H2 Green Steel blir Stegra – spänningen stegras

Stegra DI

Nästa gröna bubbla som sannolikt kommer att implodera är (blivande) ståltillverkaren Stegra, som försöker växa fram uppe i norr i Svartbyn i Bodens utkant.

Så här skriver Christian Sandström i Affärsvärlden:

10 likheter mellan Northvolt och Mix gröna stålbolag i Boden | Affärsvärlden (affarsvarlden.se)

Sammanfattning av länken, framtidsutsikterna ser mycket dystra ut för Stegra.

  • Kontrolleras av Vargas Holding, Harald Mix/C-E Lagercrantz.
  • Följer principen: Först order – sen fabrik.
  • Skuldfinansierad start-up. Stegra 48 miljarder – varav 4 miljarder i bidrag av skattepengar från Sverige och EU.
  • Likheter i ägarlistan.
  • Förlusterna växer med tiden. För Stegra fyrdubblades förlusten från 2022 till 2023.
  • Likartade problem med kompetensförsörjning. Den sällsynta och eftersökta kompetensen som mot frikostig betalning kan tänka sig byta jobb förmås inte flytta till Boden.
  • Minskande efterfrågan på grönt stål på en hårt konkurrensutsatt marknad.

För övrigt saknas dessutom lösningar för råvaruförsörjning, energiförsörjning, infrastruktur, logistik för import av råvaror och leverans till kunder av färdiga produkter.

Det finns ingen kalkylerbar nytta för de formidabla investeringarna

De två gröna stålprojekten i norr, Hybrit och H2 Green Steel är båda starkt ifrågasatta. Fram till 2050 kan vid mot förmodan lyckade projekt maximalt nås en klimatpåverkan av minus 0,00003 gr C. Går inte att mäta, den naturliga variationen är 1000 ggr större. (Lindzen-Happer) För Hybrit kommer befintliga, mycket väl fungerande masugnar att skrotas och ersättas med reduktion av förädlad malmråvara med hjälp av grön vätgas framställd genom elektrolys av vatten. Den tyngsta delen av Hybritprojektet, LKAB:s tillverkning av grön järnsvamp, har i oktober 2024 bromsats av och läggs i malpåse för en odefinierad framtid.

https://www.svt.se/nyheter/sapmi/lkab-pausar-satsning-pa-hybrit-i-kiruna

H2 Green Steel, som nyligen bytt namn till Stegra, är ett ”Green Field”-projekt beläget  i Svartbyn i  Boden och delar delvis ägarsfär  med ett annat ”grönt” projekt, Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Som bekant talar allt för att Northvolt inom kort kommer att gå i konkurs med skulder på grovt räknat 60 miljarder kr.

H2 Green Steel bytte namn till Stegra i september 2024.  Anledningen till namnbytet anges i ett floskelstämplat uttalande till att ”…man vill förtydliga ambitionen om att påskynda klimatomställningen i industrin”. VD Henrik Henriksson har ju i november 2023 myntat fundamentet för att grunda Stegra: ”Planeten håller på att brinna upp och vi har inte tid att vänta”. I själva verket kan anledningen till namnbytet inte vara annan än att man vill komma bort från att förknippas med ”H2 (vätgas) och Green Steel”. Detta för att gardera sig för en åtminstone nära framtid utan vätgas i processen. Det ligger nära till hands att tro att det i inledningsfasen handlar om att på konventionellt sätt i stället använda råvara i form av stålskrot och omsmältning i elektrostålugnar på samma sätt som SSAB gör sin omställning i Oxelösund. Framtiden får visa vad som händer.

Finansieringen – vem tar risken

Stegra har en annan låne- och finansieringsbild jämfört med Northvolt. Ett 20-tal europeiska banker och fonder har tillsammans kommit överens om att låna ut 4,2 miljarder euro (drygt 48 miljarder kronor) till Stegra. Det motsvarar två tredjedelar totala finansieringen på runt 75 miljarder kronor. En av de ledande långivarna var den europeiska storbanken Societe Generale med säte i Paris, som 2022 kontrollerade tillgångar för nära 1500 miljarder euro. Därutöver har Stegra mottagit de första 100 miljoner euro av totalt 265 miljoner euro i statligt stöd från svenska regeringen. Utöver detta har bolaget även tilldelats 250 miljoner euro från EU:s innovationsfond som finansieras via beskattning av koldioxidutsläpp i ETS-systemet.

Det finns en uttalad likhet mellan de båda Vargas-kontrollerade bolagen som återspeglas i deras ledningsgrupper som är koncentrerade till Stockholm, där kapitalmarknad och börsanalytiker finns vilket underlättar möjligheterna att resa kapital. Kapital som sedan förbrukas i snabb takt för att uppnå målet – en IPO eller börsintroduktion.

I Svartbyn i Boden finns i Stegras fall ett stålverk, som endast består av enstaka stålskelett på ett markområde, som ligger långt ifrån den infrastruktur, som krävs för extremt tunga transporter. I december 2024 har en del av stålskelettet i alla fall fått tak.

Se bilder nedan.

Planerna är att stålverket redan 2026, efter stora förseningar, ska producera 2,5 miljoner ton ”nästan grönt” stål. För 2028 är planerna att nå 5 miljoner ton. För att ge proportioner skall detta ställas i relation till att 2023 var Sveriges totala produktion av råstål 4,3 miljoner ton och för handelsfärdigt stål 3,2 miljoner ton. (Jernkontoret)

Kreativ kompetensförsörjning och brist på närvaro

Professor Jan Blomgren skriver i Epoch Times 24-12-23:”Det kanske mest utpräglade exemplet i Sverige torde vara H Green Steel, numera Stegra. Detta företag har som policy att inte anställa rutinerade svenska metallurger med erfarenhet från ståltillverkning. De är ju tröga, till skillnad från dem som är vana att agilt orientera sig i de snabbt skiftande kapitalströmmarna på Wall Street. Med den attityden är det inte förvånande att hela företagsledningen bor i Stockholm. Ingen bor i Boden där stålverket avses att byggas. ”

Ledarsidorna, Johan Westerholm skriver 24-12-28:

”I media är det idag ganska tyst om Stegra som projekteras och etableras i Boden. Det stålverk som skall producera fossilfritt stål till bland annat den tyska bilindustrin. Produktionen skall vara igång inom 2026 men än så länge finns bara dataanimationer och enstaka stålskelett som kan vittna om den kommande verksamheten. En verksamhet där ledningen stannat kvar i Stockholm istället för att befinna sig på plats i Norra Svartbyn.

Men det fokus på att kunna leverera fossilfritt stål, som bolaget säger sig ha, speglas inte i hur bolaget byggt upp sin ledning. Fabrikschefen Markus Mannström sitter kvar i Stockholm, mantalsskriven vid Mariatorget på Södermalm men presenteras av bolaget i lokal media i Boden som ny Bodensare. Projektchefen Tomas Gille, som bidrar med sin tidigare erfarenhet som vice VD med ansvar för Northvolts nyetableringar, bor kvar i Vasastan i Stockholm. Det gör även Luisa Orre, ansvarig för Boden-fabrikens infrastrukturbehov.

På etableringsplatsen i Norra Svartbyn finns idag endast enstaka stålskelett som vittnar om att det inom ett år skall stå ett fullt fungerande stålverk på plats med en adekvat infrastruktur för transporter till och från stålverket. I brist på järnväg kommer vägnätet att behöva nyttjas men detta har ännu inte börjat förstärkas för att klara av de tunga transporterna som krävs den dag som stålverket levererar färdigt stål.”

Osökt kommer vi att tänka på ett citat från fabrikschef Mark Duchesne (Dagens Industri) i vårt inlägg om Northvolt 24-07-01:

”Vi bygger ett nytt företag, med en (för oss) ny produkt, i en ny fabrik, på en ny plats, med nytt folk. Vad kan gå fel?”, frågar Mark Duchesne retoriskt och avlossar en skrattsalva.

Byt i tanken ut fabrikschef Mark Duchesne, Northvolt mot Henrik Henriksson och Markus Mannström, Stegra och citatets humor är direkt applicerbart på dem. Den stora skillnaden är att Duchesnes uttalande var kryddat med medveten galghumor medan Henrikssons/Mannströms tänkta uttalande nog skulle ha sagts på fullt allvar med naiva blickar och verklighetsfrånvänd klarsyn.

Ingen högoddsare att H2 Green Steel – förlåt – Stegra kommer att följa mönstret från Northvolt.
Vad är det för ”bird-brains” som styr detta? Att vara tekniker och ha detaljkunskaper om ståltillverkning verkar snarast vara en belastning. Och ändå värre om man vill flytta till Boden och är beredd att få kontakt med verkligheten under uppbyggnadsfasen.

Skulle Stegra lösa alla sina problem med att överhuvudtaget till 2026 bygga en fungerande ståltillverkning inkluderande tillverkning av grön vätgas och med rätt kvalitetsnivå och leveransprecision handlar det ändå alltid om att ett företag måste kvala in som ny leverantör till bilindustrin. En sådan ”kandidat” får alltid genomgå en rigorös kvalificeringsprocess, som normalt sett tar flera år att komma igenom för att bli godkänd leverantör och därefter tar extremt tuffa prisförhandlingar vid. Det är bara att fråga Stegras potentiella kunder så kommer man utan undantag få detta förfarande bekräftat. Vägen är oöverblickbart lång för Stegra att på så sätt kunna få igång en fungerande produktion i ett helt nytt stålverk utan att en ledning med erfarenheter från stål till att börja med har funnits på plats. Och kvalificera sig för nya och nödvändiga, reguljära leveranser. Om det kommer på fråga är alltid ett första krav att priset (LCA) skall vara konkurrenskraftigt (=lägre) än etablerade konkurrenter.

Har Stegra någon chans

Jämförbart med en iskub i stekpannan. De saknar alla fundamentala förutsättningar för att ta klivet från powerpoint-stadiet till ett konkurrenskraftigt stålföretag. Konkurrensen är stenhård. Fossilfritt stål skulle motivera premiumprissättning, vilket är nödvändigt då alla vet att tillverkningen är väsentligt dyrare med vätgasprocessen. De största ståltillverkarna har deklarerat att de överger den tekniken och därmed försvinner konkurrensfördelen. Det spelar då ingen roll hur mycket Jorden brinner.

Evert Andersson / Mats Kälvemark

stegra Wastbygg

stegra Epoch Times

stegra AI

 

stegra bemanning

 

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Tack Evert och Mats, bra jobbat – som vanligt!

    Tunga börs vd:ar i Sverige och Europa står på kö för att uttrycka sin djupa oro över den gröna omställningen – dom vet inte vilket ben dom skall stå på i detta – dom ser att batteribilar och vindkraft inte bär sig utan enorma bidrag och att konsumenterna tvivlar på produkterna.

    Det är inte färdigutvecklade produkter och tillverkningsmetoder och produkterna är inte ens gröna – allt detta får det gröna projektet i Europa att stappla fram.

    Håkan Bergman myntade ett bra och viktigt ord, som kan gälla för hela det gröna projektet – Rabbatteribilar – mycket träffsäkert.

    Allt det som Evert och Mats visar i form av hur chefer inte ens bor i närheten av fabriksbygget ( och aldrig kommer att bo där ) och avsaknaden av kompetens i verksamheten kommer direkt att spegla hela bygget – ett nytt northvolt, med influgna gästarbetare från 50 länder ger ingen utveckling – annat än möjligen vid själva byggarbetsplatsen.
    Cheferna vill inte bo i mörkret och kylan och bland sommarens myggsvärmar – inget av det kommer att ändra sig.

    LKAB har visat att utan en fantastisk produkt att sälja så blir det omöjligt att generera tillräckligt med kapital för att utveckla nödvändig infrastruktur och allt annat som krävs för att människor skall få skola, vård och omsorg och varma bostäder – för allt det krävs om det skall bli ett lyckat industriprojekt.

    Är det någon på denna planet som tror att stegra orkar/förmår att bygga dessa:
    Skolor
    Sjukhus
    Bostäder…
    Nej – då krävs en helt annan affärsmodell – och just en unik och fantadtisk produkt att sälja – i stor skala.

    Northvolt försökte med att låta personalen bo i baracker och under misärförhållanden, ibland i mögliga utrymmen på 8 kvadrat, där arbetarna ändå fick betala dyrt.
    Folk dog på northvolt – vem bryr sig om arbetsmiljön när allt skall forceras fram – ofta utan konsekvenstänk.

    Det är redan allvar för den europeiska ekonomin och våran företagsmodell och våran samhällsmodell – vi kan inte låta oss köras rakt ner i diket av alarmister och hysteri.

    Ssab kan tillverka stål men tvingas till dramatiska, gröna, beslut – kursen är ner 30% på 6 månader på börsen.

    Krisen är verkligen inte klimatet utan alarmismens torpedering av hela samhällsprojektet.

  2. iah

    jag antar att man bytt namn till stegra för att inte fläcka ner h2green steel som just nu har ett bättre rykte och en bättre koppling till stål än namnet stegra. det blir därefter lättare att lägga ned. sedan kan man låta h2green steel återuppstå när det blir aktuellt

  3. Ivar Andersson

    Hybrit och Stegra är motsatsen till Elon Musks fantantiska insatser när det gäller Elbilar och Starlink.

  4. Lasse

    Tack Evert o Mats.
    Det är väl få som vill se dessa projekt misslyckas. Entusiasm och framtidstro läggs in i dessa planer som målas upp som nödvändiga för en grön värld.
    Därför vrider man sig när man får höra deras storstilade planer och hur liten förankring de verkligen har. Snälla, varför inte börja i liten skala och med lite av beprövad teknikförankring där det finns kompetens.

    Log lite i morse när Think Pink historien drogs i ekot direkt följd av ett kolkritiskt inslag där mer av denna typ av resurscirkulation förespråkades.
    Plasten skall cirkuleras i ekonomin inte eldas upp (och inte heller brinna på uppsamlingsplatserna kan man väl gissa)
    Återvinning av plasten görs bäst som energi i pannor nära insamlingen!

  5. Benny

    Vanvettet stegras alltså succesivt med ännu mer pengar att förskingra i ”gröna” projekt? Jaha, så man ska sälja plåt till den tyska bilindustrin som huvudkund? Kan meddela chefen på Stegra att den tyska bilindustrin går på knäna och den kan mycket väl vara halverad till 2026 och med sitt kostnadsläge för energi har de verkligen inte råd med svindyr ”grön” plåt från Boden? Nej, det är mer och mer tydligt att Stegra är ett nytt Northvolt där investerare och skattebetalare ska blåsas på pengar.

  6. Mats Kälvemark

    Vi skriver i inlägget:
    För övrigt saknas dessutom lösningar för råvaruförsörjning, energiförsörjning, infrastruktur, logistik för import av råvaror och leverans till kunder av färdiga produkter.
    Vi kan som exempel på storleksordningen på problemen välja status för närmast liggande väg 605, som skall bära alla transporter in och ut från Stegra, typ 2,5 + 2,5 miljoner ton enligt plan för 2026.

    Status i januari 2025 enligt Trafikverket:
    Samråd – planutformning: Sommaren 2024
    Granskning av vägplan: Vintern 2024/2025
    Byggstart: Preliminärt 2026
    Klart: Preliminärt 2027

    Men det går ju inte! Måste vara klart senast slutet på 2025. Tänkte inte på det!

  7. Peter Svensson

    Förutom Stegra kan även det parallella projektet hos SSAB i Luleå vara bra att kolla på.

    Hjärnan bakom Hybrit-projektet sägs vara SSAB’s tekniske chef Martin Pei. Här finns en intressant artikel:

    https://chef.se/artiklar/hjarnan-bakom-det-fossilfria-stalet/

    All respekt till Martin Pei, jag tvivlar inte på hans kunskaper, men känns det inte lite tunt ändå? Att tekniske chefen tillsammans med nu avgående VD’n Martin Lindqvist på SSAB skulle ha kommit på denna fantastiska idé? Självklart är det betydligt fler personer involverade för att genomföra projektet, men jag hade förväntat mig en mer gedigen grund, kanske ett helt forskarlag som utreder frågan ordentligt i flera år innan man sätter planerna i verket.

    Men det kanske är mer kostnadseffektivt att bara köra på, och skala upp allt eftersom. Nu vet vi ju att LKAB skjutit den gröna järnsvampen på framtiden vilket innebär att även SSAB får tänka om. Det nya stålverket och valsverket i Luleå får antagligen fokusera på traditionella metoder med smält stålskrot, vilket inte behöver vara fel. Om man vill minska CO2-utsläpp måste återanvändning av stålskrot vara det bästa, och det är ju något som stålindustrin sysslat med i decennier.

  8. UWb

    VI kan ju se på ArcelorMittal, som är Europas största stålproducent:
    1. Det går inte att tillverka ”grön” vätgas till priser som är konkurrenskraftiga – tills vidare vill de använda vanlig naturgas.
    2. Det är hög konkurrens från Kina, som kan tillverka stålet billigare än i Europa, vilket underminerar marknaden.
    3. Det är låg efterfrågan på ”grönt” stål och priset som beställarna är villiga att betala ligger långt ifrån de faktiska produktionspriserna.

    https://www.reuters.com/markets/commodities/arcelormittal-says-it-is-delaying-planned-green-investments-eu-2024-11-22/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *