Ännu en av de tidiga svenska klimatrealisterna har lämnat oss. Wibjörn Karlén föddes 27 augusti 1937 och avled 22 oktober i år.
Wibjörn Karlén gick en lång väg fram till att bli professor i naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet. På grund av sin dyslexi hade han svårigheter i skolan och hoppade av gymnasiet före studentexamen. Ganska snart kom han att intressera sig för fjällvärlden, han arbetade för Svenska Turistföreningen i Jämtlandsfjällen och han gjorde sin värnplikt vid Jägarskolan i Kiruna.
Han arbetade sedan som väderobservatör vid Sveriges högst belägna fjällstation i Låktatjåkko och blev efter en kort tid ansvarig för fältarbetena vid forskningsstationen i Tarfala. Efter att ha arbetat praktiskt i fält med snö och is i ett antal år insåg han att han ville gå vidare. Han gick därför färdigt gymnasiet för att kunna studera naturgeografi vid Stockolms Universitet.
Han disputerade 1976 på en avhandling om hur klimatfluktuationer under holocen avspeglades i glaciär- och trädgränsvariationer i norra Sverige. Han blev professor i Naturgeografi vid Stockholms Universitet 1985 och invald i Kungliga Vetenskapsakademien år 1992.
Han var vetenskapligt aktiv i 50 år och skrev ett 40-tal vetenskapliga arbeten. Som alla som studerat klimathistoria insåg han att klimatet alltid förändras och att det ibland kan gå fort. Han samarbetade med flera yngre forskare, såsom exempelvis den blivande ordföranden i klimatpolitiska rådet Johan Kuylenstierna.
Han hade också samarbetat med exempelvis Keith Briffa och det var när han såg hur resultat som han varit med om att ta fram förvanskades, som han insåg att det var någonting som inte stämde. Det var därför han tidigt blev skeptisk till IPCC och klimatlarmen.
När den tredje IPCC-rapporten, den med den famösa hockeyklubban kom 2001 utbröt det en livlig debatt i många länder, så även i Sverige. Det blev exempelvis möjligt för Peter Stilbs att i september 2006 anordna en alternativ klimatkonferens på KTH. I den klimatdebatt som då ännu tilläts av de stora medierna var Wibjörn Karlén en viktig röst. Han var också med när Stockholmsinitiativet bildades.
I en intervju inför sin 80-årsdag skriver han att han arbetat med klimatförändringar sedan 1950-talet och att han därför ansåg sig ha en viss sakkunskap när han ifrågasatte de larmrapporter som kom från IPCC. När klimatfrågan hettade till efter den tredje rapporten som kom 2001 blev han med tyngden av sin sakkunskap en av de viktigaste tidiga svenska klimatskeptikerna.
Avslutningsvis vill jag tillägga att Wibjörn Karlén var en vänlig och omtänksam person som det var lätt att tycka om. Han är saknad.
***********************************************************
Sten Kaijser
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Sten, tack för dessa minnesord och länken till UNT med intervjun inför Wibjörn Karlens 80-årsdag. Han skrev själv att han inte var särskilt social, men tänk vilka enorma kunskaper och insikter han bar på! Tanken går till H. Lamb och hans enorma samling av bevis för de naturliga klimatförändringarna.
Det finns all anledning att samla ihop och lyfta fram delar av den skatt av bevis för de naturliga klimatförändringarna som Wibjörn bar på, men som inte kom ut på grund av hans sympatiska personlighet.
Tillägg,
var kan man finna Geografiska Annalers skrift till 100-årsfirandet?
Tack. Verkar vara en gigant som gått ur tiden. Som färsk amatör fastnade jag framför allt för hans avslöjanden av förfalskningarna från GISS/Nasa vilka tillsammans med ”climate gate” öppnade ögonen allra tydligast i mitt fall:
http://www.geoclimate.se/
Jag gissar att han var en av dem som tidigast och tydligast såg variationernas regelbundenhet och hans förmodade vändning ner kring 2020 verkar vara en av de tidigaste och mest välunderbyggda prognoserna av de jag sett och som jag själv tror kommer att visa sig mycket framsynt :
https://www.realtid.se/vaxthuseffekten-ar-en-myt
Ett imponerande livsverk vi alla bör vara tacksamma för.
Tack.
Ännu en i skaran äldre skeptiker som lämnat oss.
I Fjällvärlden kan man tydligen se hur klimatet varierar.
Kullmans arbete avslöjar: http://www.kullmantreeline.com/empty_16.html
Under två somrar på Nordaustlandet/Svalbard (1990 och 1992) fick jag möjlighet att göra fältarbete tillsammans med Wibjörn. Kan bara instämma i bilden om en mycket kunnig, omtänksam, hjälpsam och väldigt vänlig person, som verkligen brann för sin profession. Det fanns aldrig något som var jobbigt och besvärligt för Wibjörn. Han tog med brinnande engagemang seriöst på alla arbetsuppgifter oavsett väder och vind.
Det har varit en stor ära att få arbeta med och ta del av Wibjörns stora och breda kunskaper om Arktis och dess miljö
/P-O Isaksson utbildad Geovetare/Naturgeograf
# 5 POI, trevligt att få lite info från någon som har erfarenhet av att ha arbetat tillsammans med Wibjörn K. och det i en miljön som kanske inte alltid var helt välkomnande.
# 6 Ann, Nordaustlandet både fantastiskt vackert och ofta med besvärliga förhållanden. Helt avskilt från all civilisation. På den tiden saknades mobiltelefoner, gps mm så man fick göra alla observationer/prognoser (kring väder etc) själva. Det var just under sådana förhållanden som Wibjörn visade prov på sin stora kunskap och erfarenhet i dylika miljöer. Under alla dessa månader tillsammans kunde jag inte notera en enda besvärlig incident/situation under Wibjörns ledarskap, trots bl a ett stort antal isbjörnsmöten ute i det fria. Wibjörn var ”rätt man på rätt plats” om man får uttrycka det så
[…] Klimatupplysningen redovisar professorskollegan Sten Kaijser mycket mera om Wibjörn Karlén. Det är mycket intressant och trevlig […]
Tilläggas bör att Wibjörn var medarrangör till det av Sten ovan nämnda klimatmötet på KTH år 2006 https://klimatupplysningen.se/tillbakablick-pa-klimatmotet-pa-kth-for-4-ar-sedan/
#9 Peter, tack för att Du lade ut länken från 2010 där klimatmötet på KTH 2006 debatterades. Debatten med mer än 200 kommentarer belyser hur man såg på klimatfrågan då och är mycket intressant och upplysande.