Här en lätt ironisk text om biologisk mångfald.
Den som somnar på en sommaräng angrips snabbt av den biologiska mångfald som frodas på ängen. Allehanda intressanta insekter kommer flygande eller krypande och smyger in under kläderna.
De inte bara smyger in. En del sticks eller bits också. Ont gör det och svullnar till ömma bulor. Vissa kan bli riktigt farliga för känsliga personer.
Inte bara insekter, för resten. Snart landar också sporer, frön, barr, blad, kottar, kvistar och grenar från närbelägna träd och växter. En del bränns. Andra får man i sig om man andas med öppen mun. Inte alltid så nyttigt. Grenar kan man få i skallen. Heller inte nyttigt.
Ligger man länge kan man även locka djur. Långt från alla är harmlösa. Några kan bli riktigt farliga om man inte aktar sig.
Faktum är att nästan allt Jordens liv mest ägnar sig åt att äta, sova och föröka sig. Själva definitionen på liv är just fortplantning och ämnesomsättning.
Bara människan gör också annat. Bara vi avbildar, skildrar och besjunger natur och vyer. Bara vi anställer filosofiska betraktelser, späker oss frivilligt och tränar för att hålla oss i form. Bara vi tillverkar saker med verktyg.
Vi inte bara lever i naturen. Vi påverkar och även ändrar den. Det gör visserligen många djur också, men vi gör det planerat och med verktyg och maskiner.
Inte bara det. Den natur som kommer i vägen röjer vi undan – sedan årtusenden. Numera i allt större skala i takt med att mänskligheten breder ut sig över Jorden. Vi blir allt fler, tar allt mer plats och tar allt mer av naturen i anspråk.
Just det är vår arvsynd. Vi är inte en del av naturen. Vi betvingar den – om så behövs genom Anticimex. Men när nu Naturen har tagit Guds plats, bjuder vår nya religion att vi lever i och med Naturen på dess villkor.
Då får vi inte försvara oss mot den biologiska mångfald som hotar oss. Vi får snällt finna oss i att bli brända, övervuxna, stungna, bitna och även uppätna.
I alla fall om vi strikt skall följa den mest radikala miljöpolitiken. Den som blandar ihop miljö med klimat. Den som tror att mer av växternas livsnödvändiga näring, koldioxid, skulle farligt värma Jorden och göra den obeboelig.
(Detta trots att tidigare eror med rikare växt- och djurliv varit både flera grader varmare och haft flera gånger högre CO2-halter.)
Vill vi ha det så? Jag vill det inte!
Tege Tornvall, Leksand
Tack Tage för denna galghumoristiska betraktelse av skillnaden mellan människan och övriga djur, faktum är väl att släktet Homo har påverkat sin situation och även påverkat sitt habitat här på jorden ända sedan Homo erectus började använda elden.
Med introduktionen av jordbruk på flera ställen på jorden under den pågående värmeperioden har både påverkan på jorden och antalet människor ökat och under de senaste århundradena har både antalet människor och denna påverkan ökat väsentligt.
Det är väl dock endast miljöfundamentalisterna (och Claus Schwab och hans anhang) som tror att vi kan återgå till ett för länge sedan försvunnet Edens lustgård, så nu gäller väl att på bästa sätt skapa ett mer humant sätt att begränsa befolkningstillväxten (bekämpa fattigdom, ge flickor utbildning) och begränsa effekten av vår påverkan på miljön och för detta krävs tillgång på energi.
En liten reflektion efter jag sett veckans EM i orientering i estländska skogar; där ser man vad utebliven sovjetisk skogsvård kan leda till (nästan ogenomträngliga skogar med vindfällen och massvis med bråte på marken), det är väl dit EU vill att vår skogsvård ska komma när de tycker att vi ska låta skogen stå för att binda koldioxid och för at öka ”mångfalden”
Tege, vi är inte en del av naturen skriver Du. Det har jag svårt att ställa upp på. Vi liksom alla andra organismer är representanter för en naturlig utvecklingskedja som kan härledas tillbaka till ett dunkelt ursprung ett antal miljarder år. På vägen har våra celler inneslutit de allra tidigaste organismerna, utnyttjat dem och gett skydd och näring.
Ser man livet på så sätt är vi alla en stor klump av samverkande celler där var och en dessutom är ett exempel på avancerad utveckling där varje del är beroende av de övriga. Nog tillhör vi naturen och alla naturliga varelser gör så gott de kan för att leva och föröka sig.
Den omhuldade ängen är ”bara” ett resultat av mänskligt slit. Skulle våra förfäder inte nyttjat och ”förstört” den naturliga vegetationen här uppe i norr skulle den till största delen bestått av blandskog, barrskog, myrmarker och fjäll. Nej usch ängen är bland det mest onaturliga vi har i naturen. Lämnar vi den ifred återtar naturen sin plats omedelbart, det börjar med sly och efter några mänskliga generationer står det en skog där. Ve och fasa!?
Det där med natur och naturvård är inte så enkelt, var individ och art gör så gott den kan. En del kan påverka andra mer andra mindre. Även människan har rätt att leva och verka, i det långa loppet har naturen segrat, hittills.
Den biologiska mångfalden kräver att människan hjälper till. Utan människans inverkan växer landskapet igen och mångfalden försvinner.
Monokultur är enfaldigt 🤗
Variation förnöjer.
Fågellivet på de av skarvar ockuperade skären är rätt fattigt trots antalet skarvar.
Till deras försvar så motverkar de uppvärmningen genom att vitfärga klipporna.
Ihärdiga västliga vindar har i alla fall berikat min mångfald med en havssula. Dyker som en tärna och försvinner under ytan. Efter vadå? Fisk är allt mer sällsynt.
Det hade varit önskvärt med lite mänsklig påverkan på skravbestånd och sälbestånd så fiskarna kunde fångas av andra än industrifisket med sina trålar.
Den moderna människan är egentligen alldeles för intelligent för att leva ett så fattigt och inskränkt liv som de flesta av oss gör.
Vi har i stort sett raserat vår egen biologiska mångfald. Man har träffat på människor i Amazonas som aldrig varit i kontakt med den s.k. ”civilisationen”. Deras mikrobiom var ungefär dubbelt rikare på olika slag av mikrober än våra.
Problemet är att framför allt bakterierna är involverade i det mesta – ämnesomsättning, sömn, immunförsvar o.s.v. – sådant som vi har stora problem med.
OT: ”Idag presenterar Elsa Widding delar av det utredningsuppdrag hon tilldelades av Sverigedemokraterna i juni med utgångspunkt att säkra Sveriges framtida energiförsörjning.”
https://sd.se/elsa-widdings-delrapport-om-elforsorjningen-i-sverige/
Ann 2#. Det är ju en ironisk text. Kanske borde jag ha varit tydligare, men då hade det blivit längre och tamare.
Jag skrev: ”Just det är vår arvsynd. Vi är inte en del av naturen.” Det är inte min åsikt utan hur många aktivister ser oss.
Jag skrev också att människan också gör annat och att vi inte bara lever i naturen utan också påverkar den.
Om jag skulle nämna och behandla alla samband som du helt korrekt för fram, blir det en uppsats.
Att somna i riset mitt ute i skogen är heller inte att rekommendera!
#2
”Skulle våra förfäder inte nyttjat och ”förstört” den naturliga vegetationen här uppe i norr skulle den till största delen bestått av blandskog, barrskog, myrmarker och fjäll.”
Fast hade inte våra förfäder längre tillbaka utrotat nästan alla stora djur (uroxe, visent, vildhäst myskoxe, mammut, skogselefant, ullhårig noshörning, mercks noshörning, jättehjort o s v) skulle ”naturen” ha sett helt annorlunda ut, mycket mera varierad och med naturliga öppna områden. En gammaldags svensk beteshage är nog mera naturlig än en modern obetad produktionsskog. Ängsväxterna och -insekterna uppstod inte med jordbruket, de är mycket äldre.
Ungefär såhär (Hayden Valley i Yellowstone, ett av mycket få tempererade områden som betats av storvilt (buffel, wapiti, älg) oavbrutet fram till nutid):
https://i.pinimg.com/originals/a3/7e/52/a37e52bcae582149f3c08c25d7e05778.jpg
#6
”Man har träffat på människor i Amazonas som aldrig varit i kontakt med den s.k. ”civilisationen”.”
Fast det har de – indirekt. För 500 år sedan var stora delar av Amazonas tättbefolkat och uppodlat, speciellt varzea-områdena längs floderna. Sedan kom sjukdomar från Gamla Världen som indianerna saknade immunitet mot och dödade 90-95% av befolkningen på ett par generationer.
Orellanas expedition som färdades utför Amazonas på 1500-talet berättade om indianska städer och kungar. Trehundra år senare när europeer kom dit nästa gång hittade de små jägarstammar i – som de trodde – jungfrulig urskog.
Detsamma hände i Nordamerika, och effekten var faktiskt tillräcklig för att igenväxningen sänkte koldioxidhalten ca 10 ppm. Vilket ger en intressant inblick i vad som krävs för att sänka koldioxidhalten genom mera skog. Avfolka två kontinenter på 100 år = 10 ppm.
#5
Låt bli skarvarna, de äter till 90% mört, spigg och simpor.
Äter du de fiskarna?
Jag tror hela Östersjön kan producera de 5 ton fisk/dygn som de äter utan att det påverkar oss eller andra.
Nej, skarven är inte implanterad, det finns skarvben i Birkas kökkenmöddingar (800-tal).
Växterna dör på ön när de är där men när de byter ö så kommer mycket frodig växtlighet i kvävegödseln.
#9 och #10 tty
👍👍. Ytterliga kommentarer överflödiga 🤩
#11
Ön jag tänkte på är skyddad fram till 15 juli sen är den skydd eftersom stanken är påtaglig.
Skarvar ser onekligen ut som urfåglar, svårt att lyfta har de också eftersom fjäderdräkten måste torka.
Räknade hundratal sälar på ett annat skär som var fyllt med säl inom sitt skyddade område.
Så nog påverkar även de fiskförekomsten.
Byn som förr var full av fiskande är idag fylld med nöjesseglare.
Fisk finns i frysdisken.
# 7 Elsas med fleras delrapport om energiförsörjningen i Sverige är så lättläst och bra att i de allra flesta borde kunna ta till sig den. Den måste spridas och borde får ett eget inlägg här. Snarast!
#7 Ingemar
Vi gör som UK:
https://dontpay.uk/
100 000 nu som kommer vägra betala elräkningen.
Vad skall fogden göra?
#11
I mellanskärgården denna sommar har jag sett regelbundna/dagliga överflygningar/passeringar av skarvar i grupper eller flockar över vårt område. Inte upplevt detta tidigare under ca 40 år. För ca två veckor sen såg jag dessutom på väg in till Stockholm på Värmdöleden (nära Baggensfjärden) två enorma flockar av skarvar på väg ut över nämnda Baggensfjärden. De var hundratals i två skov. Som kajor. Aldrig upplevt något liknande tidigare.
Intryck i år är definitivt att skarvarna har aldrig varit fler i Stockholms skärgård.
Fler som observerat?
#11
Skarven är mycket äldre än så i Sverige. Det finns skarvben tillbaka till strax efter istidens slut.
Och går man till Norge så är skarven äldre än Homo sapiens. Det finns 80-90 000 år gamla skarvfossil i Norcemgrotta i Nordland.
Det är typ 30 000 år innan våra förfäder först kom till Europa.
I Rapport i kväll handlade det om att floden Po i norrra Italien nästan är uttorkad. Dt har inte varit så lågt vatten på 70år sas det. Det beror på att det föll så lite snö i vintras och lite regn sen.
”Det beror på klimatförändrigarna” sas det. I mefdiernas värld är klimatförändringarna liktydigt med användning av fossila bränslen.
Påverkar koldioxidhalten nederbörden? Om det blir varmare avdunstar mer vattenånga, Och solen påverkar också temperaturen.
Jag har haft flera yrkesfiskare i min släkt och de har i likhet med alla andra yrkesfiskare jag träffat angett tre skäl till det dåliga fisket numera. Dessa skäl är:
1) Den växande sälstammen som vittjar och förstör fiskeredskapen.
2) Den allt större förekomsten av skarv.
3) Det industriella rovfisket med jättetrålare som med sina små maskor sveper fullständigt rent på all fisk där de drar fram. Denna fisk blir mestadels till fiskmjöl. Utfiskningen medför i sin tur att rovfiskar som gädda, torsk och lax svälter p.g.a. födobrist.
En vuxen säl kan äta 10 kg fisk per dygn och en skarv 1 kg. Detta tillsammans med deras allt större utbredning har givetvis en stor påverkan på fisket.
De kustnära yrkesfiskarna känner sig fullständigt överkörda av politiker och myndigheter som inte lyssnar till deras erfarenheter utan endast till de som har de allra största trålarna, samt till påstådda experter. Resultatet av detta påvisar det faktum att surströmmingsfabrikerna i Norrland inte får tag på tillräckligt med fisk och kanske tvingas upphöra med sin verksamhet. Detta att okunniga makthavare tror sig veta bäst och inte lyssnar på kritiker är något vi kritiker av den förda klimatpolitiken är mycketväl bekanta med.
#19 Christian H
Kan bara hålla med dig i det du skriver!
Kustfiskare utefter östersjökusten är ett utrotningshotat släkte, då fångsterna bara är en bråkdel av vad som bärgades tidigare.
Att mellanskarven endast skulle äta spigg och simpor är en myt.
Har själv sett flockar på minst 500 fåglar som systematiskt tömmer havsvikar på strömmingsstim som de driver framför sig.
Skarvarna är otroligt koordinerade i sin jakt.
Gråhägern som också ökar i antal är nog en betydligt större spigg och mörtkonsument, då de oftast syns fiska utefter vattenbrynen.
Simpor är i stort borta från mina trakter – nordligaste Roslagen
Tack för supporten Robert Norling. Skarven är knappast selektiv i sitt fiske utan tar den fisk som den kan komma åt. Spiggen sägs ha ökat kraftigt trots alla skarvar. Orsaken får nog stavas brist på rovfiskar, och där spelar sälen stor roll. De fiskare jag har känt har huvudsakligen fiskat omkring Bråviken, så det kan nog jämföras bra med Roslagen. Fiskereglering behövs, men man kan undra hur den tillämpas. En fiskare jag kände berättade att han inte längre fick fiska ål, eftersom han tog upp för LITE. Av administrativa skäl gav man bara tillstånd till större fiskare.
Skarven har veterligen inga preferenser när det gäller fiskarter. Däremot fiskar den hellre längs bottnen än uppe i vattenmassan, så trycket på bottenlevande arter blir större. I Vänern tar de därför t ex mycket lake.
Det verkar helt klart att mängden småfisk ökat i skärgården. Tärnorna som lever helt på småfisk ökar markant i antal.
Alla framgångsrika arter påverkar sin omgivning. Aktivisterna tycker bara att det är negativt när människor gör det. Ändå är inte all mänsklig påverkan negativ. Exempelvis trivs många andra arter också i människans städer.
#23 Lars Kamél. Människan skapar ju nya, gynnsamma miljöer för mängder av både växter och djur. Dessutom anpassar sig många efter nya villkor. Faktiskt utdöende är mycket färre än vad som påstås.
Såg ”Greta” på TV igår och hon pratade om ”den sjätte utrotningen” som vi var mitt inuti.
Har någon en objektiv uppfattning om hur mycket sanning det finns i dessa rapporter om arter som riskerar utrotning och i så fall i vilka regioner där detta bedöms vara värst?
Vad är det som anses skada mest?
Finns någon ”alternativ rapport”?
Min bild av problemet med utdöende är att i tropikerna sker en snabb ”radiering” i den meningen att arter delas up. Det handlar om livsformer med snabb omloppstid. Jag kan tänka mig att det uppstår nya arter ungefär lika snabbt som det försvinner.
Men allt är i stort sett osynligt för oss. När det gäller större arter är omsättningen mycket långsammare.
#26 Sten
Tack så mycket. Känns helt orimligt att åtminstone AGW skulle ha något med det att göra. Sen finns säkert lokala miljöproblem skapade av människor men då bör väl de tas omhand.
Man skulle vilja se en kortare sammanfattning som beskriver problemet.