Den så kallade ’globala’ uppvärmningen är mycket ojämnt fördelad. Tropikerna och södra halvklotet inklusive Antarktis påverkas ganska lite. Norra halvklotet värms snabbare. Allra mest ser vi uppvärmningen i Arktis, där temperaturen har ökat mer än någon annan stans på Jorden. Detta kallas för den arktiska förstärkningen (Arctic Amplification, AA).
AA utmålas som en fruktad ’tipping point’ av alarmister.[1] Det man fruktar är att uppvärmningen ska smälta all is i Arktis, vilket i sin tur kan trigga olika feedbacks som får klimatet att gå i spinn. Ska vi tro på det? Finns det några bevis i klimathistorien att något sådant hänt tidigare?
Figur 1. Dagliga snittemperaturer för Arktis under 2022, från 80N-90N. Blå strecket är jämförelseperioden 1958 – 2002. Källa: ERA40, figuren från DMI.
AA märks bara vintertid och består i att vintern på de högsta latituderna är 4 – 6 grader mindre kall än tidigare, se figur 1. Vintern i Arktis är dock alltid rejält kall, snittemperaturen ligger under -20°C under större delen av perioden november – maj. Allt öppet havsvatten fryser till is vid så kall temperatur och istäckningen vintertid påverkas därmed bara marginellt av AA.
Figur 2. Den arktiska förstärkningen är ett fenomen som enbart visar sig vintertid och som i modern tid uppstått från 1997/98 (röd kurva). Temperaturavvikelser mot en 30-årig jämförelseperiod för 80 – 90N. Uppdaterat diagram finns här. De blå och röda pilarna indikerar tidpunkter för klimatskiften. Bildkälla: [3]
AA har i modern tid pågått sedan 1997/98. Sommartid finns ingen uppvärmningseffekt alls, vilket framgår av det svarta strecket i figur 2. Samma sak syns i den typiska dagliga temperaturkurvan i figur 1 med sin platta topp under sommarmånaderna.
Figur 3. Temperaturutveckling för olika breddgrader. Källa: [4]
Även i ett längre tidsperspektiv ser vi att temperaturerna i Arktis är starkt föränderliga (figur 3). Det framgår också av figuren att temperaturutvecklingen i Arktis intressant nog förefaller leda utvecklingen på lägre breddgrader.
Figur 4. Temperaturutveckling för Arktis, från 60 – 90N, årstidsvariationer. Källa: [4]
Vi har ett tydligt mönster av mycket snabb uppvärmning från 1915 – 1945, särskilt vintertid (blå kurva, figur 4).
Perioden 1945 fram till klimatskiftet runt 1975 visar däremot på snabbt minskande temperaturer. Därefter börjar de öka snabbt igen.
Vad orsakar dessa svängningar? Studier av västra Arktis visar att 50 – 75 procent av uppvärmningen sedan 1979 förklaras av naturliga variationer.[2][5][7] Detta är anmärkningsvärt, eftersom IPCC i sin senaste rapport ju attribuerar den globala uppvärmningen uteslutande till människans påverkan.[8]
I klimathistorien finns ett mönster att klimatet är överlägset mest föränderligt på högre latituder. Mönstret från figur 3 gäller under större delen av holocenen (senaste 11 700 åren). Under istider och de interglaciala värmeperioderna däremellan är det alltid polartrakterna som påverkas mest, medan tropikerna har ett stabilt klimat. Men i modern tid har vi bara sett detta fenomen i Arktis.
Forskare har framgångsrikt rekonstruerat temperaturer, salthalt och istäckning i Arktis för en stor del av holocenen. Det visar sig att det har varit betydligt varmare än vad det är idag så sent som för cirka 1 – 2 000 år sedan i västra Arktis. Sommartemperaturerna låg då i ett intervall på mellan 4 – 10°C, jämfört med dagens -1 – 2°C. Så sent som för 2000 år sedan var sommartemperaturen cirka 7°C. [5] Även östra Arktis visar ett liknande mönster under denna värmeperiod.[6]
Figur 5. Rekonstruktion av temperaturutvecklingen i västra Arktis under den senare delen av holocenen.
X-axeln visar antal tusen år före 1950.
Y-axeln visar havsytans temperatur i °C.
Det blåmarkerade strecket visar temperaturintervallet i modern tid (1954 – 2001).
De prickade perioderna har lite is, höga yttemperaturer och hög salthalt.
Källa: [5] fig 7.
Att det blir varmt i Arktis är ett uttryck för att klimatsystemet transporterar dit och gör sig av med överskottsvärme där det är som mest effektivt, nämligen det mycket kalla Arktis vintertid. Det är en kylfunktion i ett synnerligen komplext system av värmetransport. Denna kyl- och regleringsfunktion i form av AA har funnits under hela holocenen och beror främst på naturliga variationer.[2][3]
Sammanfattningsvis var den arktiska förstärkningen alltså betydligt kraftigare förr, när ingen som helst mänsklig påverkan fanns på klimatet. Det var också betydligt mindre is sommartid då, än vad det är idag.[5][6] Men kom klimatet till någon tipping point vid den tiden, en positiv återkoppling som gjorde att temperaturerna kom att öka allt snabbare? –Nej, tvärtom, efter temperaturtoppen för 1500 – 2000 år sedan blev det bara allt kallare, ända fram till våra dagar.
Referenser
[1] Exceeding 1.5°C global warming could trigger multiple climate tipping points, D. McKay och 9 medförfattare, 2022, https://doi.org/10.1126/science.abn7950
[2] Acceleration of western Arctic sea ice loss linked to the Pacific North American pattern, Liu och 8 medförfattare, 2021,
https://doi.org/10.1038/s41467-021-21830-z
[3] Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2 uppl., 2022, kapitel 10, Javier Vinós, https://www.amazon.com/Climate-Past-Present-Future-scientific/dp/8412586700
[4] Role of Polar Amplification in Long-Term Surface Air Temperature Variations and Modern Arctic Warming, Bekryaev och 2 medförfattare, J. of Climate 2010, https://doi.org/10.1175/2010JCLI3297.1
[5] Holocene fluctuations in Arctic sea-ice cover: dinocyst-based reconstructions for the eastern Chukchi Sea, J.L.McKay och 4 medförfattare, 2008, https://doi.org/10.1139/E08-046
[6] Enhanced Arctic sea ice melting controlled by larger heat discharge of mid-Holocene rivers, Dong och 11 medförfattare, 2022, https://doi.org/10.1038/s41467-022-33106-1
[7] Tropical forcing of the recent rapid Arctic warming in northeastern Canada and Greenland, Ding och 6 medförfattare, 2014, https://doi.org/10.1038/nature13260
[8] IPCC AR6 WG1, Summary for Policymakers (SPM), figure SPM.2, https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/chapter/summary-for-policymakers/
Detta är den första artikeln i en serie om den arktiska förstärkningen.
Tack Gabriel för din belysande analys. Ytterligare bevis på att det var varmare förr av naturliga orsaker, dvs utan påverkan av fossil CO2.
Tack Gabriel, pedagogiskt och bra information. En hearing i riksdagen om detta i nästa vecka så att de får RÄTT information.
Instämmer i tackandet. Alltid mervärde!
Vill man lära sig något så gäller det att försöka själv, här är mitt:
Det som kyler i Aktis är utstrålningen.
Det som värmer är fuktig luft.
Det krävs väldigt lite fuktig luft för att påverka utstrålningen och väldigt lite påverkan för att värma torr luft.
Sommarens stabila förhållanden skvallrar om konstant skydd mot instrålning från avdunstat vatten som göder diset.
https://wattsupwiththat.com/2023/05/20/the-snows-of-greenland/
Jodå det är subtraktion men det ökar.
Att den sentida uppvärmningen av Arktis bara gäller vintertemperaturer är en sanning med modifikation. Det gäller främst havsområden där havsisen och det kalla vattnet håller temperaturen runt noll grader hela sommaren. Effekten blir extrem norr om åttionde breddgraden, eftersom det nästan inte finns något land där. Alla som varit i Arktis sommartid vet hur stor skillnaden i klimat är mellan kustbandet och inlandet. Det märks tydligt redan i Nordnorge om man jämför t ex fjordbottnarna i Finnmark med fjordmynningarna och öarna.
Sedan är naturligtvis allt prat om ”tippingpoints” nonsens. Det blir ännu tydligare om vi jämför den förra mellanistiden och den nuvarande. Den förra var ungefär två grader varmare än den nuvarande, men i Arktis var skillnaderna mycket större, även om de varierade kraftigt geografiskt. Norska Havet-Spetsbergen och Alaska var bara någon enstaka grad varmare än nu, men i övriga Arktis var skillnaderna betydligt större. Grönland 5-8 grader, Norra Kanada 3-5 grader, Nordkalotten 3-4 grader, nordvästra Ryssland 4-6 grader och Norra Sibirien 5-12 grader!
Ökningen var allra störst i nordöstra Sibirien, alltså just det område där smältande permafrost förmodas frisätta enorma mängder växthusgasen, men inget särskilt hände med vare sig koldioxid- eller metanhalter. Stenåldersbönderna under den här mellanistiden har visat sig vara betydligt effektivare när det gäller att hålla uppe koldioxidhalten.
Man har inte sett nån alarmerande ökning av metan när isarna smälte eller permafrostmark tinade efter de senaste istiderna.
https://www.nbcnews.com/sciencemain/claims-arctic-methane-disaster-stir-controversy-6c10786434
” An unlikely scenario
One line of evidence Schmidt cites comes from ice core records, which include two warm Arctic periods that occurred 8,000 and 125,000 years ago, he said. There is strong evidence that summer sea ice was reduced during these periods, and so the methane-release mechanism (reduced sea ice causes sea floor warming and hydrate melting) could have happened then, too. But there’s no methane pulse in ice cores from either warm period, Schmidt said. ”It might be a small thing that we can’t detect, but if it was large enough to have a big climate impact, we would see it,” Schmidt told LiveScience. ”
Så allt prat om ökande metangas som skulle vara katastrofal är mest bara snick-snack !
Det hände inget när temperaturerna ökade flera grader och kommer inte hända om tempen ökar nån grad.
pekke #5
Metanhydrat kräver låg temperatur och högt tryck för att bildas, man kanske har hittat den perfekta termostaten, vid istider sjunker havsnivån och trycket vid havsbottnen likaså.
Tack Gabriel. Bra att någon tar upp temperaturerna. Annars brukar ju media bara ta upp isutbredningen. Men den är ju oftast beroende av stormar, havstemperatur och strömmar. Jag har alltid tyckt att isutbredning är ett dåligt mått på global uppvärmning, och absolut ingen gul kanariefågel som många tycks tro. Kanske dags att avliva den myten nu?
Lufttemperaturerna i Arktis är klart intressantare om det är temperaturer som vi är intresserade av. Särskilt som teorin säger att uppvärmningen bör gå extremt snabbt vid polerna.
En annan faktor som påverkar ”arctic amplification” och som ofta förbises är att den mängd energi som åtgår för att höja temperaturen t ex 1 grad är mycket mindre vid låga temperaturer. Detta beroende på att det finns mycket mindre vattenånga i luften. Vid 0 grader innebär 100% relativ fuktighet ca 5 gram vattenånga per kubikmeter luft, vid 30 grader blir det ca 30 gram per kubikmeter. Nu sjunker visserligen den relativa fuktigheten nästan alltid med stigande temperatur, men mängden vattenånga ökar ändå, och eftersom vattenångans entalpi är ca 2500 gånger större än torr lufts entalpi så går det åt mycket mera energi för en grads temperaturstegring i tropikerna än i Arktis.
Nr 8 tty.
Dock slås man av just det – att sommartid ger is och snö väldiga mängder kalldimma uppe i arktis – isande kall och knappt att solen når igenom.
tty [8]; Vad är det för energi vi talar om? Vad är det för energi primärt som värmer vid Arktis? Det finns en transport av torr luft mot polerna via stratosfären, vilken faller ner och medför s.k SSWs. Kall luft som faller medför som konsekvens adiabatisk uppvärmning. Desto mindre UV som värmer stratosfären, desto mer kallar luft når polerna. Ett känt faktum är, att under solens lägre aktivitet under 20 år med reducerad UV, kan inte stratosfärens temperatur fortgående öka, utan tvärtom. I länken nedan kan man studera solaktiviteten under önskad tidsperiod genom att dra i rektanglarna i nederkanten till höger. Vi måste inse att något har hänt under de senaste 20 åren räknat från 2003. Temperaturutvecklingen i övrigt vad som inlägget tar upp, går att studera med den länkade grafen.
https://www.swpc.noaa.gov/products/solar-cycle-progression
tty #4
pekke #5
Det är ett dilemma att klimatmässigt definiera vad ”Arktis” är! Ofta ser man i klimatdata att det är så stort som från 60-90N, (ung. från Uppsalas breddgrad och norrut), vilket är absurt eftersom du får med en stor del av N.Atlanten som klimatmässigt inte alls hör till Arktis. Men figur 4 ovan visar ändå på likartat mönster även när vi går söderut från 80N.
En annan vanlig definition är från 70N, eller från Polcirkeln vid 66N
Här är en bild som visar att 70N ofta är ett bra val:
https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1029/2006JD008230#jgrd13671-fig-0001
Det framgår f.ö. bra från figur 3 i artikeln hur olika temperaturutvecklingen är för olika breddgrader.
När det gäller rekonstruktionerna för temperaturen i Arktis under de senaste millenierna och holocenen, baseras de på ’proxydata’ från borrkärnor i olika områden.
För västra Arktis är det i Chukchi, se ref. [5]
[5] Holocene fluctuations in Arctic sea-ice cover: dinocyst-based reconstructions for the eastern Chukchi Sea, J.L.McKay och 4 medförfattare, 2008, https://doi.org/10.1139/E08-046
För östra Arktis se ref. [6] Enhanced Arctic sea ice melting controlled by larger heat discharge of mid-Holocene rivers, Dong och 11 medförfattare, 2022, https://doi.org/10.1038/s41467-022-33106-1
Deras forskning avser avrinningsområdena från Sibirien ut i arktiska oceanen, som är mycket grund där, och som starkt påverkas av klimatet i Sibirien.
Ö.Arktis har ett ganska annorlunda klimat än västra Arktis,
tty #8
Magnus #9
”En annan faktor som påverkar ”arctic amplification” och som ofta förbises är att den mängd energi som åtgår för att höja temperaturen t ex 1 grad är mycket mindre vid låga temperaturer. Detta beroende på att det finns mycket mindre vattenånga i luften.”
Ja, det finns också forskare som vill förklara AA med detta, där man specialstuderat vad som händer under hösten i Arktis. Se ”Arctic autumn warming since 2002 dominated by changes in moisture modulated by multiple large-scale atmospheric circulations”, Gao och 4 medförfattare, 2021, https://doi.org/10.1016/j.atmosres.2021.105879
Men kanske viktigare är att klimatet i Arktis under vår – sommar – höst framför allt definieras av energiutbytet i samband med vattnets fasförändring mellan vätska och fast form. När is bildas frigörs stora energimängder, när den smälter åtgår lika mycket energi. (334 kJ/kg) Detta är en viktig del av förklaringen till den ’platta’ toppen på temp.kurvan i figur 1. Innan temperaturen kan börja höjas måste smältvärmet vara tillfört. Så sker i Arktis randområden, men inte i de centrala delar där is finns kvar året om.
Jag återkommer i en senare artikel i denna serie till frågan om fuktigheten i atmosfären och ”lapse rate feedback” i Arktis, som är en av förklaringarna till AA.
Ingemar #7
AA definieras med temperatur.
Isläget är en sekundär fråga.
Isutbredningen ses ofta som både orsak och effekt, alltså att vi har en positiv feedback, det kallas för is-albedo feedback.
Men hypotesen om att minskad is minskar albedot och därmed orsakar uppvärmningen i Arktis har visat sig inte vara hållbar. I IPCCs modellsimuleringar får man exempelvis AA även om man håller isutbredningen konstant. Nästa artikel i serien kommer att handla om isen/albedot.
12 o 13 Tack Gabriel vi ser fram emot nästa!
Fö så har Hans Wson Ahlman tidigare sett stora variationer i Svalbards temperatur på kort tid.
Det handlar om den period 1920-1950 vi ser i din graf ovan.
https://archive.org/details/glaciervariation00ahlm/page/26/mode/2up
Lasse 14
tack, enastående länk/källa!
diagrammet nere till vänster har vissa likheter med figur 4 ovan.
Glacier variations and climatic fluctuations
by
Ahlmann, Hans W:son
Publication date 1953
Nytt inlägg från konstnären på Oden.
En bild som vittnar om hur sommaren ser ut däruppe.
Mjölkvitt!
Inget nytt om isens beskaffenhet eller kan man tolka behovet av längre sågar som något som överraskar forskarna?
https://www.polar.se/nyheter/2023/loerdag-20-maj-kl-1700/
De driver med isen som gör en nordlig utflykt.
#15 Gabriel -Boken finns i mitt arkiv för att påminna alarmister om att de inte var först. Men då talades det om klimatförbättring.
Klimatfrågan gäller främst norra halvklotet. Där bor 90 procent av världens folk. Där finns två tredjedelar av allt land (exkl. Grönland och Antarktis ca 72 procent av allt land).
Omvänt finns ca 57 procent av världens hav på södra halvklotet. Klotets totala yta: 510 milj. km2. Land: 149 milj. km2. Hav: 361 milj. km2.
Haven som värmeackumulator främst på södra halvklotet.
#11. Gabriel O. Gillar särskilt andemeningen i din kommentar ”… N. Atlanten som klimatmässigt inte alls hör till Arktis.”
Precis så tänkte naturvetare förr då man inte ens funderade över så korkade termer som ”globalt klimat”! Jag hoppas dagens klimatologer snarast återgår till en jordnära definition av klimat – som en totalsumma av ett visst områdes solinstrålning, molnfrekvens, albedo, topografi, närhet till land/hav samt påverkan från vatten/luftströmmar.
Här är en video med med professor David Dilley, ”Signals that global cooling is beginning”.
Tom Nelson Pod #97, April 19 2023.
https://youtu.be/D_B10L9bV18
Lite mer om Arktis förr:
https://notrickszone.com/2023/05/22/another-new-study-shows-the-siberian-arctic-is-warmer-when-co2-is-low-and-colder-as-co2-rises/
För övrigt har Arktis 80N ovanligt kallt ovanligt länge i år.
Vilket påverkar isavsmältningen.
http://polarportal.dk/havis-og-isbjerge/havisens-udbredelse/
#18 Anders Helt rätt.
Nr 19 BG
Dilleys noteringar stämmer ju bra in på verkligheten, från naturen.
2008 säger han – och i naturen syntes ett tydligt skifte från 2010 i Arktis, tycker jag.
Såå, nog är det bråttom för alarmisterna – dom skiftar nu agenda till väder ist för klimat.
Debatten om kartan eller verkligheten kommer nu att hårdna.