samtidigt ta sig an klimatproblemet och att avveckla kärnkraften.
För övrigt hoppas både Slabadang och jag på att Rossi skall ge oss en lösning.