Femtio forskare, från bl.a. Indien och Tyskland, är på väg mot Antarktis, för att under en 70-dagars expedition testa hypotesen om att man genom att ”gödsla” havet med järnpulver kan stimulera tillväxt av phytoplankton som tar upp och lagrar CO2. Tanken är att man genom att stimulera blomning av denna mikroskopiska alg kan rensa atmosfären på koldioxid.
Experimentet kallas LOHAFEX och kostar ca 2 miljoner dollar. Under projektets gång kommer teamet att sprida ut 20 ton av järnsulfat över en havsyta på ca 300 km2.
”Ocean iron fertilization” (OIF) är en omdebatterad metod. Många är rädda för vad som kan ske om vi mixtrar med det marina ekosystemet. Själv vet jag än så länge för lite om detta, men rent instinktivt känns det väldigt galet att dumpa en massa järn i havet, framför allt i större skala. Det ska dock bli intressant att följa upp resultaten av detta experiment.
Ja.. det kan ju bli ett intressant experiment. Järn i haven hade ju en avgörande roll för liv på jorden för några miljarder år sen. Det band ju det ”giftiga” syret som de första bakterierna producerade.
Järnet lär väl ”äta” lika mycket syre nu som då ? Man får väl hoppas att algerna kan hålla andan 🙂 .
Som om vi inte ”mixtrat” tillräckligt, jag läste detta på ett annat forum:
”Plastic outweighs plankton in the oceans by about 10/1 these days. That means that marine organisms designed to filter plankton are getting about ten bits of plankton sized plastic for each actual bit of plankton they consume. They are in many cases starving to death in a sea of plastic fragments, the environmental toll is extraordinary.
Once upon a time, maybe twenty years ago 150 million green sea turtles swam in the gulf of Mexico. Today they are nearly extinct. Why? they choked to death on plastic bags. The total volume of biomass of those turtles was the equivalant of every mammal on the continent of Africa combined.”
Kaianders är den största begåvningen på NT
Tänk om jag fick byta arbetsuppgifter retroaktivt för två.
Kaiansers Sempler som chef för DN vetenskap.
Karin Bojs aldrig slutande som sockerbagare.
Då fick svenskarna godis,
för hjärna
och magen.
Toprunner – jag skulle gissa att järnet är komplexbundet. Häller man järn(II)sulfat i havet så oxideras det snabbt av syret till olösliga järn(III)-föreningar vilket gör försöket totalt meningslöst.
Apropå det kan man undra var allt kol finns som bildats parallellt med syret? För varje mol syrgas måste det finnas 1 mol kol någonstans och ytterligare något mer motsvarande mängden hematit.